Släck icke ljuset

I går var vi bjudna till Ann-Marie och Carl-Olof i Strövelstorp, och som vanligt var jag självvald chaufför. Övriga gäster var Ingela och Bengt-Åke, Lena och Lars och Meta och Lars. Välkomstdrinken denna bistra kväll var passande nog värmande glögg.

Till förrätt fick vi Carl-Olofs erkänt goda kantarellsoppa, gjord på egenhändigt plockade kantareller. Huvudrätten (där vi var försökspersoner) var kokt skinka i cherrysås, kokt ris och grönsaker. Till efterrätt ytterligare ett lyckat experiment, direkt från ugnen, äpplen med coccos serverade med vaniljsås.

Senare fick vi kaffe, och te för den som så önskade, samt chokladtårta. Resten av kvällen blev det utspädd pys (=grogg).
Jag kan nästan garantera att inte någon var hungrig vid frukosten idag.

När vi körde hem strax efter klockan ett i natt var det beckmörkt. På väg 112 vid Jonstorp står den här trevligt välkomnande skylten. Jag kunde inte låta bli att stanna och ta ett foto. Att släcka ljuset hade jag dock inte en tanke på. Fast i och för sig var det väl inte billjuset som åsyftades.
I nederkanten på fotot syns små prickar. Det var mötande fordon.

Rosor och rödspättor

Titta här vad maken kom hem med ikväll! En underbar bukett rosor. Varför fick jag dem då? Ah de måste bero på att jag är så underbar (sa han i alla fall). De hade så långa skaft så jag fick skära bort nästan två decimeter. Måste investera i en högre vas.

Som vanligt på fredagarna åt vi fisk (det kan också bli skaldjur). Jag hade fixat en jättegod middag. Stekta rödspättor drygt 600 g/st. Till detta färska stekta champinjoner och kokt potatis, samt en flaska väl kyld Chardonnay.

Jag blev lite förvånad när biträdet på Mölle fiskrökeri frågade mig hur många de två fiskarna skulle räcka till. Två spättor kan ju inte räcka till mer än två personer, en var så klart!
Av de smörstekta spättorna blev det inte mycket kvar. Inte mer än benen, och de var väl skrapade.

Prada och Tiffany & Co

Fortfarande dräller det in allsköns reklam om tips på julklappar. Vid det här laget måste jag ha asat iväg kilovis till papperscontainern.

På tal om julklappar, som vi inte köper, så kan jag tipsa om två affärer i Munchen som har mycket läckert att erbjuda - det vill säga, om man har ett värstingkort att handla med.

Maken står och tittar på herrkläder i Pradas skyltfönster, men vi förstod ju att det inte var lönt att gå in. Där fanns garanterat inga kläder i hans storlek XXXL eller skor i storlek 46-47. Möjligtvis skulle han kunna köpa en ficknäsduk eller en kravatt, men sådana använder han inte.

Det är ju möjligt att "Djävulen bär Prada" men maken gör det inte.

Jag brydde mig heller inte om att gå in på Tiffanys. Föresten undrar jag om dörrvakten hade släppt in mig? Tror inte att deras kunder brukar besöka dom i sandaler och Fjällrävenshorts. Föresten så har jag, tack och lov, ingen större längtan efter dessa fantastiska juveler.

I Kitzbyhel gick vi runt och fönstershoppade. Maken som gillar klockor såg i en uraffär en verkligt exklusiv herrklocka. Det var en stor blaffa i guld fullsmockad med briljanter. Den kostade i runda slängar en miljon. Med en sådan på armen behöver man nästan ha en livvakt.

Nej som sagt var, vi lägger inte pengar på julklappar. Det finns så mycket annat att lägga dem på. Förutom alla löpande utgifter blir det resor och god mat.

Lucia, brunkål och en badmössa

I morse klockan sju tittade jag på lucia på TV´n från Uppsala domkyrka.
Det var stämningsfullt, och som vanligt satt jag där med tårar i ögonen.

När jag var på Bogrens i Höganäs och köpte julfrimärken, blev jag betjänad av den här glada lucian i sin hemstickade luciakrona. Hon är verkligen en värdig representant för luciakåren.

Det har regnat nästan hela dagen i dag och enligt nyheterna blåste det tjugo sekundmeter i Helsingborg. Då har det säkert blåst lika mycket här i Lerberget.

Ett måste på vårt julbord är brunkål. Den har jag gjort idag, en stor gryta. Det var meningen att jag skulle frysa in allt, men det smög sig, en stor portion hamnade i min mage, kunde helt enkelt inte låta bli.

Vid halvtretiden var jag i simhallen. Köpte en badmössa, mina ljusa hårslingor gillar nämligen inte klorerat vatten, samt ett par nya simglasögon för att skona mina ögon. Gummibandet på mina gamla hade gått sönder.
Den stora bassängen fick jag ha helt för mig själv. Jag simmade 44 längder, vilket blir 1.100 meter. Därefter gick jag upp och satte mig i bubbelpoolen, även den hade jag för mig själv. Ah vilken lyx.

I omklädningsrummet pratade jag med en förståndshandikappad tjej i 25-årsåldern. Jag brukar prata med henne. När jag tog på mig rena trosor tog jag också fram ett litet trosskydd och lade det i trosan. "Har du mens"? undrade hon. Nä sa jag, den är slut nu. "Det är min med" sa hon. "Jag ska inte ha den igen förrän om två veckor. Jaha ja.
Själv fyller jag 68 år till våren, men det var ju lite kärt att hon frågade.

I kväll ska jag ta hand om mina händer. Först gnuggar jag dem med salt från Döda Havet, så dyrt salt har jag aldrig köpt förr, men det är verkligen bra. Därefter ska jag fila och måla naglarna.

Crescent August, Nobel och mer storm

Ok, jag föll till föga och köpte drömcykeln till maken. En alldeles ny modell som heter Crescent August och är i lodengrön metallic. Den fanns i två storlekar, givetvis blev det den största. Gjord i aluminium är treväxlad.
Tyvärr vägrade han att titta på cykelbyxor. Men föresten så fans det nog inte i hans storlek, annars hade det nog varit en syn för gudar.

I går blåste det 29 sekundmeter, i morse "bara" 20.
Slipern i g:a Lerbergets hamn där vi normalt brukar kunna backa ner med båttrailern, ligger nu helt under vatten. Husen som ligger utmed havet hade fått fasader och fönster nersmetade med tång och saltvatten. Vi såg en man som var ute och spolade av sitt hus. På vägen låg det massor med tång och på en del ställen stod vattnet högt, vågorna slog fortfarande över vägen, vilket syns på fotot.

Maken har varit ute och spolat av våra fönster. Det är trevligt att kunna titta ut.

Nu ska jag snart sätta in en "Stinas kyckling" i ugnen. Till den ska vi ha mandelpotatis som jag har tvättat och halverat och lagt i en form med olja samt strött över lite flingsalt och timjan. Lite grönt och en flaska rött kommer att fullända den här måltiden.

Jag ska bara titta klart på när kungen delar ut Nobelpriset. Kungafamiljen ser inte glad ut vilket är fullt begripligt. Stackars Silvia. Madeleine struntade tydligen i att komma hem. Hon hade väl viktigare saker att göra än att representera Sverige och hedra Nobelfestligheterna med sin närvaro. Men visst är det väl hennes jobb, som hon dessutom har ett icke föraktligt apanage för att utföra.
Min goda uppfostran förbjuder mig att skriva vad jag tycker om det.

Trafikfarliga gubbar bakom ratten

En olycka kommer sällan ensam. Det är så sant som det är sagt. I dag har jag råkat ut för inte mindre är två bilförare som definitivt inte hade sin bästa dag i dag, får man hoppas.

Strax efter kl 12.00 stod jag på trottoaren intill övergångsstället vid campingen i Gamla Lerberget och väntade på att några bilar skulle passera över övergångsstället som har en fartdämpande upphöjning på båda sidorna. Se fotot. Från Höganäshållet kom det ytterligare en bil och jag tänkte att det är väl lika bra att den också får passera innan jag går över vägen.

Döm om min förvåning när han strax innan övergångsstället kör över på vänster sida och passerar övergångsstället mot färdriktningen innan han åter kör över på höger sida!
Det var ju tur att han inte fick möte för då hade det blivit en frontalkrock.

Kan det vara så att han undvek att köra på den högra sidan som marginellt är lite högre än den vänstra? Jag tror säkert att bilen han körde klarar av detta hinder. Felet hittar man nog snarare bakom ratten på bilen. Vad jag förstår så är hans tolkning av trafiksäkerheten så, att om man just då inte får något möte så är det ok att köra på fel sida!? Han är med andra ord en synnerligen trafikfarlig gubbe.

Vid halvsextiden stod jag parkerad, kloss intill häcken, på gatan utanför min sons och svärdotters hus.
Väl synlig i skenet av en lyktstolpe. Jag och min son stod på uppfarten och pratade när jag såg hur grannen tvärs över gatan gick ut och satte sig i sin bil.
Han backade rakt ut på vår bil. Som tur var körde jag inte min lilla Clio utan "Crossen". Det small till rejält för han hade bra fart. Jag tog fram kameran (som jag nästan alltid har med mig) och tog foto på båda bilarna.

På vår bil kunde jag inte se någon skada, men jag får titta närmare i morgon när det är ljust. Hans bil blev däremot rejält intryckt.
Vet ni vad han gör? Jo, han kommer fram till oss och talar om att han inte såg min bil! En stor ljus Volvo som står väl upplyst!? Sedan slängde han sig in i sin buckliga bil och körde iväg, utan att be om ursäkt och utan att komma överens om vidare handläggning. Jag som var på väg att hämta en skadeanmälan i vår bil.

Han ska vara väldigt tacksam för att jag och min son inte just då stod vid bakluckan vid min bil, det var med fem minuters marginal och kunde ha slutat väldigt illa.

Vindsurfare i Mölle

Maken och jag hade tänkt gå på julskyltning i Höganäs i dag men det smög sig. Det blåste, inte storm men i alla fall en rejält frisk vind.

Vi körde till Mölle och gick på julmarknad i Stationshuset och i annexet. där fanns det mycket fint, som vi inte behövde.
I hamninlopet kämpade vindsurfarna med vågorna. Att de bara orkade. När de väl kommit upp på brädan stod de inte kvar så länge innan de knuffades omkull av en annan våg.

I kväll stekte jag isterband från Vaggeryds chark och gjorde ett gott potatismos med persilja i. Maken fick plocka fram en påse lingon från frysen och koka lingonsylt. Det hör till givetvis till. Mycket gott.