Tallriksmodellen a la Drottninghög

Här ovan ser man en variant av tallriksmodellen, men det finns många fler. På i stort sett varje husfasad sitter det sådana här tallrikar i olika storlekar och i varierande mängd.  På andra fasader finns det många fler tallrikar än de som syns här.  Detta fotot tog jag vid halvåttatiden i morse.
I eftermiddags cyklade jag in till Höganäs och handlade. Det var varmt och soligt så det var t-tröja och shorts som gällde, samt givetvis cykelhjälm. Har man något att vara rädd om ska man skydda det.

 På hemvägen drog mörka moln in från Danmark. De såg både hotfulla och vackra ut. Jag hade precis kommit hem när det var som om himlen öppnade sig och släppte ner vatten som från en jättedusch. Det stod precis rakt ner och varade bara i fem minuter. Därefter sken solen igen. Grödorna blev säkert tacksamma.  Nu ska jag titta på "Morden i Midsomer".

Hundvagn (!!!) på bussen

Även idag har det varit en trevlig dag på jobbet. Jag har bland annat tagit emot, bokat och handlagt två begravningar. Dessutom har jag åkt buss - och sett något som jag gärna hade sluppit se.  När en kraftig dam i övre medelåldern klev upp på bussen med den här vagnen, trodde jag vid första anblicken att det var en barnvagn. Men, så fel jag hade.

 Detta är en hundvagn! På riktigt! Jag hade inte en aning om att sådana fanns. Titta bara på hur mycket utrustning det finns i vagnen till den här lille hunden. Ok, allt syns inte, mer det än minst lika mycket som  till ett människobarn.  Klistermärket framtill  på vagnen visar vilken ras det är. Det är en sådan där liten hund som till exempel Paris Hilton har som assesoar. Damen, det vill säga matten, är inte i bild. Hon satt på andra sidan gången och hon och hunden, pratade ljudligt med varandra. Hon förmanade honom att sitta stilla och han gnydde och ville hoppa ur vagnen. Det förstår jag, det var ju en bra bit över tjugo grader varmt, vem vill då sitta nerbäddad i en vagn? Djur ska inte förmänskligas, de ska få var djur. Ah! Jag blir så trött. Det skulle inte förvåna mig om den här hunden så småningom blir benskör bara för att han inte har fått röra sig tillräckligt, på grund av felriktad välvilja. När jag stod i bussen och väntade på att den skulle stanna vid hållplatsen,  tog jag fram min iphone och fotade det stackars djuret. Både hunden och hans matte hade säkert mått mycket bättre om de dagligen tagit vanliga hundpromenader. Jag tänker ofta på vår älskade drever Mitzie som sedan många år tillbaka är en änglahund. Det enda hon hade på sig när hon gick ut, var halsband och koppel.

Drottninghög

Förra veckan tog jag ett kvällsdopp varje dag från bryggan  ute på piren. I går eftermiddags lyckades jag locka med mig maken på årets första (och eventuellt enda) havsdopp. Det var enligt andra badande, minst tjugotvå grader varmt i vattnet, men maken hävdade att det på sin höjd var sexton grader. Han tycker det är mycket bättre att dra upp fisk ur havet, än som han sa, häva sig i det. Fast jag tycker ju inte att det ena inte behöver utesluta det andra.
I dag började mitt vikariat som kyrkoskrivare i den Gode Herdens kyrka på Drottninghög i Helsingborg. Där ska jag jobba halvtid nu tre veckor famöver. Jag har sett fram emot detta. Det är intressanta arbetsuppgifter och trevlig personal. Eftersom jag var ute i mycket god tid, så gick jag runt och tittade lite. Granne med kyrkan ligger "Multiteket" (med de tillknycklade plåtjalusierna för fönstren) som är en fritidsverksamhet för ungdomarna på området.

I det här huset med bokstäver på fasaden finns en förskola. Den ligger bredvid Multiteket". Utomhusmiljön här kunde varit bättre.

I de här bassängerna finns det stillastående vatten som mest liknar en grön, skitig och illaluktande sörja. Synd att man inte gör något åt det. Man borde antingen släppa ut skiten, städa , sanera och fylla på med rent vatten, eller torrlägga dem. För fåglarnas bästa  hoppas jag att de inte dricker vattnet där.

Citat. "Arbete är tillflykten för människor som inte har något bättre att sysselsätta sig med."
Oscar Wilde, irländsk författare, 1854-1900.

Hamnmuseum i G:a Lerberget

I morse plaskade det på ganska rejält på mitt sovrumsfönster. Framåt förmiddagen tilltog det och blev till ett riktigt skyfall. Vår gul-röda gräsmatta blev tacksam. Det kom även en rejäl blixt som följdes av en ljudlig knall. Det var så att fönsterrutorna skallrade. Jag lockade ut maken på en liten promenad. Nere på hamnen fastnade vi och pratade med "gubbarna" som satt på en bänk utanför hoddorna.

en av "gubbarna" Ronny Hartvigsson, som är en pensionerad sjökapten, har gjort den här fina skylten "hamnmuseum" som hänger på väggen till museet. Vi stannade flera gånger och prata med bekanta, så vår lilla runda tog drygt två och en halv timma. Men trevligt var det. Hela dagen har det varit dallrande varm och kvalmigt. Anna, min svärdotter och jag gick ner och badade vid femtiden. Vi låg i och simmade runt och småpratade länge. Havet var varmt och låg som en spegel. Ikväll har vi ätit stekt regnbåge, kokt potatis och gröna ärtor. Fräscht och gott.

Danmark tur och retur

Klockan tio i förmiddags cyklade jag upp till busshållplatsen på 111:an, parkerade cykeln och ett par minuter senare hoppade jag på bussen. Vid Knutpunkten hoppade jag av, tog rulltrappan upp till biljettkontoret och löste en t.o.r pensionärsbiljett (43 kr) till Helsingör. Där var många turister, det hördes på språket, andra dialekter, samt engelska och tyska, dessutom gick de i ultrarapid. Ja, varför skulle de skynda sig , de har ju semester. Jag handlade det jag behövde i Helsingör och åkte sedan hem igen. Kvart i ett parkerade jag cykeln utanför vårt hus. Alltså tog jag en tripp till utlandet tur och retur  på mindre än tre timmar. Strax efter klockan fem  gick jag ner och tog ett dopp som varade länge.  Det var varmt och vindstilla. Till aftonens entrecote hade jag tagit upp potatis från vårt grönsaksland,  kokt den och hyvlat lagrad Greve över, hare cuverts med klippt persilja och smör, samt en kryddig bearnisesås.  Maken fick som  vanligt sköta grillen. Han vill ha sitt kött blodigt, mitt däremot får gärna vara  medium.

 Vi har suttit  ute till klockan halv elva och njutit av den fina kvällen. Lavendeln doftar ljuvligt på kvällen.

Mölle och kvällsdopp

Det märks att det är semestertider, soligt och varmt. Bilar står parkerade överallt utmed havet, folk ligger och solar på gräset och i sanden, på filtar och i brassestolar. I vattnet är det mycket folk. Jag orkar inte ligga och pressa så jag cyklade till Mölle för att titta på konst och sedan tänkte jag bada på dambadet (nakenbadet i Mölle). Tyvärr var där så många damer att det inte ens gick att sätta ner cykelkorgen, än mindre att sätta ner rumpan. Jag cyklade hem igen.

Vid avfarten (cykelväg genom skogen) till Krapperup , stod de här hästarna.  Kvällsdoppet idag var underbart skönt. Även ikväll tog det emot att gå upp ur vattnet, men nu sitter jag här nyduschad. Tyvärr somnade jag mitt i Montalbano igår. Får se om jag kan hålla mig vaken ikväll.

Underbart kvällsdopp med intressanta samtal

Vid halvsjutiden gick jag ner och tog ett kvällsdopp. Jag frågade några som stod på bryggan hur varmt det var i vattnet. det varierade mellan 23 - 25 grader. Ja, hur som helst så var det så varmt och skönt att jag knappt ville gå upp igen. I kväll var vi bara tre vuxna och tre barn i vattnet. På bryggan efter badet stod jag och pratade med de två badpojkarna (vuxna män). Vi såg att vi hade likadana ecco sandaler, dessutom i samma färg  och vi var lika nöjda med dem alla tre.  Här står vi, främlingar för varandra och pratar om sandaler. Hur knasigt är inte det? Men trivsamt. Den ene talade om att han är målare och han har tre par ecco sandaler. Det sämsta paret har han när han jobbar, ett annat lite bättre par har han till vardags och ytterligare ett par när han ska vara lite snygg. Undrar om han är konstnär eller plankstrykare. Ser jag honom på bryggan igen ska jag fråga. Den andre mannen har en släthårig tax som är tio år fick jag veta, samt vilka andra hundar han haft och hur gamla de blivit. Ja, samtalsämnena varierar onekligen.

 Här hänger min sköljda baddräkt och droppar.  Nu har jag duschat och tvättat håret. I kväll ska jag titta på Montalbano.

Kvällsdopp från piren i G:a Lerberget

Den här vackra buketten fick jag av Mona, min halvsvägerska, när hon och hennes man Lasse besökte oss i lördags. Mona ringde mig i eftermiddags och vi pratade lääänge. Det finns så många frågor och så mycket att berätta - och det får ta den tid som behövs. Halv åtta i kväll var jag nere på piren och tog mitt kvällsdopp. Vid Hoddorna pratade jag med Allan, vår förre hamnfogde, som var på väg att cykla hem till sin hustru som tyvärr har blivit sjuk. Allan är nu 86 år gammal men still going strong, både fysiskt och psykiskt. I kväll var det bara turister som badade.
Efter doppet pratade jag med Birgitta och PM som satt och åt sin kvällsmat med ett annat par nere på hamnplanen. Både Allan, Birgitta och PM frågade efter Janne (maken). Jag talade om för dem att han kommer att vara friherre (pensionär)  från och med vecka 34. Då kommer han att vara mer synlig på hamnen. Nu ska jag kliva in i duschen och duscha av mig saltvattnet.

Mona och Lasse

Nu har det varit mycket. I fredags träffades vårt vanliga kompisgäng, Lena och Lars, Ann-Marie och Carl-Olof, Meta och Lars, samt maken och jag. Ann-Maries mamma Kerstin och Metas mamma Elsie var också med. Båda mammorna är alerta, en av dem fyller snart nittio, hon sköter både sig själv och sitt hus. De är riktiga krutgummor.  Vi träffades för att som vanligt titta på sommarens föreställning på Fredriksdals teater. I år spelade man "allo allo emliga armen" med bland andra Sven Melander som kaféägaren René. Han var suverän i den rollen. Han är René. Eva Rydberg spelade hans hustru. Den var en jättebra föreställning som lockade fram många hjärtliga skratt. Kerstin Dellert och hennes man Totte satt också i publiken. I år var det Lena och Lars som stod för förplägnaden, Lena hade bland annat gjort en matjestårta som var förödande god. Alla ville ha receptet på den.

 I går hade jag bjudit hit makens storasyster Mona och  hennes man Lasse. Min son och svärdotter var också här. Vädrets makter var på vår sida, soligt och varmt. Det blev en känslosam och alldeles underbar dag. För maken är hans syster nu en mycket betydelsefull och kär familjemedlem. På grund av olyckliga omständigheter fick maken inte veta att hon fanns förrän efter det att deras gemensamma pappa hade avlidit. Jag fick långt om länge höra att han har en syster, så jag började forska efter henne, letade och fann henne för en dryg vecka sedan. Det var verkligen på tiden. Maken blir snart pensionär och hon är sjuttio plus. Phu! Det var mycket känslor, tårar, skratt, frågor och många kramar - och ännu fler kramar. STOR LYCKA!

 Vi fann varandra direkt, alla fyra. Detta är bara början på vår varma vänskap för  resten av våra liv. Tänk, nu är jag svägerska, om än bara till hälften. Jag hittade ett bra citat av Nalle Puh."Om du alltid säger "vi får se", händer det aldrig någonting".

Natur mer njutbar än konst

Jag cyklade hela vägen till Mölle idag för att titta på konst i Stationshuset och i Annexet. Hur var då konsten? Jaa - uppriktigt sagt så bjöd cykelturen, i mitt tycke, på mycket intressantare och vackrare blickfång.

Titta bara på de här fridfullt idisslande kreaturen. Undrar om de uppskattar den underbara miljön de vistas i  och den fantastiska utsikten de har? Nej, skulle inte tro det. De är nog lyckligt ovetande om hur bra de har det.

 Det fina vädret lockade ut bad- och soltörstande till bland annat stranden i Höganäs. Längst bort vid bryggorna och på gräset ovanför var det knöfullt av folk. Eftersom alla parkeringsplatserna var upptagna, parkerade man lite här och där, där det gick att ställa en bil. Mer eller mindre bra. Fotot tog jag från den här ganska nya promenadvägen.

Vigsel

I förmiddags körde jag in till till den Gode Herdens kyrka, som ligger på Drottninghög i Helsingborg. Inför det stundande vikariatet där på pastorsexpeditionen ville jag fräscha upp mina kunskaper. Jag hade tur och fick handlägga en vigsel. Det händer verkligen inte så ofta - att folk gifter sig där. I eftermiddags hade jag tänkt cykla till Mölle och titta på konst. När jag passerade Nyhamnsläge, insåg jag att de skulle stänga (kl 18.00)  innan jag hann fram. Så, jag vände hemåt och tog vägen nere vid vattnet. Det var många som badade i både Margareteberg och Höganäs.

 I Nyhamnsläge låg den här slöa katten mitt på cykelbanan. Hon orkade knappt öppna ögonen när jag satte mig på huk framför henne. Den låg kvar i samma läge när jag cyklade vidare.

Sundstorget

Oj så mycket det har hänt sen sist. Det gäller att ta tag i saker och ting om något ska hända. Det har jag gjort. Jag återkommer till detta längre fram. Idag har jag åkt buss igen på mitt sommarkort. Jag betalade 595 kronor för kortet och nu har jag rest för 1.222 kronor. Inte illa! När jag hade uträttat mina ärenden gick jag till Sundstorget.

 Där kan man just nu och tid framöver, njuta av en fantastisk blomsterprakt. Det doftar ljuvligt. Som varmast idag har det varit 28,4 grader, soligt men tyvärr rätt så blåsigt. Ikväll har jag ätit en liten kokt makrill, potatis och grönsaker. Jag har alltid lite ättika i vattnet när jag kokar fet fisk. Det neutraliserar det feta. Dessutom är det både nyttigt och gott.

Björn Hellberg i Båstad

I går förmiddags körde jag till Båstad. Vid infarten stod det en poliskontroll och självklart blev jag invinkad. Som vanligt fick jag visa mitt körkort och blåsa för att kolla nykterheten. Undrar om det fastnade någon som var rattonykter redan halv tolv. Jag parkerade bilen några kvarter från centrum. Det var en ständig ström av bilar som körde i snigelfart i båda färdriktningarna. Flera Porsche, Ferrari och andra dyra sportbilar, samt stora van. Det var en härligt solig dag, men blåsigt. Jag hade stämt träff med en mycket trevlig kvinna, några år äldre än mig, som jag avlägset är släkt med. Vi gick ner till centrum. Utanför bokhandeln, längs med den stora vägen som går genom Båstad, satt Björn Hellberg och signerade sina böcker. En supertrevlig man, som snabbt som tanken, flög in i bokhandeln och hämtade ett biträde som kom ut och tog ett foto av oss. Björn och jag är lika gamla, så när som på några månader. Vi damer fortsatte ner till centercourten där hennes dotter arbetar på kansliet. Där i en trappa sprang vi på Stefan Edberg. Vi blev inbjudna att titta på en match om vi ville, men det hade vi inte tid med. Vi gick en runda och tittade oss omkring i bland annat en liten presentaffär och ett spa. Sedan fortsatte vi ner till hamnen där det nu under tennisveckorna ligger riktigt stora lyxiga båtar. I en restaurang på hamnen med ett stort runt koppartak, gick vi in och hade tur att få ett bord som just då blev ledigt. Där tog vi varsin stekt spätta med smörslungad nypotatis och dansk remouladsås. Det var gott. Därefter fortsatte vi vår promenad och tittade bland annat in i några modeaffärer. På ett kondis köpte hon varsin kladdkaka innan vi gick hem till henne och drack kaffe. Det hade hennes man dukat fram. När jag körde därifrån var det kö ända ut till E6:an, och där var det också stark trafik. Hon bad mig ringa henne när jag kommit hem, så att hon visste att allt gått bra. Det gjorde jag och tackade än en gång för en trevlig dag.

Amstaffen Lasse, cool kille på Kullagatan

Ännu en kanonfin sommardag med som mest 30,1 grader i skuggan. I förmiddags när det var lite slöjmoln på himlen tog jag fram mitt hatobjekt dammsugaren. Skönt att få det gjort. Att läsa dagens HD var verkligen inte upplyftande. Många turister har råkat illa ut när de varit ute och rest i världen. Passagerarfartyg gick på grund och trettiotvå människor miste livet. Taxiflygplan kraschade, alla tio ombord omkom. Ett hotell kollapsade. Hittills har man hittat tolv döda. Nio människor dog när en buss åkte av vägen i Spanien. Busschauffören hade somnat vid ratten. Det var alla de som hittills har avlidit. Alla de svårt skadade som kanske inte överlever eller får ligga som en grönsak får man inte höra talas om. Ska man våga ge sig ut i världen och turista? Ja, man kan ju inte leva på sparlåga hela livet. Då fick man ju inte se något nytt eller träffa nya intressanta människor. Nu är jag så gammal så jag kan lika gärna satsa. Den här killen heter Lasse och han är en amstaff. Ett mycket snyggt exemplar som väckte viss uppmärksamhet när han kom gående på Kullagatan och stajlade bland de andra coola killarna. Visst är han läcker.

Björn Ranelid på Krapperup

Är detta en ordekvilibrist? Oh nej! Verkligen inte. Detta är maken. Här har han ställt sig i vårt grönsaksland och blickar stolt ner på dillen. I lördags hade Krapperups Konsthall premiär på sin sommarutställning av den fantastiske glaskonstnären Erik Höglund, som avled 1998. Författaren Björn Ranelid skötte invigningen. Den mannen har verkligen ordet i sin makt. Efteråt satt han ute i solen och och tog en fika. Det såg inte ut som om jag skulle störa, så jag gick fram till honom och frågade om jag fick ta ett foto av honom och gärna tillsammans med mej. Javisst sa han. Sedan pekade han tvärs över gården där han tyckte det var lämpligt att stå. Gunnar, en gammal kurskompis, fick min kamera och tog ett foto. Björn tyckte att han tog lite väl god tid på sig med fotot blev ju inte så pjåkigt.

Peter Wahlbeck på Galleri Von Werder, Krapperup

Jag var ute på en liten konstrunda igår. Ska man cykla till Krapperup gör man det på den gamla banvallen som går mellan havet och ängar där kreatur betar på den ena sidan. På andra sidan är det sädesfält. Där är underbart vackert. Jag tog av mot parken till Krapperup. Först går vägen genom en skog. När jag kom fram till parken hoppade jag av cykeln och ledde den på de krattade grusgångarna. Inne in på gården var nästan alla borden på uteserveringen upptagna. Inte så konstigt, det var ju varmt och soligt. De som kunde satt i trädens skugga och njöt av sin fika. Vid flera av borden satt det kulturtanter (så klart), bland annat de här två. Kvinnan till vänster i blått är Harriet. Hon är en av skådespelarna i Senilteatern. Den rosaklädda damen i keps är Birgitta. Hon äger och driver B&B Solgården här i Gamla Lerberget. De var ute i samma ärende som jag, nämligen att besöka "Galleri Von Werder" på Krapperup som hade vernissage. Stand-up-komikern Peter Wahlbeck visade sina färgglada tavlor och Jim Johnsson sin fantastiska glaskonst. Man kan titta på deras konst, och om man så vill även köpa den, till och med den 14 juli. Det är väl värt ett besök. Jag fick en trevlig pratstund med Peter. En turist från USA tog fotot. Han hade vissa problem med att trycka på rätt knapp, men lyckades till slut. Efter flera trevliga pratstunder, bland annat med Gunnar, en gammal kurskompis och hans fru,cyklade jag vidare till Mölle. I Stationshuset hade Cecilia Norrthon vernissage på sina tavlor. Fick en trevlig pratstund även med henne. Det visade sig att vi har en gemensam bekant. Cecilia är bara här på besök. Hon bor annars i Lyon i Frankrike. Vem dök upp i Stationshuset om inte Harriet och Gunilla. Jag cyklade hemifrån halv två och kom hem klockan sex. Maken var inte glad över att jag hade varit borta så länge. (!) Han hade skrubbat potatis. Det var ju bra, men det blev lite mycket. De räckte till både igår, idag och några dagar i nästa vecka. I morgon ska ni få se en av de stora elefanterna. Denne man är en stor ordekvilibrist. Där fick ni något att tänka på.

Jacques Chirac om maten i London

Även idag har jag jobbat som vikarierande kyrkoskrivare. Det blev en lugn arbetsdag. Om cirka en timma kommer maken hem. Här har jag tagit fram och förberett det vi ska ha till middag i kväll. När jag kom hem bytte jag kläder och cyklade sedan till Mölle Fiskrökeri och handlade. Jag köpte tio havskräftor som vi ska ha till förrätt. Därefter stekt rödspätta med grovt skivade brynta champinjoner och vår egenodlade potatis, som jag precis varit ute och tagit upp. Vita och fina, skalet kan man bara gnugga av. Djupfrysta ärtor, tomat- och citronklyftor samt skirat smör fulländar det hela. Spättorna bryner jag på stekjärnet och skickar sedan in dem i ugnen tillsammans med de brynta champinjonerna. Över det hela strör jag klippt dill, även den från trädgården. Jag lovar, det är jättegott. Senare på kvällen, framför TV´n, tar vi jordgubbar och glass, om vi orkar. Göran Persson (vår före detta statsminister) berättar vad Jacques Chirac, (Frankrikes före detta president) sa när de i London av Tony Blair bjöds på kanintournedos med rotmos, sönderkokta gröna ärtor och löksås..... "Detta är ingen måltid, det är en bestraffning". Ja, jag kan inte annat än hålla med honom.

Ut i det blå och skofynd

Idag och i morgon vikarierar jag som kyrkoskrivare i Den Gode Herdens kyrka på Drottninghög. Halv sex i morse ringde väckaren, då sängen var som goast. Några minuter i sju grenslade jag min stålhäst upp till 111:an där jag tog bussen strax över sju. Mindre än en halv timme senare klev jag av vid Berga trafikplats på E 4:an och tjugo i åtta stod jag utanför kyrkan. Fram till klockan tolv hade jag bland annat handlagt en begravning och skrivit in predikoturerna på datorn för nästa vecka och sänt iväg det till HD. Allt gick jättebra och jag kände mig nöjd när jag klev på bussen igen vid E 4:an för att åka hem. Tog fram HD som jag inte hann läsa i morse. När jag tittade upp från tidningen var vi i Fleninge. Aj då! Jag hade klivit på fel buss. Jag frågade den äldre damen som satt bredvid mej vilken busslinje vi åkte. Hon hade inte en aning. Hon visste inte heller om den gick till Höganäs. Jag beslöt att sitta kvar , det kunde ju bli intressant att se var vi hamnade. Vi åkte bland annat igenom Hasslarp, Varalöv och Strövelstorp. När bussen stannade vid Stortorget i Ängelholm fick jag höra att slutstationen var Båstad. Då klev jag också av där, gick tvärs över gatan och tog nästa buss som gick till Knutpunkten. Bussen till Höganäs fick köra inom Domsten eftersom det varit en olycka på 111:an. Det blev snabbt långa köer på båda hållen och vi stod stilla långa stunder. Hemresan tog drygt två och en halv timme, men då hade jag ju också sett mej omkring lite. Sko-Bo i Höganäs ska slå igen och började sin utförsäljning idag. De lämnade 50% rabatt på alla skor och stövlar. Jag hörde att det blev rena kaoset när de öppnade i morse. Man trängdes för att komma in och drog och slet i skorna. När jag tittade in där vid femtiden var så gott som allt sålt. Men, i en hög med barnskor hittade jag en svart pumps, Sköna Marie, i storlek 40 som satt som en smäck på foten. Det paret blev mitt för 425 kronor. Bra köp med tanke på att de hade kostat det dubbla. Ack ja, vilken dag!