Jul på Huseby

Maken och jag körde till nordens största julmässa igår, och fick uppleva julstämningen på Huseby. De har landets största julsaluhallar med mathantverk från 70 gårdar. Det var mycket godsaker som vi fick smaka på. Bland annat olika sorters stenugnsbakat bröd och knäckebröd, spettkaka, ostkaka, sjuttioelva sorters sill, lagrade ostar, korvar, syltor och pastejer, många olika smaker på senap, honung och marmelader, julgodis, glögg och enbärsdricka. Vi var riktigt mätta efter allt provsmakandet. Jag köpte småländska isterband (såklart), sylta och lite goda ostar, en fransk Greyer och en grön ost som smakade ljuvligt av pesto och örter.

Som vanligt fanns det massor med hantverkare i sju olika lokaler. Tomtar fanns det i alla möjliga material, många var tovade, de på fotot var mins 130 cm höga. Ett flertal hantverkare visade sina smycken, tillverkade i silver, tenn, glas, keramik, läder mm. Ibland en kombination av två eller tre av de här materialen. Det fanns konstfullt stöpta ljus. Smide, träslöjd och hemvävda damastdukar.

Hemstickade tröjor och mössor, västar, tofflor och vantar i skinn. Julgprydnader i halm och allt möjligt annat, hur mycket som helst. Det såldes en hel del. Folk kånkade allmänt omkring på kassar och det mesta i dem var nog ätbart.

Virestads folkdanslag visade hur den riktiga hantverksmässiga tillverkningen av polkagrisar går till. Man kokar efter det ursprungliga receptet som man hade när tillverkningen började för 150 år sedan. På fotot är det Olof från Ljungby som håller tungan rätt i mun när han brer ut det som ska bli det vita i karamellerna. Vi smakade på godsakerna när de var ljumma och härligt sega.

Självklart kunde man också köpa med sig en strut karameller.

En kille fick stå lite avsides på området för han väsnades när han arbetade. Han täljde figurer ur trädstockar med en motorsåg och var fenomenalt skicklig. Figurerna som han täljde fram var otroligt detaljrika och naturtrogna. De här fiskarna som hoppar i vattnet är skurna i ett stycke.

Fast i och för sig jag kan ju inte bedöma hur en naturtrogen tomte ser ut, jag som bara har sett fejkade. Tänk om man nå´n gång i livet fick se en riktig tomte - om det nu finns sådana.

Det var kö till ståndet som sålde korv och kebab av vildsvin. Huvudet som låg på disken hade tillhört en galt så förhoppningsvis var det inte köttet efter honom som fanns i korven och kebaben.

Stämningen på Huseby är speciell, varje kväll tänds 250 julgranar och 500 marschaller. Det blir trolskt vackert. Utanför området finns ett jättestort fält som fungerar som parkeringsplats. Den var full av bussar och personbilar. Husbilarna och husvagnarna tillhörde förmodligen utställarna. Många hade också parkerat längs utmed vägarna dit. Området är ju jättestort så det kan ta emot mycket folk, men visst blev det trångt ibland. Det är en populär julmarknad. Vi brukar besöka den varje år och jag är nöjd efter att ha besökt den eftersom den har det mesta.

Glögg och älgfärsbiffar

Nu har jag ett bra sortiment av glögg hemma. På fotot överst finns det lättvins- och starkvinsglögg samt en flaska glyhwein. Blossas årgångssglögg smakar i år mandarin, riktigt gott enligt personalen på Systembolaget. På fotot under finns alkoholfri och nästan alkoholfri glögg, inköpt i livsmedlesaffärer.

Ikväll ska vi ha älgfärsbiffar, smörstekta kantareller, kantarellsås (Knorr) och klyftpotatis med timjan, samt hylsor, som maken kallar det. På burken står det lingonsylt, men han är övertygad om att de tagit saften från bären, så att det som blir kvar är hylsor (skal). Älgköttet har maken bytt till sig mot rökt sill. Både älgjägaren Ulf och hans hustru Eva-Britt är lika nöjda med bytet som maken och jag.

Nu ska jag hälla upp en whiskey till maken som är i faggorna, han får det varje fredagskväll. Det är liksom början till en skön avkoppling. I morgon ska han köra till tippen med bland annat den nersågade granen. Han tar det som en nöjestripp.

Det luktar så gott i köket. Nu ska jag vända lite i potatisen.

Kristina, kom gärna hit och drick en mugg glögg, med eller utan bil. Kram på dig.

Carl Philip dricker champagne i Köpenhamn

De här flaskorna som innehåller vardera 75 cl, var jag inne och fotade idag på Systembolaget i Höganäs. Jag tog den dyraste och den billigaste, med anledning av nedanstående.

Jag läste i Helsingborgs Dagblad idag, att Carl Philip och hans polare i helgen varit på inneklubben Nasa i Köpenhamn.

Notan gick lös på 70.000 danska kronor. Det blev dyrt det, för en dansk krona kostar 1.44 i svenska pengar.

Prinsen och hans vänner beställde bland annat in en 3-litersflaska champagne av det exklusiva märket Cristal som kostar 50.000 kronor.

Ja men det känns ju väldigt bra att få veta, att de inte supit sig fulla. För det kan de ju knappast ha gjort med de priserna, om bara en flaska kostar 50.000 kronor. Det är ju nästan lika mycket som en riksdagsledamot får per månad, eller lika mycket som en fattig pensionär får i pension under ett halvår.

Jag funderade på vad ett gäng killar som går på lokal i Helsingborg skulle beställa in.

Det är väl knappast troligt att någon skulle säga, hörni grabbar ska vi ta in en flaska champagne och fukta struparna med? Nej, och ännu mindre troligt att någon skulle utbrista jaaa!

Det är ju tjejdricka, eller sådant som man skålar i på nyårsafton och när man vill fira något viktigt.

Nej, en inte allt för kvalificerad gissning är, att när killar här hemma går ut för att ta några glas, då blir det nog mest bier.

Hämnden är ljuv

Idag kom den första snön den här vintern. När jag kom ut ifrån "friskis" vid halvfemtiden yrde det runt lite flingor i luften. Inte så många att de syntes på marken, men i alla fall. Jag fick köra med vindrutetorkarna på.

Tidningen AMELIA damp ner i brevlådan igår. Ett reportage i den börjar "Förlåt.....att jag gjorde slut så fult".

Jag har också gjort slut på ett fult sätt - och det var han verkligen värd. Detta hände för minst tjugofem år sedan så det är sedan länge preskiberat.

Han som det handlar om, jobbade ofta utomlands så vi träffades mycker oregelbundet. Dessutom bodde han tio mil ifrån mig.

En dag när jag visste att han var hemma körde jag oanmäld dit och överraskade honom. Han såg uppriktigt glad ut men verkade också vara stressad. Skulle bara ringa en kund innan vi gick ut för att äta en sen lunch. Du kan väl köra fram min bil under tiden sa han, så kommer jag om några minuter. Vi hade verkligen en trevlig eftermiddag och mysig kväll.

Före hemfärden gick jag in och duschade. När jag skulle slänga badhandduken i tvättkorgen, lyfte jag på locket och tittade förvånat på en vit frottébadrock i storlek M, den såg ren och fräch ut. Hans randiga badrock hängde på en krok. När jag tittade mig omkring så jag en flaska nagellack och en deoderant för kvinnor.

Det var ju hur enkelt som helst att se sambandet. Han hade i all hast ringt den andra kvinnan och slängt ner hennes badrock i tvättkorgen när jag gick ut till bilen. Jag var förd bakom ljuset - men hämnden är ljuv.

Jag tog fram ett trosskydd och drog av den lilla skyddsremsan. Sedan satte jag ett tydligt läppstiftsmärke på den och lade den i ena fickan på den vita badrocken. Jag gned också in lite brunkräm på båda sidorna av chalkragen och sprutade på en rejäl dusch av min eau de toilette. Man behövde inte vara jakthund för att se och lukta de tydliga spåren. Sedan lade jag ner badrocken igen. Badhandduken som jag använt hängde jag upp på en krok, så att han inte skulle märka att jag varit i tvättkorgen. Utstuderat fult? Yes!

När jag skulle gå fyrade jag av ett leende mot honom och sa att det här var vår sista date eftersom jag träffat en annan kille, en elitidrottsman. Han såg uppriktigt ledsen ut. Om han bara visste hur ledsen och förbannad han förmodligen skulle bli. Synd att jag inte fick se det. Hoppas han blev varse att man inte både kan äta kakan och ha den kvar. Jag har sluppit att höra av honom sedan dess.

Tro det eller ej, men senare hade jag faktiskt ett längre förhållande med en elitidrottsman som tävlade i Svenska landslaget. Vem och i vilken sport? Det är högst privat.

Svårbegriplig smålänning och skånskor med talfél

På Sundsgårdens folkhögskola där jag och nästan förtio andra vetgiriga 55+ are går, har vi idag pratat om dialekter. Vi fick lyssna på sexton olika dialekter och det kan jag ju erkänna, att det var inte många som jag placerade i rätt län.

Maken som är smålänning sedan födseln och aldrig kommer att bli annat, flyttade därifrån för tjugo år sedan. Då invandrade han till Skåne för min skull. Redan då skulle jag ju naturligtvis ha gett honom en rejäl genomkörare i vår klingande vackra dialekt, för så vitt jag vet så finns det ingen kurs i skånska för inflyttade (SFI) som man kan skicka honom på.

I och för sig är han nu återbördad till fadershuset, hans pappa är född och uppväxt i Höganäs och det var hans mamma som drog svärfar till Småland. Som det kan bli.

Tack och lov så trivs maken här nere och vill inte flytta tillbaka till Småland. Sin dialekt har han dock behållit och ibland är han svår att förstå sig på, nåja det gäller ju inte bara dialekten.
Å andra sidan har han ibland svårt att begripa sig på mig - hur nu det kan vara möjligt.

Men visst är det charmigt med dialekter, låt oss för allt i världen bevara dem.

Vi är många som tycker det är en styggelse att lyssna på alla de skåningar som inte vårdar sin dialekt, utan försöker prata rikssvenska - med miserabelt resultat. Jag tänker inte nämna några namn, men det finns speciellt en kvinna på Radio Malmöhus som man får skavsår i öronen av att lyssna på. När hon började på radion så pratade hon skånska. Jag hör inte vad hon säger, alltså budskapet, jag hör bara, och retar mig på hennes nasala röst och ansträngda stämband, hon låter alltid förkyld, hon snörvlar och är allmännt otydlig i sina försök att prata Stockholmska. Det här är definitivt inte bra, i ett krisläge är hon inte trovärdig.

En annan skånska med talproblem är en populär (?!) programledare på TV. Hon har tidigare varit chefredaktör för en tidning med samma namn som en stor livsmedelskedja.

Nu är det ju inte bara kvinnor som har talproblem och bétonar helt fel i sin iver att prata fint. Killarna är inte ett dugg bättre. Det förvånar mig att de inte själv hör hur galet det låter. Någon närstående eller arbetskamrat kunde väl talat om det för dem? Detta är ju skämmigt.

Såja, nu har jag skällt och gnällt färdigt.
Foto på en äkta smålännng? Gå tillbaks och titta på andra inslag, där finns några stycken på maken.
















Såja, nu har jag gnällt och skällt färdigt.

Rökt fläsk och trädgårdsarbete

Såja, nu har vår sista gran fallit för sågen, den här var Koreansk. Den har varit fin men nu var den mest yvig och risig. Vi hade den precis bredvid uppfarten där den tog för mycket plats.

Son och svärdotter håller på att göra om huset och trädgården. Vi var där och grävde upp fyra rododendronbuskar som inte längre var önskvärda framför deras hus. Framför vårt passade de jättebra.

Efter frukosten igår, gick maken ut och drog igång röken. Den här dagen skulle han röka kött. Jag tog fram min största stoppnål och trädde den med ett grovt bomullssnöre. Därefter stack jag likt en van kirurg, nålen i det rimmade fläsket och de nätade fläskläggarna. De vägde tillsammans ca åtta kilo. Strax efter klockan tio hängde vi in köttet i röken.

Maken fick sätte telefonen på väckning halvtvå i natt. Då gick han ut och fyllde på röken med alflis och alved samt kollade så att temperaturen var den rätta.

I morse halv nio tog han ut det härligt doftande köttet. Nu får det hänga kallt och vila en vecka innan man kan börja karva i det.

Det kan hänga rätt så länge. Ja, det vill säga om man har karaktär nog att låta bli det. Men varför skulle man det.

Innan jag lade annonstidningen "Hälsokraft" till pappersåtervinningen, bläddrade jag igenom den igen. Jag hade hoppat över en sida som vänder sig till småbarnsföräldrar - och det var ju ett bra tag sen jag var det. Den lille käre har nu fyllt 45 år. Var tog de åren vägen?

Det är ju för väl att han och alla andra ungar har klarat sig från bristsjukdomar. På den tiden, bevare mig väl vad det låter mossigt, räckte det med AD-vitamindroppar.

Vi åt aldrig några kosttillskott. Både vuxna och barn har fått hålla till godo med vanlig husmanskost och de grönsaker och frukter som fanns att tillgå de olika sässongerna

Nu kan man istället för fisk ge barnen Omega-3 tuggtabletter. Och om man inte kan få dem att äta frukt och grönt, så stoppa i dem en C-vitamin tuggtabletter och komplettera med en multivita/mineraltablett.

De är alla sötade med apelsinolja och xylitol. De smakar godis, så de är lätta att ta.

Jamen, visst låter det tråktigt och rätt så skrämmande, att barn måste äta piller för säkerhets skull. Bara för att de kanske inte får en fullvärdig kost

Nu är det säkert mycket bra kosttillskott i form av piller och kapslar för barn, som säljs i livsmedels- och hälsokostaffärer, men jag tycker ändå att det är synd att det ska behövas.

I kväll är det en sådan kväll då det kommer småfolk och knackar på dörren och ropar bus eller godis. Så förvånade de skulle bli om jag sa, OK busa på. Nej, det säger jag naturligtvis inte. De förväntar ju sig att få lite godis, och de får de. Hittills har vi haft besök av tre olika grupper. Hiskeligt och jättefint utspökade men bakom förklädnaden goa ungar.