Gör om mig

Ah, vilka upplevelser jag varit med om! M-magasin efterlyste läsare som ville/behövde ha hjälp med att förnya sitt utseende. Jag anmälde mig som sagt var till "Gör om mig". Det var håret jag ville ha hjälp med. Döm om min förvåning när jag efter många veckor fick en förfrågan från en journalist på tidningen M-magasin om jag ville få mitt hår fixat. Om jag ville! Vad jag förstår så hade flera hundra sökt - och så blev just jag utvald!

De skickade mig biljetter till både flyg, expresståg och inbokning till ett hotell mitt i centrum, två minuter från centralen. Jag fick tydlig information, allt var mycket väl ordnat.

I torsdags förmiddag körde jag till Ängelholms flygplats och äntrade ett SAS-plan till Stockholm.
När jag hade checkat in på hotellet gick jag en runda på Kungsgatan. På håll såg jag en stor flagga som hängde ut från en husfasad. Den var vit med blått tryck. Med stora bokstäver stod det SKAGEN. Där kan jag nog äta fisk tänkte jag. Men hej vad jag bedrog mig. När jag kom närmare såg jag att det stod fonder under med liten text. SKAGEN-fonder har så vitt jag vet inget med mat att göra. Istället gick jag till ett grill- och steakhouse på Kungsgatan och tog en planka med oxfilé. Fantastiskt mört kött. Till detta drack jag kolsyrat vatten.

Halv sex väntade en journalist på mig och Gunilla, en kvinna från norra Sverige, som också skulle få sitt hår fixat, på oss i hotellreceptionen.

Vi tog en taxi till frisörsalongen sachajuan som ägs av två killar. Den ene killen heter Sacha och den andre Juan. Frisören som tog hand om mig heter Sheila, hon tituleras top stylist. Det är den vackra flickan i svart på fotot.
Jag fick veta att hon tar 780 kr för en klippning. Vill man bli klippt av Sacha eller Juan kostar det 1000 kr. Hur mycket grundfärgningen samt två olika sorters färger på slingorna kostade vet jag inte. Men det har säkert gått loss på några tusen.

När håret var klart tog sminkören Felicia hand om oss. Därefter skulle vi fotograferas. Journalisten fanns hela tiden vid vår sida, pratade med Gunilla och mig och såg hela tiden till att vi hade det bra. Fotografen följde oss och fotograferade allt som hände oss från det vi kom in på salongen. Hon monterade upp och grejade så att det såg ut som en fotostudie. Mycket ljus var det och många bilder tog hon. Säkert hundra på oss var sa Gunilla. Ja men då ska det säkert finnas några som blev bra.

Under tiden som vi blev fotograferade kom sminkörens mamma. Jag kände så väl igen henne, men kunde inte placera henne på stört. Men så kom jag på det, det var ju Anna Book.

Vi var inte hemma igen på hotellet förrän strax före elva. Då gick vi och Gunillas man in i baren och tog varsin stor stark och försökte komma ner i varv innan vi gick upp till våra rum. Vi var överens om att dagen varit fantastisk och att vi var nöjda med resultatet.

När jag checkade ut från hotellet strax efter klockan nio i fredags morse var det nollgradigt och snöblandat regn. På Arlanda satt jag i vänthallen bredvid en tjej som skulle flyga till Malmö. Hon hade varit i Stockholm och hämtat en liten Chihuahua som heter Inez och var åtta veckor gammal. Ett ljuvligt litet knyte som kommer att väga ca två kilo när hon är vuxen.

När jag landat på Ängelholms flygplats var det tio behagliga grader och sol men ganska blåsigt. Hemkommen tog jag på mig vandrarkängorna och gick genom skogen till Höganäs. På hemvägen gick jag nere vid havet, då hade jag vinden i ryggen och solen i ögonen. På kvällen åt vi stekt torskrygg, potatis, broccoli och en kall sås som jag gjorde på yoghurt som jag blandat med fint hackat äpple, rödlök och dill, samt kryddor. Ett experiment som blev mycket lyckat. Ett par glas vitt vin till maten sen fick jag gå upp och lägga mig.

Dråp, strandskator och Senilteatern

I dag har jag dräpt vårens första fluga som flög in genom sovrumsfönstret i morse. Jag försökte mota ut den genom det vidöppna fönstret, men den flög hela tiden åt fel håll. I eftermiddags hade den tagit sig ner till köket. Där mötte den sitt öde på diskbänken i form av en välriktad snärt av mig med en kökshandduk.

Oh! vad jag är trött på dimman. Varenda dag sedan i torsdags har den kommit rullande in till vår sida av Öresundskusten från Danmark. På gatorna här strax ovanför såg det ut som tjock vit brandrök i stora sjok.
Sikten nere vid vattnet var nästan obefintlig. Jag mötte en väninna och vi var inte många meter ifrån varandra innan vi sågs. Solen fanns ovanför dimman och lyste igenom en pytteliten stund. Då passade jag på att ta ett kort av några strandskator. Jo, tittar man noga så kan man se att de står därute i vattnet.

I eftermiddags hade vi i Senilteatern repetition.Det blev som vanligt mycket improvisation och mycket skratt. Förra veckan gick fyra av oss till Dunkers och tittade på Helsingborgsrevyn. Det blev en hel del skratt där också, även om vi (som är i samma branch, ha, ha) hade lite synpunkter på vad som kunde uteslutits eller jobbats mer på och blivit ännu bättre.

Här sitter jag som en äggasjuk höna och ruvar på en jättekul hemlighet. För en vecka sedan fick jag mejl och telefonsamtal från det största (?) damMagasinet för mogna kvinnor. De bjöd upp mig till Stockholm i två dagar. Oj vad jag blev glad och vad det ska bli spännande! Än så länge är jag belagd med munkavle - men snart så.....!

Begravning av moster Gullan

När jag körde in till Malmö kvart över nio i morse, stod dimman som en tät vägg utanför fönstren. Sikten här hemma var ca 50 meter. Vid Glumslövs alper var sikten ungefär 100 meter. Dimman höll i sig hela dagen med några få undantag då solen lyste genom dimtäcket. Den har inte lättat ännu ikväll.

Tack och lov för GPS:en. Utan den hade jag aldrig hunnit fram i tid till kyrkan i Malmö där min mosters begravning skulle gå av stapeln klockan 11.00. Jag hann, med en halvtimme till godo.

Det var väldigt roligt att träffa släktingar som jag inte sett på många många år, speciellt min kusin Gunilla, men tråkigt att det skulle behöva ske under så sorgliga omständigheter.

Det blev en mycket ljus och vacker begravning. Min mosters vita kista var vackert smyckad med rosor och runt om den låg fina blomsterarrangemang. Själv valde jag att skänka en slant till läkare utan gränser. Nu är ännu ett band till mina föräldrar och deras generation borta. Min kusin och jag är nu den äldsta generationen. Vad fort det gick, vi var ju nyss flickor.

Hjärtstartare på F&S

Jag jobbade som ledsagare i lite mer än en timma på förmiddagen. Därefter några timmar i receptionen på "Friskis". Oh! vad jag tycker om våra medlemmar - och det verkar vara ömsesidigt. Idag blev det många goda och givande samtal med både kvinnor och män, i både receptionen och senare inne på gymmet. Det blev även mysiga och kloka samtal med de som jobbar där.

Just nu skrivs och pratas det väldigt mycket om hjärtstartare. Jag hörde att man på ett stort företag, stulit alla (ca 20 stycken) hjärtstartare. Så fruktansvärt cyniskt, att stjäla något som man skaffat för att rädda liv. Som väl är, är det fler och fler företag som skaffar en sådan, det betyder också att fler kan hantera en sådan.

Hjärtstartare har funnits på "Friskis" i Höganäs i flera år (4-5 år?). Hur som helst, tiden går fort och tidsbegreppet avtar med stigande ålder (har jag hört). Alla anställa och funktionärer har fått utbildning på hjärtstartaren. Det känns tryggt att veta att alltid någon kan rycka in om det krävs - men måtte vi slippa.

Iranska nyåret, Vårdagjämning och Tupperwareparty

Oj, oj, oj, idag är det mycket. Först och främst så är det vårdagjämning. Det vill säga, att dag och natt är lika långa. Nu blir dagen längre och längre fram till midsommar.

I dag är det även det Iranska nyåret. Jag hörde på radion att man firar det med mycket mat tillsammans med släkt och vänner. Man äter till exempel äpplen, vitlök, groddar och vinäger. Vinägern tar man för att rena kroppen. Är det kanske där vi har lärt oss det? Att äppelcidervinäger är ett välkänt och bra medel om man vill gå ner i vikt. Ta en matsked i ett glas vatten, gärna före maten. Smakar inte gott men gör gott.

I kväll har jag varit på Tupperwareparty. Det kändes riktigt retro. Jag har varit på några sådana tidigare. Tror att det sista var någon gång på 70-talet. Det var Lena som bjudit in ett stor gäng damer. Hon som demonstrerade hade dukat upp en del av varorna på flygeln, det som inte fick plats hade hon i två stora väskor.

Vi fick en 76-sidig katalog med deras produkter. Några av damerna hade redan ett stort sortiment, men köpte på sig några nyheter. Visst, det är jättebra kvalitet och inte nog med det, man får livstids garanti. Men det är inte billigt. En enliters vattenflaska med skruvkork, inte olik en vanlig vattenflaska (t.ex. en Ramlösa) kostar 199 kronor. En så dyr plastflaska glömmer man inte så gärna på gymmet.

Både Ann-Marie och Ingela hade tidigare köpt varsin grönsaksskalare och var nöjda med den. Även Lena, värdinnan hade en så jag fick provskala en morot. Den verkade bra så jag köpte en ikväll. Ja alltså, inte en morot utan en grönsaksskalare. Den kostade 99 kronor. Ingela köpte en ostskärare.

Lena bjöd på gott bröd, både mjukt och hårt, köttpålägg, ost, grönsaker och goda mjuka kakor, samt kaffe och te.

Nu är klockan tio och jag ska jag titta på Hybinette.

Maria Montazami igen - med foto

Attans också! En uppmärksam väninna, Karin från Senilteatern, påpekade att jag glöm lägga ut fotot som jag skrev om igår. Det ska hon ha tack för.

Nej, jag hade faktiskt inte glömt det, både maken, min son och svärdotter, som också var här igår, läste mitt inlägg och såg då också fotot.

Det är tyvärr inte första gången det händer, måste nog kolla lite oftare och se så att foton inte trillar bort.

Just nu kör jag min svarta vinterjacka i tvättmaskinen, den är snart klar. Sedan ska jag köra in till Sundsgården och repetitionen med gruppen i Senilteatern. Vi har lika trevligt varje gång vi träffas. Ingen repetition är den andra lik. Alltid är det något som ändras, vi lägger till och drar ifrån texter, en del repliker glömmer vi, men på det stora hela ska det nog bli en kul och bra föreställning när den blir färdig.

Maria Montazami och jag på Väla

Kolla in snyggingen på fotot. Ja jag menar alltså guldlock till vänster. Det är Maria Montazami, en av de omtalade Hollywoodfruarna. Jag stod i en affär på Väla och tittade på ett par jeans när hon klev ut från ett provrum. Hon och hennes mamma (som jag trodde var systern) gick vidare och tittade på glittriga halsband, en meter ifrån mig.

Jag tilltalade Maria och hennes mamma som också var med och frågade om jag fick ta ett foto av Maria. Som tur är har jag nästan alltid kameran med mig. Javisst får du det, du kan väl också vara med på fotot sa hon. Sedan frågad hon ett affärsbiträde om hon kunde ta fotot och lämpade över min kamera till henne.

Därefter fortsatte hon att titta på halsband. Under tiden fick hennes mamma och jag en pratstund tillsammans. Vi pratade barn. De är väldigt lika, inte minst till sättet. Inga divaleter där inte, de tog sig tid att prata, båda två.
När fotot skulle tas sträckte jag på alla mina 172 cm (stod till och med lite på tå) men kände mig ändå liten bredvid den resliga Maria.

Kan inte låta bli att jämföra med Anna Anka som fick ett utbrott när en av barnets tröjor efter tvätt och strykning, inte blev upphängd på en galge. Hänger man upp sig på en sådan bagatell har man inte mycket att göra.

Jag köpte inget annat än en Loreal mascara på Åhlens (med 20 % medlemsrabatt).
Vädret var sådant (dimma och 8 plussgrader) att det inbjöd till inomhusaktiviteter, så vi besökte även det nybyggda "Biltema". Ett eldorado, speciellt för män om man ska gå efter vilka kunderna som var där idag.

Maria Montazami påtalade vid två tillfällen att jag skulle titta på "Partaj" på kanal 5 klockan nio ikväll. Hon är med i det programmet. titta gärna ni också på det.

Trädgårdsarbete och första utegrillningen

Ah, vilken dag! Jobbig men härlig. Efter frukosten körde maken och hyrde ett trådsläp på Preem.
Det regnade inte men det kändes så på grund av dimman. Från havet ljöd "hesa Fredrik" gång på gång.

Förra veckan klippte, gallrade och rensade vi ut bland buskar och träd i trädgården, och nu skulle det väck.
Det blev mycket asande och bärande för vi hade grenar och rishögar överallt i trädgården. I dag klipptes även lavendeln ner.

Vi trodde att vi skulle behöva köra två lass till tippen, men lyckades pressa ihop riset och grenarna så att det räckte med en gång.
Framåt eftermiddagen kom solen fram, det var så gott som vindstilla hela dagen.

När vi kom hem från tippen fortsatte jag att gallra grenar. Maken räfsade upp smågrenar och gamla löv i rabatterna. Vårt stora trädgårdskärl blev mer än halvfullt igen. På onsdag kommer de och tömmer det. Vi höll på till klockan fyra. då var det skönt att kliva in i duschen. Robert och Anna hade gått en runda och tittade in på hemvägen.

I kväll åkte grillen ut för första gången den här säsongen. Jag hade köpt ett stycke Piggham fläskkarré som jag skurit i tjocka skivor och marinerat. De var riktigt möra och blev gott grillade. Till detta stekte jag potatis som jag blandade med mjukstekt gul lök och hårt rökt fläsk i små bitar, vi hade också Karljohan svampsås, sockerbönor och en flaska rött.

Klockan nio däckade maken.

Vårens första cykeltur

Dagen har varit full av aktiviteter.
Halv nio i morse hade kommunikationsgruppen på "Friskis" sammanträde och jag var med.
Klockan tio började jag jobba som ledsagare och höll på med det till kvart över två.

I eftermiddags var det fortfarande soligt och plus nio grader, så jag tog fram cykeln, satte på mig min nyinköpta cykelhjälm (behåller den gamla som reserv) och tog sikte på Nyhamnsläge där jag vände om. Västanvinden från havet var lite jobbig, men jag trampade mig varm.

I "Fråga doktorn" på TV´n igår talade den kvinnliga onkologen om hur man bör leva för att hålla sig frisk. Absolut viktigast var fysisk träning, därefter en bra kost och till sist bör man se till så att även själen mår bra. Det kan jag skriva under på. Mår inte min kropp bra så mår jag dåligt även psykiskt.

Synd att det inte har gått upp för fler.

Sedan är det tyvärr så, att hur sunt och harmoniskt man än lever - sjuk blir man ändå. Livet är långt ifrån rättvist.

Joachim ur tiden - naturen vaknar

De senaste dagarna och speciellt helgen, har bjudit på både glädje och sorg.
I torsdags hängde flaggan på hamnen på halv stång. Joachim Svinhufvud, en mycket omtyckt granne i kvarteret, gick ur tiden alldeles för tidigt. Han hade en underbar humor, tog sig tid att lyssna, ja han var helt enkelt en underbar medmänniska som jag är tacksam över att få ha känt. Var hemma hos hans fru igår med en bukett, pratade lite och klappade om de tre hundarna.

Livet går vidare. Det finns så mycket som man tar för givet men vid sådana här tillfällen får man sig en tankeställare. Lev i nuet och försök att njuta av det.

Jag är tacksam att få vakna varje morgon och kunna kunna njuta av de små tingen. Fåglarnas kvittrande och vårblommorna som varje år gör mig lika glad.

I helgen lockade det vackra vädret ut många i trädgårdarna. Även maken och jag tog fram trädgårdsredskapen. Vi gick lös på risiga och höga buskar med papegojnäbben och seckatören. Jag gallrade friskt och tyckte att maken gott kunde ta fram den elektriska häckasaxen, men han vill vänta med det till hösten. Till slut tyckte han att nu får du nog hålla igen. Ha, jag kan ta några klipp till när han jobbar. Det blev rejäla högar som maken räfsade ihop. Jag asade och bar stora grenar. På lördag ska vi hyra ett släp och köra allt till tippen. Måste föresten ringa och boka ett släp nu, annars kan alla vara bokade i slutet på veckan.

För en gångs skull var nog de flesta nöjda med resultatet i Melodifestivalen. Förhandstippade Loreen vann en lätt promenadseger med sin "Euphoria". Den kan nog ha en chans, om nu inte en del länder (som vanligt) kompisröstar på varandra.

Nu ska jag lägga ut lite ytterkläder i bilen (helt och rent) som jag ska köra till RIA-Hela människan. De vill gärna ha in varma ytterkläder till män och det ska de få.

I dag har jag en insändare i HD på Min mening. "Några förslag till kungahuset".
Hoppas att de som läser det inte tar det alltför allvarligt och förstår att jag skrivit det med glimten i ögat. Men men, jag får vara beredd på verbala lusingar.

Hjärteknöl

När när vi körde in till Höganäs i morse för att köpa nya bullar, var det dimma och vindstilla. Sikten ut över havet var max 200 meter. Enligt meteorologerna skulle det ju bli sol och varmt i dag. Så fel det blev. Vi som hade planerat att jobba i trädgården.

Nåja, vi körde in till Vikens Lantmän (Granngården) och köpte tre säckar planteringsjord. Sedan körde vi till Rååbåtarna, maken skulle byta en fiskerulle, den och ett havsfiskespö fick han i vecka 8 för största fisken. Fiskerullen han fick hade veven på vänster sida, och det funkar ju inte. När han bytt till en rulle med veven till höger, körde vi till Plantagen i Rydebäck och köpte påskliljor och penseer. Det var härligt att gå runt där och titta på alla vårblommorna. När vi körde in ösgegnade det. På hemvägen bröt solen igenom och det blev plötsligt 10 plussgrader. Under tiden som vi planterade sken solen, men det varade tyvärr inte så länge. Det dröjde inte så länge innan det åter blev mulet och blåsigt.

I kväll ska vi ha gräddstuvad spenat och lax, en 888 grams varmrökt dubbelfile samt några kokta potatisar. Den ena hade formen av ett hjärta.

Klockan åtta gör vi som många andra, vi tittar på Melodifestivalen, och i morgon kan vi väl som vanligt läsa om att fel låt vann.

Internationella kvinnodagen och Arvid ett år

I dag flaggar jag för alla fantastiska kvinnor i hela världen. Det är nämligen Internationella Kvinnodagen idag. Hurra för oss! Dessutom fyller grannens lille son Arvid ett år. Hurra för honom också!

Min dag har varit full av aktiviteter. Först jobbade jag som ledsagare till en fantastisk kvinna som är synskadad. Hon är full av energi och med många strängar på sin lyra.

Därefter körde jag in till Friskis. Det tog längre tid än vanligt att köra igenom mitt pass på gymmet. Där fanns flera bekanta att prata med, en del av dem är funkisar som jag. Jag hämtade min kamera som nästan alltid ligger i min väska. Sussi som också gick ett pass i gymmet, jobbar liksom jag i receptionen. Hon tog korten. Det blev en riktigt bra stilstudie. Av förklarligt skäl tog hon inte något kort i bastun - det hade blivit imma på linsen. Nej jag skojar bara, klart att vi inte tar foton i bastun.

På eftermiddagen var det soligt och nästan vindstilla. Det gick inte att vara inomhus, så jag snörade på mig kängorna och tog mina gåstavar. Sedan gick jag in till Posten i Höganäs och hämtade ut mitt nya körkort. Det varar i tio år. Frågan är väl om jag behöver förnya det år 2022, då är jag 78 år. Tja, vem vet.

Det var ljuvligt att gå nere vid vattnet på hemvägen och lyssna på havets stilla kluckande och svanarnas svischande när de flög förbi över mitt huvud, och så luktade det så härligt friskt från vattnet. Det var till och med så pass varmt att jag fick ta av mig toppluvan. I kväll ska jag titta på Antikrundan.

Våren, vart tog du vägen?

Enligt metreologerna har vintern varit ovanligt mild och våren är cirka tre veckor tidigare än vanligt. Till Skåne kom den den 17 februari.

En bekant som jag träffade på min strandpromenad igår, berättade att hon skulle åka till Paris och möta våren den här veckan. Ja men det var väl synd.

Idag ser jag att det var snökaos i Frankrike i måndags. Cirka 200 personer som åkte tåg blev fast i Paris. De som inte tog in på hotell, fick tillbringa natten på stationen Gare du Nord. Det var snökaos i norra Frankrike som slog ut elförsörjningen.

Det skulle eventuellt komma snö eller blötsnö här ikväll eller i natt. Nu klockan sju står yttertempen på minus 0,7 grader och det blåser en frisk vind. I dag kunde man se vita gäss på sjön ända över till Danmark.

Våren har tydligen gjort ett tillfälligt avbrott, men den fortsätter säkert ganska snart.

Visst gör det ont när knoppar brister, varför skulle annars våren tveka?
Karin Boye

Lunch på eftermiddagen och möte med Elsa

Min son och svärdotter, Robert och Anna, kom hit i söndags med lite godsaker. Två olika sorters salami, tysk lufttorkad skinka, två lagrade, krämigt goda ostar, små inlagda ostfyllda paprikor och sist men inte minst, Annas suveränt goda hembakta knäckebröd med många olika sorters frö. Jag ska få receptet.

Själv kunde vi bidraga med rökt renstek och pepparrotsgrädde, två lagrade ostar, svarta oliver och gul paprika, bröd och dryck. Det blev en sen lunch som började klockan tre och höll på länge. Det var både mysigt och gott.
Av förklarligt skäl blev det ingen middag på kvällen.

Det här ljuvliga lilla knytet är en cockopovalp (= cockerspaniel/pudel). Hon heter Elsa och är elva veckor. Jag gick nere vid havet igår när hon kom fram till mig. Hennes matte berättade att hon inte fäller, så praktiskt.

Vid sextiden ringde Ewa från Bjärred, vi pratade i över en timma. Därefter ringde jag till Kici, så där gick nästan en timma till.

Jag jobbade som ledsagare idag, det ska jag göra i morgon också, därefter ska jag jobba på Friskis några timmar. Jag körde ett pass på gymmet i eftermiddags, tänker ta ett i morgon också.

I dagens HD hade jag en insändare. När man hör hur illa gamla människor blir behandlade måste man reagera.

68 år!!!?

Idag för 68 år sedan cyklade min mamma in till BB På lasarettet i Trelleoborg. Då var det snöblask. Idag har det varit 7 plussgrader, sol och nästan vindstilla.

Många förfasar sig över att bli gamla, men vad är alternativet? Jag har både kusiner och vänner som dött före 50-års åldern. De skulle ha uppskattat att få bli gamla.

En väninna som ringde och gratulerade mig idag undrade varför jag inte sörjde min döda gamla moster. Nej, hon dog vare sig av sjukdom eller olycka. Hon var aktiv tills hon var över 80. Dansade, gick till frissan och målade naglarna varje vecka. Men med tiden gick vännerna bort. Hennes syn och hörsel blev sämre och kroppen blev efter hand allt svagare. Så småningom gjorde hon som många andra gör i den situationen när kroppen ger upp.
Hon slutade att både äta och dricka och somnade in lugnt och stilla 93 år gammal.
Hon hade ett rikt liv, men nu är det slut. Så sörjer det gör jag inte.

I eftermiddags körde jag in till Trafiksäkerhetsnämnden i Helsingoborg för att förnya mitt körkort.
Undrar om jag behöver ett nytt om 10 år. Det är inte så säkert. Om jag lever då och inte själv kan köra bil hoppas jag att det finns en väl fungerande färdtjänst.

I lördags blev jag bjuden på middag på Humlebecks Krog i Danmark av maken, min son och svärdottet. Idag kom min son och svärdotter med en godispåse från Oldsbergs Ost. Den innehöll lagrad ost, oliver, ett presentkort och hemkokta kolor från Pärlans. Så välfunnet. Båda kolsmakerna hallon och havssalt var lika smörigt goda. Robert och Anna kommer i morgon. I kväll har maken och jag ätit ett kilo färska räkor, pan riche och lagrade goda ostar.