Mors dag med kanilj och vanel och en halv skruv

Före frukosten igår, körde vi och hämtade vår båt, som vi delar med Robert och Anna, den har stått installad i en lada över vintern. När vi kom vid Ingelsträde såg vi en stork knappt 100 meter ute på ett fält. På hemhållet stod en rådjursget vid ett buskage mellan två åkrar. Hon var högdräktig och såg ut att kunna kalva när som helst.

Inte visste jag att vår båtmotor hade en skruv från helvetet. Det fick jag veta igår. Satan var visst också inblandad. Jag hörde det när maken skulle lossa en rostfri skruv. Den gick av på mitten.

Sonen och maken fick hjälpas åt att ta ner motorn och lägga in den i bilen. Den ska upp till Ljungby för att avlägsna den halva skruven.

På kvällen bjöd vi min son och svärdotter, Robert och Anna, på middag. Jag firade "mors dag" en dag för tidigt och blev uppvaktad med en vacker Hibiscus på stam.

Vi började med två sorters paté och rostat bröd, därefter lax och svensk nypotatis, sockerärter och broccoli. Till efterrätt vaniljglass med kanel och äpple samt varm äpplesås. Hacka tre äpplen fint, koka dem med lite sirap, kanel, en stor skvätt fläderblomssaft och en halv pressad citron och lite kanel. Servera den varm till glassen, jättegott.

När jag lite hastigt, rätt så sent på kvällen, till kaffet och Calvadosen, beskrev efterrättens smaker, blev det som kanilj och vanel (kanel oh vanilj). Alla förstod dock vad jag menade.

Blomsteruppvaktning och frestelser att falla för

Åh vilken trevlig överraskning jag fick idag!

I förmiddags ringde det en man som presenterade sig och frågade om det passade att han tittade förbi och lämnade över en bukett blommor till mig. Om det passade?!

Det kom så plötsligt, så först hade jag svårt att placera namnet - men sen! Ja, jag blev naturligtvis jätteglad.

Nu fick jag ju inte blommorna för att jag är så underbar (tyvärr).

Nej, det är helt enkelt så, att när vi fick våra nya fönster levererade, sa jag åt mannen som vi köpte dem av, att jag mer än gärna skulle rekommendera honom till pressumtiva kunder.

Och om han fick en ny kund via mig skulle jag sätta värde på en bukett blommor. Det var den som han levererade idag. Min son och svärdotter har nämligen också köpt fönster av honom.

Mer spännande än så var det tyvärr inte.

Det är inte ofta jag köper glass när jag är i stan, men idag föll jag för frestelsen och köpte en strut med tre glasskulor. Mmm så gott det var.

Någonstans har jag läst att, de frestelser man inte föll för är de man ångrar mest. Då tänker jag kanske inte i första hand på glass.

Nu är jag ju så pass gammal så jag tillåter mig att falla för de frestelser jag känner för.

"Glada Hudik" och jag sätter mig på Moderaterna

I fredags (den 21 maj) besökte Inger, Sussie och jag från "Friskis", företagsmässan på Lindab arena i Ängelholm. Vi var där enbart för att lyssna på föredraget "Glada Hudik".

Innan det började gick vi runt på mässan. Det var väldigt många utställare och så gott som varenda en bjöd på godis.

Inger och jag var inte nödbedda, vi tog gärna både en och två kolor eller karameller var. En och annan åkte direkt in i munnen, resten i fickan. Vi kammade också hem varsin keps från en snickerifirma, ett nyckelband, två olika sorters lypsyl och varsin rättvisemärkt tepåse. Dessutom bjöds vi på varsin stor strutglass.

Däremot vägrade Inger att ta emot något från killen som representerade Moderaterna. Han delade bredvilligt ut karameller och regnskydd för cykelsadlar med M-loggan på.

Inger är liksom jag pensionär och hon är skitförbannad på Moderaterna, som hon påstår snor våra pensioner. Hon skulle aldrig ge Moderaterna gratisreklam, även om hon kunde sitta på dem.

Jag tog gärna emot ett sadelskydd. Vilken logga det har tycker jag inte spelar så stor roll, bara det håller min rumpa torr. Jag skulle till exempel inte ha något emot att sätta mig på Sverigedemokraterna.

Vi fick många trevliga trevliga pratstunder med de olika mässutställarna och blev till och med erbjudna jobb!

Och föredraget då? Jo, det var jättebra.

På fotot, som tyvärr inte blev så bra, tackar Monica Oldsberg som är Osthandlare i Höganäs, Per Johansson, föredragshållare och skaparen av teatersällskapet "Glada Hudik", för ett mycket tänkvärt och underhållande föredrag.

Hemresa från Polen

Tisdagen den 18 maj, sista dagen på vår skolresa och det ösregnar fortfarande.

Efter frukosten går jag upp och hämtar min färdigpackade resväska.

Förr var det vanligt att polska tjejjer blonderade sig med mer eller mindre bra resultat, så kallat polskblondering (kycklinggult). Jag lade märke till att det nu är populärt att färga håret svart.

På en och samma gång stod det tre tjejjer i receptionen på vårt hotell, alla med samma sotsvarta hårfärg.

Dagens lunch intogs på Bohemia och det var med viss bävan vi gick dit, men vi blev glatt överraskade. Vi fick en tallrik med ett mycket gott kycklinglår med klubba och goda pommes stripes därtill. Den lilla kålsalladen som också låg på tallriken var blandad med små bitar paprika. De beställda dryckerna kom på bordet före maten.

Det var meningen att vi skulle få se damen med hermelinen av da Vinci som normalt hänger på Czartorymuseet - men det smög sig. Konstverket var utlånat.

På vår rundtur med bussen idag åkte vi förbi ett stort stålverk och Chindlers fabrik, båda är fortfarande är i drift och ser likadana ut idag som när de startade.

På fotot ovan syns den stora stålverksbyggnaden till vänster, ingången till det och namnet på den till höger i bild.

Vi passerade getton med snabbt byggda jättestora, höga betonggrå hus, som har små enkla lägenheter. De stora byggkomplexen var väldigt slitna, men man har så smått börjat renovera ett och annat och sätta lite färg på dem. Vi såg inga villaområden förrän vi kom ut på landet, även här var det gammalt och slitet. Men på några ställen kunde man se ett och annan nybygge.

Det var mer vanligt än ovanligt att man hade galler för sina fönster när man bor på första våningen.

Vi åkte på motorvägar med otroligt dålig standard. Smala, lappade och med riktigt stora gropar i vägbanan. Det kändes i bussen. Värre än 111:an före reparationen. På två ställen såg jag övergångsställen - på motorvägen!

I Krakow kunde man åka spårvagn. En biljett kostade 2,50 zloty. Det spelade ingen roll hur långt man skulle åka. En zloty kostade när vi var där ca 2,45 kronor.

Jag tror nog att Krakow är en jättefin stad som har mycket konst och övrig kultur att bjuda på, god mat finns det säkert också. Så, det kan vara värt att åka hit en gång till och hoppas på bättre väder.

Man ser mycket nytt och annorlunda när man gästar ett annat land, man lägger också märke till sånt som "fattas".

Jag såg till exempel inte en enda utlandsregistrerad bil, mycket märkligt.

Något som också förvånade mig var att jag inte såg en enda kvinna som bar burka, nikab, chador eller hijab. Ingen man som bar turban, inga från resandefolket (Romer) och inga färgade.

Ok det regnade i fyra dygn, och man går inte så gärna ut då, men om det fanns någon, bland dessa som jag nämnt, så måste väl någon ha synts till någon gång - eller?

På väg ut till flygplatsen i Katowice, stannade vi till vid ett affärscentrum. Inget av de tjusigare, men där fanns både Jysk och Mac Donalds, några av oss gick in där och tog en kopp nescafé.

Flyget skulle avgå kl 19.45 men blev tio minuter försenat. När vi kom hem till hamntorget i Helsingborg var klockan närmare 23.00. Det regnade inte här hemma och luften kändes ljummen. Janne mötte mig vid bussen, han hade kört ner ifrån Ljungby bara för att hämta mig. Han är ju hur go som helst. Vi körde först hem Ann-Britt till Viken och sedan Harriet till Höganäs.

Vår skolresa blev tyvärr inte vad vi hade förväntat oss, men trots allt som gick fel, punktering och annat fel på bussen, inställda museibesök, missad da Vincitavla, och någon gång lite taskig mat och dålig service, (charmkurser för personalen har man nog inte börjat med ännu), för att inte tala om ösregnet som varade hela tiden vi var där, så var vi trots allt på gott humör. Det är bara att gilla läget, och i det här gänget var det inte svårt.

Nu är det sommarlov och några av klasskompisarna slutar, de är fullärda. De flesta har sökt in till höstterminen. Även jag har sök och vill gärna fortsätta - om inte något annat roligt-viktigt-meningsfullt-inkomstbringande kommer emellan.

Så, alla klasskompisar och lärare som eventuellt läser detta, jag önskar er en skön sommar, lev väl. Kram på er.

Fortsättning på skolresan, Lasses 50-års-fest

Måndag. Mitt rum på hotell Wyspianski ligger vägg i vägg med en hiss. Jag vaknar vid att den brummar igång vid sextiden. Ligger och drar mig till åtta. Efter frukosten fällde vi upp våra paraplyer och gick ut till bussen för avfärd till Wieliczka (saltgruvan) där en del av gruppen går av. Resten (de flesta) av oss frotsätter till Auschwich och därefter ska vi åka till Birkenau.

När vi hade satt oss i bussen fick vi veta att den hade punktering på vänster framhjul. Chauffören plockade fram en slang och sprutade en vätska i däcket så att det gick att köra på igen.

När vi var ungefär 10 minuter från vårt resmål hördes ett hägljutt knackande och det kändes konstigt när vi svängde vänster. Enligt chauffören var det fel på ett stag vid vänster framhjul där jag satt. Vi stod stilla i 15-20 minuter. Sedan chansade chauffören och körde vidare.

Före besöket på Auschwich och Birkenau skulle vi äta lunch på Bar Smak som låg bredvid. Vi hade beställt bord, men vi kom nog ändå lite oväntat. Personalen såg ut som fågelholkar i ansiktet när vi dök upp. Vi behövde dock inte vänta så länge på maten, snitsel, potatismos och sallad. Det var riktigt gott. Till detta drack vi vatten ur små engångsplastmuggar.

När vi var klara att resa oss från borden, kom vår guide och meddelade att man hade stängt museet på Auschwich och hela området. Det hade regnat så mycket att man befarade översvämning. Även Birkenau var stängt av den anledningen. Så, det var bara att åka tillbaka med oförrättat ärende.

Vi hämtade upp den andra gruppen. Därefter åkte vi till det gotiska kungliga slottet och katedralen på Wawelkullen. Sedan fortsatte vi till Mariacki-kyrkan (S:ta Mariakyrkan). Jag vill gärna poängtera att, visst var vi besvikna för att vi inte kunde genomföra det vi hade planerat, men stämningen var ändå god. Det är lika bra att gilla läget.

Klockan sju på kvällen åt vi middag på restaurang Bohema.

Maten kom snabbt på borden. På våra tallrikar låg en platt biff gjord på fläskfärs, dekorerad med små bitar av korv i en klick sås samt två kulor potatismos och en liten tallrik med en liten portion kålsallad.

Tyvärr tog det en evighet innan vi fick beställa drycker. Vi åt så sakta som möjligt, men hann ändå äta upp, så våra tallrikar dukades ut samtidigt som vi fick in vårt rödvin - som var kylskåpskallt. Ingen efterrätt.

Vi gick hem i ösregnet. Några av oss avslutade kvällen i hotellets bar innan vi gick upp till våra rum.

I går på Pingstafton var vi bjudna på en försenad 50-årsfest hos Lasse, en granne nere i gatan. Vi var bjudna att komma någon gång mellan klockan åtta och tio. Vid den tiden brukar maken normalt krypa till kojs. Men han kan när han vill, det var full rulle på honom till halv två. Då gick vi hem.

Jag hade varit hos frissan och klippt mig riktigt kort och trivs jättebra i den nya lättskötta frisyren. För kvällen hade jag tagit på mig en ljust lavendelfärgad blus och en schal i samma färg. (När åren ila klä dig i lila). De visade sig vara ett klokt val. När jag stod och pratade med en kvinnlig konstnär (har glömt hennes namn) och Agneta, gestikulerade Agneta så våldsamt med sitt vinglas att hon hällde rödvin på min blus. Då var jag glad att jag inte bar något vitt.

Cirka 50 festglada vänner och grannar kom till Lasse. Hans fruMilla bjöd på god "fingermat", allehanda dryckjom i, som det verkade, obegränsade mängder. Två dj´s skötte musiken. Grannarna blev inte störda av den höga ljudvolymen, de var ju där det hände. Det känns i halsen idag, man fick höja rösten rejält för att göra sig hörd. Tack och lov höll jag mig till några glas rödvin och drack bara vatten efter halv tolv. Det förvånar mig inte om en och annan av gästerna har kopparslagare idag. De sista gästerna gick vid halv fyratiden i morse, hörde vi när vi pratade med Lasse idag.

I dag drog jag med mig maken på en lugn promenad till hamnen i Höganäs. Solen sken och det blåste västanvind. Vi träffade en tjej från "Friskis" som var på väg till bastun, idag var det mixt, alltså för både herrar och damer. Innan vi vände hemåt satt jag en stund på en riktigt skön vilstol gjord i granit, den var solvarm. Lika bra att passa på nu före badsässongen. Då lär man inte ha en chans på den.

Söndag, fortsättning på skolresan

Söndag. Klockan åtta åt vi en helt OK frukost i matsalen. Sedan var det dax att stiga ut i regnet och den väntande bussen som tog oss till Kazimierz, de gamla judiska kvarteren där stadens judiska befolkning bott i över 500 år. Vi besökte en synagoga från 1400-talet och en judisk kyrkogård. På båda ställena måste männen bära en kipa (liten kalott). I stället för blommor lägger man små stenar på gravarna.

Jag tog också ett foto på polisstationen som låg i dessa kvarteren. Just då körde en polisbil fram. Ut klev två poliser med en haffad kille mellan sig och gick in i huset. Fasaden till huset var slitet och hade en trädörr som sett sina bästa dagar. En skylt bredvid talade om att det var en polisstation, annars hade man inte sett det.

Efteråt åkte vi till Wendel café där vi åt äppelkaka och drack kaffe. Eftersom det var lunchtid var det många som tog en soppa före. Själv tog jag löksoppan som var jättegod.

Den som sedan ville, kunde slå ihjäl några timmar på ett stort köpcenter. Kinna och jag gick dit, men vi var för trötta för att orka springa in och ut i affärer så vi gick hem till hotellet. Duschade och tog en, nej två små whiskey (som jag hade tagit med mig) på rummet. Kinna hade två små flaskor vin med sig, en röd och en vit. Hon hade bjudit in Ann-Britt och Harriet som kom och delade vinet med oss. Vi hade en trevlig pratstund innan vi gick ner till de andra.

Klockan sju hade vi bokat bord på restaurang Chimera. Det var middag med folkloreunderhållning. Maten, ja vad ska man säga om den? Vi fick in varsin tallrik med tre tunna tunna potatisplättar, på dessa låg några små bitar kött i en sås. Där låg också tre små högar av vardera riven morot, riven rödbeta och finhackad vitkål. Till efterrätt vi vi en skiva flerfärgad glass.

Rödvinet som vi beställde in till maten, såg ut och smakade som cherry

Ett gäng musikanter och dansare underhöll oss med sång musik och folkdans. De var riktigt duktiga. Mot slutet av uppträdandet bjöds några av våra kompisar upp till dans. Ivrigt påhejade av oss andra.

Några stilstudier kan ses här ovan.

Nu är klockan tolv. Måste lägga mig omgående, ska upp fem i morgon bitti.

Rapport från skolresan till Polen och lite info om "Friskis"

Tillsammans med 40 klasskompisar från Sundsgårdens 55+-linje, därav några av deras respektive, har jag har varit på en 4-dagars skolresa till Polen.

Lördagen den 15 maj åkte vi buss från Sundstorget i Helsingborg kl 18.30.
Det var det meningen att vi skulle flyga från Sturup kl 21.45. Men tyvärr blev planet försenat, så vi kunde inte lyfta förrän kl 23.30.

När planet landade på flygplatsen i Katowice ösregnade det. Utan några problem tog bussen oss till till vårt hotell Wyspianski i Krakow och jag kunde sätta nyckeln i dörren till mitt enkelrum kl 03.00. En halvtimme senare släckte jag lampan.
Jag fortsätter min spännande redovisning av skolresan i morgon.

I dag har jag jobbat några timmar i receptionen på "Friskis & Svettis" i Höganäs. Medlemstidningen "Friskis" kom idag. I den finns bland mycket annat läsvärt en 10-i-topp-lista. Wow, så himla bra vi är i Skåne! Ängelholm är störst i Sverige med ett medlemsskap på över 15,22% av kommunens invånare. Vem ligger på en mycket hedrande 4:e -plats? Jo Höganäs, med 12,60% av kommunens invånare. Kanonbra!

Det blev sent innan jag kom i säng i natt, klockan var 01.30 när jag släckte, så när jag har tittat på "Efterlyst" ska jag gå upp och lägga mig på min spikmatta. Synd att jag inte hade den med mig till Polen, så stor plats tar den ju inte, och jag slappnar av fullkomligt när jag ligger på den. Man kan inte göra annat.

Rock´n roll och MBT-sandaler

I dagens Hd nöje på sidorna sex och sju såg jag ett foto och läste reportaget "Rock på svenska". Kolla in Dennis Berg som spelar bas. Visst ser det ut som om han har på sig ett par MBT-sandaler? Jag har själv ett par och de är verkligen bekväma och lär dessutom vara rena rama hälsokuren för kroppen. Mina använder jag än så länge bara inomhus på "Friskis".

Men ärligt talat - hur mycket rock´n roll är det över dessa sandaler?

Jag kan inte tänka mig till exempel Sanne Salomonsen eller Mick Jagger i dessa sandaler. Det funkar liksom inte. Fast vem vet?

"När den yttre skönheten försvinner måste man envetet hålla fast vid att den försvinner inåt."

Katharine Hepburn

Kvinnliga problemlösare och jävlar i helvete

Jag och fem andra klasskompisar från sundsgården var bjudna till Inger, min bänkgranne, igår eftermiddags. Det blev väldigt mycket prat. Tänk så mycket bättre världen skulle se ut om bara vi hade fått vara med och bestämma. Vi hade några väldigt trevliga timmar tillsammans.

Rhododendronbuskarna på framsidan av vårt hus, har nu börjat visa färg. Både de ljusrosa och de djupt röda. De som står på andra sidan huset har fortfarande sina knoppar slutna. Men det är ju bra att allt inte blommar på samma gång. Då kan vi glädjas åt blomsterprakten lite längre.

Maken och sonen sköter gräsklippningen på hamnen och den stora gräsplanen norr om den. Det mesta är ideellt arbete. Robert, min son, har köpt nya knivar till åkräsklipparen och maken Janne, har bytt ut dem idag. Muttrarna som höll de gamla hade rostat fast och satt väldigt hårt, så jag kunde inte undgå att höra en och annan svavelosande svordom. Bland annat att "det var väl själve fan" och "jävlar i helvete". Jag är tveksam till om det hjälpte att uttala dessa eder. Men - som vanligt lyckades han med det han gjorde och resultate blev bra.

Skolavslutning, kunglig chocklad och strokeinformation

I går hade vi skolavslutning på Sundsgårdens 55+ linje.

Nej, vi sjöng inte "Den blomstertid nu kommer".

De flesta har anmält sig till nästa termin. Även jag. Den som har gått på skolan i tre år, får lämna plats till en ny elev, men kan stå som reserv om det blir en plats ledig, om till exempel någon annan hoppar av.

Som ett litet bevis på vår uppskattning, hade jag köpt den speciella bröllopschockladen som vi gav till våra lärare. På locket är ett foto av prinsessan Victoria och hennes blivande make och prins, nämligen Daniel, Victorias egen personliga.

Vår klasslärare Kent är strikt republikan. Hans ask hade jag slagit in i royalblått papper med den franska liljan i guld och blå-gula band knutet med rosett.

Det var synd att jag inte kunde vara med när de överlämnades till lärarna vid den gemensamma middagen.

Jag körde därifrån strax före tolv. Klockan ett började ett föredrag av en överläkare på Södra sjukhusets strokeavdelning i Ängelholm. Det handlade i första hand om TIA, (tia = många pyttesmå blödningar i stora hjärnan), men även stroke.

Eftersom jag har haft en tia ville jag inte missa den informationen.

På lördag träffas vi elever igen. Då flyger vi till Krakow i Polen på en fyradagars skolresa (på egen bekostnad). Det ser vi verkligen fram emot.

Det outforskade livet är inte värt att leva.

Sokrates

Robert och Annas födelsedagskalas

I går var maken och jag bjudna till mannen i mitt liv , min son Robert och min svärdotten Anna på middag. Robert fyllde 46 år den 4 maj och Anna fyller år den 12 maj.
Maken och jag uppvaktade de båda med sommarduntäcken (enligt önskemål).

Vi blev bjudna på en välkomponerad måltid. Till förrätt fick vi en generös skiva gåsleverpastej med suterngelé och rostat bröd. Till detta drack vi ett härligt suternvin.

Huvudrätten bestod av tjocka skivor stekt Marulk. De låg i en sås gjord på en fond av färska räkor, vispgrädde och svamp, plockade av Annas mamma Aina på Gotland.

Mmm.......det var hur gott som helst. Till detta drack vi ett Chabis, men svärdottern och jag var överens om att en smörig Chardonney hade varit bättre.

Till efterrätt fick vi nyplockade smälta rabarber med lite socker, serverade i höga glas med vaniljvisp och rostade kaksmulor.

En stund senare fick vi en stark kopp kaffe tillsammans med några bitar godis från chokcolatte i Helsingborg. Onödigt gott.

I eftermiddags kom Robert och Anna hit, Robert behövde klippas. Det är hur enkelt om helst. Jag ställer in apparaten på 3 mm. Sedan är det bara att köra över huvudet från alla håll och snygga till kanterna.

Underbara kusiner

Nu har jag kommit hem från Kristianstad. Kan man köra fel med GPS-en inprogrammerad på hemadressen? Jajamensan, jag kunde. Det blev ca fem mil extra, men vad gjorde det, jag funderade över dagen och njöt av naturen runt omkring mig. Maken och jag kom hem samtidigt.

Begravningen blev inte tungsint, mycket tack vare den kvinnliga prästen som tog hänsyn till barnen som också var med på sin farfars begravning. Det framfördes vacker musik. På orgel spelades" Så skimrande var aldrig havet", "My way" med solosång och "Amazing grace".

Trots den sorgliga anledningen till varför vi strålade samman, blev det som jag trodde, fantastiskt trevligt att träffa kusiner och andra släktingar. De tyckte de också. Vi kunde konstatera att vi är väldigt lika våra föräldrar till både utseende och sätt. Det kan vi vara stolta över.

Jag föreslog att vi skulle ha en kusinträff. Förhoppningsvis kan grabbarna i Kristianstad, Lars-Erik och Tomas fixa detta.

På fotot står jag med två jättegoa killar/kusiner, den yngste Lars-Erik (som också är den störste) står på min vänstra sida och på min högra sida har jag Magnus.

Nu ska jag ta mig ett glas rödvin och duka fram något lätt. Det vill säga att jag tar fram en paj från frysen.

Egon Rommer, en fängslande man

I dag har jag besökt Tivolihuset i Höganäs och lyssnat på en kille som heter Egon Rommer. Han höll ett föredrag (utbildning) för vårdpersonal - och jag var också inbjuden.

Egon som är humanist talade om fyra filosofiska begrepp, nämligen självbild, relation, kultur och värderingar. Förutom att åka runt och hålla föredrag och utbildningar för vårdpersonal, så jobbar han med unga kriminella grabbar. Han var mycket fängslande att lyssna på.

Vi fick bland annat veta att ett barn ställer ungefär 400 frågor om dagen.
Något som vi inte heller visste, är att vi har hundra miljarder nervceller i hjärnan och en halv trillion synapser. Synapserna är de som är kopplingarna mellan nervcellerna.
Kvinnorna har långt fler synapser än vad männen har.
Betyder det att kvinnorna kopplar fortare än männen? Hm, en intressant tanke.

Något annat jag funderar över är, vem har räknat alla celler och synapser? A ja, det kan ju kvitta. Dessutom fick vi veta att nervceller dör, men det tillkommer ständigt nya, och det var verkligen skönt att höra.

Vi satt andäktigt lyssnande från klockan ett till halv fem med avbrott för en kort fikapaus.
Det här var så fängslande och intressant, så tiden bara försvann.

I morgon ska jag köra och köpa en handbukett innan jag fortsätter till begravningen i Kristianstad.
Nu är klockan nästan halv tolv så jag ska genast gå upp och lägga mig . Natti, natti.

Två begravningar på samma dag

Margareta, min mest älskade kusin, blev änka söndagen den 25 april. På fredag klockan 14.00 ska hennes man begravas, och jag ska köra upp till Kristianstad för att deltaga.

En god vän till Margareta är präst och de tillhör båda Rebeckalogen i Kristianstad. Hon ska förrätta begravningen.

Numera träffar jag mina släktingar nästan uteslutande på begravningar. Det är kanske hemskt att säga det, men det är riktigt trevligt och det tycker tydligen de också. Ja, alltså att träffas.

I onsdags ringde Tivert, en kompis till maken. Hans syster hade också gått bort. Hon blev nästan 92 år gammal. Tivert ville att vi skulle komma upp till Ljungby och vara med på hennes begravning kl 11.00. Tyvärr kan vi inte det.

Tivert lär föresten vara den ende i Sverige med detta namnet.

Jag skrev ett brev till honom. I systerns namn skickar jag pengar till Rädda Barnen och i min kusins makes namn till Cancerfonden.

Det lär bli mycket blommor ändå på bådas begravningar. En liten handbukett ska jag naturligtvis ha med mig.

Idag har jag ordnat fram kläderna som jag ska ha på mig på fredag.

Tiden: Det som människan ständigt försöker döda men som till slut dödar människan.

Herbert Spencer

Wow! Vilket fläsk! Och vilken lax!

Maken fick gå ut och fylla på ved i röken i natt. Både klockan tolv och två. I förmiddags strax efter halv tio stängde han av röken och tog ut fläsket.

Det hann inte att kallna innan han skar ett par tunna skivor av det ena stycket. Umm, det smakade himmelskt. Visst brukar det bli bra, men den här gången blev det superbra. Det beror naturligtvis inte bara på rökningen. Jag hade fått tag på riktigt fint fläsk, magert och av hög kvallite. Nu hänger det uppe vid taket i reträtten, på golvet har vi lagt gamla dagstidningar som fettet kan droppa på. Det ska inte behöva hänga mer än en vecka.

Vilket underbarat väder det har varit idag! Sol hela dagen. Vi satt i lä i trädgården och fikade.

Maken har klippt gräset och rosenbuskarna samt dragit upp maskrosor. Han har varit så duktig.

Själv har jag tagit hand om tvätten och fixat maten.

Jag tog fram en ganska tjock bit färsk lax från frysen. Tänkte testa något nytt. Jag placerade den i en ugnsfast glasform. Sedan rörde jag ihop vispgrädde med ganska mycket chilisås och rejält med hackad dill. Detta hällde jag över laxen. ställde in den i ugnen på varmluft och 175 grader. Den var klar samtidigt med potatisen. Till detta hade vi gröna ärtor. Vi åt upp all lax, kunde inte motstå vare sig fisken eller såsen. Den här rätten är en perfekt bjudrätt, enkel att göra och mycket gott.

Till efterrätt tog jag fram yoghurtglass och färska (djupfrysta) blåbär.

I kväll gick maken upp och lade sig redan klockan åtta. Han hade ju varit uppe i natt och i morgon bitti ska han upp före halv fem så han behövde nog lägga sig tidigt.

Råå museum och rökt (val)fläsk

I måndags besökte jag, tillsammans med mina kompisar från 55+ linjen på Sundsgårdens folkhögskola, Råå museum. Vi hade en kunnig och engarerad guide. Räddningsstolen på fotot fungerade säkert utmärkt för länge sedan, men den har onekligen utvecklats en hel del. Jag kan verkligen rekommendera ett besök på museet, även utan guide. Själv kommer jag att försöka locka med mig både maken, min son och svärdotter med mig dit. Tror inte att de är nödbedda.

I onsdags hade jag återbesök på Kvinnokliniken hos överläkaren Knut Haadem. Det blir en ny operation. Han frågade om jag kunde komma med kort varsel och visst kan jag det. Jag vill verkligen ha den här operationen gjord så fort som möjligt. Helst före semestern, annars får jag vänta till hösten.

I går var det ju siste april (som man säger i Lund), med andra ord Valborgsmässoafton. Här i Gamla Lerberget skulle som vanligt majbålet på stranden nedanför campingen tändas runt klockan nio. Därefter skulle, om vädret tillät det, thailändska lyktor skickas upp i skyn. Av detta blev intet. Det blåste för hård pålandsvind så bålet tändes inte och inga lyktor skickades iväg. Festligheterna inskränkte sig till att lyssna på vårtalet och kören från Lerbergets kyrka.

Det brukar vara knöfullt nere vid stranden, men uppslutningen av folk var av naturliga skäl inte så stor i år. Maken och jag gick inte heller ner, utan höll oss inomhus i värmen.

Dagens väder inbjöd inte till uteaktiviteter. Stackars alla de som var ute och gick i demonstrationståg idag. Det har ju regnat nästan hela dagen. Jag hann tack och lov med att gå med mina stavar tur och retur Höganäs innan regnet återkom.

Hur hålla maken sysselsatt när han inte kan åka ut och fiska? Som tur var så hade jag köpt fem bitar rimmat fläsk. Nej, det är inget valfläsk. (Förlåt, jag kunde inte låta bli.) Dessa har han fått pyssla med idag, han har hängt in dem i röken och tittar till dem då och då. Kollar så att temperaturen är den rätta och ser till så att det finns ved i behållaren i röken. Det tar ca tolv timmar innan det är färdigt. Sedan ska det hänga svalt, helst i några veckor, innan man kan njuta av det i tunna skivor.

Förhoppningsvis blir det bättre väder i morgon.