När jag körde in till Malmö kvart över nio i morse, stod dimman som en tät vägg utanför fönstren. Sikten här hemma var ca 50 meter. Vid Glumslövs alper var sikten ungefär 100 meter. Dimman höll i sig hela dagen med några få undantag då solen lyste genom dimtäcket. Den har inte lättat ännu ikväll.
Tack och lov för GPS:en. Utan den hade jag aldrig hunnit fram i tid till kyrkan i Malmö där min mosters begravning skulle gå av stapeln klockan 11.00. Jag hann, med en halvtimme till godo.
Det var väldigt roligt att träffa släktingar som jag inte sett på många många år, speciellt min kusin Gunilla, men tråkigt att det skulle behöva ske under så sorgliga omständigheter.
Det blev en mycket ljus och vacker begravning. Min mosters vita kista var vackert smyckad med rosor och runt om den låg fina blomsterarrangemang. Själv valde jag att skänka en slant till läkare utan gränser. Nu är ännu ett band till mina föräldrar och deras generation borta. Min kusin och jag är nu den äldsta generationen. Vad fort det gick, vi var ju nyss flickor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar