Rosor och rödspättor

När maken kom hem i fredags kväll, överraskade han mig med en underbar blomsterbukett. Det var tio praktfulla gula rosor stora i blomman, stjälkarna 75 cm långa och tjocka som mina lillfingrar. De står fortfarande lika fint.

Jag hade fixat en riktig festmåltid. De två rödspättorna, som jag köpt på Mölle Fiskrökeri, vägde tillsammans nästan 1,5 kg. Jag stekte dem på mitt största stekjärn i hälften margarin och hälften rapsolja. Därefter brynte jag rätt så mycket champinjoner i grova bitar och lade bredvid fisken på en långpanna, drösslade över en näve klippt dill och skickade in det i ugnen. Till detta mjölig kokt potatis, skirat smör och grönt. En flaska vitt vin från Alsace, Pinot Gris från 2008 gjorde smaklökarna överlyckliga.

Hela helgen förflöt utan speciella övningar, men det var ju fint väder så vi promenerade.

Nej! Det snöar i dag på Måltidens dag.

Klockan halv elva i förmiddadags när jag var ute och gick kom den första snön inrullande i mörkgrå moln från den danska sidan. Det är på tok för tidigt. Nåja den smälte så fort den nådde marken.

Läst i HD i dag. "I dag firas Måltidens dag. Det är en dag att uppmärksamma den gemensamma måltidens betydelse för trevnad, gemenskap och social utveckling samt förstås smakens njutningar."

På tal om ovanstående så blev jag och ett tiotal andra funkisar på "Friskis" bjudna på en utsökt lunch i dag. Det var Suchada, hon kommer från Thailand och är en av våra medlemmar, som dukade upp två olika soppor, en gryta med kött och grönsaker och till detta naturligtvis ris. Allt smakade fantastiskt fräscht och gott. Sådan mat skulle jag vilja lära mig laga till. Lite eller inget kött, mycket grönsaker inget salt eller socker. Men ändå, det smakade salt av fisksåsen och rejält kryddigt trots att hon varit återhållsam. Hon tog hänsyn till våra otränade smaklökar.

Jag var väldigt dämpad i går på grund av Gittans allt för tidiga frånfälle. Det har hållit i sig i dag också - men livet går vidare.

Den här skulle Gittan ha gillat.
"Jag vill inte ta ställning till frågan om himmel eller helvete. Jag har nämligen vänner på båda ställena."
Mark Twain

Hej då Gittan

Det var längesedan jag var inne och skrev på min blogg. Inte för att det saknats något att skriva om, och visst skulle jag kunnat ta mig tid att skriva - men jag har haft mina tankar på ett helt annat håll. Tänk så mycket det händer på bara några veckor.

Min väninna Gittan, dog i morse 64 år gammal.

Hon var en levnadsglad kvinna som drabbats hårt av ödet. Förutom hud- och tarmcancer fick hon fel på sina ögon. Den "gula fläcken" blev skadad och hon förlorade sakta men säkert sin syn. Hon blev änka två gånger.

När hennes eget hjärta inte längre orkade arbeta, fick hon genom donation ett annat transplanterat. Detta stöttes bort, men till all lycka fick hon ytterligare en hjärttransplation utförd.

Därefter har hon fått två pacemaker inopererade. Den senaste hjärtoperationen genomgick hon för precis fyra veckor sedan. Den klarade kroppen inte av. En infektion tillstötte och ändade hennes liv i morse.

Utan den här sista operationen hade hon inte klarat att leva så länge till. Operationen var riskabel och det visste hon om - men hon hade inget val, den kunde ju lyckas. Vi som träffade henne regelbundet försökte peppa henne. Hon var naturligtvis rädd och orolig för operationen, men hoppet övergav henne aldrig. Hon fick somna in, utan smärtor.

"Döden är inte det värsta utan fruktan för döden"
George Bernard Shaw