Senilteatern drar till Kalmar

Oj, oj oj, det blev inte mycket till sömn i natt, inte mer än cirka tre timmar.
Robert och Anna hade bjudit in kära släkten till kalas med anledning av att Robban har fyllt femtio år. Det var Annas mamma Aina,  tre systrar med respektive, ett barnbarn med fru, samt maken och jag. Vi välkomnades med skumpa och gott tilltugg under tiden som Robban plockade upp sina presenter. Vädret var soligt och varmt så vi höll till i trädgården.
När man inte träffas så ofta blir det givetvis mycket pratande med alla. Så småningom gick vi in och serverades en underbart god byffé som kom från Tunneberga. Fantastiskt god.  Vi gjorde verkligen rättvisa åt maten som var rikligt tilltagen. Men vi var ju tolv vuxna personer som såg fram emot det här och vi var hungriga. Tror att alla svängde tre gånger. Vi gick hårt åt maten men det blev ändå en del över.
Jag höll ett tal till min käre son och systrarna framförde en rolig och träffsäker sång på en av Whitney Houston melodier. Allt var bara så varmt, kärleksfullt och positiv. En jättetrevlig fest.

Nu står jag i begrepp att köra till Sundsgården där vi i Senilteatern ska träffas för vidarebefordran i en minibuss, som Karin kör, till Kalmar. I morgon ska vi uppträda för Vårdförbundet. Hinner inte skriva mer nu. Redovisar lite i nästa vecka. Hej då!