Gott Nytt År!

Har står jag med presenterna till kvällens värdpar. Vi ska till Lena och Lars i Åstorp på nyårsfest. För en gångs skull blir vi upphämtade. Yes! Annars är det alltid jag som är chaufför och det är helt ok, men i kväll ska även jag njuta av Champagne och goda viner. Den här gången hjälps vi åt med maten. Ann-Marie och Carl-Olof står för fördrinken som blir Champagne och små krustader fyllda med allehanda gott. Jag och Janne fixar förrätten. Det blir toast Skagen. Jag stod och skalade ett och ett halvt kilo räkor i går kväll, det blev bara ett halvt kilo kvar utan skal. Dekorationen blir rökt lax och rom, dillkvistar och citron. Värdparet bjuder på rådjur med allt vad där hör till. Efterrätten kommer Ingela och Bengt-Åke med. Om jag inte är felunderrättad blir det något med äpple. Förhoppningsvis hennes drömgoda äpplekaka med vaniljvisp. På väg till Åstorp ska vi hämta upp Lenas pappa Nils. Ett par saknas, nämligen Meta och Lars, men de brukar alltid fira nyår med ett annat gäng. Nåja, vi träffas ju på Trettonafton. Då är vi bjudna till Residenset i Malmö, med övernattning. Då är Meta (landshövding) och Lars värdpar. Det ska bli intressant att se det vackra huset på insidan. Ja, nu är det inte mycket kvar av 2012. Det här gamla året har inneburit både elände och glädje. Hoppas att det nya 2013 bjuder på mer glädje än elände. När jag ändå önskar kan jag ju passa på att önska mig fred på jorden, det är en stor önskan och jag vet att vi är många som önskar det. Om inte annat så kanske det kan bli lite bättre. Till sist vill jag önska alla Er kära läsare av min blogg ett riktigt Gott Nytt År! Kram på Er!

Julpyntet är borttaget

Nu är glada julen slut, slut, slut, julegranen bäres ut, ut, ut .............. Ja, julen är slut, men någon julgran har vi inte burit ut. Vi har inte haft någon julgran på jag vet inte hur många år.

Det här julpyntet plockade jag bort i går. Lägg märke till den fina tomten gjord av en toapappersrulle med bomullsskägg och blå paljetter till ögon och luciaföljet av äggkartong och flirtkulor. Det är mitt allra käraste julpynt, gjort av Robert, min älskade son, när han gick på dagis. Så det har ju några år på nacken (han fyller 49 år till våren). Nu har jag bara några (4 st) juldukar framme, men de ska väck i morgon.

Änglarna i min ärvda kristallkrona (det lät pompöst) ska också ner. Ljusstakarna i fönstren och min fina lilla vita keramikstjärna som hänger i fönstret i matvrån, får vara kvar över trettonhelgen. Vi är inte mycket för juldekorationer maken och jag. Min väninna Ann-Marie ringde i eftermiddags. Hennes man hade tagit ut deras gran i dag. Han tog tag i toppen och asade alltså ut den med toppen före (?!) från vardagsrummet genom hallen och ut på verandan. Eftersom den var torr tappade den så gott som alla barren på golvet på sin väg ut. Ibland, sa Ann-Marie, uppför han sig som en riktig ..... (censur). Ja sa jag, varför skulle han vara annorlunda än alla andra män? I kväll ska jag titta på "Stjärnorna på slottet".

Begravningar och dop

Som sagt var, folk dör mer ofta vid storhelger. Det är allmänt känt, åtminstone bland de som jobbar på pastorsexpeditioner och begravningsbyråer. Det finns pastorsexpeditioner där man inte får ta semester vid storhelger. Det fick jag reda på i dag. Som vikarierande kyrkoskrivare tog jag emot fyra begravningar i dag på bara några timmar. Jag fick även ta emot och visa runt en ung mamma och pappa som kom med sin lille son. Han ska döpas på söndag. Även mamman är döpt i Den Gode Herdens kyrka, där hennes lille son nu ska döpas. I eftermiddags körde jag till Mölle Fiskrökeri. Hade tänkt köpa ett kilo färska räkor till i kväll. De kostade 250 kr/kg så det fick vara. Torskryggen kostade 290 kr/kg. Körde hem och plockade ut tre rejäla bitar torskrygg från frysen. Har vi egentligen råd att äta så dyr fisk? Klart vi har, den ska ju inte ligga i frysen. Jag panerade och stekte den. Såsen, himmelskt god, gjorde jag av 1,5 dl vispgrädde (som jag vispade), 3 dl turkisk youghurt , lite chilisås, lite senap, en tsk majonnäs, en burk röd rom, en burk räkor, en massa klippt dill samt salt och nymald vitpeppar. Hur mycket man vill ha av varje ingrediens varierar, man får smaka sig fram. till detta kokt potatis och ärtor. Mmm, det var jättegott.

Julen är slut och därefter kom rean och jobb.

De va den julen. Vi, det vill säga jag och maken, min son Robert och min svärdotter Anna samt Aina, Annas mamma, firade jul ihop. Aina bor längst ut på Fårö, så hon fick ta både bil, båt och tåg för att ta sig hit, men det gick väldigt smidigt. Julafton och juldagen var vi hos oss i gamla Lerberget. Vi åt och drack gott och hade det lugnt och mysigt, men vi fick för lite motion. Vädret kunde ha varit bättre. Robert agerade jultomte inne hos grannarna Camilla och Martin.

Här hämtar han en av julklappssäckarna i deras garage. Arvid som blir två år till våren var inte rädd för "totte" och hans lillebror Valter är bebis så han bryr sig inte ännu. Juldagen äter vi alltid fisk. I år lagade vi till drygt tre kilo lutfisk och en stor koketorsk (fångad av maken). Båda sorterna var jättefina. Till detta hade jag gjort några liter skånsk senapssås. Detta kräver en mjölig potatis så att man får upp den (onödigt) goda såsen, samt förstås gröna ärtor. Av lutfisken blev det inte en smula kvar och av torsken endast så pass mycket att det räckte till en portion för maken att ta med sig till jobbet. I dag har jag jobbat på pastorsexpeditionen i Den Gode Herdens kyrka. Det ska jag göra i morgon också. Jag förmodar att Antje Jackelén är min högsta chef. Hon är biskop i Lunds stift (Skåne och Blekinge). I tidningen "Chef" har hon sagt att "man måste tänka på balansen mellan att vara privatperson och professionell. För mig är det dock en ickefråga. Jag jobbar inte som biskop, jag är biskop." Det är tänkvärt. I går körde jag in till Väla för att gå på rea. Ja jag vet, man måste ha vassa armbågar och tålamod. Det var fullt med folk överallt. Efter ett par timmars farande in och ut i affärer, lyckades jag i en av gångarna, hitta en ledig pall som jag sjönk ner på. Det är riktigt intressant att studera folks beteende när de försöker ta sig fram i trängseln. En ung mamma sköt en barnvagn framför sig, bakom gick pappan med en liten bebis i bärsele på magen. Den lille såg ut att vara nyfödd. Kan de ha varit nödvändigt att ta ut en så liten? Jag menar med tanke på alla baskelusker som for omkring där. Men, men, han skulle väl härdas. Jag lyckades föresten göra ett fynd (tror jag). På Desigual köpte jag en topp för halva priset, den hade kostat 599 och såldes nu för 299 kronor. Nä, nu måste jag lägga mig för i morgon ska jag upp halv sex.

Whiskey, tulpaner och lilla Ofelia

I dag har jag hunnit med lite av varje. Jag laddade tvättmaskinen med lakan innan jag dök in i duschen i morse. Fixade och åt frukost med skinka som maken kokte och griljerade i går kväll. Mmmm, den är jättegod. Torktumlade och hängde tvätten. Körde in till Helsingborg vid halvelvatiden. Hittade en gratisparkering! Tog en snabbpromenad till Knutpunkten och åkte över till Helsingör.

På färjan pratade jag med matten till lilla Ofelia som är en sex månaders valp. De skulle åka till Köpenhamn och fira jul. I Helsingör var det ganska dött, inte mycket folk. Det såg inte så kul ut, många affärer hade slagit igen och lokalerna stod tomma. Vi har inte köpt whiskey på jag vet inte när, men nu behövde förrådet fyllas på. Jag köpte tre flaskor. En liters Lauders som kostade 137 dkr och en liter Bells för samma pris. En liter Tullamore Dew, som är min favorit kostade 178 dkr. På blomstertorget köpte jag tio fina papegojtulpaner för 35 dkr. Det var billigt.

När jag kom åter till Helsingborg höll Räddningstjänsten på med dykningar från Kungstrappan. Tror inte att det var skarpt läge. Det såg inte så ut. På Kullagatan var det mycket folk i rörelse. Man jagade väl ifatt de sista julklapparna. Det problemet har inte vi i vår familj. Vi har inte gett varandra julklappar på många, många år. Det är inget vi saknar. Sen är det ju en annan sak att jag inte kan låta bli att ge son och svärdotter varsin julklapp. Jag gick in till Yves Rocher och köpte ett presentkort till mig själv. Det kostade 200 kr och är värt 400 kr. Ett bra köp. På väg till bilen passerade jag en blomsteraffär på Drottninggatan. Där kostade tio enkla tulpaner 85 kr. Kände mig rätt så nöjd med mitt köp.

Lila, en färg som står för botgöring

Även i dag har jag jobbat på pastorsexpeditionen i Den Gode Herdens kyrka. I dag var jag klädd i lila från topp till tå. Jag gillar lila, det är dessutom en av de liturgiska färgerna. De har olika betydelse och jag frågade vaktmästaren vad lila står för. Jo, lila är eftertankens, lidandets och botgöringens färg. Den används under fastan och advent. Så passande, speciellt nu till det stundande nyåret när jag åter ska lova att bli en bättre människa. Det är likadant varje år. Jag lovar mig själv att äta och dricka ännu nyttigare, med risk för att det kan bli tråkigt. Dessutom brukar man säga att när åren ila använd lila. Det är klädsamt när hår, hy och ögon bleknar och tappar färg Här står jag klädd i lila med mitt konfirmationskors om halsen. Jag konfirmerades 1958 och fick då konfirmationskorset av min faster och farbror. Jag brukar säga att det är bara biskopen och jag som har så här stora kors, inget som har använder dagligdags. Min farbror jobbade hos guldsmeden Wiven Nilsson i Lund och gjorde många vackra arbeten, bland annat kyrksilver och smycken som nu säljs dyrt på kvalitetsauktioner. Dessutom var han kunglig hovleverantör. Jag har precis tagit emot nya blommor till kyrkan, det är olika färg på dem varje vecka. Beroende på var i kyrkokalenderna man är. Sedan jag började mitt vikariat på pastorsexpeditionen har jag lärt mig mycket om kyrkan som jag inte hade en aning om. Som sagt de liturgiska färgerna och namnen på olika saker man använder i kyrkan, mycket intressant. I kväll har vi ätit gravad lax och dillstuvad potatis. Till detta drack vi en flaska Riesling Wolfberger 2011. Det var hur gott som helst.

Stekt inlagd sill och jobb både här och där

Förkylningen håller i sig i form av torrhosta och rösten är fortfarande hes och emellanåt väldigt beslöjad. Tar fortfarande inga längre promenader och har inte besökt gymmet på jag vet inte när. Det känns inte bra. Jag var i alla fall på F&S i går, men då jobbade jag bara i receptionen några timmar. I dag började jag mitt vikariat i Den Gode Herdens kyrka. Jag ska jobba där på pastorsexpeditionen till och med den 11 januari 2013. Det blir inte så mycket som det låter, det är många röda dagar.

Min väninna Lena och jag brukar byta sill till julen. Hon gör Brantevikssill och jag steker och lägger in sill. Nu har jag gjort mitt. Det tog två timmar att steka den och en timma att sanera köket. Jag hade fläkten på för fullt men trots det så tar silloset flera timmar att bli av med. Jag åt en sill när den var nystekt och varm och en när den legat i lagen ett tag. Den var perfekt. Plastburkarna har hämtat i en jourbutik, det varit smågodis i. En annan dam hämtar burkar för att ha färg i. När man använt dem är det bara att slänga när de är tömda, praktiskt. Nu ska jag titta på "Kvinnan i skogen". En dokumentär om Edit från Sjöskogen i Dalsland. Hon föddes dövstum. Fast jag undrar det. Hon gav ju ljud ifrån sig så stum kan hon inte ha varit. Däremot kunde hon inte prata. I hela sitt liv bodde hon ensam i en stuga i skogen med sina djur och låg aldrig samhället till last. Det gick många rykten i byn om Edits förflutna, sådant som man bara talar om bakom stängda dörrar. Hon dog 2011.