Jacques Chirac om maten i London

Även idag har jag jobbat som vikarierande kyrkoskrivare. Det blev en lugn arbetsdag. Om cirka en timma kommer maken hem. Här har jag tagit fram och förberett det vi ska ha till middag i kväll. När jag kom hem bytte jag kläder och cyklade sedan till Mölle Fiskrökeri och handlade. Jag köpte tio havskräftor som vi ska ha till förrätt. Därefter stekt rödspätta med grovt skivade brynta champinjoner och vår egenodlade potatis, som jag precis varit ute och tagit upp. Vita och fina, skalet kan man bara gnugga av. Djupfrysta ärtor, tomat- och citronklyftor samt skirat smör fulländar det hela. Spättorna bryner jag på stekjärnet och skickar sedan in dem i ugnen tillsammans med de brynta champinjonerna. Över det hela strör jag klippt dill, även den från trädgården. Jag lovar, det är jättegott. Senare på kvällen, framför TV´n, tar vi jordgubbar och glass, om vi orkar. Göran Persson (vår före detta statsminister) berättar vad Jacques Chirac, (Frankrikes före detta president) sa när de i London av Tony Blair bjöds på kanintournedos med rotmos, sönderkokta gröna ärtor och löksås..... "Detta är ingen måltid, det är en bestraffning". Ja, jag kan inte annat än hålla med honom.

Ut i det blå och skofynd

Idag och i morgon vikarierar jag som kyrkoskrivare i Den Gode Herdens kyrka på Drottninghög. Halv sex i morse ringde väckaren, då sängen var som goast. Några minuter i sju grenslade jag min stålhäst upp till 111:an där jag tog bussen strax över sju. Mindre än en halv timme senare klev jag av vid Berga trafikplats på E 4:an och tjugo i åtta stod jag utanför kyrkan. Fram till klockan tolv hade jag bland annat handlagt en begravning och skrivit in predikoturerna på datorn för nästa vecka och sänt iväg det till HD. Allt gick jättebra och jag kände mig nöjd när jag klev på bussen igen vid E 4:an för att åka hem. Tog fram HD som jag inte hann läsa i morse. När jag tittade upp från tidningen var vi i Fleninge. Aj då! Jag hade klivit på fel buss. Jag frågade den äldre damen som satt bredvid mej vilken busslinje vi åkte. Hon hade inte en aning. Hon visste inte heller om den gick till Höganäs. Jag beslöt att sitta kvar , det kunde ju bli intressant att se var vi hamnade. Vi åkte bland annat igenom Hasslarp, Varalöv och Strövelstorp. När bussen stannade vid Stortorget i Ängelholm fick jag höra att slutstationen var Båstad. Då klev jag också av där, gick tvärs över gatan och tog nästa buss som gick till Knutpunkten. Bussen till Höganäs fick köra inom Domsten eftersom det varit en olycka på 111:an. Det blev snabbt långa köer på båda hållen och vi stod stilla långa stunder. Hemresan tog drygt två och en halv timme, men då hade jag ju också sett mej omkring lite. Sko-Bo i Höganäs ska slå igen och började sin utförsäljning idag. De lämnade 50% rabatt på alla skor och stövlar. Jag hörde att det blev rena kaoset när de öppnade i morse. Man trängdes för att komma in och drog och slet i skorna. När jag tittade in där vid femtiden var så gott som allt sålt. Men, i en hög med barnskor hittade jag en svart pumps, Sköna Marie, i storlek 40 som satt som en smäck på foten. Det paret blev mitt för 425 kronor. Bra köp med tanke på att de hade kostat det dubbla. Ack ja, vilken dag!

Roligt på bussen

Nu har jag redan rest för 578 kronor med Skånetrafikens sommarkort. Idag hade jag en trevlig pratstund med den kvinnliga chauffören som körde linje 220 från Knutpunkten till Lerberget. Jag satt på platsen längst fram till höger om henne. Får du aldrig känning av magkatarr frågade jag. Flera personbilar, mest taxi, slängde sig in framför bussen i bussfilen, där de inte får köra. I en rondell vid Olympia var bussen inne i rondellen när en stor långtradare med släp trängde sig in så att hon fick ställa sig på bromsen. Hon hade ju företräde! Jo sa hon, visst blir jag förbannad, men jag måste ju hålla tyst. Det är enklast att släppa fram dem. En tonårskille längre bak i bussen pratade så högt i sin mobil att det störde. Hade jag bara vågat så skulle jag sagt åt honom att byta mobil. Köp en sån som min, i den behöver man inte skrika. Men jag sa naturligtvis inget. Två propra äldre gentlemän träffades på bussen och jag förstod att de inte kände varandra sedan tidigare. De satt snett bakom mej talade ganska högt (de hörde nog inte så bra), den ene frågade den andre om han visste vad Ginger Ale är för nåt. Han gillar att blanda grogg på den. Men vad är ginger egentligen? Ja,den andre gubben visste inte och ingen annan sa något, så jag vände mig om och talade om att det är engelska och betyder ingefära. Han blev tacksam för att jag upplyste honom och tackad för det. Sedan fortsatte han och den andre gubben att spela kort - utan kortlek. De talade om vilket kort som gällde, till exempel ruter knekt eller spader åtta. Chauffören och jag lyssnade och log. Chauffören sa till mig att en sån här trevlig körning hade hon inte haft på länge. Ja, det var trevligt. "Passagerare som du lättar upp resan" sa hon. När jag klev av spelade gubbarna fortfarande kort. Nu när jordgubbarna är så billiga (25 kr för en toppad liter) och goda, så frossar jag i dem varje dag. Den här lilla godingen ser ut som ett hjärta.

Gungstol och cykel sålda på Blocket

Så där ja. Nu har jag sålt makens gamla cykel som har stått här och skrotat. Den åkte ut ur Reträtten (friggeboden) när den nya fick sin plats där. Sedan dess har den fått stå i carporten till ingen nytta. Jag lade ut den på blocket och inom en timma var den såld. Jag begärde och fick 500 kronor. Jag hann inte ta bort annonsen innan tre andra hörde av sig. Så att sätta in och ta bort annonsen tog mindre än två timmar. Min farmors ca 150 år gamla gungstol, har stått på undantag nu i 20 år. Det är inget fel på gungstolen, men den användes aldrig, så även den lade jag ut på blocket. Idag sålde jag den till en svensk tjej som bor i Frankrike. Hon ville möblera med något genuint gammalt från hemlandet. Hennes väninna, som bor i utkanten av Höganäs, kom och hämtade den i förmiddags. Även gungstolen sålde jag för 500 kronor. När jag hade lovat bort gungstolen, hörde fyra andra tjejer av sig och ville köpa den. Av namnen att döma så är det unga tjejer. Ja, där ser man. Mycket av det gamla blir populärt igen. Jag får nog göra en inventering i huset och se om vi har fler saker som står undanstoppat här till ingen nytta. Nu lever vi ju verkligen inte i misär, men jag tycker att det här citatet är bra. "Det är ren galenskap att leva i misär för att kunna dö rik." Juvenalis, romersk tänkare och satirdiktare, år 60-130. (!?)

Sommarkortet

Jag är en berest kvinna. Idag har jag varit i Malmö. Hur man reser skiljer sig i princip inte så mycket åt, vare sig man reser till USA, Vietnam, Kristianstad, eller som idag till Malmö. Ja det skulle väl i så fall vara packningen, men inte ens packningen är mycket större på en långresa, man lär sig. Jag har ju köpt ett "Sommarkort". På det kan jag resa hur mycket jag vill i hela Skåne i två månader. Idag hade jag bestämt träff med med en väninna/sierska i Malmö klockan tre. Eftersom jag aldrig har åkt tåg till Malmö var jag ute i god tid. (Minst sagt). Redan fem i tio (!) cyklade jag till busshållplatsen och hoppade på bussen ca fem över tio. På Knutpunkten i Helsingborg fick jag vänta i drygt en halvtimme på Pågatåget som gick till Malmö. Klockan tolv var jag på Malmö Centralstation. Nu skulle jag slå ihjäl tre timmar, men det var inte så svårt. Först gick jag till Stortorget och sedan vidare till Gustav Adolfs torg. Där köpte jag en liter jordgubbar. Fortsatte till Triangeln, där vände jag och gick samma väg tillbaka. På min långa promenad gick jag in och ut ur flera affärer utan att handla något - trots rean. Min väninna/sierskan Birgit Jörnbrant och jag hade ett mycket trevligt samtal på drygt 1,5 timme. När jag åkte hem började jag med linje 4 från Värnhemstorget till Malmö centralstation. Där tog jag snabbtåget som gick till Stockholm och som gjorde uppehåll i bland annat Helsingborg. Oh, måtte det bara stanna i Helsingborg tänkte jag när jag gick ombord. Men sen tänkt jag, va f-n, jag hänger med vart det än bär hän - men det stannade, som det skulle, i Helsingborg. På Knutpunkten tog jag buss 222 till Lerberget. Där vid busshållplatsen stod min vackra svarta Skeppshultcykel och väntade. Jag var hemma igen vid halvsjutiden.

Midsommar 2013

Midsommar, visst är det ett vackert ord. För oss som bor på de här nordliga breddgraderna har det en speciell innebörd. Vi har kämpat oss genom en lång och kall vinter då vi bara längtat efter långa dagar med sol och värme. Midsommar är klimax. Efter den här viktiga sommarhögtiden vänder vi så sakta åter mot mörkare, och så småningom kallare tider. Fast nu tar vi en årstid i taget - och nu är det sommar. Midsommarafton (igår) vid lunchtid, tog jag årets första dopp i sundet, tillsammans med Anna, min svärdotter. När vi väl hade doppat oss var det riktigt behagligt. Vi låg i och simmade en god stund. På morgonen var det 18,6 grader, så det måste ha varit omkring 20 när vi klev i. Det var ljuvligt. På land var det sol och nästan trettio kvalmiga grader varmt. På kvällen var Janne och jag tillsammans med Robert och Anna, bjudna till Lena och Lars i Åstorp. Det blev en härlig kväll där även Nisse (Lenas far) och Ingela och Bengt-Åke var bjudna. Lena och Lars bjöd som vanligt på på en massa god mat. Ingela och Bengt-Åke bidrog med mycket gott till sillbyffén. Jag var självvald chaufför och mådde hur bra som helst i morse. Idag var vi på vernissage i Viken. För övrigt har det varit en slappedag. Igår klockan tre på eftermiddagen, var det fullt med barn och vuxna som dansade runt majstången på hamnplanen i Gamla Lerberget i strålande sol. Idag, midsommardagen, såg majstången lite sliten ut. Men ok, det regnade ju i går kväll och även idag har den varit utsatt för både stark blåst och regn. Det var nog tur att den var förankrad i båthytten annars hade den kanske blåst omkull.

Lars Wallin på Dunkers

Jag har jobbat två skift i dag och det har varit trevligt hela tiden. I förmiddags var jag på pastorsexpeditionen till Den Gode Herdens kyrka i Helsingborg och fräschade upp mina kunskaper från tidigare vikariat. Jag bokade in ett barndop och gjorde en annons till HD, och allt gick bra. Ah, de kändes bra. Klockan två hämtade jag en kvinna, några år yngre än jag, som jag är ledsagare åt. Vi körde in till Dunkers kulturhus och tittade på Lars Wallins fantastiska kreationer. Varje plagg är ett konsthantverk! Han måste ha fenomenalt skickliga sömmerskor. Det var mycket broderier, paljetter, Swarovskikristaller och givetvis en mängd ljuvliga sidentyger och spetsar. En av klänningarna i guld var helt översållad av påsydda stenar. Den var handsydd och vägde en hel del. Suck, det hade varit en upplevelse att bara få prova en av de här skapelserna. Tänk att få gifta sig i en av de här brudklänningarna (suck). Var och en av dem är nog värd en smärre förmögenhet. Där fanns även läckra skor som matchade klänningarna. Jaa, här fanns verkligen mycket vackert att vila ögonen på. Det gick lätt att spendera några timmar där, men jag skulle gärna se dem en gång till. Efteråt tog vi oss ner till restaurangen och tog en fika. Det var mysigt att sitta där och titta ut på båtarna i småbåtshamnen. Det var grått över Danmark, åskan mullrade på avstånd och regnet öste ner, och det var kvavt. Vi gick därifrån klockan sex när Dunkers stängde. Strax före sju lämnade jag av min väninna vid hennes dörr. Vi tyckte båda att det hade varit en mycket trevlig utflykt. Nu ska jag titta på "Det nordiska deckarundret" på TV4. En fransk dokumentär från 2011.