Konstrundan i Kullabyggden 2014

Ah, sicket underbart väder det var i går. soligt, varmt och nästan vindstilla.. Maken polerade båten och jag körde på konstrundan. Konstnären Ingrid Hjärne är ju känd för sina tavlor med blå hästar. Nytt för i år  är de här blå hästarna som rullar runt och kliar sig på ryggen. Det ser ut att vara lyckliga hästar.

Här står Ingrid med sina hästar. Piedestalen som keramikhästen står på har konstnären Bisse Thofeldt gjort. Tyvärr gick han bort allt för tidigt. Ingrid fick piedestalen av hans änka.
På kvällen var vi hos Robert och Anna. De bjöd bland annat på en jättegod huvudrätt, kaffelamm.
Man tager en lammstek, lägger den på ett grillgaller över en form med tunt skivad potatis som man öser med buljong och kaffe. Låter märkligt men är väldigt gott. Det är en typiskt gottländsk rätt.

Maken och jag fortsatte att köra på konstrundan i dag. Marja Sikström är en konstnär i vars trädgård jag skulle kunna gå länge. Hennes skulpturer i sten och trä är sådana att man gärna vill känna på dem. Jag skulle gärna besöka hennes trädgård i Mjöhult fler gånger. De tre fåren ovan ser ut att vara gjorda i betong (?), sten och järn.

Vi avslutade dagens konstrunda med ett besök hos Paula Fohlin Svanberg i Höganäs. Hon imponerar verkligen med sina tavlor av skyltfönster. Hennes man Christer Svanberg har målat intressanta undervattensmotiv från olika hav.

Konstrundan Påskafton

Efter frukosten, som var minimal i dag (vi var mätta sedan påsk buffen i går) körde vi och hämtade hem båten. Den har stått i tryggt förvar i en maskinlada.

Nu står den på uppfarten bredvid carporten i väntan på att ställas i ordning..
Jag har kört en del av konstrundan i dag och upphör aldrig att förvånas över att en del "konstnärer" över huvud taget får något sålt. Men får de det så är det bara att gratulera.
Men, många av tavlorna kände jag igen sedan flera år tillbaka. Detta kan man ju inte leva på.
Till och med duktiga konstnärer måste jobba med annat för att kunna försörja sig. Tråkigt.

Nettas födelsedag

Lååångfredag. När jag var liten, för länge, länge sedan var den dagen verkligen lång. Man fick inte vara ute och leka, på radion spelades psalmer och annan sakral musik (TV fanns inte). Biografer, teatrar, dansställen och givetvis alla affärer var stängda. Man skulle hålla sig stilla. Men det var som sagt var länge sedan.
Nu har affärerna öppet så man kan man handla från morgon till kväll. Och vill man kan man roa sig så mycket man vill med både bio, teater och dans.

Maken och jag har varit i Båstad i dag och gratulerat Netta (Jeanette), makens systerdotter. Vi hämtade Netta, Mona och Lasse strax före halv två och körde sedan till Hotell Skansen (här ovan syns huset med grönt tak) där vi åt en underbart god påsk byffé. Det blev en lååång sittning.
Som vanligt har maken inga spärrar när det gäller god mat. Han blev däst.

Efter restaurangbesöket körde vi hem till Mona och Lasse, där maken fick en (ok då, två) GT innan vi körde hem. Vi brukar köra halva vägen var. Maken kör dit och jag kör hem. Ovan syns Netta och jag.

I kväll tittar jag på Let´s dance. Eja den som vore där (på golvet). Klockan är nio och maken har däckat.

Allergimottagningen, lasarettet i Lund

En gång om året (tidig vår) blir jag kallad till medicinens allergimottagning på lasarettet i Lund. Då får jag göra en lungfunktiontest, prata med min läkare och få recept på det jag eventuellt behöver för min pollenallergi mot främst gråbo, björk och 5-gräs. Det vill säga allergitabletter, ögondroppar och nässpray. Jag gjorde jättebra resultat på lungfunktiontesten, även detta året. Det kan jag nog tacka mina i stort sett dagliga promenader med stavar, till Höganäs för.

I väntrummet tog jag fram min I-phone för att kolla min kalender. Skärmen var nästan helt mörk och omöjlig att läsa. Vad hade jag nu gjort och hur skulle jag göra för att åter få den ljus?

Vi var tre i väntrummet, jag och två killar. Jag vände mig till killen som satt närmast och frågade om han kunde hjälpa mig att ställa in ljuset. Han tecknade (med händerna) att han var döv, men ville gärna försöka hjälpa mig. Jag som läst teckenspråk i två terminer för trettio år sedan (och sedan aldrig praktiserat det) visste inte riktigt hur jag skulle svara. Den andre killen greppade situationen och kom fram. Han hade en likadan I-phone som jag och hjälpte mig att ställa in ljuset. Nu vet jag hur jag ska göra om det händer igen.
Jag tackade den döve killen för att han ville hjälpa till. Han log och gjorde tummen upp. Så himla förargligt att  jag inte kunde prata mer (med teckenspråk) med honom.

När jag körde hem var det tretton grader. Som mest har det varit drygt femton grader. Härligt!
I morgon ska vi köra till Båstad och gratta makens systerdotter. Hon har bjudit oss till Hotell Skansen där vi ska äta påskbord. Det lär ta en god stund.  

Benjamin på vårdcentralen

Redan kvart i åtta i morse var jag på vårdcentralens gym. Det var även en pigg gubbe i min ålder.
Ock så Ben-jamin förstås, men han tillhör ju inventarierna.
Jag föredrar killar med lite kött på benen, så den här liraren är inte i min smak. Han är ju "ganska mager om bena, tillika om armar och hals". Men Benjamin har ett smittande leende.

Eftersom vi bara var två, gubben och jag, kunde jag träna effektivt i en timma. Det kan man göra när man slipper vänta på träningsredskapen/maskinerna.

I eftermiddags har jag varit ute och cyklat i det fina vädret. Robert och Anna tittade in en stund efter en promenad ner till hamnen. Vi hade en mysig och trevlig pratstund. Det kan man tyvärr inte ha med alla.

Jag vill helst inte prata med de som gapar, skriker och svär i var och varannan mening. Det är synnerligen ouppfostrat. För att inte tala om hur förödmjukad man känner sig när man ska berätta något, och någon annan högljutt avbryter en mitt i en mening. USCH!
Då tänker jag på mottot: "When you fall, pick yourself up, dust yourself off. Get moving again.",

Inlagd sill

Vi har jättefin sill i frysen, stor och fet, som maken dragit upp. Den är rensad och huvudena borttagna men benen finns kvar. I dag tänkte jag göra det lätt för mig genom att köpa filead sill för att steka och lägga i ättikslag.
Jag köpte 1,1 kg för 45 kronor. Det var de verkligen inte värda. Så ynkligt små och magra sillar har jag aldrig förr haft i mitt kök. Fileerna  var inte längre än mitt pekfinger och ungefär två fingrar bred. På 1,1 kr gick det så många som 47 fileer! Då förstår man hur små de är. Här ligger de nu, stekta och inlagda.

De största sillarna maken kommit hem med vägde 550 gram (de rekordstora fiskarna ligger ute på nätet) men normalt väger en rensad sill cirka 100-150 gram.

Potatisarna är satta

Nu har jag snart varit utan röst i en vecka. Nåja, jag kan ju kraxa fram, om än ganska tyst, det jag måste och vill säga. Bäst vore det säkert om jag kunde vara tyst, men det är verkligen inte lätt.

I går morse var det soligt och nästan vindstilla, men kallt, när jag cyklade in till Höganäs för att köpa frukostbullar. Efter frukosten gick maken ut i trädgården. För några veckor sedan köpte vi sättpotatis hos Larsviken i Viken. Nu har de groddar och skulle sättas ner i jorden. Vi har även "Gammaldags röda" som Robert och Anna tog med sig hem sist de var på Fårö och hälsade på Annas mamma Aina som bor där. Även de knudorna var färdiggroddade och skulle ner i jorden.

Så där ja, nu var det gjort. Här finns även en rad med rädisor och en rad plocksallat. Förra året blev det en bra skörd, förhoppningsvis blir det så även i år. Till höger längst upp i grönsakslandet syns jättefin gräslök. Det andra gröna är rabarber.

Vid ett tiden cyklade jag in till "Blå hallen" i Höganäs där det var påskmarknad. Inträdet var tjugo kronor. Där fanns  många duktiga hantverkare som sålde sina alster. Där var också ovanligt många som sålde mat och godis. Man kunde lätt äta sig mätt på att gå runt och smaka. Det var olika sorters bröd, sillinläggningar, många olika sorters charkuterier, ostar, kakor, honung, sylt och marmelader, marsipan och choklad. Som sagt var, ingen behövde gå hungrig därifrån.
Jag nickade till några bekanta och sprang på en tjej från Friskis och Svettis. Hon var hur pratsam som helst. Trevligt men svårt när man knappt själv hörs.

På kvällen var vi bjudna till Ann-Marie och Carl-Olof. Det var även Lena och Lars. När man träffar sina vänner vill man gärna prata, men tyvärr kunde jag ju inte säga så mycket. Carl-Olof hade fixat en god bearnaisesås till entrecoten. Jag och Lena var chaufförer och vi körde hem med våra gubbs samtidigt strax efter klockan tolv.
I dag har vi bara kört runt och gröatittat, det var omväxlande sol och regn och riktigt blåsigt.

Kultur gäsp, eller sport, ännu mer gäsp

Vid frukosten i morse gjorde vi som vanligt, delade på HD (vårt husorgan). Maken tar sporten och jag kulturdelen. Sportdelen är snabbläst. Det är i stort sett bara "mediekrönikan" på sista sidan som jag läser. Maken är lika intresserad av kultur som jag är av sport.
I dag kommenterade han Rögle igen. Spelar de fotboll undrade jag? Han suckade uppgivet. Nä, de spelar ishockey. Jaha sa jag, är det den där sporten där man jagar en liten svart platt boll med klubbor?
Nejdå, han fick ingen brytning, för han vet ju så väl att jag vet.
För många, många, många år sedan spelade han back i Troja (från Ljungby) i tio år. Sportintresset finns kvar, men själv utövar han ingen sport numera.  

I går besökte vi det (ganska) nyöppnade Ö&B på Väla. Under tiden som maken tittade på Fiskedrag, tafsar, sillatackel och jag vet inte vad, hittade jag ett par knallgula gummistövlar som jag köpte. De kan nog lysa upp en regnig promenad.

Till middag hade vi knaprigt stekt sill, som maken fiskat. Åh det var så gott! Vi hade inga problem med att äta två stora sillar var, mjukstekt lök, grönsaker, potatismos med persilja och så förstås rårörda lingon.

Nedanstående citat, som jag tagit ur HD tyckte maken var bra. Jag är böjd att hålla med honom.

"Det finns pjäser som inte blir utvisslade enbart för att ingen kan gäspa och vissla på samma gång."
Robert Lembke, tysk tv-man, 1913-1989.

I dagens HD följde även tidningen "hallå! Höganäs" med. På sidan åtta har jag blivit citerad, från min blogg. Jättekul!

Världshälsodagen - och jag är sjuk

Hej Michael! Kul att du läser min blogg. Javisst får du citera mig i "Hallå Höganäs".
Det vore trevligt om du också talade om vem som är nyhetskällan.

I dag är det världshälsodagen, och här sitter jag och är en dålig kvinna. Mitt svalg är illrött och gör ont när jag sväljer.
Eftersom det var tio plussgrader lät jag bilen stå och cyklade in till Höganäs för att uträtta några ärenden. Det skulle jag nog inte ha gjort för det blåste riktigt kallt.
Jag skulle haft toppluvan på mig under hjälmen.
Nu har jag duschat varmt och druckit en kopp te med färsk ingefära och honung.
Innan jag lägger mig tänker jag svälja två Ipren. Har jag tur så hjälper det och jag är bättre i morgon.

Svan, stekt lever och andra bullar

När jag var på City Gross i morse och köpte nya bullar till frukosten gick jag en lov om köttdisken. Där låg kalvlever, så jag tog ett paket. Till middagen i kväll stekte jag levern tillsammans med lök, morötter och oregano. När levern var stekt skar jag den i tunna skivor, hällde grädde och  mjölk i grytan och gjorde en jättegod sås. I den lade jag den skivade levern. Ett paket bacon klippte jag i strimlor, brynte på ett stekjärn och serverade till levern i gräddsås tillsammans med kokt potatis, lingonsylt och smörgåsgurka. Ah! Det var sååå gott! Allt gick åt.

När vi (maken och jag) var ute och gick tidigare i dag, såg vi den här ilskna svanen. Jag vet inte om han heter Lennart Svan eller Billy Swahn, men impopulär är han. Den verkar ha installerat sig här i Gamla Lerberget, där den har synts till en längre tid. Den är inte populär på hamnen. Förutom att det går till attack om man kommer för nära den, så lämnar den stora blaffor avföring efter sig lite varstans där den drar fram. Inte så kul med tanke på att man själv vill inta gräset i sommar, helst utan svanbajs.

I Bonniers Kokbok kan man läsa om stekt svan. Under sextonhundratalet kunde man faktiskt se stekt svan på middagsbordet. Det är nog inget jag skulle vilja tillaga. Jag kan föreställa mig hur tranigt det är. Nej usch!

"Kullagruppen" och Larsson

Klockan åtta i morse när jag cyklade till Lidel i Höganäs för att köpa nya frallor, stod yttertempen på pluss 1,4 grader. Det var is på vårt fågelbad.

Samtidigt som jag cyklade iväg, gick Janne in till en av våra grannar och släppte ut Larsson. Han är en 16 år gammal setter. Dessvärre är han nästan både blind och döv, men glad.
Vi släppte ut honom ut honom även klockan 10.30, 13,30 och klockan 16.00. Han är ju en gammal man så han behöver kanske tömma blåsan lite oftare. Han blev lika glad varje gång vi kom. Jag hade levergodis (för hundar) med mig, så Larsson vek inte från min sida mer än när han kissade.

"Kullagruppen" är en förening för "smygkonstnärer" som går ut hårt och inledde med en vernissage idag på biblioteket i Höganäs. Utställningen pågår till och med den 21 april. Där fanns många, mycket bra alster. Det är 19 icke-proffs som ställer ut sin konst. Endast en av de 19 är en man (!). Det är kul, och säkert också bra, att en förening för smygkonstnärer är född.
När jag var på vernissagen var där mycket folk. Mest kvinnor förstås. Det är ju allmänt känt att det är vi kulturtanter som bär upp kulturen. Heja oss!!!

Cykeltur i motvind och sol

Jag var på sjukgymnastik igår. Jämfört med en och annan som också var där, kände jag mig nästan som en "Idlaflicka".
Idag cyklade jag in till Höganäs två gånger och en gång till Viken. Det blåste en frisk ostlig vind, och den var kall. Men solen sken.
När jag körde in till Höganäs (med bil) i morse för att köpa bullar, var det en minusgrad.

Jag har ont i min vänstra ljumske. Kan de va höften?  A ja, det ger sig väl så småningom.
Vad jag förstår så kommer jag aldrig att kunna utöva "parkour". Men det är inget som jag sörjer över.
Det finns ju så mycket annat jag kan göra.

I kväll har maken och jag pratat med Mona, makens syster (världens bästa och makens enda syster). Vi ska träffa dem på långfredagen och fira deras dotter Nettan (Jeanette). Just nu pratar maken lite karaord (peptalk)  med Carl-Olof, som bor i Strövelstorp. Han har nyss blivit pensionär.

Artros? Motion och mat

Hej Ingrid!
Stort tack för dina berömmande ord om min blogg. Kul att du gillar den. Du är keptisk till diagnosen Artros som sjukgymnasten satte på mig efter att ha undersökt mig i en kvart. Det är mer än du som hört av sig och är skeptisk.
Men vad gör man? Jag låter det gå en tid och ser vad som händer. Hon kan ju ha rätt.

På de två föredragen som jag varit på, fick vi veta att vi måste vara aktiva och röra på oss.
Ja det är säkert nödvändigt så länge man kan, med eller utan Artros. Själv har jag alltid varit fysiskt aktiv. Jag går med mina stavar runt en timma så gott som varje dag, simmar 1.000 meter en till två gånger i veckan och cyklar när vädret tillåter det.

Jag får väl börja på gymmet igen, men väntar till hösten. Kroppen behöver utsättas för belastning så jag får väl börja kämpa med redskapen igen. Nu ska jag göra de rörelserna som sjukgymnasten föreslog oss, förhoppningsvis hjälper det.

En dietist talade om kosten. Till middag räcker det om man äter 100 gram rött kött eller 150 gram fisk, samt givetvis grönsaker, potatis, ris eller annat. Så små portioner fisk och kött äter inte jag, och definitivt inte maken. Det är viktigt att vi får i oss Omega 3. Jag äter ett kokt ägg varje morgon, det innehåller mycket omega 3. Fisk som också är rikt på Omega 3, äter vi för det mesta tre dagar i veckan (sill, torsk, lax och skaldjur). Det händer till och med att det blir oftare.
Fullkorn ska man också äta. Jadå, varje morgon.
Att få i sig 500 gram frukt och grönsaker varje dag är inte heller några problem. Så där uppfyller jag utan problem kraven på hur man bör leva.

Här ovan syns två av mina motionsredskap, cykeln (lägg märke till hjälmen i cykelkorgen) och mina gåstavar. Baddräkten ligger i min badväska.

I kväll ska vi ha kycklingklubbor, potatisgratäng och grönsaker. Framför TV´n mumsar jag sedan på färsk ananas.

Än en gång tack för responsen på det jag skriver här på min blogg. Det gör mig glad.