Nyårsafton med långpromenad

Titta på de här små liven. Det är Snödroppar som jag fotade i solen utanför vårt hus igår. Där står flera sådana här små grupper. Scillan har också kommit upp, men de visar inte färg ännu. Våren försöker onekligen göra intrång och dagen har blivit fem minuter längre - men, men, det kan fortfarande rasa ner en massa snö.

Robert och Anna var här och åt kokt torsk med oss igår. Robert har varit genomförkyld och däckad några dagar, men han är nu på bättringsvägen. Anna känner att hon bär på en förkylning som håller på att bryta ut. Inte alls kul när båda är lediga och hade planerat något trevligare än att kurera förkylningar.
Tyvärr är det nog många som har det likadant.

Även idag har det varit strålande sol. Maken följde med mig på en promenad till Höganäs. Vi tittade bland annat på den nya bastun i hamnen och gick runt och tittade på skadorna som stormarna ställt till med där nere i hamnen.
Bengt, en kompis som bor nere i hamnen i Gamla Lerberget,  kom cyklande så vi stannade och pratade en stund med honom. Allt som allt tog promenaden två timmar.

Vi ska fira in det nya året hos Lena och Lars i Åstorp. På vägen dit ska vi hämta upp Ann-Marie och Carl-Olof i Strövelstorp och Nisse (Lenas pappa) i Hyllinge.

Kära vänner, nu är det gamla året snart slut. Jag hoppas att det nya blir bra, att vi alla, familj och vänner, får vara friska och ha roligt.
Gott Nytt År!

Julen bäres ut

Grannen bar ut sin julgran i dag. Den kan knappt ha börjat barra, han högg ju den bara några dagar före jul. Nåja då slipper de städa upp granbarr till långt fram i vår. Nu åkte den och julpyntet ut.
Själv hade jag inte tänkt plocka ner vårt förrän i morgon. Men jag blev så inspirerad så änglar, tomtar, klockor och mitt högt älskade luciatåg åkte ut i förrådet.

Som synes så har det inte varit överdrivet julpyntat i vårt hus. Min lilla vita keramikstjärna som hänger i fönstret i matvrån och ljusstakarna i de andra fönsterna får dock vara kvar till efter nyår, liksom juldukarna. Märkligt nog så är mina julstjärnor jättefina, annars brukar ju de tappa blad.

Dagen har blivit fyra (4) minuter längre. Ja, jag tycker väl att det har blivit ljusare. Fast det kan också bero på att solen äntligen skiner. Jag tog på mig vandrarkängorna, solglasögon och greppade stavarna. Sedan gick jag ut och njöt av solen. Till hamnen i Höganäs gick det snabbt för jag hade vinden i ryggen. Men jag skulle ju gå hem också och då fick jag kämpa lite. Det blåste en frisk sydvästlig vind och den var vass. Men tack vare min långa dunjacka frös jag inte. Jag gick ut klockan ett och kom hem halv tre.

Då reste sig maken från soffan där han suttit bänkad sedan i förmiddags. Det har varit skidor på TV´n. Nu rör han på sig (nåja). Jag skickade ut honom för att köpa mjölk, han tog bilen.

Lutfisk och en lyckosam fisketur

Annandagen drog jag med mig maken ut på en drygt 1,5 timmes promenad. Det var strålande sol och bara lite vind. Vid sextiden åt vi lutfisk med potatis, gröna ärtor och skånsk senapssås gjord på bland annat vispgrädde och smör. Den blev så god så man kunde äta den med sked. Dessutom hade jag stekt magert rökt fläsk i tunna strimlor så att det blev riktigt knaprigt. Det är jättegott att strö det över fisken.
Detta var en måltid värdig en kung.

I dag har maken varit ute och fiskat. Han kom hem med tre granna torskar.
De vägde 6,8,  4,2  och 2,5 kg. Den största ska vi äta tillsammans med Robert och Anna.

Juldagen hos Mona och Lasse i Båstad

I går förmiddags såg vi på Österrikes nyheter att de hade 19,9 plussgrader och storm. Det var verkligen inte kul med tanke på alla de som kört dit ner för att fira jul.

Vi var bjudna till makens storasyster och hennes familj i Båstad klockan 13,00. När vi körde dit vid lunchtid hade vi 9 plussgrader. Det är svårt att mana fram julstämning när vädret är vårlikt med gröna fält överallt.

Kalle är Mona och Lasses son. Han bor och arbetar i Malmö men var hemma och firade jul. Kul att få träffa honom också. Här får jag (som är plastmoster) en kram av honom.
Det blev en jättetrevlig dag med god mat och ännu godare hembakta kakor.

Här sitter från vänster maken, Siv och Bengt som är svägerska och bror till Lasse, Netta som är dotter till Mona och Lasse och så Lasse. Vi var tio runt bordet.

Den här unghunden heter Felix. Det är tänkt att han så småningom ska användas till jakt.
När vi körde hem på kvällen var det väldigt få bilar ute.

I dag på förmiddagen såg vi att Österrike hade fått 30 centimeter snö på mindre än en timma.
Vädret är förryckt.

Julafton

Det här är, eller borde åtminstone vara, alla barns högtidsdag - Julafton.
När vi som vanligt tittade på Kalle Anka och hans vänner, drack vi glögg och mumsade på pepparkakor med stilton. Mycket gott. Min absoluta favorit, förutom tomteverkstaden, är tjuren Ferdinand. I år presenterades även två nya inslag, det ena kallat Frost. Det vill vi gärna se mer av.

Efter Kalle och hans vänner tomtade jag för grannens två små killar Arvid och Valter två och ett år gamla. Trygga, glada och nyfikna killar som inte alls var rädda för tomten. Jag hade ingen tomtemask utan bara ett lösskägg med vidhängande mustasch.  De vågade till och med sitta i tomtens (d.v.s mitt) knä och ge tomten en kram.
Både mor- och farföräldrarna var där, så gissa om de fick många julklappar.

Eftersom maken och jag firade julafton själva i år, kom vi överens om att inte frossa i julmat. Jo pyttsan!
Det blev olika sorters sill, rökt ål och lax, Jansson och ägghalvor. Brunkål, skinka, kokt rimmad tunga, Annas (svärdotterns) köttbullar, Per i Vikens prinskorvar, vörtbröd och lagrad cheddar. Snapsar? Ja.

I kväll ska vi titta på Karl-Bertil Jonssons julafton, såklart. Förmodligen blir det också Svensson, Svensson.
Därefter slår jag över till SVT2 och tittar, men framför allt lyssnar på Julkonsert i decembertid med Malena Ernman. Just nu snarkar maken i den ena soffan. Ska snart väcka honom.

Till alla mina kära bloggläsare, jag önskar Er en riktigt God Jul.
Kram på Er.

Dunjacka på REA

Nu börjar vädret bli enformigt. Även idag har det varit sex plussgrader,småregn och blåst. Usch!
Jag har varit på REA. På Intersport på Väla sprang jag på Lena och Lars. Lars hade köpt på sig en årsförbrukning av arbetsstrumpor.

Själv var jag på jakt efter en ny dunjacka. Lena och jag fick syn på en som vi båda gillade. Den var kritvit och kostade 5.300 kronor. Enligt biträdet är den endast vattenavvisande, alltså inte vattentät..
Den passar nog bäst att bära när man spankulera runt S.t Moritz, Kitsbyhl eller Chamonix.
Där har jag också gått runt ett flertal gånger och kommer väl snart att göra det igen, men då på sommaren.

Nej, jackan jag behöver ska vara robust och stå emot regn. Där hängde faktiskt en som uppfyllde mina krav.
Den är vintervit, regnsäker och inte så dyr som den andra kritvita. Jag anförtrodde min handväska åt Lars, man är ju rädd om pensionen och Lena höll min jacka under tiden som jag provade dunjackan.
De var båda rörande överens om att den var snygg och  klädde mig. Den kändes skön så jag köpte den.

På hemvägen klev jag ur bilen och tog ett foto på Henke Larsson som står vid Fria bad nära Pålsjö Krog. Någon hade satt en tomteluva på honom.

Maken har varit ute och fiskat idag på den långa turen, det vill säga sju timmar. Det regnade och var hög sjö, det blåste 13 sekundmeter. Vågorna slog över båten. En kille kom i jeans, kort jacka och lågskor. Han blev givetvis sjöblöt och dessutom duktigt sjösjuk redan innan de hade lämnat hamnen. Stackare.
Maken fick upp en torsk som enligt utsago såg ut att väga 6-7 kilo, mins. Magnus stod beredd med huggkroken, men vid relingen  släppte den från kroken. Attans också! Nu fick han endast två små torskar med sig hem och de ligger nu fileade i frysen.

Det här är är inget hjärta, även om det ser så ut. Det är byxorna, det vill säga torskrommen, från den ena fisken. Nu har maken både stekt och ätit upp den.
I kväll ska vi lägga två stora rejäla bitar entrecote på grillen. I ugnen har jag klyftpotatis. På spisen står hare kuverts. Jag har redan fått ett glas rödvin. Nu ska jag fortsätta med såsen.

Duncan

Usch! samma gråa tradiga väder även i dag. Det har småregnat och blåst, och temperaturen har hållit sig runt fyra till sex plussgrader. I morse var det halt och enligt nyheterna var det många avåkningar.

Jag har jobbat som ledsagare några timmar i dag. Vi körde in till Helsingborgs Ridgymnasium, där jag hjälpte  kvinnan som jag är ledsagare åt, upp i sadeln på Duncan (hästen). Sedan gick jag tätt intill i de olika formationerna och höll koll på ryttaren så att hon satt ordentligt i sadeln. I dag var Duncan väldigt sällskaplig mot mig. Han följde mig hela tiden med blicken, buffade vänskapligt på mig och "pratade" lite ansikte mot ansikte. Jättemysigt.

I veckan har jag hälsat på en gammal kvinna som bor ensam och väldigt isolerad, utan vare sig TV eller radio.
Det slår mig att hästar har större social gemenskap. Det är nämligen förbjudet att hålla en häst ensam. Den måste ha minst en hästkompis nära sig,  helst i spiltan bredvid.
Nu ska jag gå in och titta på "På spåret".