söndag 26 februari 2012
Båtmässa på Bella Center
I går morse hämtade jag och maken upp min son Robert och vår svärdotter Anna, sedan tog vi båten över till Helsingör och körde vidare till Bella Center utanför Köpenhan där det var båtmässa. Det blåste så pass mycket att fiskebåtarna inte gick ut, men det var strålande sol och sju plussgrader.
Vi brukar besöka den här båtmässan. En gång för flera år sedan när maken och jag var på väg uppför trappan, stod det en kille och pratade med två andra killar, på trappan precis utanför ingånge. De såg ut att ha ett trevligt samtal. Den här killen kände jag så väl igen, men jag kunde inte placera honom. Han kanske känner igen mig också tänkte jag så det är lika bra att hälsa, annars undrar han väl. Jag passerade honom log, vinkade och sa hej. Han log och vinkade tillbaka och sa hej med ett stort smil på läpparna. När jag stod vid garderoben och hängde av mig jackan kom jag på vem jag hade hälsat på. Det var kronprins Fredrik av Danmark och hans livvakter.
För ett par veckor sedan var vi på båtmässan i Göteborg. Den var avgjort bättre. Där var många fler båtar, både motor och segel, samt givetvis en massa fiskeutrustning.
På den här mässan hade man ställt ut bilar också, vad nu de hade där att göra.
Janne och Robban stod länge och beundrade en Ferarri. Själv blev jag lite småkär i en Fiat 500, en liten tuff italienare. Bilar är mycket dyrare i Danmark än i Sverige.
Nåja, nu var vi ju inte spekulanter på vare sig någon bil eller båt. Det vi har duger bra än så länge. Jag är fullständigt nöjd med min fransman, Renault Clio, så länge han gör som jag vill.
En storväxt man från Sibirien, som bröt rejält på ryska, försökte sälja en pälsmössa till mig, men jag kände inget behov av en sådan. Båten som jag gick ombord på skulle jag däremot gärna kopplat på bak bilen och dragit hem.
Mina kära överraskade mig med en middag på Humlebecks krog innan vi körde hem, de hade beställt bord där till klockan sex. Till huvudrätt tog Anna och jag varsin jättestor stekt rödspätta. Janne och Robert tog varsin bit oxkött, minst fem cm hög, rosa och fantastisk mör. Allt var underbart gott. Jag höll mig till vatten och körde hem. Vi hann hem till klockan nio och såg slutet på melodifestivalen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar