Måndagen den 22 april reste jag och 29 andra pensionärer, bland annat från 55+ linjen på Sundsgården, till London. Vi flög med Norwegian från Kastrup kl 12.05. Det ovanliga med den här Londonresan var att vi hade soligt och varmt väder (som varmast +24 grader) från måndag till fredag morgon. Då kom det en och annan droppe, men knappt så mycket att vindruten på bussen som körde oss till flygplatsen, blev våt. Det normala vädret är annars att om det inte regnar så kommer det snart att göra det.
Vi bodde mycket bra på Central Park Hotel, Quennsborugh Terrace. Några deltagare fick tyvärr lämna återbud på grund av sjukdom. Därför kunde till exempel jag få ett stort fint dubbelrum för mej själv.
Här står Ann-Kristin och jag i receptionen.
I tisdags åkte vi på en guidad halvdags sightseeingtur i London. Den var verkligen jättebra. Vi såg bland annat Buckingham Palace, drottningen var inte hemma för flaggan var inte hissad. Här står jag utanför en av grindarna.
Vi gick över milleniumbron och såg bland annat Houses of Parliment, Bank of England var inbrottssäkert, det fanns inte ett enda fönster ut mot gatan. Jag skulle gärna gå på en konsert på Royal Albert Hall, men det verkar vara omöjligt att få tag på en biljett.
Den här smala ljusa byggnaden med glasfasader i mitten på fotot, är för närvarande den högsta i Europa, så länge nu det rekordet varar.
Vi åt lunch på puben The Glassblower. Det blev fisch and chips och en lager förstås.
I onsdags åkte vi på en heldagsutflykt till Stonehenge och Bath. Vi fick hörlurar med svenskt tal. Några av stenarna i Stonehenge vägde 40 ton vardera.
Man vet inte hur de här blåstenarna har kommit dit eller vart de har kommit ifrån. Man kan endast spekulera. Utanför hägnet står en blåsten och en vanlig sten. Lägger man händerna på stenarna så känner man skillnaden, den vanliga stenen är kall och blåstenen känns ljummen. Otroligt! I Bath var alla hus byggda i samma gulbeig/sandfärgade sten. Det var en speciell sorts sten. Inget annat byggnadsmaterial var tillåtet, och inga andra färger, så det var som sagt var enfärgat. Jag gjorde ett besök i kyrkan och fångade den här ovanliga predikostolen med fronten i form av en fågel i guld, i bakgrunden står prästen.
Torsdagen ägnade Vendela, Ann-Kristin och jag oss åt shopping. Det vill säga att Annkristin handlade och vi rände med in och ut ur affärerna. Lunchen, en Marockansk sallad, åt vi på en restaurang med uteservering, vi fick som tur var plats i skuggan. På kvällen åkte jag och tre andra tjejer in och tittade på Mamma Mia på Novello Theatre. Vi fick bra platser i mitten av salongen. Ah, underbart! Det var en upplevelse. Det var det säkert för den brandmannen också som satt i bänken bredvid mig. Att ta sig hem var rena äventyret. Vi gick fel och fick en riktigt lång promenad, men kvällen var varm och vi pratade med flera trevliga män som vi frågade om vägen till tunnelbanan. En propert kostymklädd kille erbjöd sig chevalereskt att låta mig sova över hemma hos honom. Jag tackade artigt för det generösa erbjudandet men avböjde. Anita frågade en annan kille om vägen och när han vinkade adjö sa han åt oss att "nu går ni direkt hem och lägger er flickor". De va väl rart av honom. Vi hade en fantastiskt trevlig kväll.
En vecka i London är inte tillräckligt. Det fanns så mycket mer jag skulle vilja se och göra. Jag hann med ett besök på det stora eleganta varuhuset Harrods, där det mesta var dyrt. Äpplena till exempel, alla sorterna kostade 8,95 pund per kilo. Med tanke på att ett pund just då kostade drygt 11 svenska kronor så var det riktigt dyra äpplen. I Hyde Park hann jag bara med en liten avstickare. Jag hade tänkt köpa te med mig hem, men av det blev det inget. Jag hann inte. Fredag morgon efter frukost gick jag och Ann-Kristin en runda efter att jag hade löst in det som fanns kvar (8,50 pund) på tunnelbanekortet. Jag slank in i en affär och köpte en blus/tunika. Det tog inte mer än högst tio minuter. Bussen hämtade oss utanför hotellet halv elva. Halv två lyfte vi från Gatwick.
Utanför Knutpunkten hämtade Janne upp mig och två andra damer som bor i Höganäs. Vi körde hem dem, köpte mjölk och var hemma halv åtta. Phu!
Vi bodde mycket bra på Central Park Hotel, Quennsborugh Terrace. Några deltagare fick tyvärr lämna återbud på grund av sjukdom. Därför kunde till exempel jag få ett stort fint dubbelrum för mej själv.
Här står Ann-Kristin och jag i receptionen.
I tisdags åkte vi på en guidad halvdags sightseeingtur i London. Den var verkligen jättebra. Vi såg bland annat Buckingham Palace, drottningen var inte hemma för flaggan var inte hissad. Här står jag utanför en av grindarna.
Vi gick över milleniumbron och såg bland annat Houses of Parliment, Bank of England var inbrottssäkert, det fanns inte ett enda fönster ut mot gatan. Jag skulle gärna gå på en konsert på Royal Albert Hall, men det verkar vara omöjligt att få tag på en biljett. 
Den här smala ljusa byggnaden med glasfasader i mitten på fotot, är för närvarande den högsta i Europa, så länge nu det rekordet varar.
Vi åt lunch på puben The Glassblower. Det blev fisch and chips och en lager förstås.
I onsdags åkte vi på en heldagsutflykt till Stonehenge och Bath. Vi fick hörlurar med svenskt tal. Några av stenarna i Stonehenge vägde 40 ton vardera.
Man vet inte hur de här blåstenarna har kommit dit eller vart de har kommit ifrån. Man kan endast spekulera. Utanför hägnet står en blåsten och en vanlig sten. Lägger man händerna på stenarna så känner man skillnaden, den vanliga stenen är kall och blåstenen känns ljummen. Otroligt! I Bath var alla hus byggda i samma gulbeig/sandfärgade sten. Det var en speciell sorts sten. Inget annat byggnadsmaterial var tillåtet, och inga andra färger, så det var som sagt var enfärgat. Jag gjorde ett besök i kyrkan och fångade den här ovanliga predikostolen med fronten i form av en fågel i guld, i bakgrunden står prästen.
Torsdagen ägnade Vendela, Ann-Kristin och jag oss åt shopping. Det vill säga att Annkristin handlade och vi rände med in och ut ur affärerna. Lunchen, en Marockansk sallad, åt vi på en restaurang med uteservering, vi fick som tur var plats i skuggan. På kvällen åkte jag och tre andra tjejer in och tittade på Mamma Mia på Novello Theatre. Vi fick bra platser i mitten av salongen. Ah, underbart! Det var en upplevelse. Det var det säkert för den brandmannen också som satt i bänken bredvid mig. Att ta sig hem var rena äventyret. Vi gick fel och fick en riktigt lång promenad, men kvällen var varm och vi pratade med flera trevliga män som vi frågade om vägen till tunnelbanan. En propert kostymklädd kille erbjöd sig chevalereskt att låta mig sova över hemma hos honom. Jag tackade artigt för det generösa erbjudandet men avböjde. Anita frågade en annan kille om vägen och när han vinkade adjö sa han åt oss att "nu går ni direkt hem och lägger er flickor". De va väl rart av honom. Vi hade en fantastiskt trevlig kväll.
En vecka i London är inte tillräckligt. Det fanns så mycket mer jag skulle vilja se och göra. Jag hann med ett besök på det stora eleganta varuhuset Harrods, där det mesta var dyrt. Äpplena till exempel, alla sorterna kostade 8,95 pund per kilo. Med tanke på att ett pund just då kostade drygt 11 svenska kronor så var det riktigt dyra äpplen. I Hyde Park hann jag bara med en liten avstickare. Jag hade tänkt köpa te med mig hem, men av det blev det inget. Jag hann inte. Fredag morgon efter frukost gick jag och Ann-Kristin en runda efter att jag hade löst in det som fanns kvar (8,50 pund) på tunnelbanekortet. Jag slank in i en affär och köpte en blus/tunika. Det tog inte mer än högst tio minuter. Bussen hämtade oss utanför hotellet halv elva. Halv två lyfte vi från Gatwick.
Utanför Knutpunkten hämtade Janne upp mig och två andra damer som bor i Höganäs. Vi körde hem dem, köpte mjölk och var hemma halv åtta. Phu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar