Fest i "Gubbadagis"

Klockan sex i går kväll hade Ronny, som är en pensionerad sjökapten, bjudit in ett gäng trevliga "gubbar" till en lite festligare sammankomst i "Hoddan" som ligger på hamnplanen i Gamla Lerberget. Enligt maken dryftade man en hel del viktiga frågor. Hmmm?
Det var Janne rovfiskare, som kallas så för att han är skicklig på att drar upp fisk, Pär som även kallas Fransmannen, han har ett hem i Frankrike och kör en fransk bil som även är franskregistrerad, Rolle som heter Rolf, Lennart, Ola brandman som är Ronnys bror, Christer som även kallas för Snobben eftersom han har den lille seriehunden på sin kranbil, och så maken som ibland kallas för Janne rökare eftersom han är fena på att röka sill.

Ronny bjöd på riktigt maffiga lyxlandgångar, enligt maken "stora som tangentbordet på min dator" samt lämpliga drycker därtill.

När maken kom hem klockan fyra i morse satte han sig på min sängkant och undrade om jag var vaken. (?!) Han ville tvunget visa mig ett foto som han tagit med sin mobil. Titta sa han entusiastiskt, en sån landgång! Där var både sill, lax, rökt ål, flera sorters köttpålägg, mimosasallad och olika sorters ostar. Fenomenalt god!
Uppriktigt sagt så var jag inte speciellt intresserad just då.

Maken sov länge idag. När jag kom hem klockan ett, efter att ha varit ute och handlat, höll han precis på att avsluta sin frukost. Den var ovanligt liten idag.

Det har snöat ymnigt hela dagen, så att ge sig ut till fots var inte att tänka på. Jag körde till badhuset och simmade. Tyvärr kom jag samtidigt som det var babysim. Det verkade som om alla hade minst ett storasyskon med sig, det var mycket gråt och skrik i dusch och omklädningsrum. Ett barn skrek för att det inte fick duscha länge nog, ett annat skrek för att det var rädd för att duscha. En skrek för att hon absolut inte ville ha kläder på sig. En skrek för att hon inte fick på sig kläderna. Ett par småkillar sprang omkring nakna, halkade givetvis omkull och slog sig. Mammorna skrek också för att överrösta barnen, försökte få dem att ligga stilla så att de kunde sätta blöjor på både storasyskon och bebisar, samt försökte muta de stora med bananer, godis och läsk. Bebisarna skrek i sina bilbarnstolar, en del tystades med napp. Det var mammor, barn, våta badkläder och handdukar, leksaker och allt möjligt annat på bänkar och golv. En mormor satt och försökte trösta sitt gråtande barnbarn, en liten kille på 8 veckor. Han gick också på babysim.
Att lyssna på så mycket ihållande skrik och så många decibel är jobbigt.
Jag snabbade mig att komma därifrån.

Full vecka med motion och musik

Har det hänt något sen sist jag skrev? Jadå, en hel del.
I måndags jobbade jag som ledsagare. Vi var i "Kyrkstugan" i Viken som tillhör kyrkan. Det bjöds på fika och underhållning av ett gäng trallglada pensionärer, både kvinnor och män, som sjunger (inte i stämmor) i en kör som heter "Delfinerna". Varför den heter så? Jo delfiner dyker upp lite varstans. Småtrevligt.

Tisdag eftermiddag var jag och simmade. Jag avverkade 1100 meter, men hade energi till fler längder. Fast där var för många i bassängen. Jag tröttnade på att hela tiden sicksacka runt dem för att komma förbi.

I går vid lunchtid tog jag en rask promenad på 1,5 timma. Det snöade och blåste men klädd i en lång dunjacka, toppluva, tumvantar i lammnappa och dubbar under kängorna gick jag mig varm. Halv fem hade jag tid hos en massör som höll på med mig i en timma. Inte tillräckligt hårt men skönt.

Även idag har jag jobbat som ledsagare. Vi var på Stadsteaterns soppteater. Dagens föreställning hette "Champagnebubbel". Vi fick njuta av opera, operett och musikal som framfördes av Suzanne Flink sopran och Johan Palmqvist tenor, båda från Malmöoperan. Tyvärr kom vi dit lite sent men fick ändå rätt så skapliga platser. Fast det var svårt att ta ett bra foto.

Vi presenterades ett pärlband av musik ur Czardasfurstinnan, Läderlappen, Glada Änkan, La Boheme och flera andra välkända verk från musikteaterscener. Vid pianot satt maestro Tomas Johnsson. Åh! Vi njöt av varenda välklingande ton. På dagens meny stod det krämig tomat- och saffranssoppa med fisk. Mycket gott.

"Öresund Cup" med start i Landskrona

Maken har deltagit i "Öresund Cup". Landskronabåtarnas populära torskfisketävling som gick av stapeln den 25 och 26 januari. Det är pilkfiske på djupt vatten, det vill säga mellan 30-50-meters djup. Sundets torskkung skulle koras. Det kan jag ju säga, att det blev inte maken.
Han påstår att han inte behöver gå på gym och lyfta skrot. Det räcker med att åka ut och fiska. Han använder en 500 grams pilk. Den rycker han minst 20 (eller närmare 25) gånger per minut, vilket blir 600 kg/timman. De är ute och fiskar i 7 timmar, under 5 av dessa blir det minst 3000 kg skrotlyft per dag. På två dagar blir det 6000 kg. Inte illa. Han drog upp några småtorskar som inte höll måttet, de åkte tillbaka i sjön. Det enda godkända han drog upp och tog med sig hem var en liten sej. Nu ligger den filead i frysen.
I kväll känner maken av i armarna att han har lyft skrot (ok då, pilkar) ansiktet är högrött av vind och kyla och han är jättetrött.

Själv har jag mest hållit mig inomhus. Städat, tvättat, manglat och strukit. Inte alls kul men nödvändigt.
I dag har jag även fått lite frisk luft. Jag gick in till Höganäs och vände. Det tog lite tid för jag stannade några gånger och pratade med bekanta.
I kväll har vi ätit hönsfrikassé, mycket gott.

De här lite skamfilade snögubbarna som står i Gamla Lerberget, kommer nog, om man ska tro SMHI, att få ett relativt långt liv. I bakgrunden till höger om bänken, syns ett container fartyg (orange) som kör med bilar.

Fastlagsbullar och Ejdrar

Lena och Lars tittade in i går med kartong från Kakboden. Den innehöll fyra stora wienerfastlagsbullar. Jag satte på en kanna Zoegas. Själen mådde väldigt bra efter den fikan. Huruvida det var nyttigt för figuren kanske vi inte ska forska i.

I dag körde vi och lämnade tillbaks en fotobok som vi fått låna av Birgitta och PM. De lät göra den efter en resa till Kuba som de gjorde för två år sedan. Senare i vår åker maken och jag dit. Det kan vara bra att få lite tips om sevärdheter och allmän information om både Havanna och Varadero där de bodde och där vi också ska bo.
Ett par andra vänner här i byn, Berit och Christer, är där nu. De kommer hem i slutet av månaden. Det ska bli intressant att höra vad de har att säga om Kuba.

Efter en kortare inköpsrunda till Lidel i Höganäs körde vi ut till Mölle. Bilarna som var ute och körde var lätträknade, fotgängarna var ännu färre. Ja vad katten skulle man ute och göra. Man riskerade ju hälsan på både gång- och vägbanor. Det var blankis, isvalkar och snövallar så det gällde att ta sig fram försiktigt. Det var dessutom rejält blåsigt. Usch och brrr!

Vi såg en märklig syn i Mölle. Från stranden och så långt ögat kunde nå ut på havet låg det 10.000-tals fåglar och guppade på vågorna. De täckte stora delar av vattenytan från strax utanför hamnen och till Kullaberg. Det var väldigt lågt vattenstånd och de dök hela tiden så vi tror att det fanns gott om mat där. Jag
tittade i fågelboken när jag kom hem och det såg ut att ha varit Ejder.

En som inte räds kylan är PM. I morse cyklade han som vanligt på söndagarna från Lerberget och in till Höganäs för att basta och hoppa i havet. Men han tyckte att vattentemperaturen var väl låg idag, bara 1,2 plussgrader. Ännu mer brrr!

Tulpaner och en massa snö

Det här va väl ändå onödigt. Jag menar snön som nu har vräkt ner sedan i går. Visst, det lyser upp och är vackert, men ändå.  Det hade varit bättre om det kommit till jul.
Maken skottade uppfarten till carporten i morse, så att jag lättare kunde köra ut. Hela eftermiddagen har det snöat ymnigt och det håller fortfarande på nu sent i kväll. Dessutom har det blåst en en friskt ostan.
Nu är snödropparna helt gömda i snön, men de klarar sig nog.

Dagen har blivit 46 minuter längre sedan vintersolståndet.
I går köpte jag 20 rosa, härligt krispiga tulpaner. Det om något är väl en föraning om våren.

Nu ska jag fortsätta titta på filmen "Taxi driver" från 1976 med bland andra Jodie Foster och Robert De niro. Båda ser väldigt unga ut och är det också.

Dunkers, "A kick out of Africa"

Idag har jag jobbat som ledsagare några timmar. Jag hämtade kvinnan som jag hjälper klockan två. Vi började med att köra till ett litet kondis i Norra Hamnen. Där handlade min "brukare" ett bröd och några kakor, det kostade 140 kronor! Därefter körde vi in till Dunkers och tittade på utställningarna. Helsingborg från förr var verkligen intressant. Den här gamla P-automaten till exempel. Enligt texten på automaten kunde man kunde lägga på som mest en krona. Då fick man stå på parkeringen i fyra timmar. Alltså kostade det 25 öre i timmen. Undrar hur mycket bensinen kostade då? Enligt Uno-X bensinprislista år 1966, kostade premium 82 öre, regular 80 öre och oljeblandad (2%) 85 öre litern. År 1974 kostade 98 oktan 91 öre litern.
Ack ja, det var tider det.  

Efter rundvandringen på första våningen åkte vi upp till tredje våningen och tittade på utställningen "A kick out of Africa". Det är den danska fotografen Tine Hardens kärleksförklaring till det afrikanska folket och en passionsförklaring till fotbollen. Tiden gick fort. Jag lämnade av min "brukare" klockan fem.
I kväll har vi ätit stekt sill och mjukstekt lök, potatismos med persilja, rårivna morötter och lingonsylt. Jättegott.
  

Malmö Opera och Miss Saigon

Maken var ute och fiskade igår. Nä, men de var väl oväntat! De 2 damerna och 25 männen som åkte ut med båten, drog tillsammans upp ca 300 torskar, varav maken landade 15 stycken. Här ligger de uppradade utanför Reträtten, det vill säga friggeboden.

Han fick sällskap av två små bröder, Arvid och Valter, som konstaterade att de hade liknande overaller alla tre. Småkillarna tittade storögt på fiskarna.
Maken ringde Robert som kom hit och hjälpte honom att rensa och filea. Det blev ca 8 kg fileer. Robert fick hälften med sig hem. Maken rökade några av fileerna med citronpeppar på. Det blev inte alls så dumt.

Skepparen på båten åker föresten till Panama i morgon för att fiska. Han jobbar med fiske och vad gör han när han har semester? Åker och fiskar! Snacka om intresse.

I går kväll körde jag in till Malmö Opera och tittade på Miss Saigon. Salongen var fullsatt. Ah! Det var verkligen en både se- och inte minst hörbar föreställning. Jag njöt alla de tre timmarna som föreställningen varade. Tiden gick fort. Handlingen utspelade sig i Saigon (= Ho Chi Ming City) i Vietnam och Atlanta i USA. Jag har semestrat i båda städerna. Jag skulle i första hand vilja åka tillbaka till Vietnam.

Något som förvånade mig var, att en kille i 20-årsåldern, hade en tjock röd stickad mössa nerdragen i pannan och över öronen på sig hela föreställningen. Hans tjejkompis hade förutom nylonstrumpor och minichorts, på sig en lång halsduk virad om halsen och en tjock och bylsig Canada gos jacka, både halsduken och jackan behöll hon på sig hela tiden.
Är ungdomen nu för tiden ovanligt frusen? Åtminstone upptill.

Den här vackert pyntade granen stod i  foajen.