Livsfarlig medicin?

Var har jag hållt hus?

Jo, det har varit mycket nu. Det började redan sent på fredagen och hela helgen låg jag sedan mer eller mindre för ankar. En elak bacill slog till och gjorde att jag fick tillbringa en hel del tid på toaletten. Dessutom hade jag huvudvärk och yrsel. Tråkigt för maken, han fick handgripligen vara mitt stöd.

I måndags åkte jag in på akuten på grund av yrsel, illamående och svaghet i vänster arm och ben. Jag fick stanna två nätter. Under den tiden blev jag grundligt undersökt, jag blev skiktröntgad och mina halskärl och mitt hjärta undersöktes med ultraljud. Man såg inga större tecken på stroke (nähä, men en liten då?) men misstänker ändå att det varit en övergående syrebrist i hjärnan. Alla prover var bra, även kolestorolet och blodtrycket. Så jag ska ta de små hjärtformade tabletterna Trombyl. Men jag har också fått recept på annan (nya på maknaden) medicin. Läkaren uppmanade mig att inte läsa bipacksedeln förrän efter ett tag!?

Det skulle han naturligtvis inte ha sagt, för det första jag gjorde var ju att läsa dem (två stycken).

Medicinen jag skulle ta kan ge upphov till en sjukdom i skelettmuskulaturen (myopati). I sällsynta fall kan den även ge upphov till allvarliga muskelproblem som kan orsaka nedsatt njurfunktion (rabdomyolys). Risken att drabbas av muskelsjukdom/muskelsönderfall är större tillsammans med vissa läkemedel och om man konsumerar alkohol regelbundet (vad räknas som regelbundet?) och intar grapefrukt. Det är vanligt, sa doktorn, att man får huvudvärk av den här nya medicinen, men då kan du bara ta ett par panodil! Det kan hända att läkaren vill ta blodprov för att kontrollera att lever och muskler fungerar som de ska (!) allt enligt bipacksedeln. Namnet på medicinen? Det tänker jag inte tala om, vill verkligen inte skrämma upp andra som eventuellt tar, eller blir ordinerad dessa. Ska jag ta den här nya blodförtunnande medicinen? NEJ, NEJ, NEJ!!!

Eftersom alla mina värden är bra och inget onormalt syntes på skiktröntgen och vid ultraljudsundersökningen, så tänker jag hålla mig till Trombyl. Dessutom kommer jag även i fortsättningen att äta min halva blodgrapefrukt till frukost, även den är blodförtunnande (det är därför den inte får ätas tillsammans med den nya medicinen), och dricka vin till maten, både fredag, lördag och söndag. Enligt läkaren var det inte fel att ta ett glas vin varje dag - men det motsäger ju vad jag läste på bipacksedeln!

Det är inte lätt att vara människa. Så sant, så sant. Just nu kommer jag inte ihåg vem det var som sa det.

När jag kom hem ifrån sjukhuset idag bakade jag godisbrödet. Nu sitter jag här och njuter en skiva till en kopp grönt te.

Sent i eftermiddags såg himlen ut så här straxs innan det började regna.

Höstdagjämning, kultur och hög mysfaktor

Redan idag är det höstdagjämning! Fast det kunde gott få vara sommar ett par veckor till. Naturen är ju fortfarande mycket mer grön än gul och brun, och det är så mycket mer som jag skulle vilja hinna med innan hösten kommer. Men blir det en fin höst så kan det fortfarande bli en hel del utomhusaktiviteter.

Vi har ju bra mycket mer sommar än till exempel de som bor i Kiruna, där började hösten så tidigt som den 25 augusti och i Lund inträdde hösten den 4 oktober. Under tiden den 4 till 10 oktober har alla i Sverige höst.

Fast i och för sig tycker jag om hösten också, när naturen glöder av hela färgskalan från gult till flammande rött. Då drar också många intressanta och kul aktiviteter igång. Olika studieförbund och kursverksamheter. Själv har jag börjat på Sundsgårdens Folkhögskola. Det är jättekul att träffa gamla och nya klasskompisar, vi är cirka 40 elever, på linjen 55+. Man får nya impulser, det är ett ständigt givande och tagande, vi förkovrar oss bland annat i kulturhistoria, konst, litteratur och omvärldskunskap. Utöver detta kan vi välja en annan aktivitet, antingen att spela teater, sjunga och lyssna på musik eller delta i en bokcirkel. Jag valde musiken.

Hösten är också den tid då man gärna går på kulturella ativiteter. Kollar repertoarerna på teatrar och konserthus, eller lyssnar på ett intressant föredrag.

Vi kryper in och myser med levande ljus när höststormar och regn härjar utanför. Man skippar sallader och grillat. Nu äter vi mustiga grytor och soppor. Det är en tid för kontemplation och ja - jag har bestämt mig för att åter igen gilla läget.

Chela och jag hos frissan

Under veckan som gått har jag gjort en rejäl makeover. I tisdags var jag hos frissan och klippte mig. Det första jag såg när jag kom in var den här charmiga lilla Jack Russeltiken. Hon heter Chela och är tio veckor gammal. Hennes matte föll för just den här pigga lilla sötnosen, eftersom hennes päls har en så häftig koteckning.

På torsdagen var jag på samma salong igen och fick mina naglar fixade. Jag har inga tippar (lösnaglar) utan bara förstärkning, som nu håller i fem veckor. Se tidigare anteckningar om detta

2 juli 2009.

I Fredags besökte jag hudläkare Gina Topan i Helsingborg. Hon frös bort gamla solskador i ansiktet. Det vill säga små bruna fläckar som jag hade på kinderna och ner på halsen, jag räknade till tjugo, men kan ha missat någon. Så nu är jag fläckig som en Dalmatiner. Som tur är kan jag dölja det värsta med ett täckstift. I flera år har jag använt solskyddsfaktor 50+ speciellt i ansiktet och på händerna, det är ju de ställena som alltid är utsatta för solen. Visst känner man sig fräsch med lite solbränna, men nu får det bli med måtta.

En kvinna i bekantskapskretsen har alltid solat väldigt mycket, och hon gör så fortfarande. Hennes hud ser ut som en väl använd gammal skinnväskas. Brun, rynkig och matt i färgen.

Synd att denna i övrigt snygga och fräscha kvinna skaffat sig rynkor i förtid.

Godisbrödet

Trodde inte att jag skulle hinna med att skriva något idag, men som synes, tiden räckte till.

Söndagen den 6 september gratulerade vi vår gode vän Lars som fyllde år. Han är morfar till Oscar. Som vanligt bjöd hans fru, mormor Lena på jättegod mat. Där fanns bland annat ett uppskuret mörkt bröd som lyckliggjorde våra smaklökar. Aina som hade bakat det mejlade receptet till mig. På måndagen köpte jag hem ingredienser till det och satte igång med att baka. Tro det eller ej - men jag lyckades! Det blev hur bra som helst. Här är receptet.

GODISBRÖD (min egen benämning)

3 dl lättfil, 2 dl lingonsylt, 2 dl vetemjöl, 1 dl vetekli, 3 dl grahamnsmjöl, 1/2 tsk salt, 1 och 1/2 tsk bikarbonat, 1/2 dl hela linfrö, en handfull valnötter (dela varje valnöt i 4 bitar), en handfull torkade aprikoser (dela varje aprikos i 4-6 bitar). Flytande Milda till att smörja formen med.

Blanda alla torra ingredienser och rör noga samman dem. Rör sedan ner filmjölk och lingonsylt.

Häll upp i den smorda (ej bröade) formen. Ugn: galler på botten 200 grader ca 1 timme.

Jag hade min värmeugn på 175 grader, galler på botten ca 50-55 min. Känn med sticka. Låt svalna övertäckt i formen, så att inte all fukten går ut. (Så gjorde i alla fall jag).

Man kan också blanda i 1 och 1/2 msk solroskärnor, men jag fick rådet att INTE blanda i russin. Det lär inte vara så gott. Annars kan man nog göra som Kajsa Varg och ta vad man har.

En skiva av det här brödet, gärna med mogen Brieost på, äter jag mycket hellre än en tårtbit.

Brödet blir saftigt. Hur lång hållbarhet det har vet jag inte. Jag frös in hälften och resten har gått åt.

På fotot står jag och njuter av jag lille Oscar som var klädd i en Stålmannensparkdräkt och som precis satte igång med att demonstrera sina röstresurser. Det gällde att passa på och gosa för nu har han åkt hem till London med sin mamma och pappa. Oscar nu åtta veckor säger klart och tydligt morfar, åtminstonne är det vad hans morfar säger. Det skulle inte förvåna mig om han blir elektriker som morfar, redan nu visar han intresse för lampor.

Batong- och golfbollsbak

Om det är något maken verkligen uppskattar så är det hembakade bullar. Därför har jag, hur många gånger som helst, med liv och lust gått in för att överraska honom med just detta. Nu är det ett tag sedan jag bakade och fördärvade en massa fina råvaror.
Det senaste försöket skulle ha blivit 40 stycken mandelbullar enligt receptet från en stor matvarukedjas provkök. Men icke. Resultatet blev som vanligt misslycket.

Andra gånger som jag bakar, brukar bli när någon väninna bjudit mig på bullar eller annat bakverk som hon i all hast svängt ihop och som smakar himmelskt. Jag ber genast om receptet. Du kan bara inte misslyckas säger hon och lämnar bredvilligt ut receptet till mig.
Ha! Det kan jag visst. Jag köper hem ingredienser, följer slaviskt receptet - och misslyckas.
I och för sig är väl det en bedrift det också, jag menar att det händer varje gång.

Pain richen som jag bakade en gång, blev inte helt olika batonger. Fast mina var ljusbruna. Jag funderade på att ställa en vid ytterdörren. Den kunde man drämma till en eventuell inbrottstjuv med. Ingen skulle väl kunna anklaga mig för resande av livsfarligt vapen?

Likadant var det med de stora fluffiga frukostbullarna som såg så läckra ut på fotot vid receptet i tidningen. Om jag bara hade naggat bularna före gräddningen kunde man ha använt dem som golfbollar. Jag vågade inte ens bjuda fåglarna på dessa bullar. Ok, en Stenknäck eller Hackspett hade väl klarat av att ta sönder dem, men de små liven kunde fått ont i mgen. Nej, de åkte i slasken.

Förra julen tog jag ut två bakplåtar med något som såg ut som smala gula frågetecken. Det skulle ha blivit Lussekatter.

Åter till Mandelbullarna som jag misslyckade med. Vet ni om att deg inte tål drag? En deg kan vara mycket känslig. Jag har till och med tagit tempen på degspadet! På bordet i matvrån räknade jag med att det skulle vara dragfritt, så där ställde jag bunken med deg. Och jajamensan, den jäste rejält. Det mesta gick att ta upp med en slick och duken kunde jag ju tvätta.

Att kavla ut, bre på fyllning, skära och göra snurror av denna deg kunde det däremot inte bli tal om. Konsistensen var ungefär som sockerkakssmet, då kanske ni förstår.
Jag slevade upp smeten i två sockerkaksformar, klickade fyllningen över och ställde in formarna i ugnen. Där fortsatte den att jäsa över alla bräddar. Den kakan som stod på översta gallret rann ner på den undre. Sammantaget blev det en hel del som hamnade på bottenplåten.

Att få bort all denna inbrända smet var inte det lättaste. Men efter en längre tids hårt slit med stålull och skurpulver så gick det.

Blev det ätbart? Jodå, maken är inte kräsen och han har inga pretantioner på mig vad det gäller hembakat. Om jag framkastar att nu ska jag baka, säger han "jamen ska du verkligen det".

Nu finns det ju tack och lov så mycket bröd och kakor i affärernas frysdiskar som bara behöver gräddas, så man behöver ju inte kämpa med degen själv. Men bäst av allt är, att en lördags- och/eller söndagsmorgon köra in till vårt lokala kondis, stå där och dra in den ljuvliga doften, och välja och vraka bland alla de goda bullarna.

Tro det eller ej, men i övermorgon (jag hinner inte i morgon) ska ni få receptet på ett riktigt saftigt och gott bröd som till och med jag har lyckats med.

Hav i Sverige och pöl i Österrike

Ah, en så´n underbar kväll! Ljum och så gott som vindstilla. De här korten tog jag halv åtta när solen var på väg ner. Det var knappt jag nändes gå hem.

De två andra korten tog vi i Österrike nu i augusti.

Segelbåten som såg ut att vara förtöjd för storm, låg i en konstgjord sjö vid Jochstubn på 1.634 möh. Sjön är ca 100 meter i diameter, och man anväder vattnet för att göra konstgjord snö. Det fanns förstås en rejäl brygga också, och till och med ett litet hus för kaptenen. Man hinner väl knappt få upp seglen förrän man är över på andra sidan. Men man kan ju alltid bryggsegla. det är det många andra, med mycket mer vatten, som gör.

Jochstubn ligger nära liftsystemet i Brixen Im Thale. Man har nyligen byggt en ny stor lift där som tyvärr bara är öppen på vintern, så den lär vi aldrig få åka, vi gillar inte vintersporter.

Fotbad i Salubrin var som helst

Här sitter jag och mår som en prinsessa efter att, som jag förmodar, ha tagit årets sista fotbad utomhus.

Trötta, varma och lite svullna fötter blir jättetacksamma efter 30 minuter i en balja med en rejäl skvätt Salubrin och ljummet vatten som precis täcker fötterna. Det löser upp evetuella förhårdnader som sedan blir lätta att ta bort. Behöver man inte behöver fila fötterna, och de är tvättade, sticker man bara ner dem i fotbadet med Salubrin. Skölj dem inte. Tag bara upp fötterna och låt dem lufttorka, de blir härligt mjuka efter den behandlingen.

När vi är ute och vandrar i alperna, har alltid någon av oss en flaska salubrin i ryggsäcken. Den är bra till mycket. I år fick vi användning av den när maken fick ett getingstick i ena knävecket. Badda på sticket med en gång, det lindrar. Man har ju normalt inte tillgång till en balja, när man är ute på semester. Ett sätt att ta ett svalkande fotbad är, att ha med sig stora tjocka fryspåsar. Trä en plastpåse på varje fot, häll i lite salubrin och kallt vatten. Jag lovar, det känns ljuvligt.

Maken var nere på hamnen i går och utförde ideellt arbete. Jag cyklade ner och utfodrade honom med kaffe och mackor.

På eftermiddagen vid femtiden såg himlen så här dramatisk ut när jag gick till Höganäs. Det ser faktiskt ut som om jag lyckades få en fågel med också, mitt i bilden. Som tur var kom det inget regn då, men i natt hörde jag att det vräkte ner en hel del.

Kulturaktiviteter och bier

Maken går gärna på museer och besöker också kulturhistoriskt intressanta byggnader. Helst ska det vara inom något av hans intresseområden. Den här semestern tittade vi bland annat in på Jakt- och Fiskemuseet och lunchade i det gamla anrika bryggeriet Hofbräuhaus i Munchen. Här var det fullt med folk. En orkester underhöll med välkända melodier. Det var hög stämning och hur gemytligt som helst. Ett par väggar var fulla med små fack. Där hade stammisarna sina egna bierkrus i keramik inlåsta med ett eget lås. Stamborden var av förklarliga skäl många.

Nu har det kommit till makens kännedom att det öppnats ett currywurstmuseum i Berlin. Förr eller senare blir det alltså ett besök även där. Titta gärna på http://www.currywurstmuseum.de/

Hjärtstartaren och havskräftor

Så här ser den ut, den lilla röda väskan vars innehåll kan rädda liv. Vi var ett gäng funktionärer på "Friskis" som igår fick utbildning i att hantera hjärtstartaren. Först fick vi varsin gummidocka som blåstes upp för att sedan öva på. Vi fick lära oss hur man gör en kompression på rätt sätt samt blåsa in luft (mun-mot-mun-metoden). Det var mycket lätt att förstå hur man ska göra - men det var definitivt inte så enkelt som det såg ut på utbildningsvideon. Man måste verkligen ta i, göra det rytmiskt och hålla på i minst minst två minuter. Jag kan lova att det tar på krafterna. Inte vet jag hur jag bar mig åt, men jag lyckades skaffa mig ett väl synligt sugmärke strax under underläppen efter att ha blåst luft i dockan. Till sist övade vi på varandra i att lägga den sjuke i framstupa sidoläge. Hur enkelt som helst när man har lärt sig rätt grepp. Det är inte styrkan det hänger på utan tekniken.

Enligt sjuksköterskan som höll i utbildningen så finns det bara hjärtstartare på tre ställen i Höganäs. En finns på Friskis & Svettis, en på ett företag och så förstås hos Räddningstjänsten. Jamen! Det är ju aldeles för lite. Det borde finnas en på varje större arbetsplats som till exempel på skolor och i livsmedelsaffärer där det finns mycket folk. Den kostar 13.000 kronor, i det här sammanhanget en liten summa när man vet att det kan rädda liv, så det kan verkligen inte bero på priset. Inte är den svår att hantera heller, vem som helst kan lära sig det.

Nu ska jag ta fram Brieosten, lite väl sent påtänkt kanske, den är godast när den fått stå framme några timmar. Jag har köpt drygt ett kilo havskräftor som vi ska kalasa på ikväll. Smaskens med uppvärmda Hattings danska rundstykker och till detta ett torrt vitt vin, Graf von Kreuzen, Gryner Veltliner som vi köpte i Österrike i somras.

Lavendel, mjölk och bett i en lem

Så här vacker var vår lavendelrabatt i somras. Den doftade underbart. Nu har alla blommorna vissnat så jag klippte ner dem. Till våren klipper jag ner resten så att det bara blir ca 10-15 cm kvar. Det stora saltglaserade fatet, som kommer från Höganäs keramik, brukar maken lyfta in innan frosten kommer.

Jag läste i HD att svenskarna varje år stoppar i sig 800 kg mat och dryck, och att vi dricker mer än tre miljoner ton mjölk om året. Det låter mycket men då ingår förstås både grönsaker och frukt. I vår familj är jag den som konsumerar mest frukt och grönt. Maken älskar mjölk, han får säkert i sig minst en liter om dagen. I kaffet på morgonen och som dryck till både till lunch och middag. Är han törstig på natten kan han mycket väl gå ner och ta ett glas mjölk. Själv dricker jag aldrig mjölk, men jag äter en hel del A-fil och youghurt. Dessutom äter vi ost varje dag på frukostmackorna. Benskörhet kan man få om man får för lite kalk i sig, till exempel från mjölk och mjölkprodukter. I så fall lär inte vi (speciellt inte maken) råka ut för det.

I eftermiddag ska jag till tandläkaren igen, med anledning av detta får ni här en limmerick. OBS! inget för de som är prydda.

Det var en präst ifrån Vanlöse

som älskade en av de skamlöse

Men pien var slem hon bet i hans lem

Så nu älskar han blott med de tandlöse.

I kväll ska jag till "Friskis" och lära mig hantera en defilibrator för att eventuellt kunna rädda liv. Jag återkommer om detta i morgon.

Slutcampat och småbil på släp

Sent i eftermiddags tog jag mina stavar och gick in till biblioteket i Höganäs. Jag kunde konstatera att det glesnat betydligt på campingen, många med husvagnar hade gett sig av. De som är kvar är förmodligen de långliggande pensionärerna. Någon husbil såg jag inte till.

Den här sommaren när vi körde i Tyskland och Österrike såg vi många husbilar, de var riktigt stora och långa, de som hade en husvagn efter sin bil var betydligt färre. Man är ju van vid att det hänger några cyklar bak på husbilarna, och det är naturligtvis bra att parkera bilen och sedan kunna cykla runt i omgivningarna. I år så vi att värstingarna hade en liten kärra på släp efter sin husbil, och på den stod en småbil. Vi såg både Smart, Kaa, Minicoper och Fiat 500. Det är onekligen lite kaxigt. Undrar vad vi ska få se nästa sommar.
Nu ska jag in och titta på Tinas cookalong på TV´n.

Oscars Volvo, julsaker och rätt adress till valpen

Här ligger lille Oscar nu sju veckor gammal och snusar mot mormor Lenas axel. Han är helt ovetande om hur kul han så småningom kan ha med presenten som maken köpt åt honom. Klart att pågen ska ha en ordentlig bil sa maken och köpte en Volvo XC60 . Oscars pappa blev också glad, det är ju han som får provköra den först.

Vi körde in till Bau Haus idag och köpte ett nytt handtag till en av de nymålade dörrarna. Vet ni vad de hade plockat fram? Julsaker! På håll såg jag en väggjulgran och en lingonkrans, båda med tända ljus. Ja men, det är ju ändå bara den femte september. Handeln ser verkligen till så att jag i god tid hinner tröttna på allt vad som hör julen till, långt före december.

Igår lämnade jag ut fel adress till hunduppfödaren med valpen. Det ska vara www.soyax.se/ För säkerhets skull ändrar jag den även på gårdagens inlägg.

Titta här vad som kom och hälsade på oss! En aldeles underbar liten valp på nio veckor. Uppfödaren som är med på fotot, har bara den här kvar. Henne ska han behålla. De andra valparna var tingade långt i förvär och har kommit till nya familjer. Ni kan läsa om den här gamla och ovanliga rasen, samt titta på foton på www.soyax.se

Den här veckan har Friskis & Svettis börjat höstterminen. Jag har arbetat som funktionär och tränat på gymmet. Till min förvåning var jag inte fullt så ringrostig som jag trodde jag skulle vara.

Den här dagen är makens sista semesterdag. Stor del av den har gått åt till att måla två ytterdörrar i carporten samt stryka träolja där på väggarna. Ja någon utomhusaktivitet har inte varit att tänka på idag. Det har blåst kraftigt, 9 m/sek och 11 m/sek i topparna och emellanåt rejäla regnskurar.

I kväll ska vi kalasa på ett kilo havskräftor, men först ska vi bottna med en kantarellmacka. Sedan blir det som vanligt, vi sitter och slappar i varsin soffa framför TV´n.

Storfiskare

Sillen går till, åtminstonne igår när maken och kompisarna Lars och Igor var ute och fiskade. Förutom tre torskar, den största tog Lars, en vittling, en makrill och en horngädda, tog de hem en faslig massa sill, maken tog några riktiga bamsingar, en kvalade in i bland rekordstora fiskar och fick poäng, den ligger ute på nätet. Det blev till att rensa och blanda grovsalt i en tunna vatten. Vi delade på fångsten. Jag frös in några sillar, en granne och den ene kompisens svärfar fick varsin kasse med färsk sill och resten, cirka 60 st stora feta sillar lades i saltlake och maken satte på röken. På kvällen åt vi alla stekt sill med stekt lök. Till detta potatismos tillredd med smör, gammaldags mjölk och en rejäl skvätt grädde, och icke att förglömma rårörda lingon, hur gott som helst.

Efter maten var det dax för maken att hänga in sillen i röken, där skulle den först torka innan rökningen kunde börja. Man måste passa den så att temperaturen är den rätta och alflis måste fyllas på. Klockan 03.00 i natt var den klar. Då skulle den ut för att hänga och svalna. Det fick den göra ute i friggeboden som också kallas "Reträtten".
I morgon kommer de andra två fiskarna och hämtar sin rökta sill.

Till middag idag åt maken och jag rökt sill, gräddstuvad spenat och kokt potatis, fullt ätbart det också. Jag måste ju säga att, det är inte lätt att banta när man har så god mat. I kväll däckade maken strax efter kl0ckan 20.00. Nattsudd och frisk luft tar ut sin rätt i vår ålder.

Italienska får info om Höganäs på Hahnenkamm

Jag har tagit informationen om Höganäs till höga höjder. Uppe på Hahnenkamm kom jag i samspråk med Michela från Italien som var där tillsammans med två väninnor. Innan jag ställde mig på starten drog jag på mig Höganäströjan. Michela frågade vad texten betydde, så hon fick en fyllig information om både Höganäs, Kullabygden i stort, Helsingborg och närheten till Danmark. Tjejjerna planerade att åka till Stockholm i december. Jag erbjöd mig att guida dem runt i vår bygd om de bara tog sig till Helsingborg.

Kunde också tala om för henne att vi år 2006 bodde hos en tjej i S Cristina som i några år hade åkt för det Italienska landslaget.

Vi vandrade och klättrade i Dolomiterna. Det var verkligen en tuff utmaning! Maken frågade vid något tillfälle om vi verkligen skulle fortsätta uppåt, men jag utsätter mig inte för något som jag inte var säker på att klara av. Vi kunde dock konstatera att turisterna vi såg där uppe var lätt räknade. Skulle gärna åka tillbaka dit och vandra, så länge jag har orken.