Djuriskt

Den här veckan har varit djurisk. Jag tycker verkligen om djur, speciellt sådana som man kan klappa. Till exempel kor, hästar, hundar och kattor. Men småkryp har jag svårt för, eller för att säga det rent ut, jag avskyr dem. Sent i onsdags när jag just hade krupit ner i bingen, såg jag en stor spindel ovanför mig i taket. Jag störtade upp ur sängen, ner för trappan och ut i städskrubben. Där slet jag skyndsamt ut damsugaren och bar upp den till sängkammaren. Som tur var satt spindeln kvar på samma ställe, jag hade den hela tiden under uppsikt medan jag satte i sladden, klev upp i sängen och riktade dammsugarröret mot den. Som tur var fick jag den! Kvällen därpå när jag satt i soffan och tittade på TV såg jag något i ögonvrån som rörde sig över mattan. Det var en STOR spindel. Den var snabb så jag såg inte vart den tog vägen. Resten av kvällen fick jag sitta med benen uppe i soffan. Tänk om jag hade haft fötterna på golvet och den hade kommit och klättrat upp på en fot, eller ännu längre upp. Hu, hemska tanke, de kan ju bitas. I dagens HD läste jag att "spindlar stoppar pengaflödet i bankomat". En uttagsautomat står tom, men inte övergiven. Den innehåller inga sedlar men däremot en stor koloni spindlar. Värdetransportfirman vägrar att ladda automaten så länge spindlarna finns kvar. Bra! Stå på er killar. Ni ska inte behöva utsättas för dessa otäcka djur. I går när jag körde hem från "Friskis" räddade jag livet på en ekorre. Nej, nej, jag gjorde varken mun mot nos-metoden eller gav den hjärtmassage. Jag bara lättade på gaspedalen. Det såg ut att vara en unge och den sprang planlöst fram och tillbaka på gatan innan den försvann in på campingen. Den var söt, men de är ju skadedjur som tar fågelägg och fågelunger. Naturen är stundom grym, äta eller ätas. Citatet: "Vi kan inte göra stora saker - bara små saker med stor kärlek." Moder Teresa 1910-1997, romerskkatolsk nunna som 1948 grundade Missionaires of Charity i Calcutta.