Helsingborgs Dagblad, Min mening

Där har jag en insändare i dag. Jag härsknade till på våra politikers njugghet mot pensionärerna. Man planerar att dra in på de redan låga rabatterna för pensionärerna till bland annat Sofiero och Dunkers kulturhus. Det är hutlöst dyrt för en pensionär som bara har en liten pension att leva på. Jag skrev och skickade in insändaren i tisdags eftermiddag och är väldigt tacksam för att den blev publicerad i dag. Om fler ryter till kanske politikerna kan tänka en runda till på det här och låta rabatterna vara kvar. Ja jag vet, det är förmodligen ett önsketänkande, men ändå. De ska få veta att de lever och att vi har ögonen på dem.

I måndags meddelade jag mina kompisar på Friskis & Svettis att jag, efter över tio år, lägger av som funktionär i receptionen. Jag har lovat att vara kvar så länge jag är schemalagd, det vill säga fram till Påsk. Därefter får de gärna höra av sig till mig om det krisar med personal. Är jag ledig så ställer jag självklart upp, det är fortfarande roligt, och naturligtvis blir de inte av med mig, jag kommer att fortsätta träna på gymmet och även delta i de andra aktiviteterna. På ovanstående foto står Pernilla och jag. Pernilla är anställd och jobbar i receptionen, jag jobbar också i receptionen, men som funktionär. "Funkis" är något av det finaste man kan bli, det tycker nog de flesta av oss som är det och även ledningen. Det har vi flera gånger fått bevis på. Jag kommer att sakna kontakten med motionärerna, de har blivit som goda vänner. Men vi springer ju säkert på varandra när vi tränar. Varför jag slutar? Jo, Senilteatern som jag är med i tar mer och mer tid. Vi är tio tjejer i pensionsåldern som har fantastiskt roligt när vi träffas. Både när vi spånar fram nytt material, repeterar och spelar för publik. Eftersom vi får fler och fler engagemang kan jag inte binda upp mig med annat. Nu ska jag snart köra in till min väninna Ewa som bor i Bjärred. Det känns tryggt att köra med Volvon i dag när det blåser 22 sekundmeter i byarna. Man har gått ut med en klass 2-varning. Maken har tagit min bil. Han ska serva den, eventuellt behöver den ett nytt batteri, den uppförde sig nämligen märkligt i går. Antingen var det helmörkt på instrumentbrädan eller så var det ett blinkande ljusspel. Oj, nu måste jag sluta, men det blev ju en hel del skrivet. Hej svejs!

Öresund Cup och "En oväntad vänskap"

Maken har varit ute och fiskat i helgen. Nä! Men de var väl ovanligt!? Hur som helst, han deltog i Landskronabåtarnas torsktävling "Öresund Cup" den 26-27 januari. Av de 80 som var anmälda och deltog den första dagen, var det bara 28 som fick upp fisk. Maken kom hem med en fiskpinne i går. Den lille torsken vägde 1,1 kg. Fillead blir det en lagom middag till mig.

Det var både många grader kallt och blåsigt. Fiskelinan är 0,23 mm tjock, men nerisad var den tjock som en manstumme. I dag var det mannfall på båda båtarna. Förvånar mig inte. Det var dimma, kraftigt snöfall och blåst. Nästan alla som fiskare har flytoveraller, varma huvor/mössor och dykarhandskar i neopren. Men en som ställde upp även i dag utan någon speciell utrustning var en härdad kille. Det måste han vara för han kom klädd i en träningsoverall i bomullstrikå, jympadojjor och toppluva. Sjöarna slog över båten så han måste ha kört sina kläder och skor i en torktumlare i går kväll för att hinna få det torrt till i dag.

Maken hade bättre fisketur i dag. Han drog upp 3 torskar på tillsammans 7,4 kg. Den största fisken under de här två dagarna drogs upp i dag. Den vägde 16,8 kg. Själv var jag på bio i går eftermiddags. Jag såg en fransk film som heter "En oväntad vänskap". Filmen berörde mig verkligen och gav mig och de andra i salongen flera goda skratt. En fantastisk film baserad på en verklig historia. Hade det varit fiktion så hade den varit lite to much och gråtmild. Hör att maken kopplar av framför TV´n (det vill säga, han snarkar ljudligt). Klockan är snart åtta så jag får nog väcka honom. Han kan lika gärna gå upp och lägga sig.

Hänt Extra Nr 5

Hur länge ska den här polarkylan hålla i sig egentligen? I morse var det minus 15 grader här utanför fönstret. I Kristianstad hade man 21 minusgrader. Brrr! I går hade jag några ärenden att uträtta i Helsingborg, bland annat inne på Väla. Jag gick en liten runda där inne och gjorde ett reafynd på JOY. En jättesöt lammullskofta från Rose Bund i Danmark som hade kostat 999 kr, köpte jag för halva reapriset, det blev 250 kr. Det kallar jag fynd.

Det här trevliga fotot finns publicerat i tidnignen "Hänt Extra" Nr 5. Flera har talat om för mig att de sett fotot där. I dag kom tidningen i brevlådan. Kul! Karin Florin och jag från Senilteatern i Helsingborg var uppe på scenen i Södertälje och fick instruktioner av Helge Skoog. Mycket lärorikt. Nu har "Senilteatern" nio (9) föreställningar inbokade från den 14 februari och till och med den 23 maj. Fler föreställningar lär vara på gång. Får se hur mycket vi hinner med. Vi måste nämligen även plugga in en ny föreställning. På måndag ska vi träffa en fotograf som ska ta porträttfoto av oss. De ska sitta uppe i Helsingborgs Teater, åtminstonne den dagen vi deltar i scenforum där, lördagen den 18 maj.

Rosor på kinden och solsken i blick

Ah! En sån underbar dag! I morse stod yttertempen på tretton minusgrader. Vimpeln på grannens flaggstång hängde absolut stilla och solen lyste. Maken åkte ut på en lång fisketur i dag. Kvart i sju hämtade han Tobias som bor längst ner i gatan. Från Helsingborg åkte de ut med fiskebåten Vandia klockan åtta, skeppare på den är Tomas. Båten var åter i hamn klockan tre i eftermiddags. Jag beslöt mig för att gå och möta dem. Det var ju kanonfint väder. Kvart över två tog jag mina stavar och gick längs med stranden till Viken. I Lerberget var det många som var ute och gick på isen. När jag var i höjd med fortet i Viken ringde jag maken och bad honom plocka upp mig någonstans längs med 111:an. Jag hann nästan in till Domsten innan han dök upp. Tobias kom hem med sju fina torskar och maken hade nio med sig hem.

På stekjärnet ligger byxorna (=torskrom) från några av fiskarna och puttrar i smör, kryddade med vitpeppar och salt. En av torskarna stekte jag hel i ugnen på 175 grader i varmluftsugn. Jag kryddade den med citronpeppar, lade den i en smörad ugnsfast form med ganska mycket klippt dill och öste den med vispgrädde. Till detta hade vi mjölig kokt potatis och gröna ärtor. Ummm, det var underbart gott. I morgon kan jag ha sovmorgon om jag vill. Maken måste gå upp tjugo minuter över fyra. Nåja, snart är det slut med det flackandet, i sommar blir han pensionär

Utsövd, långpromenad och färglös middag

I går kväll släckte jag sänglampan klockan elva och vaknade strax före sju i morse. Jag har alltså sovit sju timmar - i ett sträck! Det har inte hänt på, ja jag vet inte när. Normalt sover jag inte så många timmar. Maken däremot sover både högljutt, länge och gott. Innan han vaknade i morse hade jag hunnit med att både duscha, vika tvätt och duka. När jag fick med mig maken ut i dag på en promenad var klockan tolv. Solen sken och det blåste från öst, alltså frånlandsvind. Promenaden i dag tog ovanligt lång tid. Vi stannade först och pratade med Christopher som var ute och rastade Figge som är en Svensk-Dansk gårdshund. Lite senare stannade vi och pratade med först en dam som bor nere vid strandpromenaden och sedan med Chrisina och Chriser samt ett annat par som bor där nere. I kväll har vi ätit en ovanligt blek middag. Vit Lutfisk och gulvit senapssås, vit potatis och gröna ärtor. Efterrätten var lika blek, ljusgrön rabarberkräm och vit gräddmjölk. Det låter tråkigt men var jättegott. I kväll ska jag titta på en ny svensk kommediserie, "Familjen Holstein-Gottorp" som handlar om det svenska kungahuset, därefter "En pilgrims död" som kretsar kring Palmeutredningen.

200 år gammal? Fiskelycka - 11 torskar

Vetenskapen går framåt. I framtiden ska man kunna ändra generna så att de barn som nu föds ska kunna bli 200 år gamla. Tanken svindlar. Det första som slår mig är, att läkare som jobbar med gamla människors sjukdomar, måste få högre status än de har i dag. För att inte tala om den usla färdtjänsten. Vi 40-talister kommer att ställa krav på att den och allt annat som rör oss gamlingar fungerar. Men det är ju också rimligt att vi gör som Reinfelt vill, jobbar tills vi blir 75. Jag gör så gott jag kan. Några dagar i november och några i december samtr från den 2 januari och till och med i fredags den 11 januari, har jag jobbat som vikarierande kyrkoskrivare. I mars blir jag 69 så jag skulle ju kunna jobba några år till. Visserligen har jag trivts kanonbra och det har bara varit roligt att köra in till Helsingborg varje dag och jobba, men jag lägger av, om inte förr så när jag har fyllt 70.

Maken har varit ute och fiskat i dag. Han kom hem med elva torskar. Det blev 5,2 kg torskfilléer som nu ligger i frysen. Vi år räkor i går, i kväll ska vi ha köttgryta och i morgon blir det lutfisk. Man hör så mycket dumt, till och med av de man minst väntade sig det av, därav de följande citaten. "Den som fortfarande kan bli engagerad och förbannad i min ålder är uppenbarligen vid liv och levande." Ulf Lundell, författare och sångare. "Jag försäkrar er, att en dum som är lärd är dummare än en dum som är okunnig." Jean Baptiste Molière, 1622-1673, franska dramatiker, författare, skådespelare och regissör.

Residenset i Malmö Trettondagsafton

Trettondagsafton var jag och maken, tillsammans med, Lena och Lars, Ingela och Bengt-Åke och Ann-Marie och Carl-Olof inbjudna till Meta (landshövding) och Lars i Residenset i Malmö. Exteriören är vacker men interiören är ännu vackrare. Vilka enorma salar, och vilken inredning! Välkomsttdrinken fick vi i en av salongerna. Det var en fröjd att bara mingla runt och se sig omkring. Här står våra grabbar. Från vänster Carl-Olof gift med Ann-Marie, Janerik (maken), Lars M gift med Lena, Bengt-Åke gift med Ingela och Lars P som är Metas man.

Damerna är från vänster, Lena, Meta, Ingela, jag (Sigbritt) och Ann-Marie.

Alla salongerna låg ut mot Stortorget. Middagen intogs i Meta och Lars privata matrum. Kaffet på maten drack vi i ytterligare en annan salong. Alla salongerna låg ut mot Stortorget. Vi hade en storslagen utsikt genom alla de stora fönstren. På den stora balkongen på framsidan av huset, brukar kungaparet stå och vinka till folket. Det kunde vi inte motstå, vi kände oss också manade att stå där och vinka. Tyvärr var det mörkt och folktomt på torget så det var ingen som såg oss. Attans! Någon måste ju hålla i kameran, det fick Meta göra.

Det var fantastiskt att se alla ljusen och julgranen på torget som hela tiden skiftade färg på lamporna. Det fanns spakar bredvid där man själv kunde reglera färgen, beroende på vilken spak man drog i. Senare på natten var vi några som gick ut på torget och vinkade upp till Bengt-Åke som stod på balkongen. Maken och jag blev tilldelade det största och elegantaste sovrummet. Även detta ligger ut mot Stortorget. Strax efter klockan två (på natten) gick vi till vår svit. Vi ville ju gärna sova i den stora dubbelsängen några timmar. Den var go och vi sov riktigt gott. Klockan nio i morse serverades vi en frukostbyffé i Meta och Lars privata kök. Den avnjöt vi småpratande i lugn takt. Därefter lämnade vi våra rum. Tackade värdparet och körde norrut. Jag lär aldrig bli bjuden till en bal på det kungliga slottet, men det här var inte fy skam det heller.

Krossat glas, psalmböcker och rökt fläsk

Den här veckan, det vill säga onsdag, torsdag och fredag har jag jobbat på pastorsexpeditionen i den Gode Herdens kyrka i Helsingborg. Gud vad jag trivs! Min arbetstid är från klockan åtta till tolv, men ibland hinner jag inte bli färdig förrän klockan ett. Förutom begravningarna som kommer från olika begravningsbyråer har jag de här dagarna fått in en begäran om utträde ur Svenska kyrkan, men hör och häpna, även två begäran om att få tillhöra Svenska kyrkan. Det är inte så vanligt. Den ena ansökan kom från en svensk man och den andra från en kvinna med utländskt ursprung.

Psalmböckerna som ligger inne i kyrkan och som man kan låna när man är där, har en märklig förmåga att försvinna. I veckan fick vi en leverans med hundra nya. Eftersom det varit lugnt på pastorsexpeditionen i dag har jag haft tid att stämpla dem på försättsbladet med kyrkans namn, adress och telefonnummer. Nåja, det är ju ingen garanti för att inte de också försvinner. För övrigt har några firat in det nya året i kyrkans trädgård som ligger precis bakom kyrkan. Där låg fullt med diverse skräp och krossat glas på marken, man hade också slagit sönder en fönsterruta. Ett stenkast (ops!) härifrån ligger ett apotek. De hade fått tio (!) fönsterrutor krossade. Krossade glasflaskor vid ingången till kyrkan hör till vanligheten. Vaktmästaren brukar få sopa upp en massa nötskal, fimpar, läskburkar, glaskross och annat som man med förkärlek slänger på marken. Tack och lov så har man inte eldat upp någon bil här - ännu. Det gjorde man uppe vid centrum för ett tag sedan. Jag har inte förstått tjusningen med att krossa glas. Blir man glad av att krossa glas? Vill man kanske bara jävlas? Ja men då är det ju bra att det går ut över döda ting.

När jag kom hem i eftermiddags stod maken ute i reträtten (friggeboden) och karvade på rimmat fläsk och rimmad oxbringa som han hade rökt. Han rökte de här bitarna samt två stora sosidor (= två stora bitar rimmat fläsk) till Robert. Det var jättegott. I kväll ska vi ha stekta revben, man kan ju inte äta fisk varje dag. Jo föresten den kan man.