Slaktade djur till lyst och njutning samt trädgårdskonst

När jag var i Danmark igår, såg jag flera kvinnor som fortfarande bar päls. Vi fikade ju på Louisiana och vid bordet bredvid oss, satt ett par från Amerika. Det kunde jag inte undgå att höra. Hon hade sin päls på under tiden som hon åt. Det var en ljusbeige mink, hela skinn, i en kort svaggermodell och mycket elegant. Jag förmodar att hon var frusen eftersom hon behöll den på. Vi 55+ are hängde våra mindre eleganta jackor över stolsryggarna.

Något som förvånade mig var att en tjej i 30-årsåldern gick omkring i en sälskinnspäls. En lång parkasmodell med dragsko i midjan och en generös huva. Den såg ut att vara tunn och riktigt mjuk och följsam. Det syntes när hon rörde sig. Det var definitivt inga skinn av gamla djur. De är betydligt tjockare och styvare och har inte den lystern som babyskinn har.

Att hon bara ville och vågade bära den. Hon kan ju inte vara främmande för hur man klubbar ihjäl sälungar, istället för att skjuta dem, för att inte skada skinnen. Jag har sett ett reportage om detta på TV. Det var fruktansvärt, att se hur sälmammorna skrek ut sin rädsla när de tog ungarna ifrån dem. Jag är storligen förvånad, över att de som bär de här pälsarna får gå ifred för djurrättsaktivisterna.

I dagens HD läste jag om mer elände. "1.390 kilo vägde de 296 elefantbetar som tullen vid Bankoks internationella flygplats beslagtog i lördags. De är värda omkring 2,2 miljoner dollar. TT-AFP"

Det betyder att minst 148 elefanter har fått sätta livet till bara för att man vill åt deras betar. Så fruktansvärt grymt att avliva dessa ståtliga djur, bara för att ta deras betar, snida figurer av dem eller att mala ner dem till potensmedel. Eftersom sådan jakt är förbjuden och även handel med betar, så hoppas jag innerligt att man klämmer åt dem som gjort detta. Hoppas också att man sätter dit och straffar de som köper betarna och produkterna som är gjorda av dem.

På min stavgångspromenad i dag såg jag den här orginella trädgårdskonsten. Jag kunde naturligtvis inte låta bli att ta ett kort (på behörigt avstånd). Vad har då detta foto för anknytning till ovanstående djur. Inte ett dugg mer än att det fanns fåglar i träden.

Hårda gubbar och tumme med konsten på Louisiana

I dag har jag varit på skolresa till Louisiana med ett gäng 55+ kompisar från Sundsgårdens folkhögskola. Utställningen vi tittade på heter "Farven i kunsten". Konsthallen öppnade inte förrän klockan elva så i en timma gick vi längs havet och tittade på jättefina villor. När vi kom åter till Louisiana började det regna, så småningom med inslag av snö. Mitt lilla gula paraply lyckades faktiskt skydda både Kinnas, Lisbeths och mitt huvud.

Utställningen är verkligen sevärd. Det var tavlor i klara färger och i oväntade färgkompositioner. Vi gick där länge, hade jag bara orkat så kulle jag kunnat gå där mycket längre. Men man blir trött av att trava runt i alla rum och gångar. Mackan och bieren i restaurangen efteråt satt bra.

Kinna och jag gick en runda i Helsingör innan vi ganska möra tog båten över sundet. Då sken solen men det blåste en kall vind. Jag åkte in med bussen halv åtta i morse och kom hem igen halv fem. Nu är jag rejält trött.

På fotot överst står några klasskompisar bakom små glada gubbar. De var ganska många, gubbarna alltså, alla i olika ställningar och med olika ansiktsuttryck. På det andra fotot står jag bredvid en tumme. Konstnären hade kanske bara material som räckte till den.

Blomstrande liv och falnande

Min son och svärdotter åt middag hos oss ikväll.
Vi började med hummersoppa (Campbells), i botten på varje tallrik hade jag lagt en näve nyskalade räkor och förfotat den med vispgrädde och chilisås. Huvudrätten var kalvfrikasse. Desserten bestod av färska blåbär (frysta) med youghurtglass.

Har man sett den här lilla fina lilla Kalanchoen från det att den köptes tills idag, ser den ut att ha fått storhetsvansinne. Den lilla taniga krukväxten med små blommor och enstaka spretiga blad har utvecklats till en frodigt blomstrande rosa skönhet. Kan det möjligtvis bero på Orkidenäringen som jag vattnat den med och att den står omgiven av ståtliga brudorkideer på båda sidorna?

Kanske skulle vi lite till manns behöva extra näring och uppmärksamhet för att växa och utvecklas.

Min allra käraste kusin Margareta ringde mig ikväll. Nu har hon tyvärr fått lämna sin make på Hospic i Krisianstad efter att själv ha vårdat honom hemma i fyra månader. Hennes son och hans familj samt hennes vänner i Rebeccalogen ställer naturligtvis upp närhelst hon behöver det. Jag känner mig oerhört previligierad eftersom hon ringer och vill prata med mig. Det vet hon att hon kan hon göra när som helst på dygnet.

Ju äldre man blir, desto mer övertygad blir man om att Hans Heliga Majestät Slumpen sköter tre fjärdedelar av ruljansen i detta eländiga universum.

Fredeik den stor

Omtänksamma skolkamrater, sol vind och vatten

I dag har man skördat de först jordgubbarna i Helsingborgstrakten. De såldes för 884 kronor kilot! Jag väntar tills efter midsommar. Då kan man frossa i de goda gubbarna till en rätt så billig peng.

En av mina skolkamrater talade om för mig idag att jag såg pigg och fräsch ut. Det var ju skönt att höra. Förra veckan mådde jag riktigt dåligt, och det syntes tydligen på mig. Vi är rädda om varandra, vi silverrävar, och håller oss informerade om hur vi mår. I dag saknade vi Inger, min bänkkamrat, men hon kommer i morgon. I morgon kommer jag att sakna Kristina som då har annat för sig.

Det blåste från norr i dag så min stavgångspromenad till Höganäs i eftermiddags, tog jag genom skogen. Där var det lugnt, i solen bredvid stigen stod de här bedårande små blommorna.

På hemvägen gick jag utmed havet och hade då vinden i ryggen. Där nere mötte jag en granne och vi stod och pratade i säkert tjugo minuter. Trots att solen sken så blir det ändå kallt att stå stilla någon längre stund.

Jag ringde och pratade med min svärdotter i kväll. När jag var hemma hos dem igår fick jag veta att min son varit sjuk hela helgen. Han hade haft huvudvärk (det har han nästan aldrig) och ont i halsen och hade till och med sovit några timmar mitt på dagen. Då är han dålig. Idag var det min

svärdotters tur att ha likadana krämpor. Nu hoppas jag bara att deras baselusker inte har hoppat över på mig. Men risken finns för jag kramade om dem.

Med tanke på mig och andra pantertanter valde jag detta citat.

Hemligheten med att förbli ung ligger i att leva hederligt, äta långsamt och ljuga om sin ålder.

Lucille Ball

Kici? Vårstädning och lantbruksarbete

Vem är Kici? En "gammal" väninna som jag känt sedan vi gick i första klass tillsamman på Kirsebergsskolan i Malmö. Maken och jag sprang (ok då, vi gick i maklig takt) på henne och henns man Holger utanför Landskrona konsthall. De har nyligen flyttat från sitt hus på ca 300 kvm, till en lägenhet ungefär hälften så stor. De hade ett tufft arbete med att sortera, ge bort och slänga. Nu har de betydligt färre saker att hålla reda på och de tycker att livet blivit bekvämare och enklare.

I torsdags den 8 april, hade jag en tid på medicinens allergimottagning på Lasarettet i Lund. Jag gjorde en lungfunktionstest, det brukar jag göra en gång om året. I år visade det sig vara bättre än den som gjorde år 2008. Kan det vara mina stavgångspromenader som ligger bakom detta fina resultat?

Idag har maken varit duktig. Han har varit på tippen och slängt skräp, städat uterummet och satt tre olika sorters potatis. På fotot sätter han Maris Peer med hjälp av tumstocken. Det ska vara ca 30 cm mellan sättpotatisen.

Till midsommar kan vi förhoppningsvis ta upp våra egna nypotatis.

I kväll hade vi även årets första grillafton.

Konstrunda med gnällig make och möte med Kici

Här på en gräsmatta framför konsthallen i Landskrona vilar en yppig och vacker kvinna, "Venus" från 1998, av Lena Lervik.

Konstrundan i Skåne. Efter vissa dolda hot fick jag med mig maken.

Vi körde till samlingsutställningen i Landskrona konsthall. Det var mycket folk och jag bromsade effektivt kön genom att köpa ett nytt "Kulturkort". På så vis sparade jag 20 kronor i inträdesavgift, inte illa. Nu kan jag gå in utan att betala inträdesavgift till bland annat Dunkers Kulturhus, Sofiero, Fredriksdal mm.

Just nu ägnar sig maken åt ett jätteviktigt program på TV6, nämligen formel 1, Malaysias GP Highlights.

Det vill säga att bilar kör runt, runt på en bana i 56 varv. Oh så spännande! (?)

Maken har svåra abstinensbesvär vad det gäller fisket, Det har ju gått hela tre veckor sedan sist han var ute! Men i morgon går det förhoppningsvis över, då ska han nämligen åka ut med Tomas Nilsson som är skeppare på Vandia. Jag räknar med att vi ska ha fisk till middag i morgon. Får han inte upp något så har vi som tur är både torsk och sill i frysen.

Cool kvinna faller för frestelse

Min konstrunda på Helsingborgs Lasarett har varit begränsad till andra våningen på KK. Den här fina tavlan på en bebis är ett par meter lång, den finns vid ingången till Pernitalavdelningen.

Idag var jag inbokad till en läkare på KK klockan elva. En sköterska skulla först ta tempen på mig och ta ett blodprov i fingret, tempen visade på 35,1 grader. För säkerhets skull tog hon tempen två gånger, men den visade samma låga gradantal båda gångerna. Jag är en, inte kall, men förhoppningsvis, cool kvinna.

Eftersom jag tagit en dos med stark antibiotika så har det, som ett brev på posten, slagit ut andra naturliga bakterier. Detta kunde doktor Wiveka konstatera när hon undersökte mig idag. Några kapslar ska rätta till det hela.

Jag har haft tur som träffat en så´n underbar personal varje gång jag varit på KK. Eller kanske inte? Personalen är nog alltid så här proffsig och vänlig mot sina patienter.

Eftersom sjukhusapoteket inte öppnade förrän klockan tre körde jag till apoteket på Väla. Där var hur mycket folk som helst, hela parkeringen var knöfull. Efter apoteksbesöket gick jag vidare till Tasty House och köpte en strutglass med tre glasskulor. Det var onödigt men jättegott.

Om det är något som man inte kan anklaga maken för, så är det att vara musikalisk. I går kväll sände SVT2 en dokumentär om Leonard Cohen. Maken har inte en aning om vem denne store poet och sångare är!

Men Herre Gud! (förlåt att jag hädar). Den mannen är ju en levande legend! När han sjunger "I´m your man" får jag gåshud. För att inte tala om allt annat han skrivit och sjungit.

Nåja, maken är bra på annat än musikkännedom. Idag har han till exempel grävt ner två stycken betongfundament. Det krävdes att han grävde gropar drygt 60 cm djupa. På dessa sitter stolpar som håller planket runt trädgården. Förra året bytte han ut några andra som hade blivit murkna. Vi får väl se om någon annan stolpe behöver bytas nästa år.

"Som regel undviker jag frestelser - om de inte är oemotståndliga" (Som till exempel glass).

Mae West

Långfredag och fortsatt konstrunda på KK

I morse kvart över sju var jag nästan ensam på vägen när jag körde in till Lasarettet.

Blev hänvisad till väntrummet där den här tavlan hänger, det snällaste jag kan säga om den är att den matchar den gula färgen på sittgruppen.

Trodde inte att jag skulle behöva bli inskriven (på avdelning 28), få eget rum, patientkläder och en slang i armen, jag skulle ju bara röntgas.

Syster Louise som ordnade allt detta var vänligheten själv. Syster Elisabeth, även hon en behaglig kvinna, kom in med en liter kontrastvätska som jag skulle dricka fram till strax före klockan tio, då skulle jag vara på röntgen.

Nere på röntgen sprutades 87 mililiter kontrastvätska in i armen. Det var därför jag fått en slang i armen. När den sprutades in fick jag omedelbart en värmekänsla i halsen och i underlivet. Den känslan försvann dock lika fort som den kommit. Jag åkte ut och in i maskinen två gånger sedan var det klart.

Åter på avdelningen drogs slangen i armen ut och det blå bandet runt handleden klipptes bort, sedan kunde jag gå hem. Eftersom ingen remiss hade skickats till ortopeden så slapp jag att gå dit idag. Det kanske blir i morgon för då ska jag till KK igen.

En kväll för ett tag sedan låg jag och lyssnade på Karlavagnen med Stina Wolter. Bland annat pratade hon pratade med en nittioårig dam. Den här gamla kvinnan talade om att hon just skilt sig från sin gubbe. Varför dé undrade Stina? Jo sa hon, sexlivet é inte längre vad det varit! Sedan skrattade de båda gott tillsammans. Om den gamla damen menade allvar? Vet ej, men hon hade onekligen glimten i ögat.

"Gud skapade mannen och sen sa han: nej, bättre kan jag, och så skapade han kvinnan."

Adela Rogers St. Johns

Patient på KK några påskdagar

På väggen bredvid receptionen till KK-akuten, avdlening 28, hänger den här tavlan av en kvinna (eller två) i blått. Jag har haft gott om tid att titta på den från min plats i väntrummet.

Usch vilken vecka. Jag har mått riktigt dåligt både psykiskt och fysiskt. I morse ringde jag till KK klockan 08.30 när telefontiden öppnade. Det var tre samtal före mig, det tog 55 minuter innan jag kom fram! Jag talade om mina problem och fick tid till en akutläkare klockan 13.30. Efter några timmar i väntrummet, provtagning, undersökning och samtal med två läkare var jag klar ca klockan 17.00.

Underbara läkare både Lina L och specialisten Peter H som Lina konsulterade. De tog sig verkligen tid med mig, både vad det gällde undersökning och samtal.

I morgon bitti ska jag dit igen, hinner tyvärr inte äta någon frukost. Måste vara fastande två timmar före röntgen, ska dricka kontrast före ct-röntgen. Direkt därefter ska jag till ortopeden för en undersökning. På lördag ska jag åter till KK för provtagning. Skönt att de kollar upp var smärtan kommer ifrån.

I veckan passerade jag Dunkers kulturhus. Framför ingången finns just nu de här påskhararna.

Jag har valt dagens citat med anledning av långhelgen.

"Det finns ett helvete - att vara ensam.

Det finns ett himmelrike - att kunna vara det."

Poul Bjerre