Innan jag lade annonstidningen "Hälsokraft" till pappersåtervinningen, bläddrade jag igenom den igen. Jag hade hoppat över en sida som vänder sig till småbarnsföräldrar - och det var ju ett bra tag sen jag var det. Den lille käre har nu fyllt 45 år. Var tog de åren vägen?

Det är ju för väl att han och alla andra ungar har klarat sig från bristsjukdomar. På den tiden, bevare mig väl vad det låter mossigt, räckte det med AD-vitamindroppar.

Vi åt aldrig några kosttillskott. Både vuxna och barn har fått hålla till godo med vanlig husmanskost och de grönsaker och frukter som fanns att tillgå de olika sässongerna

Nu kan man istället för fisk ge barnen Omega-3 tuggtabletter. Och om man inte kan få dem att äta frukt och grönt, så stoppa i dem en C-vitamin tuggtabletter och komplettera med en multivita/mineraltablett.

De är alla sötade med apelsinolja och xylitol. De smakar godis, så de är lätta att ta.

Jamen, visst låter det tråktigt och rätt så skrämmande, att barn måste äta piller för säkerhets skull. Bara för att de kanske inte får en fullvärdig kost

Nu är det säkert mycket bra kosttillskott i form av piller och kapslar för barn, som säljs i livsmedels- och hälsokostaffärer, men jag tycker ändå att det är synd att det ska behövas.

I kväll är det en sådan kväll då det kommer småfolk och knackar på dörren och ropar bus eller godis. Så förvånade de skulle bli om jag sa, OK busa på. Nej, det säger jag naturligtvis inte. De förväntar ju sig att få lite godis, och de får de. Hittills har vi haft besök av tre olika grupper. Hiskeligt och jättefint utspökade men bakom förklädnaden goa ungar.

En honjävel på "Friskis" och oskuldsfulla rosor

Idag har jag arbetat några timmar i receptionen på "Friskis". Sussi som kom och avlöste mig gick först in och bytte om. När hon kom ut såg hon så här skräckinjagande ut.

Det hör inte till vanligheten att man ser en jympa- och spinningvärd i nätstrumpor och slitsad klänning, och med den hiskeliga makeupen. Men nu i halloweentider är det inte bara helt ok utan även önskvärt. Det brukar vara stor uppslutning på de här passen och många ser faktiskt ut som fan (där fick jag till det).

När jag kom hem i eftermiddags stod de här underbara blommorna på bordet. Det var maken som köpt dem till mig. Han brukar göra så emellanåt. Just nu kom son och svärdotter innanför dörren, så vi ses en annn dag.

Männens övergångsbesvär och flugsvamp

Titta på de här Flugsvamparna. De stod och lyste så vackert i solen vid cykelbanan intill campingen i Lerberget. Oätliga? Nja säg inte det. Man kan äta all svamp - åtminstonne en gång.

Men visst är de är giftiga, det är därför de får växa ostört, även djuren undviker ju dem.

Jag nöjer med att titta.

Ha! Det var väl det jag visste, att även gubbarna drabbas av övergångsbesvär. Den kallas för andropausen.

Hur yttrar sig då detta? Jo orken tryter, både fysiskt och psykiskt. Muskelmassan minskar och gubbsen blir fetare och så får de tunnare hud. Det är inte ovanligt med depressioner och störningar i den sexuella aktiviteten.

Där ser man! Även en aldrig så manlig man kommer i klimateriet. Men kan de erkänna det? Sällan.

Hm, känner jag igen något av det där? Jaadå, det är till exempel inte muskler allt som väller ut över makens livrem.

Om den manliga övergångsåldern läste jag i annonstidningen "Härlsokraft" - och självklart tipsar tidningen också om en massa naturläkemedel och hälsokost som kan lindra besvären.

Utan några som helst jämförelser eller assosiationer till ovanstående - så tittade jag på TV tidigare ikväll. En naturfotograf var med på Go´kväll och visade sin nya fotobok. Han berättade att till exempel Tornfalken parar sig tjugo gånger om dagen. De ni!

Att ha eller inte ha - hår

Jag tycker själv att mitt hår är lite tunnare på ena sidan och sist jag var hos frissan sa jag det till henne. Men hon påstår att jag har mycket hår och lovade tala om för mig när jag blir tunnhårig.

Nu läser jag i annonstidningen "Hälsokraft" att jag inte alls behöver oroa mig. Det finns ju hur mycket hjälp som helst att få. Man behöver bara regelbundet svälja några kapslar av ett kosttillskott, och utbudet av sådana är stort och varierat.

Enligt reklamen för de olika produkterna får man märkbart glänsande tjockt hår med mycket volym och lyster, färre kluvna hårtoppar, ökad hårtillväxt och mindre håravfall. Man behöver inte längre gå omkring med tunt, risigt och glanslöst hår. På bara sex månader får man 13% tjockare hår!
Med andra ord rena lyckopillren för håret.

Maken som ser ut som ett kalhygge i huvudet trivs bra med det. Men även om han inte gjorde det, så tror jag inte han vill betala drygt fem kronor per kapsel, som vid regelbundet intagande i minst sex månaderen, kommer att gå lös på många tusenlappar. Nej, det är nog lika bra att han låter bli, för det kan bli ännu dyrare med en kraftig kalufs. Som det är nu behöver han inte gå till frisören. Jag klipper till honom (förlåt, den var dålig). När det behövs så kör jag några varv runt månen med trimmern. Pengarna som han "sparar" lägger han på sin hobby fisket.

Om nu de här prepareten håller vad de rundnätt lovar, så behöver kanske frisörerna inte längre fixa med löshår och tupeer. Men jag tvivlar starkt, vad det gäller den saken så behöver frisörerna nog inte oroa sig.

Jakthunden Bila

Titta här vem jag träffade idag! Lilla charmiga Bila. Hennes husse bytte garageport hemma hos min son och svärdotter, och Bila fick följa med. Jag körde dit och lämnade en tidning, och som vanligt hade jag vovvagodis med mig i fickan. Härligt doftande rå torkad våm (komage) i små bitar. Gissa om jag blev populär.

Dollys Bila som är hela hennes namn, är en ettårig wachteltik. Även om hon är väldigt sällskaplig och tillgiven, så skaffade husse henne främst för är hon är en duktig jakthund, stötande och kortdrivande. Hon kommer från Pugerups Gård i Snogeröd. Enligt Bilas husse så finns det en hemsida, tyvärr hade han inte adressen i huvudet men det går bra att ringa 0413-33272.

Till våren kommer det en kull valpar till. Det är dock inte vem som helst som får köpa dem. Man måste vara en aktiv jägare. På fotot här har Bila och husse en liten mysstund.

Campingen i vila och bommarna nere

Igår fick jag ingen promenad, det blev mörkt innan jag hade tid att gå ut, så då fick det vara. Men, jag mår inte bra om jag inte får gå en runda i dagsljus och andas in lite frisk luft. Jag blir rastlös.

På förmiddagen idag regnade det, men vid halvtvåtiden var det uppehåll och vindstilla, så då gick jag ut. Det var lika bra att passa på för det var alldeles blygrått i kanterna. De personerna som jag mötte på promenaden, kunde man räkna på ena handens fingrar. Ett tag efter att jag kommit hem började det regnet igen.

Campingen i Gamla Lerberget står nu helt öde. Det finns bommar in till campingen, både där man ska köra in till skogen och ner till havet. De öppnar sig när man sticker in ett kort, men nu är de nere och låsta till nästa sässong.

Inte förrän idag lade jag märke till texten som står på den ena stolpen till bommen. "Gå ej under bommen"! Lite överflödig uppmaning kan jag tycka, för hur i all världen skulle det gå till? Den når ju mig knappt till höftbenet. Men det är klart, hade man varit Limbodansare så skulle man nog klarat det. Jag föredrar dock att gå bredvid.

Ryds marknad med många original och kalvlever

Ryds marknad i Höganäs började med regn, men strax efter klockan ett blev det uppehåll. Då körde vi dit tillsammans med våra goda vänner Lena och Lars. Som vanligt var där trångt i gångarna. Den här dagen är för många den stora hemvändardagen.

Utbudet av varor är stort. Mycket t-tröjor, strumpor och andra kläder, väskor, livremmar och plånböcker, korvar, sill och godis, korgar, borstar, julprydnader och mycket mycket mer.

Själv köpte jag två schalar, älgkorv och kryddor. Egentligen skulle jag ha köpt en plånbok också, men kom inte till skott. Den jag har är ju fortfarande helt intakt och håller säkert till vårmarknaden.

Något som är ännu roligare än att handla, är att gå runt och titta på folk. Sällan ser man så många orginal som på en marknad, oavsett vilken marknad man går på. Den fräscha killen på fotot stack verkligen ut. Jag gick fram till honom och talade om att jag tyckte att hans outfit verkligen var orginell och välgjord, den var läcker på honom. Då talade han stolt om att han själv designat den. Jag frågade om jag fick fotografera honom, och det var helt ok.

Som vanligt var det kallt och jag frös från fötterna och upp till öronen. Det var skönt att sätta sig i bilen och köra hem.

Ikväll har vi ätit stekt kalvlever med morötter och lök, det smakade smaskens med gräddsås, mjölig potatis och lingon till.