Sill, gräddfil och celluliter

Hänger de här sakerna ihop? Ja, kanske det.
Celluliter beror på att man har inflammation i hudens bind- och fettvävnader. Detta kan man få, har jag läst, av bland annat hormonrubbningar och dålig blodcirkulation. Men man kan också få celluliter, även kallad apelsinhud, om man inte motionerar och stoppar i sig mindre bra mat. Det är hur vanligt som helst. Man räknar med att mellan 80 - 95% av alla kvinnor över 20 år är drabbade.

Hur bekämpar man då dessa föragliga små gropar? Först av allt - fimpa! Nikotin är inte bra vare sig för in- eller utsidan av kroppen.

Träna, då blir vävnaderna i huden fastare och du förbränner mer fett.

Ät nyttig mat. Där har vi sillen, och all annan fisk också för den delen. Samt mycket frukt och grönt.

Massage, de är så skööönt när någon annan gör det. Tyvärr händer det alltför sällan. Men krusa inte han du eventuellt delar tidning med, utan investera i en bra badborste och tag för vana att skrubba dig varje gång du duschar.

Har man en stor plånbok och inte vill jobba för det själv, tar men kanske tryckvågsbehandlingar "Acoustic wave treatment" priset är 8.500 kronor för sex behandlingar.
Man kan också investera i en tub bodylotion som håller apelsinuden i schack för det facila priset av 525 kronor. För de här dyra behandlingarna lämnas ingen garanti. Ok, det kanske syns skillnad med detsamma - men hur länge varar det?

Budgetvarianten är kaffesump. Jojomensan, koffeinets kemiska sammansättning ökar blodcirkulationen och verkar sammandragande. OBS! Det ska smörjas in på problemområdena. Jag tror knappt det är sant, men fotomodeller använder sig av kaffesumpsmetoden när de snabbt vill ha resultat. De som är så pinnsmala, kan de verkligen ha uppsvällda fettceller?

Jag har börjat samla kaffesump nu, det lär ju gå åt en del, men kanske hinner jag få ihop till en insmörjning så att jag blir mindre gropig till midsommar. Det ska bli spännande att se resultatet.

Gräddfilen då? Jo, den har jag varit och hamstrat i dag. Ett år höll jag på att bli utan. Fick köra runt till flera affärer innan jag hittade en övergiven 3 dl på en hylla. Den risken tar jag inte igen.

Har även köpt färsk sill. Den kostade 59 kr kilot! Nu ska den stekas och läggas i ättika. Jättegott!

Alla goda ting är tre, nämligen Erik, Johan och Tobias

Idag har jag besökt Telias butik ute på Väla som är ett stort köpcenter i utkanten av Helsingborg).
I mars köpte jag ett mobilt bredband där. Killen som expedierade mig heter Erik, han är inte längre kvar, hörde att han flyttat till Stockholm i förra veckan. När jag åter besökte Teliabutiken för några dagar sedan expedierades jag av Johan, han bytte ut mitt bredband till ett som går dubbelt så fort.
Bredbandet skulle ju installeras också, och det vågade jag mig inte på. Så idag körde jag alltså åter till Teliabutiken med datorn och "den lille pinnen" som gör att jag kan ta med mig datorn och använda den utanför hemmet, nu expedierades jag av Tobias. Han ställde bredvilligt upp och installerade mitt nya bredband.
Erik, Jonas och Tobias kan verkligen det där med ett gott kundbemötande. Jag kände mig inte alls besvärlig. Skönt att träffa på en så servicminded personal som ger dig den tid du behöver. Stort TACK för det.
Om jag skulle blir illa bemött så skulle jag inte dra mig för att tala om det. När jag nu har blivit så väl bemött kan jag tala om det också. I den affären kommer även i fortsättningen att vara kund.

Myggfångare? - Låna mig!

Fick jag maken till att bära ner böckerna? Nej!
Han hann inte med det. Jag har haft ögonen på honom hela dagen och han har inte maskat.
Han har haft fullt upp med att ta sig an den åtsidosatta trädgården. Några vildvuxna buskar och sly har blitiv nersågade Alla rabatterna har blivit rensade. Gräset har blivit klippt. En häck har tuktats och grönsakslandet rensats och förberetts för bland annat sallad och rädisor.

I natt har det inte blivit mycket sömn. En enda liten mygga har hållit mig vaken och beredd på att ta den av daga vid första bästa tillfälle. Det lyckades till slut. Jag dräpte den med HD´s portsidorna. Det blev en fläck på väggen bakom sängen som jag fick torka bort. Sedan var det svårt att somna om. Lyssnade på radion och måste ha somnat för jag vaknade till nyheterna kl 05.00.
På tal om mygg, dessa blodtörstiga små varelser. Om ni vill ha en myggfri fest utomhus så anlita gärna mig. Jag kan nästan garantera att ingen i en folksamling på upp till femtio personer blir myggbiten om jag är i närheten. Jag drar nämlige till mig myggen som flugor till en sockerbit. På somrarna har jag inte parfym bakom öronen. Jag kör med salubrin.

Gardiner och kungligt skvaller

Såja, nu är mina köksgardiner klara. Det tog ett tag att sy dem men så blev jag också nöjd med resultatet. Över köksbänken har jag en kappa och till fönstret vid matbordet hänger golvlånga gardiner med omtag fodrade med samma gröna tyg som kanten på kappan. Det ser verkligen arbetat ut, ja det var det ju också. I stora rummet hänger ett par gardinlängder som också ska fållas upp. Det ska jag göra idag.

Bokhyllan gapar fortfarande tom, alla böckerna ligger på andra våningen, men de ska ner (maken får bära) och in i bokhyllan i helgen.

Jag hörde att Ljungby Maskin har levererat en hjullastare till kungen. Undrar om han själv ska köra den. Enligt egen utsago så hade han ju gärna blivit bonde. Ja ja, nu fick han ju inte välja jobb själv. Det var kanske synd att han inte fick det. Men, han kan ju vara månskensbonde. Tror nog att det kan vara skönt för honom att få ta i lite och få skit under naglarna. Silvia skulle kunna torga. De behöver ju dryga ut apanaget nu till det stundande bröllopet. Kan tänka mig att många skulle köpa hennes kungliga lökar. Fast det är väl ingen skillnad på dem och andras.

Det kan också vara så att Carl-Philip ska få köra hjullastaren. Han är säkert kvalificerad nu när han har gått lantbruksutbildning. Han kan väl få sommarjobba hos kungen.

På tal om bröllopet. Storkyrkan i Stockholm ska rengöras/städas för tio millioner kronor! Är den verkligen så ingrodd och skitig, och varför har man inte hållit efter skiten fortlöpande? Och tänk om det inte hade blivit något kungligt bröllop, då kanske den aldrig hade blivit städad.

Nä, nu ska jag ta fram mitt hatobjekt, damsugaren. Det är verkligen inget jag vill, men det behövs och efteråt känns det bra.

Jädrans ynkryggar!

Nu är det högsässong igen för blottarna. Minst en gång i veckan kan man läsa om dem i dagstidningarna. Och varje gång är en gång för mycket.

Man kan ju undra vad det är som får dessa män att hala fram snoppen till allmän beskådan. Nåja, de ställer ju sig inte precis i en folksamling och blottar sig. Nej, det vore förstås skämmigt. De begriper givetvis att de skulle bli utskrattade.

Men varför i all världen tror de att småtjejjer eller en helt främmande kvinna, skulle vara intresserade att titta på deras lilla bleka sparris. Småtjejjerna blir naturligtvis rädda och som vuxen känner man mest obehag. Det är ett i högsta grad onaturligt beteende, vilket de givetvis är medvetna om, annars skulle de ju inte smyga med det.

Själv har jag råkat ut för några stycken. En sommar när jag cyklade nere på Österlen mötte jag en man, också han på cykel och i full färd med att leka med sin snopp. Han vinglade ganska så våldsamt på den smala grusvägen, men tack och lov så undslapp jag att kolidera med honom.

Han stirrade intensivt på mig när vi möttes. Jag låtsades inte se honom utan var fullt upptagen med att beskåda rapsfältet bredvid.

Jag berättade det här för väninnan Anita som skrattande sade sig vara mäkta förvånad. Va?!

Ja, män är ju inte direkt kända för någon större simultanförmåga, sa hon och fortsatte skratta.

Den här han kunde ju både cykla och tillfredsställa sig själv - på samma gång.

Nåja, vi vet ju inte hur det hela slutade. Jag hoppas att han inte fixade det.

Det är väldigt tråkigt att man ska behöva bli utsatt för ynkryggar som beter sig så löjligt omoget. Jag tror inte att en vuxen, normalt funtad man skulle nedlåta sig till en sådan handling.

Jag menar, om någon säger till en karl "visa att du är en man" så betyder det inte att snoppen ska visas. Oh nej, det ligger på ett helt annat plan.

En underbar tjurig sommarvän

När jag träffade maken hade han ett hus vid Lillasjön utanför Ljungby i Småland. På andra sidan byvägen fans det hagar där grannen som var lantbrukare hade sina djur.
Den sommaren jag tänker på, fick han en brun liten tjurkalv som fick namnet Bruno. Titt som tätt satt jag där i hagen på en stor sten och pratade och gosade med Bruno.
Han tror nog att jag är hans mor sa jag förtjust till maken.
- Jaa, säkert sa han, så som du håller på och daltar med honom.
Jag tror att kärleken mellan mig och Bruno var ömsesidig. Han vande sig vid min beröring och röst. På fredagskvällarna körde jag upp till Småland, parkerade bilen och gick över vägen till hagen. Även om Bruno var utom synhåll kom han sättande som ett lokomotiv när jag ropade på honom. Frustande tvärnitande han precis vid staketet. Undrar vad som hänt om inte staketet varit emellan oss?
Ja sen stod vi där, nära varandra och pratade förtroligt med mun mot mule. Jag klappade honom på kinderna och kliade honom mellan hornen. Han var lika barnslig och tillgiven som en hundvalp. Men, du milde vad han växte!
- Förvånar mig inte sa maken, så mycket nypotatis och äpplen som du stoppar i honom.
Sommaren därpå var han en otrolig bjässe med nosring. Han kom fortfarande ångande när jag kallade på honom vid staketet. De kärvänliga puffarna han gav mig blev ibland rejäla tacklingar. Han hade naturligtvis ingen aning om hur stor och stark han var. Men mot mig var han ändå väldigt stillsam.
En kväll framåt höstkanten när jag som vanligt kom upp och ropade på Bruno, kom han inte. Jaha, han har väl blivit flyttad till en annan hage då tänkte jag. Nästa morgon gick jag upp till Valter, han som ägde Bruno, och frågade var han ställt min kompis.
Hmm, sa han och harklade sig. Du kanske inte ska äta oxkött i vinter, han gick till slakt i veckan.
Jag blev så himla arg och ledsen för att jag inte fått ta adjö av Bruno. Hur kunde Valter göra så mot mig? Förbaskade gubbe!
Efteråt förstod jag att han naturligtvis gjort det enda rätta. Det var minst smärtsamt så här.
Han hade en ödmjuk inställning till alla sina djur och var mer psykolog än jag hade en aning om. Kommer också att tänka på min morbror Viking, som förutom att han var en glad speleman också var en stor djurvän. Han sjöng och spelade gitarr för sina höns. De såg ut att gilla det och värpte bra.
Nu hade han ju inte hönsen bara som publik och äggproducenter, de skulle även bli mat. Men - så var det ju det där med slakten förstås. Den biten klarade inte min käre morbror av. Flugor som han inte kunde släppa ut fick han slå ihjäl. Men där gick gränsen för våld.
Han löste det på så sätt, att han bytte höns med sin granne. Då slapp han att äta sina egna. Ja, granne fick förstås slakta alla hönsen.
Allt detta kom jag att tänka på när jag cyklade till Mölle idag och såg att de släppt ut korna på bete.

Hej! Nu är jag på banan igen

Stort TACK alla Ni som har frågat efter mina inlägg. Efter en hel massa jobb och en del bekymmer (en månad försenad leveras av köksbänk och vask), är nu renoveringen av huset klart. Nu återstår det "bara" att ställa allt tillrätta igen, samt att sy köksgardiner, när jag väl har hittat lämpligt tyg.

Jag har inte ens gett mig tid att gå till gymmet, vilket känns i kroppen. Men det ska bli ändring på det nu.

I måndags (1/6) invigdes det nya gymmet på Friskis & Svettis i Höganäs. Det har vuxit och blivit 400 kvm större. Det var inte litet förut, men nu är det verkligen rymligt. Dessutom är all utrustning i gymmet utbytt, de nya maskinerna och andra inredningsdetaljer har F&S röda färg. Mycket fräscht.

Invigningstalare var Höganäs "starke man" ko(m)munalrådet Péter Kovács. På fotot flankeras han av funktionärerna Anita och pärlan själv.

Nu är 13% av kommunens invånare medlemmar på F&S, målet är att det ska bli 15%. Just nu ligger vår förening på 4:e plats av alla F&S föreningar i Sverige vad gäller medlemsantalet per antalet kommuninvånare. Kanonbra!

Läste föresten i Helsingborgs Dagblad idag, att forskare nu tycks vara överens om att det bästa sättet att fördröja minnesförfallet är att styrke- och konditionsträna kroppen. Tja, många läser ju HD, så de där 15% ska väl snart vara uppnådda.