Nu har jag kommit hem från Kristianstad. Kan man köra fel med GPS-en inprogrammerad på hemadressen? Jajamensan, jag kunde. Det blev ca fem mil extra, men vad gjorde det, jag funderade över dagen och njöt av naturen runt omkring mig. Maken och jag kom hem samtidigt.
Begravningen blev inte tungsint, mycket tack vare den kvinnliga prästen som tog hänsyn till barnen som också var med på sin farfars begravning. Det framfördes vacker musik. På orgel spelades" Så skimrande var aldrig havet", "My way" med solosång och "Amazing grace".
Trots den sorgliga anledningen till varför vi strålade samman, blev det som jag trodde, fantastiskt trevligt att träffa kusiner och andra släktingar. De tyckte de också. Vi kunde konstatera att vi är väldigt lika våra föräldrar till både utseende och sätt. Det kan vi vara stolta över.
Jag föreslog att vi skulle ha en kusinträff. Förhoppningsvis kan grabbarna i Kristianstad, Lars-Erik och Tomas fixa detta.
På fotot står jag med två jättegoa killar/kusiner, den yngste Lars-Erik (som också är den störste) står på min vänstra sida och på min högra sida har jag Magnus.
Nu ska jag ta mig ett glas rödvin och duka fram något lätt. Det vill säga att jag tar fram en paj från frysen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar