Gåsamidag hos Lena och Lars

Titta på min röda novemberkaktus, den blommar hej vilt. Det kommer ständigt nya knoppar, som jag hoppas ska slå ut. Den står i ett söderfönster och får vatten när den börjar sloka. I torsdags och fredags jobbade jag som vikarierande kyrkoskrivare. I kyrkans dator finns ett program som man måste använda för att kunna utföra vissa, absolut nödvändiga arbetsuppgifter, men just det här programmet låg nere hela torsdagen. Det var likadant på alla pastorsexpeditioner i hela Helsingborg, kanske ännu fler, vad vet jag. Man skulle uppdatera just det här programmet. Nu kom det tack och lov inte in mer än en begravning. Den fick jag handlagt på fredagen, samt uppdaterat gudstjänstpärmen som tjänstgörande präst ska ha till söndagens gudstjänst. Janne och jag var bjudna på gåsamiddag i går till Lena och Lars. Det var även Ingela och Bengt-Åke, Ann-Marie och Carl-Olof och Meta och Lars. Det var som vanligt mycket gott och trevligt. Svartsoppan från Heberlines, extra smaksatt med sherry och Konjak är så god att jag skulle kunnat äta den även till efterrätt. Jag släckte sänglampan klockan tre i morse och vaknade igen före sex. Satte på radion och slumrade till då och då. Gick upp halv nio. Eftersom jag var torrdocka i går fick jag köra in och köpa nya bullar i morse, maken var passagerare.

Insändare i HD

Med anledning av att två kvinnor råkat illa ut i Helsingborg, en 102-åring blev rånad och en 87-åring blev grovt misshandlad, skrev jag i söndags kväll en insändare till HD under signaturen "En annan tant". I morse var den publicerad i tidningen. När jag körde in till Helsingborg i morse för att jobba i den Gode Herdens kyrka, låg där ett påkört rådjur, en get, mitt på vägen. Det var dött. I dag satt jag bredvid Helena på pastorsexpeditionen för att fräscha upp mina kunskaper från i somras. På torsdag och fredag ska jag vikariera för henne då hon är på utbildning. I går kväll satt jag uppkrupen i soffan och frös. Hostade upp slem och behövde snyta mig några gånger. Jag drack riktigt varmt pepparmyntte med färsk ingefära och honung samt tog en tablett som lär vara bra mot förkylning. Har gjort om proceduren i kväll. Hoppas att det känns bättre i morgon. Då ska jag jobba i receptionen på "Friskis". Tänker snart gå upp och lägga mig, det blir nog inte mycket läsande innan jag släcker.

Senilteatern i Radio Malmöhus

Här ovan syns "skådespelarna" i Senilteatern. Där bak från vänster står jag Sigbritt, GeBe, Harriet, Ann-Britt och Gunnel. Sittande från vänster är Anita, Inga och Karin. Vi är jätteglada över allt beröm vi fått på Träffpunkterna där vi uppträtt och blivit belönade med skratt, applåder och till och med blommor. Vi har också blivit ombedda att komma tillbaka. Kul! Reportaget som Lasse Olsson gjorde i måndags om oss, sändes på Radio Malmöhus i dag ca kl 11.40. Blev ni nyfikna? Gå gärna in på webben och lyssna på oss, på sverigesradio.se/sandningsarkiv och klicka på rätt tid. Själv tycker jag att det låter jättebra, men vad konstigt det är att höra sin egen röst. Det är jag som bland annat pratar om inkontinens. Direkt efteråt fick vi, via Radio Malmöhus, en förfrågan från en förening i Lomma om vi ville/kunde framföra vår cabaré där. Ja, vi får väl se om alla åtta är lediga samtidigt. Vi pensionärer har ju mycket att göra.

Ovanstående foto är från sketchen Arbetsförmedlingen. Harriet spelar Tina Nord, en kock som har fått sparken och jag spelar en arbetsförmedlare. Själv är jag väl lite arbetsskadad efter att ha jobbat på Arbetsförmedlingen i 25 (!) år.

Radio Malmöhus kollar på Senilteatern

I lördags var det ett riktigt skönt promenadväder. Tio plussgrader och soligt. Maken åkte ut och fiskade, tyvärr var det inte mycket bevänt med fiskelyckan. Själv körde jag in till Helsingborg och flanerade på Kullagatan. På Åhléns fyndade jag en blus och en tröja. Mitt emot Fahlmans hörna stod den här gentlemannen och spelade på sitt positiv. Pappegojan är en leksaksfågel.

I dag har vi i Senilteatern spelat på Adolfsbergs Träffpunkt 56:an. Liksom på de andra träffpunkterna där vi uppträtt, fick vi även här ett jättefint mottagande. Publiken var med på noterna. Lasse Olsson som är reporter på Radio Malmöhus, kom och intervjuade oss strax innan föreställningen, han stannade också kvar, tittade och spelade in vår föreställning, så gott det nu gick bland alla skratten i publiken. Lasse träffade jag för många, många år sedan när jag fick göra tre reportage som amatör-gäst-reporter på Radio Malmöhus. I förra veckan träffades vi på Friskis & Svettis. Vi pratade en stund och jag berättade om vår teatergrupp, samt bjöd in honom till dagens föreställning. Det kan kanske bli en blänkare, eller till och med ett aldrig så litet reportage i radion. Det hade varit kul.

Som ett bevis på Träffpunkten 56:ans uppskattning fick vi varsin fin blomsterbukett. Oj så glade vi blev! Dessutom blev vi bjudna på kaffe och våfflor med vispgrädde och sylt. Ah! det var en härlig eftermiddag.

Wera snart 91 år

Här sitter Wera och äter frukost efter att först ha varit med på seniorjympapasset. Klockan nio varje fredagsmorgon deltar Wera i jympapasset. Inget konstigt med det kan man tycka. Hela jympasalen är ju full av pigga pensionärer. Men visst är det lite märkvärdigt. Wera fyller nämligen 91 år i början av januari. Efter frukosten frågade jag Wera vad hon tyckte var så bra med jympan. Hela hon var ett stort leende när hon sa "jag blir så glad!" Åh, så härligt. Sedan fortsatte hon, förra fredagen när jag kom hem hade jag så´n energi att jag tog fram damsugaren. Visst är det underbart att vara så pigg i den åldern, sa jag till en dam som också hade varit med på seniorjympan, och som jag hade sällskap med ut. Ja sa hon, jag tränar tre dagar i veckan och jag hoppas att jag är lika pigg som Wera om sju år. Då är jag också 91 år. Ganska fantastiskt!

Pigga pensionärer

Även i dag började jag jobba halv sju. Det var mörkt och blåsigt och regnet hängde i luften. Fotot ovan tog jag klockan sju när jag låste upp. Parkeringen är tom. Det var inte många motionärer som droppade in på gymmet den här morgonen. Även i dag hann Paula (lokalvårdaren) och jag med en fika i lugn och ro. Strax före nio droppade motionärerna in som skulle vara med på cirkelfys. Jag tror att alla var pensionärer. Det här passet är alltid fullbokat. Många som deltar, bokar sig för säkerhets skull till nästa vecka innan de går, så att de säkert får plats. Morgonpassen, alltså de som börjar klockan nio och tio är väldigt populära.

Det här fotot tog jag klockan nio. Nu var parkeringen på framsidan full av bilar. Nästa pass var jympa bas, det började klockan tio. Även här är det mest pensionärer som deltar och även detta pass var nästan fullsatt. Nu var det gott om bilar även på baksidan, fast en hel del cyklade faktiskt hit, trots det dåliga vädret. Heja våra motionärer! Jag arbetade fram till halv tre. Nu är jag rejält trött. Ska försöka komma i säng i tid. Även i morgon ska jag jobba på "Friskis" men då börjar jag inte förrän klockan elva.

Fågelspindlar

Spindeln här ovan fotograferade jag i ett skyltfönster, den är konstgjord. I dagens HD läste jag att forskare har upptäckt inte mindre än nio (9!) nya färggranna och utrotningshotade fågelspindlar i Brasilien. De sju fågelspindelarter man hittills känt till i framför allt Amazonas, har alltså nu utökats med ytterligare nio arter. De här är håriga och har långa ben med större "fötter" som gör att de lätt kan klättra på olika ytor. Ja visst låter det läbbigt. Nu finns det alltså sexton (16) olika arter av fågelspindlar. Undrar föresten varför de heter fågelspindlar, äter de fåglar? Visserligen lever vi ju inte precis nästgårds med dem, men ändå. Tänk bara tanken om en av här färggranna, håriga och livsfarliga små äckliga krypen av någon egendomlig anledning tog sig hit - och tänk sedan om den hamnade inom räckhåll för mig! Då hoppas jag verkligen att jag hade varit snabbast och hunnit smacka till den. Jag kanske hade utrotat en djurart, men det hade jag kunnat leva med, för här gäller djungelns lag. Den starkaste och snabbaste överlever. När jag besökte Vietnam gick jag helt oförfärad ut i djungeln i sandaler och shorts. Det gjorde jag även när jag hukande och krypande tog mig fram nere i några av de femtio (50) mil långa underjordiska tunnlarna ute i djungeln där vietnameserna tog sin tillflykt och bodde under vietnamkriget. Detta utan en tanke på att där kunde finnas spindlar. Fans där några så syntes de åtminstone inte därnere i skummet. Man borde ha med sig en burk insektsspray när man ger sig ut på sådana äventyr.