Dunkers, "A kick out of Africa"

Idag har jag jobbat som ledsagare några timmar. Jag hämtade kvinnan som jag hjälper klockan två. Vi började med att köra till ett litet kondis i Norra Hamnen. Där handlade min "brukare" ett bröd och några kakor, det kostade 140 kronor! Därefter körde vi in till Dunkers och tittade på utställningarna. Helsingborg från förr var verkligen intressant. Den här gamla P-automaten till exempel. Enligt texten på automaten kunde man kunde lägga på som mest en krona. Då fick man stå på parkeringen i fyra timmar. Alltså kostade det 25 öre i timmen. Undrar hur mycket bensinen kostade då? Enligt Uno-X bensinprislista år 1966, kostade premium 82 öre, regular 80 öre och oljeblandad (2%) 85 öre litern. År 1974 kostade 98 oktan 91 öre litern.
Ack ja, det var tider det.  

Efter rundvandringen på första våningen åkte vi upp till tredje våningen och tittade på utställningen "A kick out of Africa". Det är den danska fotografen Tine Hardens kärleksförklaring till det afrikanska folket och en passionsförklaring till fotbollen. Tiden gick fort. Jag lämnade av min "brukare" klockan fem.
I kväll har vi ätit stekt sill och mjukstekt lök, potatismos med persilja, rårivna morötter och lingonsylt. Jättegott.
  

Malmö Opera och Miss Saigon

Maken var ute och fiskade igår. Nä, men de var väl oväntat! De 2 damerna och 25 männen som åkte ut med båten, drog tillsammans upp ca 300 torskar, varav maken landade 15 stycken. Här ligger de uppradade utanför Reträtten, det vill säga friggeboden.

Han fick sällskap av två små bröder, Arvid och Valter, som konstaterade att de hade liknande overaller alla tre. Småkillarna tittade storögt på fiskarna.
Maken ringde Robert som kom hit och hjälpte honom att rensa och filea. Det blev ca 8 kg fileer. Robert fick hälften med sig hem. Maken rökade några av fileerna med citronpeppar på. Det blev inte alls så dumt.

Skepparen på båten åker föresten till Panama i morgon för att fiska. Han jobbar med fiske och vad gör han när han har semester? Åker och fiskar! Snacka om intresse.

I går kväll körde jag in till Malmö Opera och tittade på Miss Saigon. Salongen var fullsatt. Ah! Det var verkligen en både se- och inte minst hörbar föreställning. Jag njöt alla de tre timmarna som föreställningen varade. Tiden gick fort. Handlingen utspelade sig i Saigon (= Ho Chi Ming City) i Vietnam och Atlanta i USA. Jag har semestrat i båda städerna. Jag skulle i första hand vilja åka tillbaka till Vietnam.

Något som förvånade mig var, att en kille i 20-årsåldern, hade en tjock röd stickad mössa nerdragen i pannan och över öronen på sig hela föreställningen. Hans tjejkompis hade förutom nylonstrumpor och minichorts, på sig en lång halsduk virad om halsen och en tjock och bylsig Canada gos jacka, både halsduken och jackan behöll hon på sig hela tiden.
Är ungdomen nu för tiden ovanligt frusen? Åtminstone upptill.

Den här vackert pyntade granen stod i  foajen.

Motionssimning med förhinder

Usch, jag är så trött på det här gråa vädret med regn och fem plussgrader. Maken gick ner på piren och kastade, han hoppades givetvis på att få en öring eller lax, men det smög sig även idag.
Själv körde jag till simhallen, trodde att där skulle vara lugnt, men hej vad jag bedrog  mig.
Barnen börjar inte skolan förrän i morgon, så där var fullt med ungar, föräldrar och mor- och farföräldrar.
Ljudnivån var emellanåt olidligt HÖG, inte bara i bassängen utan även i duschrum och omklädningsrum.

Badvakterna hade dålig koll. Halva bassängen är avdelad för motionssimmare, men även där simmade barnen kors och tvärs. Till slut tröttnade jag och gick upp och sa åt en badvakt att ingripa.
Jag vill inte riskera att ofrivilligt råka sparka till ett barn och jag vill inte heller stanna upp eller simma extra rundor för att undvika kollision. I ren irritation simmade jag några extralängder för att bli av med ilskan. Jag hörde att det var mer än jag som knorrade och sa ifrån, och det hjälpte. Ja, ja vi får hoppas att det inte upprepas, men hädanefter ska jag försöka undvika att gå dit när det är skollov.

Residenset i Malmö Trettondagsafton

Även den här Trettonaftonen var vi bjudna till Meta och Lars i deras Residens i Malmö. Det är en fantastiskt vacker byggnad och det är en förmån att få gå runt och titta och njuta av den vackra, historiska interiören.
Värdparet är pålästa och delger oss gärna Residensets historia och berättar om de som tidigare har residerat där. Mycket intressant.

I hallen hänger ett porträtt av Karl den femtonde.

Meta och Lars är ett fantastiskt värdpar. Till den här kvällen hade de både komponerat och själv tillagat en underbart god trerättersmiddag.

I Karl den femtondes gula salongen tog jag det här fotot på från vänster Lars M, Bengt-Åke, Janne (dvs maken), vår värd Lars P och Carl-Olof.

Därefter blev vi damer fotograferade framför tavlan som Karl den 15:e själv har målat. Han dog för övrigt i det här rummet.

Från vänster står jag, Ingela, Lena, värdinnan tillika landshövdingen Meta (Margareta Pålsson) och
Ann-Marie.
Tänk, i mina ormskinnssandaletter med hög cigarettklack som jag har på mig här, har jag dansat mycket, bland annat många turer i argentinsk tango och Cha cha. Det är väl tveksamt om jag skulle klara det idag. Åtminstone inte i de här skorna.

Efter kaffet, som vi intog i den aprikosrosa salongen, provade Lena och jag klangen hos flygeln. Lena kunde åtminstone spela "Kalle Johansson". Det kan inte jag.

Meta och Lars har naturligtvis även en privat våning i residenset. Här sitter Meta och jag i den och har det trevligt, till vänster sitter Ann-Marie, det är sent, eller eventuellt tidigt på Trettondagen. Utanför fönstret syns Stortorget i Malmö.

Lars M och jag såg att inte mindre än fyra vita limousiner hade parkerat precis utanför Residenset, så vi gick ut, hämtade lite frisk luft och tittade på dem . De väntade på ishockeycelibriteter. Sveriges juniorer tog silver. En av limousinchaufförerna gav mig ett av deras plastade visitkort. Vad jag nu ska ha det till? Jag brukar ju inte åka limousine. Har för övrigt aldrig gjort det, men vem vet, det kanske kan bli av någon gång.  Nåja, hur som helst så det blev ett bra foto på Lars M och mej.

Klockan nio i morse gick vi ner i köket och träffade de andra för att äta en gemensam frukost. Det tog tid för vi satt och småpratade länge. När vi långt om länge var klara, tackade vi vårt värdpar, hämtat våra packningar och tog farväl av varandra. Vår värd Lars låste upp och  öppnade grindarna så att vi kunde köra ut. Vi var hemma vid tolvtiden. Även om vi hade förmånen att sova i jättefina sängar, så är vi duktigt trötta i dag. Maken har redan gått upp och lagt sig. Jag går nog snart efter honom.

Gå gärna tillbaka och titta in på förra Trettondagsaftonen. Jag publicerade det söndagen den 6:e januari 2013. Vi har inte ändrat oss mycket. Eller?

Hundraåringen är klart sevärd. Tji lax.

Laxfisket är lovligt nu, så jag triggade maken att gå ner och kasta från piren. Flera som stått där och kastat har fått fina fiskar. Maken stod där i flera timmar men det blev inget napp, av vare sig lax eller någon annan fisk.
Jag körde in till Helsingborg och gick på bio. Klockan ett gick filmen "Hundaraåringen som klättrade ut genom fönstret och försvann". Jag hade en fribiljett som gick ut den 22 januari, så det var ju hög tid att använda den. Filmen var sevärd. Det var väl ingen större konstnärlig upplevelse, men den lockade fram ett och annat skratt och många leenden, och det är ju bra så.

I kväll ska jag titta på "Stjärnorna på slottet". Det verkar lovande.

På havet och i bassängen

Även idag har en blek januarisol lyst upp det färglösa landskapet. För ovanlighets skull  började det inte blåsa förrän sent i eftermiddags. I både luften och i vattnet har det varit plus fem grader.

Maken har varit ute på havet idag. Efter en sjutimmars fisketur kom han hem med åtta fina torskar. De vägde från cirka fyra kilo och neråt. De är nu fileade och ligger i frysen. Det blev drygt fem kilo filéer.

Själv har jag varit i vattnet. Närmare bestämt i simhallen. Där simmade jag som vanligt tusen meter. Tack och lov så är halva bassängen avdelad för oss som vill motionssimma.
Det var många barn där idag och de hade sina föräldrar eller annan vuxen med sig. Anledningen var att barnen fortfarande har lov från skolan och föräldrarna har tagit fritt i mellandagarna.

I kväll har vi ätit kokt rimmad oxbringa och potatismos blandat med mosade morötter och persilja. Till detta hade vi riven pepparrot. Det var väldigt gott, och förmodligen också nyttig mat.

Leif GW Persson

God fortsättning på 2014. Det var första gången som jag skrev det nya årtalet. 
Hoppas att alla mår som de förtjänar - det vill säga bra.

Lena bjöd som vanligt på mycket och god mat. När vi hälsats välkomna bjöds vi på små kex med  foie gras (gåslever) och en liten klick fikonmarmelad, till detta fick vi ett glas gott Suternesvin. De här läckerheterna  hade Ann-Marie och Carl-Olof haft med sig.

Det här festlig dukade bordet hade en vacker blomsterdekoration som Lena också hade gjort. Den bestod av vita rosor, vit brudslöja och grönt. Vid bordet satt förutom värdparet, Nisse, Ann-Marie och Carl-Olof, Ingela och Bengt-Åke, maken och jag. På tallrikarna skulle snart sättas ytterligare en tallrik med generösa klickar svensk löjrom, creme fraiche, fint hackad rödlök, ruccola och smörstekta trekanter av franskbröd. Umm, det var himmelskt gott. Ingela och jag var som vanligt chaufförer (självvalt). Lena hade köpt alkoholfritt vin till oss. Både vitt, rött och mousserande vitt som vi skålade in det nya året i. Det var omtänksamt. Nisse och Lars hade köpt en fyrverkerilåda, med 60 skott i, den var större än en normal drickaback. Oj så många och stora stjärnfall den innehöll.

Vid tolvslaget är det många som avger nyårslöften. Då har man bestämt sig för att börja leva sundare. Man ska sluta röka, dra ner på alkoholen, äta mindre och sundare samt förstås börja motionera. Ack ja, det brukar märkas i simhallen där jag går. I början av året är där alltid mycket nytt folk, men det brukar tunnas ut efter ett tag. Visst är det bra att man vill ta tag i sitt liv, det har jag själv gjort många gånger. Går det inte första gången, så kan det gå andra eller tredje gången, eller kanske lite längre fram. Man får bara inte ge upp.

I M-magasin nr 15 läste jag ett reportage om Alzheimers. En sjukdom som ju även kallas för de anhörigas sjukdom.
Kvinnan i reportaget fick sin diagnos när hon var 54 år. I Sverige är 150.000 personer drabbade av den här sjukdomen. Cirka 10.000 är under 65 år. I dag finns ingen bot mot Alzheimer, bara bromsmediciner.
Men forskarna är optimistiska. Om 5 år kan det finnas en medicin mot Alzheimers sjukdom.
Jaa, låt oss för allt i värden hoppas det.

Ett litet glas rött vin varje dag kan skjuta upp eller bromsa Alzheimers sjukdom. Men det gäller att hålla sig till ett glas. Dricker man mer upphävs alla de goda egenskaperna.
Reservatol är en antioxidant som finns i rödvin. Reservatol finns alltså i röda druvor, det finns också i blåbär, lingon och tranbär. Tranbärsjuice är jättegott och lär även vara bra att dricka om man har problem med urinvägsinfektion. Dessutom är det nog svårt att överdosera det.

När jag handlar tjuvtittar jag ibland lite i skvallerpressen. Där kan man hitta en hel del intressant att läsa. Den här veckan bläddrade jag lite i Hänt Extra nr 1/2. Där stod att Tommy Körberg lagt av med alkohol och blivit av med en massa överflödiga kilon. Han har även fått en ny knäled i titan. Nu när han blivit lättare och ska stärka sitt knä, samt inte minst, ändrat sin livsföring har han börjat träna på gym. Foton på honom visar före och efter viktraset och träningen. Vilken förvandling!

Mikael Persbrant har också dragit ner på alkoholintaget och legat i hårdträning på gym med hjälp av en personlig tränare. Det har givit resultat. Wow! Nu matchar han sin Sanna som tränar och lever sunt.

Professor Leif GW Persson har deklarerat att han är vit från och med början av januari och fram till omkring midsommar. Det kan nog behövas för hälsans skull.
Det verkar som om gubbsen har tänkt till och tagit tag i sina liv (dåliga vanor). Duktigt!

Själv brukar jag, sedan några år, ta några helvita veckor då och då. Det är bra både för figurens och hälsans skull. Det går hur bra som helst. Jag ska göra likadant efter trettonhelgen.

I dag sitter vi som vanligt och njuter av nyårskonserten från Wien. Det är flera år sedan vi var var i Wien. Några dagar efter att vi kommit hem därifrån, brann Spanska ridskolan, men den byggdes ganska snabbt upp igen. Centralt i Wien vid Stefandom ligger Hofburg som är ett stort sandfärgat, underbart vackert slott med en stor park. Slottet har varit säte för otaliga kejsare och härskare. Idag är det den officiella bostaden för Österrikes president och är mycket mer än bara en byggnad. Det är ett stort område med massor av sevärdheter och jag skulle mer än gärna åka och besöka det igen. Inredningen är överdådig med mycket vitt och guld, stora vägg- och takmålningar i pasteller och fantastiska ljuskronor.
Nej nu blir det snart balett, det vill jag inte missa.