Semester med rekordvärme

Nedanstående är skrivet lördagen den 3 september 2011. Tyvärr så gick det inte att publicera inlägget den dagen. Jag försöker igen i morgon.

Maken och jag har varit på resande fot i två veckor. Som vanligt bilade vi ner i Europa och stannar där det ser bra ut. På vår resa ner till Österrike tog vi en övernattning i Kirsheim. När vi kom dit på eftermiddagen var det +36 grader. Dagen efter körde vi inom Wurzburg. En fin och sevärd gammal stad. Vi hade tänkt att gå runt och titta på bland annat residentpalatset som lär vara alldeles enastående. Men, vi orkade inte gå så mycket. Den dagen var det +37. Alla gick på trottoarernas skuggsida. Vi får besöka den staden en annan gång. Där lär vara mycket vackert att titta på. Vi gick i alla fall över en pampig gammal bro. Fotot är taget där.

I Österrike var det lika varmt så en av dagarna föreslog jag att vi skulle köra till Krimmler vattenfall, i nationalparken Hoke Tauern, Tyrolen, som är det största och längsta i Europa, med en gemensam fallhöjd på 400 meter. Tänkte att det skulle vara behagligt att gå i skogen där solen inte stekte på. Så fel jag hade. Det var tropisk värme och blev en rejält ansträngande brant vandring till toppen. Trodde nästan att jag skulle krokna. Vandringen upp och ner tog sex timmar. Vi såg många som vände halvvägs. Det var +33 i dalen och bara lite svalare där uppe. Alla sex vattenburkarna som vi hade med oss drack vi upp innan vi nådde toppen. Som tur var fanns det ett tankställe på vägen ner. Där i skuggan under ett parasoll smakade den kalla bieren himelskt.

En av de dagarna som vi besökte Kitzbyhl var den före detta världsberömde utförsåkaren Hansi Hinterseer, uppe på Hannenkamm där han gav en konsert.

Han är, i mitt tycke, en smörsångare som sjunger om bergen, rosor, sorg, lycka, smärta och hjärta. Jag köpte en box med tre skivor till maken. Han ville gärna ha dom. I bilen lyssnade på alla. Jag kunde inte skilja den ena cd´n från den andra, allt låter lika dant. Maken får gärna ha dem i sin bil.

Missförstå mig rätt. Hansi har en bra röst, även om röstomfånget inte är så stort, och repertoaren faller inte mig på läppen. Han ser bra ut och är trevlig i störta allmänhet. Jag lyssnar gärna på en eller två av hans låtar, men inte en hel radda.

Detta är årets absoluta höjdpunkt för hans hängivna fans. Det kostade inget att lyssna på honom där uppe, man betalade bara för biljetten till gondolbanan upp. Enligt "Tiroler Tageszeitung" köade 10.000 (!) personer för att åkta upp och se och lyssna på honom.

Vi körde in och tittade på folket som skulle upp. Varenda parkering var knöfull med bussar och bilar från bland annat Tyskland, Holland, Norge, Danmark och Sverige. Folk var som tokiga efter souvenirer med Hansi på, tröjor, halsdukar, muggar, pins, ja allt som hade hans namn och foto på såldes hur lätt som helst, till hutlösa priser.

Till och med hundarna hade dom spökat ut. De här två Bassetthundarna på fotot, var där med husse och matte från Holland. De stackarna fick finna sig i att ha både täcke och keps i den tryckande värmen. När vi parkerade bilen stod yttertempen på +37. Alla som kunde höll sig i skuggan.

Dagen efter var det en konsert på tennisstadion i Kitsbyhl, våra rumsgrannar på hotellet hade köpt biljetter dit för 800 kr stycket. De 6.000 biljetterna som man släppt var sedan länge slutsålda.

Vi stannade inte så länge utan körde "hem" till poolen i Westendorf. Det var underbart att få sträcka ut i vattnet. Jag simmade 550 meter innan det blev för mycket folk att simma runt.

I morgon fortsätter jag att berätta om vår resa, samt visa fler foton.

Jag vill tacka livet .....

Gynekologen ringde i förmiddags och sedan åkte Fan ner från väggen.

Hornpelle har inte i mitt hus att göra.

Alla proverna som jag tog i måndags var bra. Cystan som jag har vid höger äggstock ska opereras bort om en till två månader.

Jag ställde hur många frågor som helst till läkaren och jag fick svar på alla och lite till.

Smärtan och infektionen i buken kunde han dock inte förklara och det irriterade honom. Det gick inte att lokalisera. Men nu är det ju borta och det är huvudsaken.

Precis som Arja vill jag utbrista, jag vill tacka livet som gett mej så mycket .............

När jag hade kontaktat mina nära och kära, samt min väninna Lena, också hon nära och kär, gick jag ner till havet.

Där får jag nästan alltid ro i själen, det är min kyrka. Christina Swärd tog fotot. Hennes hus ligger några meter från vägen snett framför mig.

Oh vad jag är lättad och lycklig!

Tröste-kryapådig-rosor

Den här underbara tröste-kryapådig-buketten fick jag i måndags av mina goda vänner Lena och Lars. I dag åtta dagar senare står de, efter min kärleksfulla omsorg, fortfarande i full blom.

Jag har varit så rastlös idag. Gynekologen ska ringa mig i morgon och det är så jobbigt att gå och vänta på vad han har att säga.

Jag har ju självfallet målat fan på väggen, men jag hoppas att kunna plocka väck honom i morgon eftermiddag.

För att skingra tankarna satte jag mig i bilen för att köra in till Helsingborg, men först stannade jag till hos Christina Swärd nere vid havet, lämnade en tidning som jag hade lånat och pratade bort en stund med henne och hennes man Christer.

När jag var på hemväg från Helsingborg körde jag inom Viken och stannade till vid blomsteraffären. Floristen, en ung tjej, höll precis upp en vacker rosenbukett som hon bundit. Kvinnan som skulle ha den var lika förtjust som jag över resultatet.

Jag sa att jag bara ville komma in och tala om att de rosorna som jag fått för åtta dagar sedan fortfarande står fina. Både floristen och kunden blev glada för att jag talade om det. Det tyder ju på att det var bra kvalitet på rosorna.

I kväll ska jag titta på "Allsång på Skansen". Eftersom det är sista gången för den här sommaren så är det ett stjärnspäckat gäng som artister Måns Zelmerlöw har bjudit in. Vi ska bland annat få njuta av Nanne Grönwall, Loa Falkman, Björn Skifs, Peter Jöback och Sveriges radios symfoniorkester.

Därefter kvällens höjdpunkt "Kommisarie Montalbano".

Åsksmäll, provtagning och blommande vitlök

Halv ett i natt, precis när jag hade somnat, vaknade jag av en jäkla smäll. Hade jag inte redan legat ner så hade jag nog, som gammal bilkårist duckat i tron att huset blivit beskjutet. Maken flög upp ur sängen , nästan innan smällen hade ebbat ut. Det kändes som om hela huset vibrerade. Vad var det?!

Ja inte blev Gamla Lerberget invaderat av tungt artilleri det, var "bara" en kraftig åsksmäll. Efter den kom en till, men betydligt mindre. Därefter kom regnet. Puh, det var inte lätt att somna om.

I dag körde jag in till lasarettet i Helsingborg och tog (blev tappad på två rör blod från armen) prover på begäran av både gyn.- och kir.doktorn. På onsdag har jag telefontid med gynekologen.

Nu blommar vitlöken. Här har jag klippt bort en av blommorna.

Till den grillade majskycklingklubban (med ryggben), pastan och salladen, passar det bra med de milda gröna vitlöksbladen.

"Man skulle nog kunna bli botad från sina fel - om man inte trivdes med dem."

Drottning Kristina

"Kapad kropp" och matmarknad i Helsingborg

Hörde på radion i morse att hösten kommit till norra delarna av Sverige. Brrr redan. Här nere i södern kan de som inte är badkrukor, fortfarande med välbehag, hoppa i sundet. Det är ju för väl att jag bor i rätt landsända. Fast å andra sidan hörde jag en tjej däruppe som längtade till vintern så att hon åter kunde få plocka fram sin snöscoter.

Jag frågade maken om han ville följa med in till Helsingborg i eftermiddags, det var ju lagom promenadväder.

Nej det ville han inte, han föredrog att gå här hemma och göra ingenting. Synd att han var så negativ för där fanns mycket att se. Jag körde så klart in själv.

Där var en internationell matmarknad med mycket godsaker. I det här ståndet, se fotot, stod en liten fransman och bjöd på smakprover av både chevre, gruyier och brie. Allt lika gott.

På Sundstorget fans fotoutställningen "Kapad kropp" som jag gärna ville se. Det är den kända fotografen Elisabeth Ohlson Wallin som tagit fotona. Vid varje foto fans en information om vad som hänt den som blivit amputerad och vilket år det skedde, samt deras namn. Den äldsta var en 85-årig kvinna som blev amputerad förra året. Det fanns även de som saknade en kroppsdel vid födseln. Leif Axelsson, som har proteser på båda armarna och båda benen poserar på ett av fotona.

Han gick själv omkring och pratade och förklarade för den som frågade och ville lyssna. Vilken kar! Han hängde inte upp sig på det han inte kunde göra utan var istället glad för allt som han kunde göra.

Den här utställningen har blivit mycket omtalad och man har visat delar av den både på nyheterna i TV och Kulturnyheterna, dessutom var det ett stort reportage om den i HD.

Nu ska jag ta fram en fläskfile som jag har i en plastpåse med grillolja. Maken ska få grilla den.

Torsk i foliepaket

Vi har precis ätit middag. I kväll blev det torsk i foliepaket. Maken är en flitig fritidsfiskare så vi har gott om fisk i frysen.

I dag tog jag fram 610 gram tjocka fileer (torskrygg). Klickade smör på ugnsfolie, lade på fisken och på den dill från trädgården, skivade vikentomater och närodlad purjolök, enligt en skylt i affären.

Men, inte nog med det, jag har grävt upp potatisen i vårt eget grönsaksland. Kan det bli bättre?

Till detta drack maken en Pilsner Urguell och en snaps Jubileums Akvavit. Jag som tar 5 starka penicillintabletter varje dag, drack en alkoholfri Carlsberg. Den är riktigt god.

Nu tittar jag på Mitt Afrika. Den sanna historien om Karin Blixen med Meryl Streep och Robert Redford. Jag har sett den innan, men den tål att tittas på igen.

Maken sitter med en rom och cola och jag njuter en mugg grönt te som smaksatts med jordgubbar och fläderblommor. Teet fick jag i dag av min son och svärdotter.

Nu ska jag ägna hela min uppmärksamhet åt filmen.

"Underskatta aldrig en man som överskattar sig själv."

Franklin D. Roosevelt

Se&Hör nr 33 Ardy Stryver och jag

I dag kom den ut, tidningen Se&Hör nr 33. Där hittar ni ovanstående foto.

Originalet, som är större och kanonbra samt historien bakom, finns på min blogg, titta gärna in på söndagen den 31 juli.

Fotot blev inte så pjåkigt om jag får säga det själv.

I söndags när jag satt och väntade på min medicin på Lasarettsapoteket, kom det in en rund liten nunna och satte sig bredvid mig. Hon bar en lång blå klänning och nunnedok med en vit hätta under. Hon kom nog också direkt från doktorn.

Sitt recept höll hon fullt synligt ca en meter från mina ögon. Jag kunde utan besvär läsa (ok jag var nyfiken) både hennes namn, adress och födelsenummer, samt vilken medicin hon skulle ha.

Damen var född 1930, alltså 81 år.

Medicinen hon blivit ordinerad var Stesolid som hon skulle ta 3 gånger om dan. Receptet var på 200 st med 5 uttag (= 1.000 st). Det låter mycket. Kan jag verkligen ha läst rätt?

Jag googlade Stesolid och såg att det är ångestdämpande. Stackars lilla nunnan.

"Håll inte tillbaka dig själv. Du är allt du har."

Janis Joplin

amerikansk sångerska 1943 - 1970)

Buksmärtor

Nu har jag haft buksmärtor i drygt en vecka. I lördags, efter en sen frukost, körde jag in till Lasarettet och åkte upp till gyn.akuten. En barnmorska tog genast hand om mig och tog prover. Undertrycket var 109 men borde ligga runt 70 och tempen lite över 38. Inte konstigt att jag kände mig risig.

Gynekologen undersökte och hittade inget fel. Han gav mig en remiss till kir.akuten. Där var det kaos. Eskilscupen pågick i Helsingborg. Många av de unga fotbollsspelarna, både svenska och utländska, hamnade på grund av sina skador på kir.akuten. Personalen gick på knäna, men gjorde verkligen så gott de kunde.

Jag hade tid till en CT-röntgen (skiktröntgen) halv tio. Kommer man in med buksmärtor får man vare sig äta eller dricka. Jag hade inte ätit något sedan frukosten och bara druckit en flaska vatten. Klockan åtta fick jag in 1,5 liter kontrast. Sköterskan talade om att jag måste dricka alltihop. Som om det skulle vara något problem. Jag var jättetörstig och drack det mesta på mindre än en timma. De hade aldrig sett någon dricka kontrast med välbehag. Men jag hade gjort fel. Kontrasten skulle drickas i jämn takt under en och en halv timma. Skvätten som var kvar fick spädas ut med mer vatten.

Man ville behålla mig för observation, men det var ok att jag körde hem och kom tillbaka på förmiddagen nästa dag. När jag kom hem halv tolv åt jag en macka och drack te, gick till sängs och läste till klockan ett. Vaknade igen halv fem.

På söndagen var jag först på kir.akuten, skickades sedan till gyn.akuten och därefter åter till kir.doktorn. Han skrev ut två olika sorters antibiotika för någonstans har jag en infektion. Men var? Det var sen eftermiddag innan jag kom hem.

Fotot som jag tog idag på det mörka, upprörda havet och den mulna himlen, illustrerar rätt bra hur jag känner mig just nu.

Det sägs att framgång ger vänner och motgång prövar dem.

Jag har blivit varse att jag har goda vänner.

Margit Lilian Linells vernissage i Gamla Lerberget

Margit Linell som bor i Gamla Lerberget har sin första utställning i "Hoddan" nere i hamnen.

Inte så långt ifrån hennes eget hus.

Idag var det vernissage. Här har jag fotograferat henne framför en tavla som heter "Sveket".

Det är svårt att tro att den här nätta och fräscha damen är 88 år.

För henne är målningen som en terapi.

Vill ni se mer av Margit och hennes tavlor så titta gärna in på

www.malarinnanmargit.blogspot.com.

Ljuvliga bad och charmige Montalbano

Här hänger min baddräkt och droppar efter gårdagens sista dopp, som jag tog strax efter klockan sju.

Barbro och Rune som klev ner strax efter mej tyckte att vattnet var "fisljummet".

Men simmade man bara ut en liten bit så blev det svalare. Hur som helst, skönt var det.

Det var en alldeles underbar kväll. Varm och vindstilla. Jag nändes nästan inte gå in.

Klockan var närmare åtta innan jag hoppade i ikväll. Det var nog lika varmt som igår men lite blåsigt. Många andra var också badsugna. Det var trångt på bryggan och mycket folk i vattnet. Ja det gäller att passa på, Svalare väder lär vara på gång.

I går kväll tittade jag på "Kommissarie Montalbano". Jag älskar den här Italienska kriminalserien med den livsnjutande kommissarien som kör omkring i en gammal Fiat.

På polisstationen finns en, inte helt ung, korrekt och blödig polis som är helt underbar.

I kväll tittar jag på Wallander, "The fifth woman", som är ett brittiskt kriminaldrama.

Hoppas att jag inte somnar före slutet.

Höst i affärerna här hemma och julpynt i London

Ur led är tiden.

Hörde på radion i morse, att två stora varuhus i London redan plockat fram julpynt och även julpyntat varuhusen. Allt för att locka köpsugna turister. Ah, jag blir så trött!

De varuhusen hade jag gått långa omvägar om, bara för att slippa se eländet.

När julen närmar sig har jag för länge sedan tröttnat på allt vad julpynt heter.

I dag har jag hälsat på min väninna Ewa i Bjärred. På hemvägen körde jag inom Väla. Jag hade ett ärende till Inter Sport.

När jag ändå var där så kikade jag in i några andra affärer också, närmare bestämt H&M, Lindex och Kapp Ahl. I den senare affären såg det ut att vara full höst med riktigt murriga färger. Här hängde bland annat rutiga och enfärgade yllejackor i brunt, grått och svart. Det fanns mycket blommiga blusar i de klatschiga färgerna mörkbrunt, mörkgrönt, mörkt rödlila, grått och svart. Ibland alla färgerna på samma gång och i modeller som ser ut som mammakläder.

Det blir för mycket, både färgerna och mönstren och modellerna.

En sak är ju säker, jag tänker inte förnya höstgarderoben förrän sommaren är slut, och då ska jag definitivt inte ha något blommigt och inte en massa murriga färger.

Blandar man så många mörka färger ser det bara skitigt ut.

Tänk att det redan är den förste augusti idag och visst märks det att det blivit mörkare på kvällarna, men ännu återstår många härliga dopp i havet.