Elände, rånade pensionärer och små ljusglimtar

Dagens HD (Helsingborgs Dagblad) innehåller en massa elände. Tag bara första sidan, "HIF gled ner från toppen". Aj då, det var ju inte så kul. Eller den här, "Drömmen om långa naglar blev en plåga". Stackars tös, hon skulle ju ha vänt sig till ett proffs, det blir inte dyrare. Själv ska jag få mina naglar fixade om några dagar. Det är sex veckor sedan sist. Alla mina naglar är fortfarande hela, det enda jag gjort är att fila ner dem två gånger. Se gärna tidigare anteckningar och foto från den 2 juli 2009. Jag kan varmt rekommendera Malin.

Andra svarta rubriker, "Kvinnas skrik stoppade väsktjuv, Fyra gripna efter hot på parkeringsplats, Man rånad på öppen gata och Tre män rånade tio ungdomar".

Ja, man kan rånas på många sätt. En stor grupp lättrånade är pensionärerna. Det kommer mig osökt att tänka på min och andras pension. Den förra regeringen lånade på 1990-talet miljarder från AP-fonderna som de lovade betala tillbaka till pensionärerna. Jaha, och hur blev det med det?

Sittande borgerliga regering fortsätter att sno åt sig pensionärernas pengar. Det rör sig om flera hundra kronor i månaden. Man kan ju undra varför vi pensionärer ska behöva betala högre skatt på våra pengar, som var menat att skänka trygghet på ålderns höst. Vi har blivit lovade att pengarna ska betalas tillbaka. Närdå kan man ju undra? A, det kanske är så att man väntar på naturlig avgång. Men kan di va så jäkliga?

Jag instämmer med texten i den gamla progglåten "vem kan man lita på"?

Som väl är så är det inte bara elände. Jag läser att "Ung vänskap blir bara starkare". En ungsomsenkät visar att nästan alla har en eller flera vänner som de kan prata med.
En familj har tagit hand om en "Sköldpadda på vift". Så visst finns det ljuspunkter. Själv ska jag till tandläkaren idag. Det är naturligtvis först negativt, men resultatet ska bli bra så småningom.

På tal om vänner. Alla pensionärer borde också ha minst en vän som de kan prata med, men det kan vara svårt att ta sig ut till aktiviteter om man inte är så rörlig. Eller helt enkelt inte har råd. Hur ska man lösa detta problem?

Fådda kantareller och utflykt till Hornbeak

I fredags kom maken hem med en stor påse nyplockade kantareller. Han hade fått dem som tack för hjälpen för en tjänst. De minskade betydligt i omfång efter förvällningen. Jag frös in allt utom det som rymdes på två rostade mackor, himmelskt gott.

På förmiddagen i går (lördag) körde vi över till Hornbeak i Danmark, min son, vår svärdotter, maken och jag. Det tar cirka 20 minuter att köra över med vår båt. Vi hälsade på två grannar i gatan som också hade kört över med sina båtar. Det var knöfullt i hamnen men vi lyckades hitta en ledig plats. En liten båt som vår kan man lätt kila in.

Först gick vi en runda i byn och tittade in i affärer som hade utsalg (rea), med andra ord alla klädesaffärer. Under tiden satt maken och sonen i skuggan på en uteservering och njöt varsin kall bier. Vi handlade inget, vaken jag eller svärdottern, så det blev en billig runda, men jag var på vippen att köpa en stor Hortensia för bara 50 danska kronor. Tror nog att det var ett fynd. Därefter badade vi före lunchen. Sedan var det dags för ännu en runda i byn, innan vi gick till båten igen köpte vi varsin stor kulglass, maken tog en med både vispgrädde och sylt, som vi avnjöt på en bänk medan vi tittade på den livliga trafiken nere vid hamnen. I Danmark var det fint soligt och varmt väder hela dagen men vi såg att det regnade i Sverige. När vi körde hem igen såg vi att det rök kraftigt någonstans i Helsingborg. Läste i tidnigen idag att det hade brunnit på tippen.

Nyckelpigan i näsan och skottsäker väst

Ännu en dag med kanonfint väder. Både igår och idag cyklade jag till pensionärsbryggan i Viken och badade. Det var 20 grader i vattnet och 28 i luften. I förmiddags gjorde jag creps med gräddstuvade kantareller. Vi åt dem ikväll före kräftorna, Fishermans jumbokräftor. De var jättegoda så jag ska köpa fler av den sorten.

Vår trädgård har i några dagar varit fullkomligt invaderad av hungriga nyckelpigor. De var otroligt agressiva, anföll hela tiden och de bet där de kom åt. När jag gick och klippte vissen lavendel idag flög en in i höger näsborre och bet till. Salubrin på en tops lindrade smärtan.

Jag hörde att Dansk folkeparti vill införa ett förbud för skottsäkra västar! Ja, så kan man ju också bekämpa brottsligheten. I gängkrig med vapen och utan skottsäkra västar kan det nog bli ett stort svinn på de krigande. Men det kan väl ändå inte vara så politikerna menade? Hu så hemskt! Men vad vet man? Å andra sidan fixar man säkert fram de västar man behöver - lika lätt som vapen.

Regeringskansliet en förvaringsplats för omöjliga?

Jaha ja - vad var det jag sa? I går bekräftade man på Rapport det jag förutspådde. Att
regeringen tar hand om de sina.

Gotlands sparkade landshövding placeras på Regeringskansliet i Stockholm och får titeln generaldirektör. Nej, några arbetsuppgifter har Marianne Samuelsson inte fått, men hon är inte den ende. Det finns fler där som uppbär en hög lön utan att ha specificerade arbetsuppgifter! Allt enligt Rapport. För en redan ansträngd ekonomi är det definitivt inte bra.

Är de här personerna verkligen så hopplösa att det inte går att placera dem på ett vanligt jobb?
Men att bli utnämnd av regeringen, till ett uppdrag som landshövdning, kräver tydligen inte några större kvalifikationer.

I dag läste jag följande i HD, "88% av Gotlänningarna tyckte det var rätt att sparka henne. Få sörjer Samuelssons avgång. Den välkände gotländske turistentreprenören Pigge Werkelin anser att Marianne Samuelsson borde slutat som lanshövding redan för ett år sedan. Hon är helt enkelt inte kompetent för sitt uppdrag."

Med de omdömena kan man ju undra vad hon har att tillföra på sin nya arbetsplats. Ska man förstå det så, att om du inte klarar av det uppdraget du har och inte är kvalificerad att ta ett jobb ute på den öppna arbetsmarknaden, ja då blir du placerad på Regeringskansliet. En praktisk förvaringsplats - men ack så dyrbar.

Landshövding till arbetsmarknadens förfogande

Med anledning av Gotlands avsatta landshövding vill jag bara säga.........

Är det rimligt att våra skattepengar ska gå till lön åt en person som fått sparken för att hon inte skött sina arbetsuppgifter?

Marianne Samuelsson ska som alla andra arbetslösa, stå till arbetsmarknadens förfogande och vara beredd att ta ett lämpligt erbjudet arbete. Men med bibehållen lön? I det här fallet 78.800 kronor i månaden - aldrig i livet! Förutom lönen har hon dessutom en hel del förmåner, som till exempel fri sjukvård. Varför? I rättvisans namn ska även Marianne Samuelsson ha lika lön för lika arbete, och som arbetslös rätta in sig i ledet och vara beredd på att pendla, hur långt som helst, annars blir hon avstängd från ekonomisk ersättning, sådana är reglerna.

Jag kan inte se varför hon ska ha några speciella förmåner. Det var ju därför som hon fick sparken, för att hon enligt lagen inte behandlade folk lika, utan självsvåldig och rundhänt gav en del utvalda personer speciella förmåner.

Nu tror jag inte att hon behöver bekymra sig, regeringen kommer att konstruera ett lämpligt arbete till henne den tid hon har kvar till pensionen, med bibehållen lön och andra förmåner.

Fotoillustrationen kan ni tolka som ni vill.

En älskad och viktig knöl

Nej, det handlar varken om maken eller männen på fotot här ovan, fast de är säkert älskade de också.

Nej, nu menar jag riktiga läckerheter. En god potatis kan höja vilken dåligt tillagat kött- eller fiskrätt som helst. Likaväl som en dålig och illaluktande potatis kan fördärva en hel måltid. Det är inte kul att behöva skala bort halva knölen, och när det som är kvar smakar muggigt, usch. Dyrt blir det också.

Då kan maken, som en nödlösning, till och med äta ris, men aldrig i livet att han äter makaroner. Han fick nog av det i lumpen.

Till dillkött, kalops eller kokt torsk med senapssås vill man ju gärna ha en god potatis, som man kan gaffla upp såsen med. Nyttigt? Njaae, men gott. Man kan också njuta potatisen som den är med lite salt och en klick smör, mmmm.

Jag vet var jag får tag på kanonfin potatis, hos Larsviken i utkanten av Viken. Jag tror till och med att de har Sveriges största potatisbank. De har alltså både ett stort intresse och kunnande. Min svärdotters mamma köper sättor där som hon sätter ut och får en fin skörd hemma på Fårö.

När man kommer till Larsviken finns det alltid nyupptagen potatis. Några av mina favoriter är Kullens favorit, som är en riktig klassiker. Andra goda sorter är till exempel Early Rose och Amaldine. Men det är bara att sticka dit själv och botanisera bland de många sorterna. På fredag ska jag cykla dit igen och proviantera. Ni kan föresten själv titta in på http://www.larsviken.se/

Oscar, med dubbelt medborgarskap

Ja nu ja! Äntligen har jag kommit åt mina foton som skickats till mig från London. De låg förpackade i en klump, och jag kunde inte reda ut det själv. Tack för hjälpen Martin!

Den här nya lilla ljuvliga människan heter Oscar. Han föddes i London för ca 3 veckor sedan. Mamman är bördig från Åstorp och pappan är engelsman. Lille Oscar är en kopia av sin pappa. Jag har pratat med Oscars föräldrar som lämnat sitt samtycke till att jag publicerar ett foto på honom.

Just nu är min väninna Lena (hon som gjorde den fina fjärilstårtan) och hennes man i London för att bekanta sig med sitt lilla barnbarn. Jag pratade med Lena igår kväll och frågade, vad gör du? Jag sitter och tittar på Oscar sa hon. Ja men självklart, det kan inte finnas något annat som är viktigare.

Den lilla familjen kommer till mormor och morfar i Åstorp i slutet av augusti. Då ska vi få träffa Oscar. Maken har redan köpt en leksak till honom som både brummar och lyser. Jag har också köpt en sak men den är mjuk.