Nyårsafton med långpromenad

Titta på de här små liven. Det är Snödroppar som jag fotade i solen utanför vårt hus igår. Där står flera sådana här små grupper. Scillan har också kommit upp, men de visar inte färg ännu. Våren försöker onekligen göra intrång och dagen har blivit fem minuter längre - men, men, det kan fortfarande rasa ner en massa snö.

Robert och Anna var här och åt kokt torsk med oss igår. Robert har varit genomförkyld och däckad några dagar, men han är nu på bättringsvägen. Anna känner att hon bär på en förkylning som håller på att bryta ut. Inte alls kul när båda är lediga och hade planerat något trevligare än att kurera förkylningar.
Tyvärr är det nog många som har det likadant.

Även idag har det varit strålande sol. Maken följde med mig på en promenad till Höganäs. Vi tittade bland annat på den nya bastun i hamnen och gick runt och tittade på skadorna som stormarna ställt till med där nere i hamnen.
Bengt, en kompis som bor nere i hamnen i Gamla Lerberget,  kom cyklande så vi stannade och pratade en stund med honom. Allt som allt tog promenaden två timmar.

Vi ska fira in det nya året hos Lena och Lars i Åstorp. På vägen dit ska vi hämta upp Ann-Marie och Carl-Olof i Strövelstorp och Nisse (Lenas pappa) i Hyllinge.

Kära vänner, nu är det gamla året snart slut. Jag hoppas att det nya blir bra, att vi alla, familj och vänner, får vara friska och ha roligt.
Gott Nytt År!

Julen bäres ut

Grannen bar ut sin julgran i dag. Den kan knappt ha börjat barra, han högg ju den bara några dagar före jul. Nåja då slipper de städa upp granbarr till långt fram i vår. Nu åkte den och julpyntet ut.
Själv hade jag inte tänkt plocka ner vårt förrän i morgon. Men jag blev så inspirerad så änglar, tomtar, klockor och mitt högt älskade luciatåg åkte ut i förrådet.

Som synes så har det inte varit överdrivet julpyntat i vårt hus. Min lilla vita keramikstjärna som hänger i fönstret i matvrån och ljusstakarna i de andra fönsterna får dock vara kvar till efter nyår, liksom juldukarna. Märkligt nog så är mina julstjärnor jättefina, annars brukar ju de tappa blad.

Dagen har blivit fyra (4) minuter längre. Ja, jag tycker väl att det har blivit ljusare. Fast det kan också bero på att solen äntligen skiner. Jag tog på mig vandrarkängorna, solglasögon och greppade stavarna. Sedan gick jag ut och njöt av solen. Till hamnen i Höganäs gick det snabbt för jag hade vinden i ryggen. Men jag skulle ju gå hem också och då fick jag kämpa lite. Det blåste en frisk sydvästlig vind och den var vass. Men tack vare min långa dunjacka frös jag inte. Jag gick ut klockan ett och kom hem halv tre.

Då reste sig maken från soffan där han suttit bänkad sedan i förmiddags. Det har varit skidor på TV´n. Nu rör han på sig (nåja). Jag skickade ut honom för att köpa mjölk, han tog bilen.

Lutfisk och en lyckosam fisketur

Annandagen drog jag med mig maken ut på en drygt 1,5 timmes promenad. Det var strålande sol och bara lite vind. Vid sextiden åt vi lutfisk med potatis, gröna ärtor och skånsk senapssås gjord på bland annat vispgrädde och smör. Den blev så god så man kunde äta den med sked. Dessutom hade jag stekt magert rökt fläsk i tunna strimlor så att det blev riktigt knaprigt. Det är jättegott att strö det över fisken.
Detta var en måltid värdig en kung.

I dag har maken varit ute och fiskat. Han kom hem med tre granna torskar.
De vägde 6,8,  4,2  och 2,5 kg. Den största ska vi äta tillsammans med Robert och Anna.

Juldagen hos Mona och Lasse i Båstad

I går förmiddags såg vi på Österrikes nyheter att de hade 19,9 plussgrader och storm. Det var verkligen inte kul med tanke på alla de som kört dit ner för att fira jul.

Vi var bjudna till makens storasyster och hennes familj i Båstad klockan 13,00. När vi körde dit vid lunchtid hade vi 9 plussgrader. Det är svårt att mana fram julstämning när vädret är vårlikt med gröna fält överallt.

Kalle är Mona och Lasses son. Han bor och arbetar i Malmö men var hemma och firade jul. Kul att få träffa honom också. Här får jag (som är plastmoster) en kram av honom.
Det blev en jättetrevlig dag med god mat och ännu godare hembakta kakor.

Här sitter från vänster maken, Siv och Bengt som är svägerska och bror till Lasse, Netta som är dotter till Mona och Lasse och så Lasse. Vi var tio runt bordet.

Den här unghunden heter Felix. Det är tänkt att han så småningom ska användas till jakt.
När vi körde hem på kvällen var det väldigt få bilar ute.

I dag på förmiddagen såg vi att Österrike hade fått 30 centimeter snö på mindre än en timma.
Vädret är förryckt.

Julafton

Det här är, eller borde åtminstone vara, alla barns högtidsdag - Julafton.
När vi som vanligt tittade på Kalle Anka och hans vänner, drack vi glögg och mumsade på pepparkakor med stilton. Mycket gott. Min absoluta favorit, förutom tomteverkstaden, är tjuren Ferdinand. I år presenterades även två nya inslag, det ena kallat Frost. Det vill vi gärna se mer av.

Efter Kalle och hans vänner tomtade jag för grannens två små killar Arvid och Valter två och ett år gamla. Trygga, glada och nyfikna killar som inte alls var rädda för tomten. Jag hade ingen tomtemask utan bara ett lösskägg med vidhängande mustasch.  De vågade till och med sitta i tomtens (d.v.s mitt) knä och ge tomten en kram.
Både mor- och farföräldrarna var där, så gissa om de fick många julklappar.

Eftersom maken och jag firade julafton själva i år, kom vi överens om att inte frossa i julmat. Jo pyttsan!
Det blev olika sorters sill, rökt ål och lax, Jansson och ägghalvor. Brunkål, skinka, kokt rimmad tunga, Annas (svärdotterns) köttbullar, Per i Vikens prinskorvar, vörtbröd och lagrad cheddar. Snapsar? Ja.

I kväll ska vi titta på Karl-Bertil Jonssons julafton, såklart. Förmodligen blir det också Svensson, Svensson.
Därefter slår jag över till SVT2 och tittar, men framför allt lyssnar på Julkonsert i decembertid med Malena Ernman. Just nu snarkar maken i den ena soffan. Ska snart väcka honom.

Till alla mina kära bloggläsare, jag önskar Er en riktigt God Jul.
Kram på Er.

Dunjacka på REA

Nu börjar vädret bli enformigt. Även idag har det varit sex plussgrader,småregn och blåst. Usch!
Jag har varit på REA. På Intersport på Väla sprang jag på Lena och Lars. Lars hade köpt på sig en årsförbrukning av arbetsstrumpor.

Själv var jag på jakt efter en ny dunjacka. Lena och jag fick syn på en som vi båda gillade. Den var kritvit och kostade 5.300 kronor. Enligt biträdet är den endast vattenavvisande, alltså inte vattentät..
Den passar nog bäst att bära när man spankulera runt S.t Moritz, Kitsbyhl eller Chamonix.
Där har jag också gått runt ett flertal gånger och kommer väl snart att göra det igen, men då på sommaren.

Nej, jackan jag behöver ska vara robust och stå emot regn. Där hängde faktiskt en som uppfyllde mina krav.
Den är vintervit, regnsäker och inte så dyr som den andra kritvita. Jag anförtrodde min handväska åt Lars, man är ju rädd om pensionen och Lena höll min jacka under tiden som jag provade dunjackan.
De var båda rörande överens om att den var snygg och  klädde mig. Den kändes skön så jag köpte den.

På hemvägen klev jag ur bilen och tog ett foto på Henke Larsson som står vid Fria bad nära Pålsjö Krog. Någon hade satt en tomteluva på honom.

Maken har varit ute och fiskat idag på den långa turen, det vill säga sju timmar. Det regnade och var hög sjö, det blåste 13 sekundmeter. Vågorna slog över båten. En kille kom i jeans, kort jacka och lågskor. Han blev givetvis sjöblöt och dessutom duktigt sjösjuk redan innan de hade lämnat hamnen. Stackare.
Maken fick upp en torsk som enligt utsago såg ut att väga 6-7 kilo, mins. Magnus stod beredd med huggkroken, men vid relingen  släppte den från kroken. Attans också! Nu fick han endast två små torskar med sig hem och de ligger nu fileade i frysen.

Det här är är inget hjärta, även om det ser så ut. Det är byxorna, det vill säga torskrommen, från den ena fisken. Nu har maken både stekt och ätit upp den.
I kväll ska vi lägga två stora rejäla bitar entrecote på grillen. I ugnen har jag klyftpotatis. På spisen står hare kuverts. Jag har redan fått ett glas rödvin. Nu ska jag fortsätta med såsen.

Duncan

Usch! samma gråa tradiga väder även i dag. Det har småregnat och blåst, och temperaturen har hållit sig runt fyra till sex plussgrader. I morse var det halt och enligt nyheterna var det många avåkningar.

Jag har jobbat som ledsagare några timmar i dag. Vi körde in till Helsingborgs Ridgymnasium, där jag hjälpte  kvinnan som jag är ledsagare åt, upp i sadeln på Duncan (hästen). Sedan gick jag tätt intill i de olika formationerna och höll koll på ryttaren så att hon satt ordentligt i sadeln. I dag var Duncan väldigt sällskaplig mot mig. Han följde mig hela tiden med blicken, buffade vänskapligt på mig och "pratade" lite ansikte mot ansikte. Jättemysigt.

I veckan har jag hälsat på en gammal kvinna som bor ensam och väldigt isolerad, utan vare sig TV eller radio.
Det slår mig att hästar har större social gemenskap. Det är nämligen förbjudet att hålla en häst ensam. Den måste ha minst en hästkompis nära sig,  helst i spiltan bredvid.
Nu ska jag gå in och titta på "På spåret".

Julpynt

Vi är inte mycket för att julpynta, varken maken eller jag. Julgran har vi inte haft på minst femton år, och jag saknar den inte. Men hur som helst, idag har jag julpyntat lite lagom. Några juldukar har jag lagt på, änglar och klockor hänger lite varstans, men detta är mina absoluta favoriter.

Robert tillverkade dem när han gick i förskolan, och det är länge sedan. Min käre son blir ju femtio till våren. Det lustiga Luciatåget är gjort av bland annat en äggkartong och flirtkulor, tomten är gjord av en toappersrulle, skägg av bomull och blå paljetter till ögon. Åh så fint!

Två sjuarmade elljusstakar, fullt funktionsdugliga, har jag kasserat. De och lite julpynt som inte ska användas, körde jag och lämnade på Röda korset i eftermiddags. Förhoppningsvis kan det inbringa en och annan tia.

I kväll ska jag lägga mig i tid eftersom jag ska arbeta som ledsagare i morgon. Kvinnan som jag hjälper ska jag hämta förmiddagen. Vi ska köra till Helsingborgs ridskola och rida. Det vill säga, hon rider och jag går bredvid. Får inte glömma att ta med mig morötter till hästen.

Ljungby

I går körde maken och jag upp till Ljungby. Vädret var likadant som i dag. Det vill säga småregnigt, grått och tradigt och mellan fyra till sex plusgrader. När vi var klara med våra ärenden gick vi ut och åt en sen lunch. Därefter körde vi till makens gamla arbetsplats och hälsade på hans arbetskamrater. Det tog som vanligt sin rundliga tid, och det var som vanligt lika trevligt att prata med dem alla.

När vi var på hemväg såg vi Ingrid och Roland, gamla goda vänner till maken. Han har haft en herrekiperingsaffär och hon har varit tandsköterska. De tröttnade på sitt stora hus, sålde det och flyttade för två år sedan in i en ny lägenhet i centrala Ljungby. De bjöd hem oss på kaffe innan vi körde hem. Det är en (stor) fantastisk våning med en underbar utsikt och balkonger i två väderstreck. Det blev en lång trevlig pratstund innan vi körde hem.

Robert och Anna, min son och svärdotter, ska fira jul ute på Fårö hos hennes mamma som fyller 80 år.
Det blir systrarna med sina respektive samt barn och barnbarn och till och med ett barnbarnsbarn som sammanstrålar och firar åttioåringen.

Robert vill inte vara utan min stekta inlagda sill på julbordet, så därför ska han få den med sig.
Tillräckligt många så att det räcker åt alla. I dag har jag stekt och lagt in trettio stycken.  
Här ligger tjugo stekta i två lavar med papper mellan och tio nästan stekta på järnet.

Som synes blev de en stor bunke när det var klart.
Före middagen i kväll duschade jag och tvättade håret. Tyckte att jag luktade sill och hade sillos i huset fler timmar efteråt, men det var det värt. Nu är det utvädrat.

Jag är erkänt bra på att steka och lägga in sill. Ops! Det där var ju väldigt osvenskt, att erkänna att man är bra på något. Men jag erkänner också att jag inte kan baka. Uppriktigt sagt så är jag inte så intresserad av det heller.
Oj då, klockan är redan kvart över elva, det känns. Ögonen svider och jag är trött, så nu ska jag gå upp och slagga. Natti natti.

Inköpsresa till Helsingör

Maken och jag har varit utomlands idag. Närmare bestämt i Danmark några kilometer över sundet till Helsingör. Två kluckande presenter skulle inhandlas. Vi körde Strandvägen in till Helsingborg.

De här tånghögarna har nu blivit både lägre och färre. En hel del av dem hade man nu schaktat bort. Garagen

på andra sidan gatan fick rejält med stryk. Garageportarna trycktes in av vattenmassorna och vattnet steg

över en halv meter. I några av garagen fanns det bland annat en Jaguar en Chrysler och en Porsche som

fick både plåt- och vattenskador. Jag begriper inte varför man inte flyttar sina bilar när vattnet stiger.

Det var ju inte första gången det ände. Nåja man behöver ju inte begripa allt.

Att åka över Sundet var tydligen en populär sysselsättning idag. På ett par ställen stod det sångkörer och sjöng julsånger. Detta är Helsingörs gospelkör. De var verkligen riktigt bra och medryckande. Hade inte maken varit med så hade jag gärna stannat kvar och lyssnat lite lägre.

Vi mötte en dam som kom bärande på två fasaner. Jag gick fram och frågade var hon hade köp dem. Dom har jag fått på Kronborgs slott sa hon. Det är bara att gå dit och hämta dem. Det är gratis. Tyvärr hann vi inte med det. Damen skulle göra fasanpaté på sina fåglar. Låter gott.

På Nytorv fanns det gott om stånd och mycket folk. Clownen Pierrot stod och trollade för barnen, vilket var mycket uppskattat. Ville man ha en originell stickad mössa fanns det en hel del att välja på.    

Vid Kungstrappan i Helsingborg sprang man för glatta livet för att stödja musikhjälpen till förmån för "Alla tjejer har rätt att överleva sin graviditet". Löpbanden var tydligen väldigt upptagna i stort sett dygnet runt. 
Det kostar etthundra kronor att springa en kilometer. Så bra! Det blir en bra slant.

Carin Wredström på Senilteatern

Det var en tuff dag igår. Senilteatern hade dubbla föreställningar - men som de proffsiga skådespelare vi numera är, så fixade vi det. På Örestrand blev vi bjudna på julbord före föreställningen. Ett jättefint julbord där min absoluta favorit var ankmoussen. Ah, den var len som en ......... Som vanligt tar jag minst en bit av varje sillsort och de olika laxarna. Hjortpatén och grönpepparpatén var också helt ljuvliga. Som avslutning tog jag en liten bit kryddost Ja, det var vad jag åt. Det blev ingen skinka och brunkål eller något annat kött heller för den delen. Ok, jag tog också ett fikon och några bitar choklad samt en kopp kaffe. Sen var jag stinn.

Vi uppträdde på Röda Korset vid halvsjutiden. Kommunfullmäktiges ordförande i Helsingborg Carin Wredström, hastade in precis när vi hade börjat. A ja, hon var förlåten. Hon kom direkt från rådhuset där hon överräckt en present från Helsingborgs stad till dirigenten Anna Rosenberg. Det var körmedlemmarna i barbershopkören Pearls of the sound, som kom med guldmedalj runt halsen som de fått för att de knep ett guld när VM i barbershop avgjordes i Honolulu i november. Heja Er! Bra gjort tjejer!

Pearls of the sound, blir väl fritt översatt "parlanvidsundet", det vill säga jag.

Men som sagt var, Carin Wredström ville inte missa vår föreställning. Ryktet har väl gått att vi är bra. Politiker och kommunpampar får sina slängar av oss, och det kan jag ju säga, hon log inte ofta. Men det gjorde vi. Ha ha.

För det mesta har jag en bringare med citronvatten i kylen. När jag pressade en citron idag plockade jag bort drygt tjugo kärnor och minst förti småkärnor från en enda liten citron. Hur kan det bli så? En del citroner har ju inte en kärna i sig.

Ikväll ska vi ha ett kilo färska räkor. Lagrad ost och vitlöksbaguetter. Och givetvis en flaska vitt. Fullt acceptabelt.

Smarrig frukost och 1000 meter i bassängen

Strax efter klockan sex i morse gick jag ner och hämtade dagens HD. Tog den med mig upp och läste alla tre delarna i sängen.

På mornarna har jag alltid en strålande aptit. Så här såg dagens frukost ut. Det gör den ofta. Jag börjar alltid med en halv blodgrapefrukt, just nu är de ganska små, men snart kommer de riktigt stora från Californien. Dom är supergoda. Sedan äter jag två skivor Wasa Sport knäckebröd. Först en med kokt ägg, kaviar och hackad rödlök, sedan en med lagrad Grevé eller någon annan lagrad ost. På osten gurka och spetspaprika pudrat med örtkryddor utan salt. Ummm, det är så gott! Till detta en stor kanna (1,3 liter) grönt te. I tekulan lägger jag också en centimeterstor skiva (finhackad) färsk ingefära, jättegott.
Nyttigt lär det också vara. Den här frukosten står jag mig länge på.

I eftermiddags körde jag till simhallen. Det var länge sedan jag var där så det tog några vändor innan jag kom in i rytmen. De första femhundra meterna hade jag motionsbanorna för mig själv. Sedan klev mamma, pappa och en vuxen son ner i bassängen. De var dock inte i vägen, utan stod mest vid kortändan på den grunda sidan och pratade.
De två längderna (= 50 m) de avverkade, skedde i sakta mak. Tror inte att de blev blöta i håret. Vilken tur att inte hela bassängen var full av den här sortens simmare, för de förflyttade de sig hit och dit över alla banorna.

Att simma tusen meter idag tog lite längre tid än sist jag var där, men det var riktigt skönt att komma igång igen. Jag kommer nog att sova gott inatt.

I morgon har Senilteatern två föreställningar. Först ska vi uppträda på Örestrand i Strandbaden för RPG (Höganäs Riksförbund för pensionärsgemenskap). Där blir vi även bjudna på julbord, trevligt.

På kvällen uppträder vi för Röda Korset i Helsingborg. Sedan har vi inte fler engagemang det här året.
Nej, vi har annat att göra. Många har mycket att förbereda inför jul- och nyårsfirandet.
Nästa år är vi redan nu bokade långt fram i maj.

Ananas eller inte

Att äta eller inte äta, det är frågan. Speciellt nu när jag hörde på nyheterna att det finns flera olika sorters gifter lagrade i den ananasen  som odlas i Costa Rica. Det finns gifter i den som kan ge cancer både hos de som odlar/skördar den och de som äter den. Det är verkligen illa. Jag som älskar färsk ananas och har ätit kilovis av den.

Bäste okänd. Läste ditt inlägg om min blogg i går kväll. Vad roligt att du gillade mina nertecknade funderingar om "själmordspiloten". Dina positiva kommentarer gjorde att jag kände mig uppåt hela kvällen. TACK! Är någon annan nyfiken på detta inlägg så finns det att läsa den 12 okt 2012. Gå in på goggels. Skriv "parlanvidsundet själmordspilot" så kommer den upp.

I morgon ska vi i  "Senilteatern" uppträda på Träffpunkt DHR Ringstorp i Helsingborg. Jag är taggad.

Fortsättning på stormen Sven

Åh en sån stormig natt! Det blev inte mycket till sömn. I går kväll blåste det som mest upp till 33,4 sekundmeter. Stormen "Sven" fortsätter att ställa till besvär. Jag vågade inte gå ut och hämta tidningen i morse, tänkte att jag far väl iväg som en vante längs med gatan. Jag skickade ut maken, han har lite mer tyngd.
Så här såg det ut i Lerbergets hamn i förmiddags vid halvelvatiden.
Norgebåten som normalt passerar här vid sjutiden på morgonen, var fyra timmar senare idag.

Den lilla vita båten (jollen) till höger om flaggstången vid kättingarna, ligger normalt minst 1,5 meter över normal vattennivå. Här under vattnet finns en gräsmatta.  

På den här vägen utmed havet i Gamla Lerberget där vi normalt promenerar, cyklar och kör med bil, är det inte lämpligt, för att inte säga omöjligt, att ta sig fram. Här hade sjön stigit ca två meter och det gick en krabb sjö på gatan.

Så här såg det ut på Strandvägen på väg in till Helsingborg. Även där gick det vågor. Vägen var givetvis avstängd. På fotot överst ser man hur högt vågorna slår över vågbrytaren. I trädgårdarna och garagen till vänster stod vattnet minst en halvmeter högt. 
Tja, vad ska man säga om huset på den nedre bilden? Måtte de som bor där ha en bra hemförsäkring.

I kväll gick maken runt med en slang och spolade våra fönster på utsidan. Det såg ut som om de var blästrade och hade fiskfjäll på sig. Saltvattnet blir som klister. 
Tänker nog inte sitta uppe så länge i kväll. Jag hoppas att jag kan sova lugnt i natt.

Stormen heter Sven i Sverige och Bodil i Danmark

I Danmark heter stormen Bodil, i Sverige heter den Sven. Jag känner ingen som heter Bodil, men väl två som heter Sven. Den ene är en mycket trevlig granne och dessutom min ovärderliga datorhjälp. Den andre är vi tyvärr släkt med (på makens sida). Han (Svenne) är en riktigt stor drummel, och då tog jag ändå till i underkant. Maken brukar säga att "han är dum på heltid". Ja, det finns nog inte någon som kan säga emot honom. Som väl är så behöver vi inte träffas.

Maken sitter och tittar på NDR Aktuell på sin dator. Vid halvfyratiden hade  vattenståndet i Nordsjön stigit med 7,2 meter i Noddeich. Det ligger mellan Bremen och Hamburg. Man har barikarderat sig och lagt ut sandsäckar utanför sina hus, hur nu det ska hjälpa när vattnet slår in över gatorna och dränker både bilar och annat som finns på gatorna. Just nu är blåsten uppe i 140 km/tim i vindtopparna. I Kiel åskar det också. Vädret är förryckt.
Enligt NDR Aktuell ska det i Tyskland bli ner till elva (11) minusgrader och även snö fram på söndagen. Brrr! Skönt att vi slipper vara där.

Här sitter vi med levande ljus, bara för att det är så mysigt, och har det hur bra som helst. Vi har precis ätit kålpudding med kokt potatis och kokta morötter med smör och persilja, gräddsås och lingonsylt, så klart. Ummm, det var jättegott.
Kålpuddingen gjorde jag igår i en stor braspanna. Idag fyllde jag tre folieformar med resten av kålpuddingen och stoppade in i frysen. Skönt att kunna plocka fram färdig hemlagad mat från frysen.

Den Blå Planet och Köpenhamn

Vid frukosten igår beslöt vi oss för att göra en liten utflykt till Danmark. Sagt och gjort, vid halv elvatiden körde vi hemifrån. Första stoppet blev i Helsingör där vi handlade lite. Det tog max tjugo minuter. Sedan körde vi till "Den Blå Planet" som är norra  Europas största och modernaste akvarium. Det ligger vid Kastrup på Amager strand, nära Öresundsbron.

Det är en fantastiskt anläggning. Man kommer tätt inpå många av de 20.000 djur från hela jordklotet som vältrar sig i sju (7) miljoner liter vatten. Här finns fiskar från Afrikas djupa sjöar, Amazonas, korallreven med sina mängder av färger och en stor Oceantank. På ett ställe går man i en tunnel med vatten runtom sig, på ett ställe även på golvet. Glasväggarna såg ut att vara ca 20 cm tjocka. Det här är väl värt ett besök till.
När vi var klara med rundvandringen i den tropiska värmen, där pyttesmå mycket färgglada fjärilar flög omkring, körde vi in till Köpenhamn.
Parkerade i ett garage vid Rådhusplatsen (dyrt) och gick upp och tittade på gycklare och elddansare samt lyssnade på de som underhöll på sina musikinstrument. De uppträdde på Rådhusplatsen mellan rådhuset och den pampiga granen.

Vi fortsatte vår promenad på Ströget som var pyntat med girlanger som hade både stjärnor och hjärtan. I höjd med Georg Jensens affär finns ett litet torg där man hade en liten julmarknad liknande de som finns i Tyskland. Här fanns stånd med godis, pynt och kläder, varma drycker som glyhwein och minst tre olika stånd med tyska korvar, de stora stånden med grovt tillyxade bord under tak var ditflyttade av de tyska killarna som skötte grillarna. Där avnjöt vi varsin bratwurst oh och pratade även lite tyska..

Det var väldigt mycket folk ute överallt. Affärerna frestade med läckra skyltningar och tillbud lite varstans.
I Illums stora skyltfönster rörde sig allt möjligt, tomtar, dockor och djur. Olika teman i alla fönsterna. Bland annat den här björnen som svassar runt en skyltdocka.

På Hotel DÁngletteres jättestora fasad finns som vanligt en fantastisk sagoscen. Den blev flitigt fotograferad.

Vi tog även en tur ner till Nyhamn. Trots att det blåste lite kallt här nere vid vattnet satt det en och annan på de många uteserveringarna. De hade svept in sig i filtar som restaurangerna lagt ut.
Här hemma diskuteras det om man ska få sitta och amma på restaurangerna. Förmodar att det även varit på tapeten i Danmark. Jag såg den här skylten till en krog, som synes har de öppet dygnet runt. Ja, man behöver verkligen inte gå vare sig hungrig eller törstig i Köpenhamn.

Hade vi inte varit så trötta och timmen inte så sen, hade vi även gått in på Tivoli. Det är flera år sedan vi var där vid juletid. Vi körde förbi och där inne var det som vanligt upplyst av flera 10.000-tals lampor. En makalös syn. Oj, det blev många foton, men jag ville så gärna visa allt fint som vi såg.

Köpenhamn har verkligen otroligt mycket att erbjuda, även en vanlig tisdag.
Nu har jag köpt oss varsitt kort på Scandlines för 249 kronor stycket. Nu kan vi åka mellan Helsingborg och Helsingör varje dag, och flera gånger om dagen om vi vill. Vi behöver dessutom inte gå till biljettkassan utan kan gå direkt ombord. Så bra!
En tur och retur för pensionärer kostar normalt 41 kronor så man behöver inte åka över många gånger innan man åker gratis. Vi kommer säkert att utnyttja kortet nu när det blivit enklare att åka.

Middag hos Lena och Lars i Åstorp

Lena och Lars hade bjudit in det gamla vanliga gänget till middag igår. Ingela och Bengt-Åke, Ann-Marie och Carl-Olof, Meta och Lars, maken och jag.
Vi körde inom Strövelstorp och hämtade upp Ann-Marie och Carl-Olof.

Lena är fenomenal på på matlagning och bakning. Ingen går därifrån hungrig.
Där har restaurangbranschen gått miste om en naturbegåvning.
Tiden gick fort, som den gör när man trivs i sällskapet.

Inte vet jag varför, men plötsligt stod Lars och demonstrerade sin monsterdammsugare (med ett jäkla sug i) som han fick i julklapp för några år sedan. Det är en Dyson, direktinporterad från England. Ja, med tre kattor och en hund i huset behövde man en bra dammsugare. Nu finns det bara ett djur kvar. En katt som heter Torsten, men kallas Totte. Enligt Lena är det han som bestämmer i huset.

Förra Trettondagsafton var vi bjudna till Meta och Lars på Residenset i Malmö, med övernattning. Även kommande Trettondagsafton är vi ditbjudna. Det ser vi fram emot.