Hemma igen

I onsdags när vi vaknade, hängde molnen lågt. Det såg ut att kunna bli regn. Dagen innan upptäckte Janne, när snörade av sig sina vandrarkängor, att både klack och sula hade lossnat på båda kängorna. Alltså inget att vandra vidare i. Meindelkängorna var köpta i Kirschberg, så vi körde dit och reklamerade dem. Kängorna ska skickas till Meindel, vi får se om det kommer några nya. Vi hade inte besökt Salzburg på några år, så vi beslöt oss för att köra dit. Det är en jättefin stad, både den gamla delen och den nya. Halvvägs dit kom regnet. När vi skulle köra in i staden stod det poliser vid varenda infart och spärrade vägen. Det var förbjudet att köra in där. Man kunde parkera ett bra stycke utanför staden och åka buss in, men det hade vi ingen lust med.
Så vi vände och körde åter mot Westendorf. Där hade man haft fint väder. Ack ja. Vi hörde senare på bilradion att det varit svåra översvämningar i Salzburg, det var därför det var avstängt. Det är inget onormalt för det lär vara ett riktigt regnhål. Eftersom väderutsikterna inte såg lovande ut de närmaste dagarna, beslöt vi oss för att lämna Österrike.

Här kramar jag om Emma (vi blev bästisar) som är Marie Thereses´ hund. Marie Therese är husfrun (nyss fyllda 25 år).
Torsdag morgon körde vi till Tyskland och övernattade i Waldsroe. Där var det soligt och varmt, så vi satt ute på kvällen. Fredag morgon körde vi till Citti i Lybeck. Maken hade en del som skulle inhandlas där.

Utanför stod den här lilla raringen parkerad, i en något skamfilad hatt.
Vi gjorde även ett stopp på Border Shop, för att köpa det de inte hade på Citti. Sedan körde vi på färjan med destination Rödby.
Klockan fem var vi åter hemma i Lerberget efter tiodagars semester.

Kirschberg och Innsbruck

I morse var det soligt, men runt omkring hängde molnen lågt. Efter frukosten körde vi in till Kirchberg och lämnade in Jannes vandrarkängor i sportaffären där han köpte dem för några år sedan. Hela sulan och klacken hade lossnat på båda kängorna. Mannen som sålt dem (han kände igen Janne) ska reklamera dem till Meindel. De kostade ju ändå tvåtusen kronor så man tycker att de ska hålla betydligt längre.
Därefter körde vi till Innsbruck. När vi passerade macken Ultimate i Brixen i T såg jag den här skylten.

Nu när Janne är pensionär skulle han ju kunna söka den tjänsten. Han trivs ju jättebra i Österrike.
I dag har vi sett en danskregistrerad bil, den enda hittills sedan vi kom hit. Vi har faktiskt sett en svensk bil också. Det var när vi precis hade passerat gränsen till Österrike. Annars är här mest holländare och tyskar, men även en och annan italienare.
I Innsbruck var det soligt och varmt, men även där hängde molnen lågt. När vi hade strosat upp och nerför Maria Theresia strasse, en mycket vacker gata, och gått runt i gamla stan, var vi både törstiga och hungriga.

I gamla stan låg den här utspökade lilla hunden i en barnvagn och hade ett paraply fastsatt vid vagnen som skyddade den för solen.

Det var också där vi så de här killarna. Han som sitter på marken balanserar den andre på en träkäpp, (såg ut som ett kvastskaft) hur nu det gick till. Jag gick ett varv runt dem, men såg inget annat hjälpmedel. Han däruppe håller bara handen på käppen och ser ut att sväva i luften. Han som är under håller armen rakt ut. Ingen av dem rör en min, inte en darrning, de satt bara där, blick stilla och med tomt stirrande blick. Jag så inte ens att de blinkade.Ofattbart!?
På alla uteserveringarna var det mycket folk. Ja, yttertempen visade på +22 grader, så det var bararmat och solglasögon som gällde.Vi hittade en uteservering som såg bra ut och beställde in varsin stor sallad med ljumma skivor av kycklingfile med ringlat balsamico på. Över hela salladen var det rikligt med grovt riven parmesan. Underbart gott och fräscht!
När vi kom hem vid femtiden, förstod vi att det hade regnat. Här var rejäla vattenpölar.
Janne somnade för en halvtimma sedan och jag ska lägga mig och titta på TV´n. Där går säkert någon amerikansk kriminalserie som man dubbat till tyska. Förfärligt när man vet hur de låter normalt.

St Johan i T

I morse var det fint väder, men frampå förmiddagen började det duggregna. Det var så lite att det knappt märktes, men vi beslöt oss för att inte åka upp till någon topp idag. I stället körde vi in till St Johan i T. Där var det ganska många turister, en del gick med uppfällda paraplyer, andra brydde sig inte om att fälla upp dem, det regnade ju knappt märkbart. Jag föreslog av vi skulle göra ett besök på den här baren, men Janne var inte intresserad.

När vi hade travat runt i stan och in och ut i klädersbutikerna, som alla hade sommarutförsäljning, körde vi "hem". Här sken solen så klockan två snörade vi på oss kängorna och tog en rund-vandrar-väg på drygt en och en halv timma. Däruppe var det skönt att pusta ut en stund.

Först svalkade vi händerna i det här konstverket. När spannen där uppe blir full av vatten tippar den över, sedan fylls den igen. Mycket påfunderligt.
Vi fortsatte upp ytterligare ett stycke. Där kunde Janne vila sig i en hängande korg och jag på en vedstapel..
  

På nervägen stod den här fina stolen. Utskuren ur stubben av ett träd. Den var faktiskt riktigt bekväm.

 När vi kom ner till Westendorf igen satte vi oss på Restaurang Bergers uteservering och tog varsin bier.        Den var kall och god.                                                                                                                                                            

Swarovski i Wattens

När vi gick ner till frukosten strax efter åtta i morse hällregnade det, på toppen utanför vårt fönster, som låg inbäddad i moln, var det fem plussgrader. När vi satte oss i bilen halv elva regnade det fortfarande och tolv plussgrader svalt. Alltså inget promenadväder. Vi bestämde oss för att köra till Wattens där Swarovski ligger. Dit är det cirka fem milt från där vi bor.
Till vår förvåning var där inte så många turistbussar och på parkeringen fanns det gott om plats. Det hade också slutat regna.

Så här ser ingången till utställningen ut. Vid biljettluckorna behövde vi inte köa mer än femton minuter. Varje gång vi har varit här har man lagt till något nytt i utställningen, så även i år.
Vad sägs om den här damen? Ja alltså hon i förgrunden, som bär en klänning översållad med kristaller. Jättetjusig, men jag skulle inte klä i den. Jag blir så blek i vitt.

Söker man det där lilla extra att förgylla H&M blåsan med så är finns här att välja på. Här under syns en bh (!) och ett par skor, fast det stod inte i vilken storlek de fanns i, samt handväskor. Inget av detta skulle man väl våga bära utan att ha en bodyguard vid sin sida.

Att köpa någon av de här tiarorna är väl kanske också att ta i. Hittills har jag inte saknat någon.

Förutom allt glitter som finns till salu, finns det också optik, bland annat kikare och kikarsikten till vapen. Maken tittade längtansfullt på en nätt liten Swarovskikikare för drygt 28.000 kr, men han fick som sagt var bara titta.

Ljuslyktan till vänster med kristaller kostar 119 euro och champagneglaset som är fyllt med kristaller från kupan till foten kostar 319 euro för två stycken. De glasen ska man säkert inte ställa i diskmaskinen, så även det fick vara.

Söker man något att sätta i bokhyllan fanns det en hel del att välja på, till exempel en drake gjord av 66.219 kristaller för 17.995 euro. En liten häst gjord av 39.600 kristaller kostar 39.600 euro.

När vi hade tittat på utställningen och vandrat runt i butiken och tittat på grannlåten, utan att ha handlat, gick vi till cafeterian och tog varsin kaffe och tårtbit. Det smakade verkligen bra.

På hemvägen, strax norr om Wattens, stannade vi till på ett ställe där de hade RC-slalom med personbilar. Renault var arrangör. En Clio och en Golf var de som var snabbast. De förde också mest oväsen. Det var mycket slir och skriiik i kurvorna och högljudda wroom på de korta raksträckorna, samt oerhört intresserade åskådare. Vi stod där och tittade drygt en halvtimma.

När vi kom åter till Westendorf  bröt solen igenom och yttertempen stod på sexton grader. Vi tog en rundvandring till swimbad och till gondolbanan. Det var ju söndag så det var lugnt överallt. Nu är klockan tio och Janne har redan sovit ljudligt (han snarkar) en halvtimma. Jag ska dricka mitt camomillte som jag har fixat, sedan lägger jag mig med Amelia (tidningen).

Kitzbyhler horn

Vi kom till Westendorf i Österrike den 22 augusti, Jannes födelsedag. Robert och Anna tog emot, de bodde i våningen under oss. Det var marknad i byn och hantverkare hade sina stånd på båda sidorna längs med huvudgatan.  Där var träarbeten, hemstickat, bröd, kakor, ostar, charkuterier, likörer, smycken och mycket annat. Allt tillverkat här och runt om i byarna.

Det fanns också långbord och bänkar, samt bord för stående, för de som ville ta en och annan bier eller ett glas vin, samt halva grillade kycklingar och bröd, eller grillad skinka och bröd.
På kvällen åt vi på vårt stamställe "Restaurang Berger". Anna och jag hade varit nere och beställt bord.

Janne tog en "Burgermeister spitz", det är mycket mat.
Spelmännen som uppträdde där, gratulerade Janne till att ha blivit pensionär och önskade honom lycka till. Alla som satt där (där var fullsatt samt extra långbord och bänkar) applåderade honom, så  han fick resa sig upp och tacka för applåderna. Vädret var kanonfint, varm till långt fram på kvällen, så det gick bra att gå i kortärmat.

Värmen och solen håller i sig, men sent i går kväll kom det några rejäla blixtar och åskknallar. Vi satt ute på balkongen och beundrade det. Det kom dock inget regn.
Robban och Anna körde i morse. De tar en natt i Tyskland innan de kör hem.
Janne och jag körde till Kitzbyl efter frukosten. Efter att ha travat runt i stan och gått in och ut i affärer, körde vi till gondolbanan och åkte upp till 2.100 meter. Där uppe var det +15 grader, blåsigt och sol, nere i stan +25 grader.

Här har vi kommit ner en bit. Toppen syns uppe i högra hörnet. Vi fortsatte ner ett litet stycke till, där det här stora korset i järn står, förankrat med stålvajrar i berget. Där är stup på tre sidor precis utanför bilden, framför korset går det en smal upptrampad men stenig stig, där måste man sätta fötterna försiktigt.

Vi fortsatte vandringen ner till mittelstationen och restaurangen som finns där. Vi fick ett bord utomhus i skuggan och åt en platta med charkuterier, ost och  bröd samt en bier, vilade och njöt av den fantastiska utsikten. Styrkta av detta vandrade vi sedan vidare ner till nästa station. Där hoppade vi in i en gondol och åkte sista biten ner.

Den stora gondolen (stor som en mindre buss) som vi åkte upp med, fotade jag från vår lilla gondol på färden ner. På fotot ser den stora gondolen ut som en liten flugskit uppe till vänster. Det är med andra ord väldigt högt och med en mycket brant stigning mot berget den sista biten. Jag såg ett stort murmeldjur när vi var nästan uppe och pekade så att även Janne och några andra såg det.
När vi kom ner till bilen stod yttertempen på drygt +37 grader. Phu!
Hemkomna satte vi oss på balkongen där det också var varmt och soligt. Där tog Janne en Stroh rum med en kall cola från kylen. Gissa om han njöt?
På nyheterna hörde vi att det kommit snö på 2.300 meters höjd. På ett ställe i en dal hade det kommit 20 cm hagel. Det var ju tur att vi inte var där och körde.
I Österrike kunde man idag få antingen sol och värme, snö eller hagel, beroende på var man befann sig. Vi hade tur med vädret där vi var.

Vi gick ner till restaurangen klockan sju och satte oss utomhus, det var ju fint väder. När soppan var uppäten började det blixtra och åska, så huvudrätten och efterrätten åt vi inomhus. Vid halvåttatiden kom regnet, plötsligt och mycket. Det var som om någon vridit på en jättedusch för fullt. Efter cirka tjugo minuter avtog det. Vår servitör Milo följde oss hem med paraplyer till huset där vi bor. Det är inte mer än cirka hundra meter dit, men ändå. Nu är klockan tio och både regnet, blixt och åska har dragit förbi.

Hej då Ljungby!

Det här var den första dagen för maken som pensionär. Vi gick upp halv sex i morse, åt frukost, packade bilen med städgrejor och körde upp till Ljungby. Vi städade makens övernattningslägenhet och gick sedan ut och åt en god lunch. Därefter hade vi lite tid på oss innan besiktningen av lägenheten skulle göras.

Den här utsikten, har han haft från sin balkong, "Månen" som är ett affärscentrum och hotell "Terassa" ligger till höger, under det blåa. Vi gick in där och tittade på en fotoutställning om hur det såg ut i Ljungby förr i tiden. Man hade bland annat den här käcka skylten.

När besiktningen av lägenheten var avklarad och nycklarna lämnade, körde vi till firman, tog en fika och pratade länge med makens nu före detta arbetskompisar. Långt om länge fick jag med maken ut i bilen och vi körde hem. Jag kommer inte alls att bli förvånad om han, inom en alltför avlägsen framtid, kör upp och hälsar på dem igen.

Janne är pensionär

Nu är maken pensionär. Han fyller visserligen inte 65 förrän den 22 augusti, men sista arbetsdagen var i fredags. Det var en dag med mycket blandade känslor. Mycket skratt och ganska många tårar.

Han blev rejält avtackad. Av Johan (chefen) fick han en tavla och blommor. Arbetskamraterna gav honom en bok om fiske och fiskrecept, några fiskedrag och ett vackert kort där de skrivit sina namn samt textat Carpe Diem på framsidan. Ja det hoppas jag verkligen att han ska göra. Även de tidigare arbetskamraterna Cheila och Torsten kom med en blomma. Polisen, vars bilar han har servat, kom med en stor vacker orchide i kruka. Av Leif Bill SFK Spöfolket fick han en fiskecheck som gäller som betalning för fiskekort till Vällingasjön. Det var verkligen inga dåliga avskedspresenter.

När jag kom hem i fredags eftermiddag hade någon hängt upp ett flaggspel på framsidan av vårt hus där det stod välkommen hem Janne. Man hade också dekorerat med svenska flaggor och ballonger samt ställt en Marieholms pilsner vid stupröret. Det var verkligen både snyggt och omtänksamt gjort.
Vi vet inte vilka som gjort det, men vi misstänker ett par av våra grannar.  Grannarna Camilla och Martin kom ut och önskade honom lycka till som pensionär. Ja, sa Martin, om trettio år är jag också pensionär.
Senare på kvällen knackade ett par andra grannar på, det var Lotta och Stefan som även de ville önska honom lycka till med pensionärslivet. De överräckte en fin 12-årig whiskey. Man kan inte annat än vara glad och tacksam över att vi har så fina grannar på alla håll.

Han har verkligen sett fram emot att bli pensionär och att äntligen få bo hemma. Ja, det är självklart skönt för honom att slippa pendla upp till övernattningslägenheten i Ljungby, även om han har bott mycket bra. Det har blivit  tjugosex (26) år på Fridolfssons Bil som sedan blev Ahlberg Bil i Ljungby AB. Nu när spänningarna släppt är han trött. Visst, jag tror säkert att han kommer sakna den sociala gemenskapen med i första hand sina arbetskamrater, men även med kunderna som han hade väldigt god hand med. Innan han gick deklarerade han, att om de skulle få manfall där uppe, kör han gärna upp och rycker in tillfälligt. Han har ju en bred erfarenhet inom det mesta på firman. Men, nu ska han som sagt var först landa i sin nya roll som pensionär.
Fick precis reda på att det var Maggi och Sven som gjort det fina flaggspelet. Jag blir så rörd över alla omtänksamma grannars engagemang.

Några tänkvärda citat om jobb.
Det är enklare att utföra ett arbete än att förklara varför man inte gjort det.
Martin van Buren

Ingenting är omöjligt för den som inte behöver göra det själv.
Okänd

Den som hittade på arbetet, han måtte inte ha haft något att göra.
Tyskt ordspråk

Jympadojjor

Det är inga svårigheter att göra en god gärning när man får hjälp att utföra den. Fritidsledaren i den Gode Herdens kyrka berättade att många ungdomar inte har råd att köpa nya jympadojjor när de som de använder är utslitna. Friskis & Svettis i Höganäs samlar alla kvarglömda träningsskor och förvarar dem i några månader. De som inte hämtas lämnas till Loppan. Jag ringde och frågade om kyrkan kunde få dem den här gången. Det gick bra så jag körde dit och hämtade en sopsäck med skor.

Några såg ut att knappt vara använda medan andra nog skulle behöva tvättas, men det är ju inga problem.
Här har jag ställt upp några av dem. Nu ska de delas ut till de som behöver byta ut sina utslitna till bättre begagnade.

Citat. Männens svaghet ger upphov till kvinnornas styrka.
Voltair

Jag vill inte ta ställning till frågan om himmel eller helvete. Jag har nämligen vänner på båda ställena.
Mark Twain

Regnrekord i Helsingborg

Så där ja. Nu kan Helsingborg ståta med ett ovanligt rekord. I dag är Helsingborg den staden i hela Europa, som fått mest regn det här dygnet. På en timma kom det 45 mm och från morgonen och fram till halv tolv kom det hela 77 mm, på någon ställe mätte man 80 mm. Fjärrvärmeverket lade av. Många bilar fastnade i vattnet på Österleden och fick bogseras bort.  I en fritidslokal och en förskola som ligger grannar på Drottninghög, kunde jag se hur man öppnat dörrarna och stod och hinkade ut vatten från markplan. Slamsugarbilen var där två gånger och sög upp regnvattnet. När jag körde in till jobbet i morse gick trafiken i ca 50 km/tim på 111:an. Blixtarna var många och ibland så skarpa att jag duckade inne i bilen. Regnet kom ibland så häftigt att torkarna inte tog regnet ens på högsta hastighet, sikten var inte många meter, endast fram till bilen framför. Det var i stort sett kö från Domsten och in till Helsingborg. Under viadukten stod det så mycket vatten att jag ångrade att jag inte svängde av tidigare, men bilarna framför klarade ju det så jag gasade på. Jag fastnade inte, med vattnet bromsade onekligen farten. På en åker finns nu en ganska stor sjö av regnvatten där svanar och ankor simmade omkring. Nu har det inte regnat på en halvtimma.
Citat. "Gör vad du fruktar och din fruktar kommer att dö." Ralph Waldo Emerson

Vänsterhäntas dag idag.

Läser i dagens HD att "fira idag om du är vänsterhänt." Vad är det som jag och de andra,  ca 4% av befolkningen, ska fira?  Kaj har dessutom namnsdag idag. Vilket sammanträffande! Kaj betyder nämligen kamp. Som det ser ut nu så är samhället dålig anpassat för oss kajhänta. För en del kan det nog vara en liten kamp, att till exempel hitta verktyg för vänsterhänta. Titta bara på ett spiralblock. Spiralen är i vägen när man ska skriva. Försök själv. Jag brukar lägga ett sådant block upp och ner, så att jag har spiralen till höger, då blir det rätt för mig. Jag skriver, skär bröd och vispar med vänster hand. Även potatisskalaren och synålen trakterar jag med vänstran. Ska jag klippa, så gör jag det med saxen i höger hand. För mig är detta att vara vänsterhänt inget stort problem. Jag använder båda händerna. I idrotter där det krävs reaktionssnabbhet, är största andelen vänsterhänta. Fem av de sju senaste amerikanska presidenterna har varit vänsterhänta. Gissa vad Julia Roberts och jag har gemensamt? Jo, vi är båda vänsterhänta. Vad trodde ni? För övrigt så brukar vänsterhänta vara både sensibla och konstnärliga. Jaadå, det stämmer så väl in på både mig och Julia Roberts, samt en hel drös med duktiga och kända konstnärer och artister, samt kungligheter.

Gummituttarna på mina stavar var nerslitna, så jag köpte nya idag. Det var inte gjort i en handvändning. I Höganäs finns det ingen affär som säljer sådana. Jag har kollat alla tänkbara affärer, inte ens sportaffären på outletområdet har sådana. I fjor när jag behövde nya fick jag köra in till en sportaffär på Väla och köpa dem där. På Väla finns det minst tre sportaffärer och Naturkompaniet. Men, det är bara en av sportaffärerna som säljer de här gummituttarna till stavar. Här står mina Haglöfs Goretexkängor och de nyservade teleskopstavarna. Jaha, då är jag rustad för vandring.

Citat. En kommitté är en grupp odugliga, utsedda av de ovilliga att göra det omöjliga. Sagt av en okänd.

Får i den Gode Herdens kyrka

Ah, som det har regnat idag! När jag stod vid köksfönstret och fixade med min frukost, strax efter sex i morse, kom Agneta nere i gatan gående med sina stavar. Hon kan inte ha hunnit långt innan det kom ett störtregn. Hon måste ha blivit genomblöt på mindre än en minut. Det kom så häftigt att regnet studsade upp igen från gatan, det öste ner i säkert tjugo minuter. Sådana skurar har det kommit några stycken under dagen. Däremellan sken solen. I dag har det varit full rulle på jobbet. Några kom tillbaka efter sin semester. Jag har handlagt ett dop. Skrivit ut dopbevis och ett fadderbrev samt ställt fram ett dopljus och ett litet får (i äkta fårskinn).

Här ovan syns dopfunten.
Vid dopet får barnet dopljuset och det lilla fåret. Men, man får inte ta fåret med sig hem. Fåren står kvar i kyrkan så att man ska kunna se hur många barn som blivit döpta i just den här kyrkan. Följande år får man en inbjudan till gudstjänst med små och stora (familjegudstjänst) till Kyndelsmässodagen. Nästa år infaller den, den andre februari. Kommer man då får man ta sitt dopfår med sig hem.  Livet tar också slut så småningom och i dag  har jag även handlagt en begravning. Det kan inte hjälpas,  men jag blir beklämd när en god man är närmaste anhörig. Det är tyvärr inget ovanligt. Vid femtiden gick jag ut en runda med mina stavar. Solen sken men det blåste så att det gick vita gäss på havet. Jag hade en varm tröja på mig och det behövdes.   Citat. "Den som tror, att han kan undvara andra, bedrar sig mycket. Men den som tror, att andra icke kan undvara honom, bedrar sig ännu mera." Francois de la Rochefoucauld, 1613-1680, fransk hertig, hovman och författare.

Storasyster i Båstad

I går var vi hembjudna till makens storasyster och hennes man i Båstad. Deras hus ligger högt beläget med en fantastisk utsikt mot både Hallandsås och ut mot havet. Vi har bara träffats en gång tidigare, det var för några veckor sedan hemma hos oss. Nu fick vi också tillfälle att träffa deras dotter, så nu är vi faktiskt stolt morbror och moster till en jättefin tjej. Nåja, hon är inte så liten, utan en vuxen kvinna. Det är fantastiskt hur bra det genast klickade mellan oss alla, även med min son och svärdotter, när de träffade systern och svågern här hemma. Vi är jätteglada över våra nyfunna familjemedlemmar. Mona och Lasse bjöd på jättegod mat och dryck.

Tiden gick fort. Den gör gärna det när man har trevligt. Vi kom dit vid halv ett tiden och körde inte hem förrän efter åtta. Då hade jag en halv nybakad  sockerkaka med mig hem som Mona hade bakat. Det är inte mycket kvar av den nu. I natt vaknade jag av att det regnade, och det var inte måttligt heller. Vilket skyfall! Samtidigt kom det blixtar som lyste upp hela rummet och åskknallar som inte var långt borta. Jag for upp och stängde fönstret samt drog ut sladdar och antenner. Sedan somnade jag tack och lov om igen.

Helsingborgs Dagblad "Min mening"

När jag slog upp sidan med "Min mening" i dagens HD, såg jag att insändaren som jag skrev och skickade in  i måndags kväll, publicerades i dag. I fredags läste jag en insändare som gjorde mig arg. Det var ett mycket dumt påhopp på Jonas Gardell. Jag kunde inte låta bli att svara på den.  Nu får jag vara beredd på att få en verbal lusing, men i så fall ska han få en tillbaka.
Det har varit en lugn dag på jobbet. Vi som jobbade i dag var kyrkoherden, musikern och jag. Beställning på en begravning kom in strax före tolv. Den handlägger jag i morgon. Jag har i alla fall bokat plats, präst och musiker. I eftermiddags cyklade jag till Nyhamnsläge.

När jag kom hem satte jag mig i trädgården och läste. Det var så skönt och avslappnande att jag höll på att somna. Jag vattnade även gräsmattan. Som tur är så har vi en egen brunn, annars hade blivit dyrt.
Citatet. "Tala inte med mig om hur mycket du arbetar. Berätta i stället hur mycket du får gjort." James Ling, amerikansk affärsman, 1922-2004.

Getingstick

Meteorologerna spådde att lördagen som gick skulle bli årets varmaste dag. Än så länge stämmer det. Vi hade bjudit hit några goda vänner. Kom klockan fyra sa jag, så kan vi först gå en runda ner om hamnen och kanske ta ett dopp före maten. Det blev inget av med det, för strax efter att de hade kommit kom det också en regnskur, så vi blev sittande i uterummet. Nåja, det regnade inte så länge och snart blev det lika varmt igen. Det dukade bordet bars ut på gräsmattan i skuggan. Gubbsen föreslog att snapsglasen först skulle fyllas. De ville visa att de skulle klara av det utan att skvalpa ut en endaste droppe. Jag avstyrde det.

 För ovanlighetens skull tog inte någon av oss damer sig en geting (snaps). Vi höll oss till vin och vatten.

 Däremot var det en geting som tog Lars Möller. Jag ilade upp och hämtade Salubrin och baddade på sticket. Det hjälpte. Vi blev sittande utomhus hela kvällen.

 Meta och jag tog inte på våra koftor förrän ganska sent. Lena svepte in sig i en kasmirchal. Ann-Marie och Carl-Olof bröt upp vid tiotiden. De skulle flyga från Kastrup till Barcelona klockan sju nästa morgon. De fick inte många timmars sömn. Det tar ju ändå några timmar att köra från Strövelstorp till Malmö, över bron till Danmark, parkera bilen och hitta rätt gate på Kastrup. Men de är ju resvana så det gick säkert bra. Lena (som var chaufför) och Lars samt deras passagerare Meta och Lars Pålsson stannade till ,strax efter elva. Vi var överens om att det inte var så dumt att träffas lite tidigare, då kan man komma i bingen innan halva natten har gått. I söndags eftermiddag gick maken och jag en runda ner om hamnen. Vi kom inte så långt för där var många bekanta att stanna och prata med. Det var varmt och stilla och man blev svettig vid minsta ansträngning. När vi kom hem bytte vi om till badkläder och gick ner och badade. Vi låg i en god stund och pratade med andra badare. Det var 22,8 grader varm i vattnet. Vi kom inte upp igen förrän halv åtta. I eftermiddags när jag badade, hade jag inte tänkt att blöta ner håret. Men, jag fick tänka om. Det var en stark västanvind så det böljade på ordentligt och skvätte så det var lika bra att doppa huvudet också. Nu ska jag hoppa in i duschen, sedan ska jag titta på "Allsång på Skansen".