Höstdagjämning, kultur och hög mysfaktor

Redan idag är det höstdagjämning! Fast det kunde gott få vara sommar ett par veckor till. Naturen är ju fortfarande mycket mer grön än gul och brun, och det är så mycket mer som jag skulle vilja hinna med innan hösten kommer. Men blir det en fin höst så kan det fortfarande bli en hel del utomhusaktiviteter.

Vi har ju bra mycket mer sommar än till exempel de som bor i Kiruna, där började hösten så tidigt som den 25 augusti och i Lund inträdde hösten den 4 oktober. Under tiden den 4 till 10 oktober har alla i Sverige höst.

Fast i och för sig tycker jag om hösten också, när naturen glöder av hela färgskalan från gult till flammande rött. Då drar också många intressanta och kul aktiviteter igång. Olika studieförbund och kursverksamheter. Själv har jag börjat på Sundsgårdens Folkhögskola. Det är jättekul att träffa gamla och nya klasskompisar, vi är cirka 40 elever, på linjen 55+. Man får nya impulser, det är ett ständigt givande och tagande, vi förkovrar oss bland annat i kulturhistoria, konst, litteratur och omvärldskunskap. Utöver detta kan vi välja en annan aktivitet, antingen att spela teater, sjunga och lyssna på musik eller delta i en bokcirkel. Jag valde musiken.

Hösten är också den tid då man gärna går på kulturella ativiteter. Kollar repertoarerna på teatrar och konserthus, eller lyssnar på ett intressant föredrag.

Vi kryper in och myser med levande ljus när höststormar och regn härjar utanför. Man skippar sallader och grillat. Nu äter vi mustiga grytor och soppor. Det är en tid för kontemplation och ja - jag har bestämt mig för att åter igen gilla läget.

Chela och jag hos frissan

Under veckan som gått har jag gjort en rejäl makeover. I tisdags var jag hos frissan och klippte mig. Det första jag såg när jag kom in var den här charmiga lilla Jack Russeltiken. Hon heter Chela och är tio veckor gammal. Hennes matte föll för just den här pigga lilla sötnosen, eftersom hennes päls har en så häftig koteckning.

På torsdagen var jag på samma salong igen och fick mina naglar fixade. Jag har inga tippar (lösnaglar) utan bara förstärkning, som nu håller i fem veckor. Se tidigare anteckningar om detta

2 juli 2009.

I Fredags besökte jag hudläkare Gina Topan i Helsingborg. Hon frös bort gamla solskador i ansiktet. Det vill säga små bruna fläckar som jag hade på kinderna och ner på halsen, jag räknade till tjugo, men kan ha missat någon. Så nu är jag fläckig som en Dalmatiner. Som tur är kan jag dölja det värsta med ett täckstift. I flera år har jag använt solskyddsfaktor 50+ speciellt i ansiktet och på händerna, det är ju de ställena som alltid är utsatta för solen. Visst känner man sig fräsch med lite solbränna, men nu får det bli med måtta.

En kvinna i bekantskapskretsen har alltid solat väldigt mycket, och hon gör så fortfarande. Hennes hud ser ut som en väl använd gammal skinnväskas. Brun, rynkig och matt i färgen.

Synd att denna i övrigt snygga och fräscha kvinna skaffat sig rynkor i förtid.

Godisbrödet

Trodde inte att jag skulle hinna med att skriva något idag, men som synes, tiden räckte till.

Söndagen den 6 september gratulerade vi vår gode vän Lars som fyllde år. Han är morfar till Oscar. Som vanligt bjöd hans fru, mormor Lena på jättegod mat. Där fanns bland annat ett uppskuret mörkt bröd som lyckliggjorde våra smaklökar. Aina som hade bakat det mejlade receptet till mig. På måndagen köpte jag hem ingredienser till det och satte igång med att baka. Tro det eller ej - men jag lyckades! Det blev hur bra som helst. Här är receptet.

GODISBRÖD (min egen benämning)

3 dl lättfil, 2 dl lingonsylt, 2 dl vetemjöl, 1 dl vetekli, 3 dl grahamnsmjöl, 1/2 tsk salt, 1 och 1/2 tsk bikarbonat, 1/2 dl hela linfrö, en handfull valnötter (dela varje valnöt i 4 bitar), en handfull torkade aprikoser (dela varje aprikos i 4-6 bitar). Flytande Milda till att smörja formen med.

Blanda alla torra ingredienser och rör noga samman dem. Rör sedan ner filmjölk och lingonsylt.

Häll upp i den smorda (ej bröade) formen. Ugn: galler på botten 200 grader ca 1 timme.

Jag hade min värmeugn på 175 grader, galler på botten ca 50-55 min. Känn med sticka. Låt svalna övertäckt i formen, så att inte all fukten går ut. (Så gjorde i alla fall jag).

Man kan också blanda i 1 och 1/2 msk solroskärnor, men jag fick rådet att INTE blanda i russin. Det lär inte vara så gott. Annars kan man nog göra som Kajsa Varg och ta vad man har.

En skiva av det här brödet, gärna med mogen Brieost på, äter jag mycket hellre än en tårtbit.

Brödet blir saftigt. Hur lång hållbarhet det har vet jag inte. Jag frös in hälften och resten har gått åt.

På fotot står jag och njuter av jag lille Oscar som var klädd i en Stålmannensparkdräkt och som precis satte igång med att demonstrera sina röstresurser. Det gällde att passa på och gosa för nu har han åkt hem till London med sin mamma och pappa. Oscar nu åtta veckor säger klart och tydligt morfar, åtminstonne är det vad hans morfar säger. Det skulle inte förvåna mig om han blir elektriker som morfar, redan nu visar han intresse för lampor.

Batong- och golfbollsbak

Om det är något maken verkligen uppskattar så är det hembakade bullar. Därför har jag, hur många gånger som helst, med liv och lust gått in för att överraska honom med just detta. Nu är det ett tag sedan jag bakade och fördärvade en massa fina råvaror.
Det senaste försöket skulle ha blivit 40 stycken mandelbullar enligt receptet från en stor matvarukedjas provkök. Men icke. Resultatet blev som vanligt misslycket.

Andra gånger som jag bakar, brukar bli när någon väninna bjudit mig på bullar eller annat bakverk som hon i all hast svängt ihop och som smakar himmelskt. Jag ber genast om receptet. Du kan bara inte misslyckas säger hon och lämnar bredvilligt ut receptet till mig.
Ha! Det kan jag visst. Jag köper hem ingredienser, följer slaviskt receptet - och misslyckas.
I och för sig är väl det en bedrift det också, jag menar att det händer varje gång.

Pain richen som jag bakade en gång, blev inte helt olika batonger. Fast mina var ljusbruna. Jag funderade på att ställa en vid ytterdörren. Den kunde man drämma till en eventuell inbrottstjuv med. Ingen skulle väl kunna anklaga mig för resande av livsfarligt vapen?

Likadant var det med de stora fluffiga frukostbullarna som såg så läckra ut på fotot vid receptet i tidningen. Om jag bara hade naggat bularna före gräddningen kunde man ha använt dem som golfbollar. Jag vågade inte ens bjuda fåglarna på dessa bullar. Ok, en Stenknäck eller Hackspett hade väl klarat av att ta sönder dem, men de små liven kunde fått ont i mgen. Nej, de åkte i slasken.

Förra julen tog jag ut två bakplåtar med något som såg ut som smala gula frågetecken. Det skulle ha blivit Lussekatter.

Åter till Mandelbullarna som jag misslyckade med. Vet ni om att deg inte tål drag? En deg kan vara mycket känslig. Jag har till och med tagit tempen på degspadet! På bordet i matvrån räknade jag med att det skulle vara dragfritt, så där ställde jag bunken med deg. Och jajamensan, den jäste rejält. Det mesta gick att ta upp med en slick och duken kunde jag ju tvätta.

Att kavla ut, bre på fyllning, skära och göra snurror av denna deg kunde det däremot inte bli tal om. Konsistensen var ungefär som sockerkakssmet, då kanske ni förstår.
Jag slevade upp smeten i två sockerkaksformar, klickade fyllningen över och ställde in formarna i ugnen. Där fortsatte den att jäsa över alla bräddar. Den kakan som stod på översta gallret rann ner på den undre. Sammantaget blev det en hel del som hamnade på bottenplåten.

Att få bort all denna inbrända smet var inte det lättaste. Men efter en längre tids hårt slit med stålull och skurpulver så gick det.

Blev det ätbart? Jodå, maken är inte kräsen och han har inga pretantioner på mig vad det gäller hembakat. Om jag framkastar att nu ska jag baka, säger han "jamen ska du verkligen det".

Nu finns det ju tack och lov så mycket bröd och kakor i affärernas frysdiskar som bara behöver gräddas, så man behöver ju inte kämpa med degen själv. Men bäst av allt är, att en lördags- och/eller söndagsmorgon köra in till vårt lokala kondis, stå där och dra in den ljuvliga doften, och välja och vraka bland alla de goda bullarna.

Tro det eller ej, men i övermorgon (jag hinner inte i morgon) ska ni få receptet på ett riktigt saftigt och gott bröd som till och med jag har lyckats med.

Hav i Sverige och pöl i Österrike

Ah, en så´n underbar kväll! Ljum och så gott som vindstilla. De här korten tog jag halv åtta när solen var på väg ner. Det var knappt jag nändes gå hem.

De två andra korten tog vi i Österrike nu i augusti.

Segelbåten som såg ut att vara förtöjd för storm, låg i en konstgjord sjö vid Jochstubn på 1.634 möh. Sjön är ca 100 meter i diameter, och man anväder vattnet för att göra konstgjord snö. Det fanns förstås en rejäl brygga också, och till och med ett litet hus för kaptenen. Man hinner väl knappt få upp seglen förrän man är över på andra sidan. Men man kan ju alltid bryggsegla. det är det många andra, med mycket mer vatten, som gör.

Jochstubn ligger nära liftsystemet i Brixen Im Thale. Man har nyligen byggt en ny stor lift där som tyvärr bara är öppen på vintern, så den lär vi aldrig få åka, vi gillar inte vintersporter.

Fotbad i Salubrin var som helst

Här sitter jag och mår som en prinsessa efter att, som jag förmodar, ha tagit årets sista fotbad utomhus.

Trötta, varma och lite svullna fötter blir jättetacksamma efter 30 minuter i en balja med en rejäl skvätt Salubrin och ljummet vatten som precis täcker fötterna. Det löser upp evetuella förhårdnader som sedan blir lätta att ta bort. Behöver man inte behöver fila fötterna, och de är tvättade, sticker man bara ner dem i fotbadet med Salubrin. Skölj dem inte. Tag bara upp fötterna och låt dem lufttorka, de blir härligt mjuka efter den behandlingen.

När vi är ute och vandrar i alperna, har alltid någon av oss en flaska salubrin i ryggsäcken. Den är bra till mycket. I år fick vi användning av den när maken fick ett getingstick i ena knävecket. Badda på sticket med en gång, det lindrar. Man har ju normalt inte tillgång till en balja, när man är ute på semester. Ett sätt att ta ett svalkande fotbad är, att ha med sig stora tjocka fryspåsar. Trä en plastpåse på varje fot, häll i lite salubrin och kallt vatten. Jag lovar, det känns ljuvligt.

Maken var nere på hamnen i går och utförde ideellt arbete. Jag cyklade ner och utfodrade honom med kaffe och mackor.

På eftermiddagen vid femtiden såg himlen så här dramatisk ut när jag gick till Höganäs. Det ser faktiskt ut som om jag lyckades få en fågel med också, mitt i bilden. Som tur var kom det inget regn då, men i natt hörde jag att det vräkte ner en hel del.

Kulturaktiviteter och bier

Maken går gärna på museer och besöker också kulturhistoriskt intressanta byggnader. Helst ska det vara inom något av hans intresseområden. Den här semestern tittade vi bland annat in på Jakt- och Fiskemuseet och lunchade i det gamla anrika bryggeriet Hofbräuhaus i Munchen. Här var det fullt med folk. En orkester underhöll med välkända melodier. Det var hög stämning och hur gemytligt som helst. Ett par väggar var fulla med små fack. Där hade stammisarna sina egna bierkrus i keramik inlåsta med ett eget lås. Stamborden var av förklarliga skäl många.

Nu har det kommit till makens kännedom att det öppnats ett currywurstmuseum i Berlin. Förr eller senare blir det alltså ett besök även där. Titta gärna på http://www.currywurstmuseum.de/