"Dåliga" flickor i receptionen, snuskigt hög lön och låg pension

En av tjejjerna som jobbar i receptionen på "Friskis" har fått lunginflammation, stackaren. Vi andra som jobbar där, hjälps åt att ta hennes pass. Jag (som fortfarande går på halvfart) ryckte in några timmar i eftermiddags. Det var skönt att komma igång igen och jag behövde verkligen inte förta mig. Sålde endast ett gymkort och en engångsavgift, så det var ingen stor kassa att redovisa.

I dagens HD läser jag att Deutsche Banks chef Josef Ackermann, förra året tjänade 93 milioner kronor! Han leder därmed den Tyska löneligan. Jawohl! Duktigt jobbat Josef.

Jag ifrågasätter inte hans kompetens och duglighet men - kan en bankman, eller någon annan man eller kvinna för den delen, verkligen göra skäl för så mycket pengar?

Då kan man ju undra hur mycket den är värd som räddar liv? Läkare och brandmän till exempel. Hur värderar man de olika arbetsuppgifterna?

En av funkisarna på "Friskis" berättade att hon uppbär en ynkligt låg pension. Det fick jag veta när jag frågade om hon skulle följa med på ett intressant föredrag i Ängelholm och erbjöd henne en plats i min bil. Hon ville väldigt gärna men tyvärr, de 150 kronor som det kostar att gå på föredraget, har hon tyvärr inte utrymme för i sin budget.

Nu är hon inte på något sätt ensam om att ha det så, men det är ju verkligen ingen tröst att många andra har det lika dåligt.

Oavsett om man före sin pension har arbetat, varit sjukskriven, hemma och skött om familjen eller varit arbetslös i kortare eller längre perioder, så ska man naturligtvis kunna leva drägligt på sin pension.

Min väninnas 80-åriga mamma som är sjuklig och svag och går med rollator, har svårt att själv städa och klara sina hushållssysslor. Tyvärr är hon inte berättigad till någon plats på särskillt boende, ej heller till hjälp i hemmet. Att själv anlita städhjälp tillåter inte hennes ekonomi. Hon har inte heller längre råd med sin fasta felefon utan har fått skaffa sig en mobil som är billigare.
Ska det verkligen behöva vara på det här viset? Usch vad jag blir arg!

"Skänk mig livets överflöd - och jag kan undvara det nödvändigaste."
Oscar Wilde

Omtänksamma kompisar och jag är nävanyttig

Klockan tre idag kom ett blomsterbud från Viken med en jättefin vårbukett till mig, bestående av tulpaner i flera färger och blåbärsris. De kom från mina omtänksamma kompisar på Sundsgårdens folkhögskola. Vilken glad överraskning! På det medföljande kortet stod det en önskan om snar bättring och en kram. Tusen, tusen tack! Om Ni bara visste vad den omtanken värmde. Längtar efter att få träffa Er igen nästa vecka.

Även idag har jag tagit en promenad i solen. Lite längre än i går, och på kortare tid. Det tar sig.

För övrigt så har jag varit nävanyttig och gjort något som jag tror är ganska ovanligt nu för tiden. Jag har vänt en skjortkrage på en av makens skjortor. Det är ju synd att kassera en i övrigt snygg skjorta bara för att skägget rivit sönder kragen. Svårt? Nej inte alls, och jag blev väldigt nöjd med resultatet. Det syns inte om man inte tittar på baksidan av kragen, och vem skulle väl göra det?

Klockan nio ska jag titta på "Åh, Herregud!" en reportageserie av och med Jonas Gardell. Halv nio ska jag titta på "Kobra", kulturmagasinet med Kristofer Lundström.

De här två männen tillhör de som maken med största nöje undviker. Så bra då, att han slipper titta på dem. Det är säkert sport på någon annan kanal som han kan titta på, eller läsa någon fisketidning.

"Mycket få människor lever idag - de flesta gör förberedelser för att leva i morgon."

Jonathan Swift

Livsandarna återvänder med frisk luft och sol

Även idag blev jag jätteglad när jag öppnade min blogg!

Nu har jag fått ytterligare en som följare. Kära okänd, även Du är varmt välkommen. Det känns stort, att andra gärna tar sig tid att läsa mina funderingar, iaktagelser och och små vardagliga upplevelser. Ni har förmodligen upptäckt att jag skriver mer eller mindre regelbundet, så blir det även i fortsättningen.

I dag känns det som om livsandarna återvänt. Jag är fortfarande inte smärtfri, men idag har jag i alla fall sluppit att må illa.

Efter lunch tog jag på mig kängorna och solglasögon samt greppade mina gåstavar. Med en bok (Svinalängorna) i öronen gick jag sedan mot Höganäs. Det var underbart att gå i solen nere vid vattnet, och jag måste ju säga, att det kändes bra att kunna stötta mig på stavarna. Jag kunde inte gå så fort, så den relativt korta promenaden tog femtio minuter. Men jag behövde ju inte skynda mig.

Längs hela kusten såg jag stora flockar med Svanar. Undrar om de hittade någon mat där i tången. Fotot tog jag i motljus på hemvägen.

Nyopererad på KK

Mitt enkelrum på KK och blommorna jag fick av maken i fredags.

Diskbråck? Nej,nej, nej! Så fel han hade, läkaren på ortopeden.

Innan jag körde hem från ortopeden i lördags, uppmanade läkaren mig att återkomma om mina problem blev värre. Det blev de. Riktigt rejält. I onsdags hade jag så ont att jag inte kunde sitta, var febrig och illamående. Jag ringde ortopeden och pratade med en sköterska. Hon uppmanade mig att genast komma in. Efter ännu en undersökning blev jag skickad till KK

Uppe på KK undersökte doktor Monica mig, för säkerhets skull två gånger - och hittade också orsaken till varför jag hade så ont, hög feber och hög sänka. Vi var lika glada, både hon och jag, över att hon hade hittat källan till eländet.

Därefter fick en av Draculas systrar (kammoflerad till sköterska) tappa mig på flera rör blod.

Sedan fick jag köra hem med uppmaningen att vara fastande från midnatt. Jag hade inte ätit sedan frukost så när jag kom hem halv åtta på kvällen åt jag en rejäl måltid, lika bra att passa på för vem vet när jag får äta nästa gång. Ok jag fick dricka klar vätska fram till klockan sju på morgonen. Det blev ett par muggar grönt te. Halv nio i torsdags morse skrevs jag in på KK och fick ett eget rum med TV. De flesta kanalerna fungerade. Där kanalväljarknappen suttit gapade ett tomt hål. Knappen hade fallit bort.

Två läkare undersökte mig. Därefter förbereddes jag för operation. Några timmar senare kom två överläkare, Clas-Olof Krongård och Knut Haadem in och även de undersökte mig. Fallet (jag och mitt underlivsproblem) var tydligen inte helt lätt att lösa (?). Endast två % råkar ut för samma problem som jag och behöver opereras. Så jag tillhör tyvärr denna lilla exklusiva skara.

Öl Knut H, en sympatisk man, talade om att det var han som skulle operera mig samt frågade om jag hade några frågor. Det hade jag.

Jag var livrädd för narkosen. Varje gång som jag blivit sövd har jag vaknat upp och ner i sängen, med fötterna mot taket och huvudet mot golve. Jag har kräkts häftigt utan uppehåll i ett dygn efter narkosen, trots att jag fått antikräktabletter och sprutor.

Därför diskuterade man om jag eventuellt skulle ha ryggbedövning, men den varar i tre timmar, vilket var onödigt. Narkosläkaren Camilla (som inte såg ut att vara en dag över tjugo) beslutade, efter att ha diskuterat problemet med mig, att jag skulle sövas.

Det visade sig vara ett bra beslut. Med kännedom om mina narkosbesvär fixade hon så att jag inte mådde illa när jag vaknade. Camilla, du är suverän, en ängel! Det är föresten hela personalen på KK´s avdelning 28, op och postop.

Nu tar jag pennicillin som jag mår riktigt, riktigt skitdåligt av, men jag kommer att stå ut till tisdag eftermiddag då kuren är slut. På fredag ringer doktor Knut till mig.

I dag fick maken vårkänslor. Oh nej, inget sån´t! Tro för allt i världen inte de´.

Fast det hade kanske varit trevligt - under andra omständigheter.

Hur som helst, det yttrade sig så, att han gick ut och fixade lite i uterummet. Sopade golvet och gullade lite med olivträdet, fikonträdet, syrenen och de andre övervintrarna. Sedan åt vi lunch där ute med infravärmen på och solen som gassade in genom rutorna. Fortfarande ligger det en hel del snö kvar på gräs(moss)mattan men några plussgrader till så försvnner den nog snart.

På onsdag är jag förhoppningsvis fit for fight igen.

Idag såg jag att jag fått ytterligere en följare på min blogg. Så glad jag blev! Du är varmt välkommen. Jag känner mig otroligt hedrad.

Varför lämnar jag inte utrymme för att svara på eventuella inlägg från mina läsare? Oh, om ni visste så gärna jag vill - men jag förstår att det är tidskrävande. Just nu tycker jag inte att jag har den tiden. Om jag lämnar utrymme för kommentarer så kräver det givetvis att jag svarar. Att inte göra det är nonchalant - därför låter jag bli, tills vidare.

Tror att jag börjar friskna till. I kväll har jag till och med druckit lite rödvin till pg´n (potatisgratängen) och köttet. Somnar nog tidigt i kväll.

Akut diskbråck, sjuk av medicinen

Eländes elände. I torsdags jobbade jag några timmar i receptionen på "Friskis". Därefter gick jag in i gymmet. Tänkte att jag skulle komma igång igen med lite lätt träning efter influensa och kräksjukan. Jag tog det väldigt nätt och hade inga tunga vikter men - på kvällen kände jag att något var fel. På fredagen gjorde det väldigt ont när jag gick. I går var det värre, det strålade ner på baksidan av vänster lår. Maken fick själv köra in till Bella Center och båtmässan.

Jag körde in till akuten på Lasarettet. Klockan 13.15 skrevs jag in på ortopeden. Doktor Per undersökte mig noga och sa att jag hade fått ett diskbråck. För säkerhets skull skickades jag upp på röntgen. Eftersom jag hade stora problem med att gå så fick jag åka rullstol. Klockan fyra fick jag smärtlindringa i form av 2 panodil och 2 Tramadol Activis 50 mg. Smärtan försvann men jag blev fruktansvärt yr och illamående redan efter 45 minuter. En timma senare, klockan fem, gick (vinglade) jag ner till sjukhusapoteket. Som tur var slapp jag vänta. Så fort jag kom fram bad jag om något att kräkas i. Sedan fortsatte jag att kräkas i elva timmar. Jag tål vare sig narkos eller starka smärtstillande tabletter. Brukar kräka vålssamt i ett dygn efter narkos. Jag tänker definitivt inte ta någon Tramadol. Dem ska jag lämna tillbaks nästa gång jag besöker ett apotek.

I kväll har jag ätit och mår fortfarande bra nu två timmar senare. I morgon kan jag nog tyvärr inte göra annat än att vila mig.

Om tio dagar ska jag ha ett återbesök på Lasarettet. Det känns tryggt att de kollar upp mig. Enligt läkaren går det här över på en fem sex veckor. Om inte så blir det en magnetröntgen.

Huskatten på "Bär och grönt" och nyskördad svensk gurka

Lockad av extrapris på citrusfrukter, 9,90 kr/kg, körde jag till "Bär och grönt" idag.
På nedersta hyllan bland blommorna låg huskatten och putsade sin päls. Den lät sig villigt klappas och klias och tittade uppfordrande på mig när jag slutade.

Jag plockade till mig påsar som jag fyllde med blodgrape från Florida, apelsiner från Spanien, lime och citroner men var dessa kom ifrån vet jag inte.

När jag stod där och fyllde mina påsar, kom en tjej in med en rullebör (= skottkärra) med nyskördad färsk slanggurka från Viken. Priset var 35 kr/kg, vilket jag tycker är billigt vid den här årstiden.

I morgon ska maken köra in till Bella Center i Köpenhamn för att gå på båtmässa. Har ännu inte bestämt mig för om jag ska följa med.

Praktfull Hortensia och en fantastisk OS-avslutning

I dagens HD på sidan A20 läser jag att Janne Roth ger Café Lågan tak över huvudet på dagtid. Men läser man reportaget "Här är famnen öppen för alla utsatta" förstår man att det åter har smugit sig in ett syftningsfel. Det är naturligtvis så att Café Lågan ger Janne Roth och många andra tak över huvudet på dagtid.

Mina gula tulpaner åkte ut på komposten i går. Idag har jag köpt en ny bukett lila samt den här praktfulla Hortensian som har sju stora blomsterbollar.

Måste titta på OS-avslutningen i Vancouver som sänds på TV1 nu. Oj, vilken underhållning! Det här är godis för både ögon och öron.