Det är även "Internationella strokedagen". Var 17:e minut får någon i Sverige en stroke. Ca 30.000 svenskar drabbas årligen. Detta är en dag att uppmärksamma de stora problem som en sådan skada kan föra med sig. Själv är jag än så länge förskonad, men jag har drabbats av ett antal så kallade "Tior". Pyttesmå, men många blödningar i hjärnan. Fick det konstaterat, för några år sedan, vid en undersökning av överläkaren på neurokirurgen lasarettet i Lund. Dessa s.k. "Tior" kan ses som en allvarlig varning. Har man otur kan man så småningom drabbas av en stroke och om man har otur kan det göra dig svårt invalidiserad, eller ännu värre, leda till döden.
Jag vet med säkerhet att jag fick en (den första?) hemma i trädgården i slutet av 1980-talet. Den andra fick jag i Österrike 1994 och den senaste (och förhoppningsvis den sista) i Helsingborg 2002. När det hände den senaste gången blev jag inlagd några dygn för undersökning och observation.
Hur kändes det när det inträffade? Jag blev yr och föll ihop. Benen bar min inte. Hade svårt att se, föredrog att blunda. Mådde illa, kräktes tills magen var tom och fortsatte ulka därefter. Frös så jag skakade. Skulle detta hända igen så vet jag att jag måste in till ett sjukhus för behandling så fort som möjligt.
Visst har jag blivit skadad. Ibland har jag svårt för höga ljudnivåer och har även varit ljuskänslig. Jag glömmer fortfarande namn och har ibland svårt att hitta de rätta orden. Då får jag leta efter synonymer.
Språket har jag tränat upp genom att hänga på biblioteket, låna och lyssna på böcker inspelade på cd eftersom jag har haft svårt för att läsa. För att träna språket har jag skrivit och skriver fortfarande mycket. Det har blivit många kåserier och korta kriminalnoveller. Alla har blivit publicerade i mitt husorgan HD, några illustrerade av mig och några har till och med blivit illustrede av Staffan Sommelius. De ni!
Tack och lov så mår jag bra nu och bäst mår jag när jag får hålla på med fysisk träning. Cykling, stavgång, gym.pass och simning är mina favoritträningar.
I slutet av förra året debuterade jag som stå-upp-artist. Wow vilken utmaning! Har hunnit med några gig i Malmö och jag har faktiskt uppträtt tillsammans med Anna-Lena Bergelin (f.d Brundin). I sommar har jag förmånen att få uppträde med Lena Frisk.
Sår här ser jag ut i lånta fjädrar. Den här peruken används i senilteatern. Hade gärna sett att det var mitt eget hår, mitt eget är kortklippt och gråmelerat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar