Gott Nytt År!

I går förmiddags körde jag till Mölle Fiskrökeri och köpte ett kilo jättefina färska räkor. De kostade 120 kronor. På nyheterna hörde jag att man fick betala 690 kr kilot för räkorna i Stockholm.
Jag passade på att ta ett foto av jättehummern i kyldisken. Den vägde 4,65 kg och var nästan en meter lång, fångad utanför Kullaberg. Den skulle säljas idag till den som bjöd högst. När jag var där låg priset på 2,500 kr.

Därefter körde jag till City Gross, kramade om en väninna som var på väg ut. Det skulle jag inte ha gjort. När jag gick därinne blev jag yr och matt i benen. Körde hem, ställde kassarna innanför dörren och störtade ut på toan och kräkte. Packade in de flesta varorna och gick ut och kräkte. Packade in resten och kräkte.

Jag som hade tänkt gå och simma för sista gången det här året, men det smög sig.
Ringde Vårdcentralen som sa att vinterkräksjukan grasserar och att den är väldigt smittsam. Bacillerna är luftburna, så stackars hon som jag kramade om inne på Citty Gross.

På eftermiddagen ringde det på dörren, där stod grannen Camilla med lille Arvid på armen. Hon gav mig en ljuvlig liten blomstergrupp. Tyvärr kunde jag inte tacka henne ordentligt. Fick rusa ut på toan igen. Så där höll det på tills jag somnade.
På fotot sitter jag i gästrummet, orkade inte ta mig upp på andra våningen. Så passa på och titta, så här ser jag ut osminkad och jättesjuk.

I kväll ska maken själv laga mat! Det blir en räktoast, Kalventrecote med klyftad timjanpotatis, därefter en bit Brie och som avslutning kaffe, ostkaka, vispgrädde och min hemkokta hallon- och blåbärssylt.
Jag tar en bit knäckebröd och en mugg te.
Vi ska inte skjuta upp några raketer men jag kan ju gå ut och vifta med ett tomtebloss.

Synd att vi missade nyårsfesten hos våra goda vänner, men de har varit vänliga nog att ringa och peppa och tycka synd om mej. Jag är tacksam.

Till slut vill jag önska Er alla ett riktigt Gott Nytt År!

Kaffekokarkokboken av Katja Wulff

När brevbäraren kom i dag, hade han med sig ett stort vadderat kuvert till mig.
Det var från Kici Wulff, min äldsta väninna. Då tänker jag inte på åldern. Vi är för övrigt (nästan) lika gamla. Födda samma år och månad men Kici är 28 dagar yngre.

När jag slet upp det ljust vårgröna kuvertet hittade jag ett exemplar av "Kaffekokarkokboken". En helt sanslös bok som hennes dotter Katja har skrivit. Jag blev verkligen glatt överraskad, så omtänksamt!

Den här kokboken köper man nog inte i första hand för att laga mat efter. Jag skulle aldrig ha tålamod till det, men det är onekligen en bok skriven med mycket humor och bra foto. Vilken kreativitet!
Jag slås av hur väldigt lika Kici och Katja är, inte bara till utseendet.

Efter frukosten i dag gick jag lös på julpyntet. Nu har det varit uppe länge nog, närmare bestämt från lille julafton. Allt (vilket verkligen inte är mycket) åkte åter ner i sina lådor.
Keramikstjärnan i köksfönstret och ljusstakarna i de andra fönstren får vara kvar till över nyår.

Solen lyste in i förmiddags och avslöjade obarmhärtigt hur dammigt det var här hemma. Eftersom den starka blåsten inte inbjöd till en promenad, så tog jag fram dammsugaren och körde över hela huset. Plockade bort juldukarna, dammade och vädrade.

Oh så skönt det känns att vara på rätt sida om våren! Vi går onekligen mot ljusare tider.

Klockan åtta är det "Året med kungafamiljen" på TV1. Det får man inte missa.

Tomtegröten

Jaha, det var den julen och den var snabbt avklarad.
Vi hade en lugn och mysig julafton hemma hos son och svärdotter samt hennes mamma som kommit ner från Fårö.
Vi åt (onödigt mycket) god julmat, det är svårt att låta bli att ta om när det är så gott.

Juldagen var vi här hemma och åt lutfisk och kokt torsk. Jättebra med mager mat, om man undantar senapssåsen, som innehåller mycket vispgrädde och en rejäl smörklick, men så är den också god.

Nu längtar man efter annan mat så resten av julskinkan är nu förpassad till frysen. Den grötklick som var kvar åkte i slasken.

Risgrynsgröten ja, det är ett kapitel för sig. Det är makens betydelsefulla uppgift, att varje jul koka den alldeles själv. Jag hjälper "bara" till med förberedelserna. Det vill säga ser till så att alla ingredienser finns hemma, grötris, kanelstänger, gammaldags mjölk och grädde, jag tar också fram rätt kastrull.

Jag är som en sjuksköterska som dukar upp för en operation. Sedan står maken där, som fastväxt vid spisen. Han rör i grytan, gör man det så kan man inte göra något annat. Inte ens ringa ett telefonsamtal med mobilen. Men han är som sagt var man, så han förväntas inte ha någon simultankapacitet. Gröten blev som vanligt god.

Det enda jag sedan gjorde, var att göra en liten strut av smörpapper som jag fyllde med kanel och dekorerade gröten.
Se fotot.

I eftermiddags var jag i simhallen, simmade som vanligt tusen meter. Vi var en åtta tio motionssimmare. Där var ovanligt många fäder med småbarn. Mammorna behövde kanske ha några timmar för sig själv, eller vara på sitt jobb.

I kväll ska jag titta på en ny svensk kriminalserie, del ett av två av "Misterioso" av Arne Dahl, på TV 1 kl nio.

God Jul

Hela huset är städat och pyntat, på spisen kokar en trekilosskinka och maken är på väg hem. Jag ska hälla upp en whiskey till honom, det får han alltid när arbetsveckan är slut.

Lena och Lars var här i eftermiddags och bytte sill med mig. Lena gör Brantevikssill och jag steker och lägger in sill, sedan byter vi.

Lite senare ska jag koka ett kilo rimmad oxbringa och två rimmade gristungor. Spadet från allt detta inklusive skinkspadet, ska kokas ner så att maken kan få dopp i grytan.

Jag önskar Er alla en riktigt God Jul.

Till mannen som backade på vår bil och sedan bara körde iväg utan att göra det man ska göra i en sådan situation, fylla i en skadeanmälan och be om ursäkt - du och alla andra drumlar som inte begriper bättre får ha det som ni kan med era (förhoppningsvis) dåliga samveten.

Den gamla damen på fotot, nu menar jag alltså katten, tillhör Christina. Enligt henne så är hon minst tio år ev ett par år till, hon heter Sårsja. Det låter bäst på norrländska.

Läsvärt, Lotta och Olle på TV´n

Även i dag har jag jobbat några timmar som ledsagare. Det var skönt promenadväder.

Ett gott råd, hämta ett ex av Friskis pressen nr 1-2012. Den är verkligen läsvärd. Läs bland annat reportaget om Maria Andersson som fick besked om att hon hade obotlig cancer. Men vänta med att hämta tidningen tills efter helgerna, då har vi lagt ut den i lokalen.

Något annat som jag verkligen vill rekommendera är boken "Borta Bäst" av Sara Kadefors, hon har även läst in CD-boken. Det är en bok med svart humor som jag har svårt att lägga ifrån mig. Nu har jag bara tre skivor kvar. Jag har den i öronen när jag är ute på stavgång, när jag står och stryker och i går när jag höll på med sillen. Det är åtta CD-skivor och speltiden är nio timmar.

I kväll ska jag titta på "Jullotta på Liseberg" och senare "Fråga Olle-dokumentären".
Av den senare har jag sett några avsnitt och jag upphör aldrig att förvåna mig. Bevare mig väl vilken fantasi folk har på det erotiska området. Jag är inte pryd, men det finns ju gränser.

Stekt inlaggd sill

I dag har jag jobbat några timmar i receptionen på "Friskis". Det var väldigt lugnt. Man har väl annat att göra så här dagarna före julafton än att tänka på fysiken. Men vänta bara, efter nyår när alla nyårslöften ska infrias. Då blir det som vanligt full rulle.

Direkt efter "Friskis" arbetade jag en liten stund som ledsagare.

Sent i eftermiddags skulle jag steka två kilo sill. När jag plockade fram ströbrödet såg jag att det inte skulle räcka. Det var bara att slänga sig i bilen och ta en tur till ICA som ligger närmast. Sedan har jag stekt sill, det går mååånga sillar på två kilo. Jag var inte klar med att steka sillen, lägga in den i ättika och tvätta av köket för än närmare nio. Nu sitter jag här i tvärdrag. Det kan hända att sillosen sitter kvar även i morgon, men det kan det vara värt.

Jultorsken och juldoppet

Stormen ställde till det på många sätt. Bland annat blev havet så upprört att maken inte tyckte det var lönt att åka ut och fiska.

Juldagen äter vi alltid torsk och lutfisk, med mjölig potatis, gröna ärtor och litervis med gräddig och stark skånsk senapssås. Jag måste göra mycket sås eftersom den är så god.

Viserligen har vi tjocka fina torskfilleer i frysen, men det ska vara en stor koketorsk till jul.

På Mölle Fiskrökeri fanns det jag ville ha. Jag tog en torsk som inte var för stor, den vägde precis två kilo. Där låg även fina rödspättor, men av dem tog jag två av de största. Nu har jag rensat och stoppat in allt i frysen.

I eftermiddags körde jag till simhallen. Kvart i tre började jag simma, även i dag hade jag bassängen för mig själv. Det tog trettiofem minuter att simma tusen meter så det var ingen snabbsimning, men jag behövde ju inte skynda mig. Ur högtalarna strömmade julmusik.

Jag hade bubbelpoolen för mig själv första omgången. Efter ångbastun gick jag ner i den igen. Då fick jag sällskap med en småbarnsmamma och hennes lille son. Han hade haft skolavslutning i dag och firade med att gå och bada.

Choklad och glögg är välgörande

På fotot har jag ställt upp lite nyttiga godsaker. Men jag vill verkligen betona att, de ska doseras med måtta.

Lite hälsotips så här i förkylningstider. Har man inte ett välutrustat medicinskåp kan man prova följande.
Choklad hjälper mot hosta. Jodå, det har Brittiska forskare kommit fram till, så då stämmer det säkert. Det stod dock inget om hur stor dos man ska ta. Men det får väl bli lite på känn.

Glögg kan man också njuta med gott samvete, varför inte tillsammans med chokladen. Gör man glöggen själv så kan man hälla i rätt bra med kryddor. Förslagsvis dessa: Kardemumma som stimulerar matsmältningen.
Kanel är fullproppad med antioxidanter, denna krydda är bra mot illamående.
Ingefära är också bra mot illamående.
Kryddnejlika, detta är verkligen en superbra krydda. Inte nog med att den sägs dämpa oro och nervositet, man kan även ta den mot infektion i luftvägarna. Den är slemlösande vid hosta och även verksam mot hösnuva. Skulle man få tandvärk ska man tugga långsamt på en kryddnejlika. Då lindras tandvärken.

Till glöggen tuggar man gärna i sig hasselnötter och mandlar. Dessa är fullproppade med E-vitamin och sägs även stärka immunförsvaret.

Alltså, blir man nervös och orolig av julstressen, illamående efter för mycket julmat, blir förkyld och hostig, får hösnuva av t.ex hyacinterna eller, eller ve och fasa får tandvärk, ja då plockar man i sig lite choklad och sköljer ner det med glögg. Glöm inte att tugga på en kryddnejlika. Med dessa medikament är julen räddad.

Nu ska jag göra mig en stor mugg pepparmintte med några skivor ingefära i, trots att jag inte mår illa. Jag dricker det för att det är gott.

Släck icke ljuset

I går var vi bjudna till Ann-Marie och Carl-Olof i Strövelstorp, och som vanligt var jag självvald chaufför. Övriga gäster var Ingela och Bengt-Åke, Lena och Lars och Meta och Lars. Välkomstdrinken denna bistra kväll var passande nog värmande glögg.

Till förrätt fick vi Carl-Olofs erkänt goda kantarellsoppa, gjord på egenhändigt plockade kantareller. Huvudrätten (där vi var försökspersoner) var kokt skinka i cherrysås, kokt ris och grönsaker. Till efterrätt ytterligare ett lyckat experiment, direkt från ugnen, äpplen med coccos serverade med vaniljsås.

Senare fick vi kaffe, och te för den som så önskade, samt chokladtårta. Resten av kvällen blev det utspädd pys (=grogg).
Jag kan nästan garantera att inte någon var hungrig vid frukosten idag.

När vi körde hem strax efter klockan ett i natt var det beckmörkt. På väg 112 vid Jonstorp står den här trevligt välkomnande skylten. Jag kunde inte låta bli att stanna och ta ett foto. Att släcka ljuset hade jag dock inte en tanke på. Fast i och för sig var det väl inte billjuset som åsyftades.
I nederkanten på fotot syns små prickar. Det var mötande fordon.

Rosor och rödspättor

Titta här vad maken kom hem med ikväll! En underbar bukett rosor. Varför fick jag dem då? Ah de måste bero på att jag är så underbar (sa han i alla fall). De hade så långa skaft så jag fick skära bort nästan två decimeter. Måste investera i en högre vas.

Som vanligt på fredagarna åt vi fisk (det kan också bli skaldjur). Jag hade fixat en jättegod middag. Stekta rödspättor drygt 600 g/st. Till detta färska stekta champinjoner och kokt potatis, samt en flaska väl kyld Chardonnay.

Jag blev lite förvånad när biträdet på Mölle fiskrökeri frågade mig hur många de två fiskarna skulle räcka till. Två spättor kan ju inte räcka till mer än två personer, en var så klart!
Av de smörstekta spättorna blev det inte mycket kvar. Inte mer än benen, och de var väl skrapade.

Prada och Tiffany & Co

Fortfarande dräller det in allsköns reklam om tips på julklappar. Vid det här laget måste jag ha asat iväg kilovis till papperscontainern.

På tal om julklappar, som vi inte köper, så kan jag tipsa om två affärer i Munchen som har mycket läckert att erbjuda - det vill säga, om man har ett värstingkort att handla med.

Maken står och tittar på herrkläder i Pradas skyltfönster, men vi förstod ju att det inte var lönt att gå in. Där fanns garanterat inga kläder i hans storlek XXXL eller skor i storlek 46-47. Möjligtvis skulle han kunna köpa en ficknäsduk eller en kravatt, men sådana använder han inte.

Det är ju möjligt att "Djävulen bär Prada" men maken gör det inte.

Jag brydde mig heller inte om att gå in på Tiffanys. Föresten undrar jag om dörrvakten hade släppt in mig? Tror inte att deras kunder brukar besöka dom i sandaler och Fjällrävenshorts. Föresten så har jag, tack och lov, ingen större längtan efter dessa fantastiska juveler.

I Kitzbyhel gick vi runt och fönstershoppade. Maken som gillar klockor såg i en uraffär en verkligt exklusiv herrklocka. Det var en stor blaffa i guld fullsmockad med briljanter. Den kostade i runda slängar en miljon. Med en sådan på armen behöver man nästan ha en livvakt.

Nej som sagt var, vi lägger inte pengar på julklappar. Det finns så mycket annat att lägga dem på. Förutom alla löpande utgifter blir det resor och god mat.

Lucia, brunkål och en badmössa

I morse klockan sju tittade jag på lucia på TV´n från Uppsala domkyrka.
Det var stämningsfullt, och som vanligt satt jag där med tårar i ögonen.

När jag var på Bogrens i Höganäs och köpte julfrimärken, blev jag betjänad av den här glada lucian i sin hemstickade luciakrona. Hon är verkligen en värdig representant för luciakåren.

Det har regnat nästan hela dagen i dag och enligt nyheterna blåste det tjugo sekundmeter i Helsingborg. Då har det säkert blåst lika mycket här i Lerberget.

Ett måste på vårt julbord är brunkål. Den har jag gjort idag, en stor gryta. Det var meningen att jag skulle frysa in allt, men det smög sig, en stor portion hamnade i min mage, kunde helt enkelt inte låta bli.

Vid halvtretiden var jag i simhallen. Köpte en badmössa, mina ljusa hårslingor gillar nämligen inte klorerat vatten, samt ett par nya simglasögon för att skona mina ögon. Gummibandet på mina gamla hade gått sönder.
Den stora bassängen fick jag ha helt för mig själv. Jag simmade 44 längder, vilket blir 1.100 meter. Därefter gick jag upp och satte mig i bubbelpoolen, även den hade jag för mig själv. Ah vilken lyx.

I omklädningsrummet pratade jag med en förståndshandikappad tjej i 25-årsåldern. Jag brukar prata med henne. När jag tog på mig rena trosor tog jag också fram ett litet trosskydd och lade det i trosan. "Har du mens"? undrade hon. Nä sa jag, den är slut nu. "Det är min med" sa hon. "Jag ska inte ha den igen förrän om två veckor. Jaha ja.
Själv fyller jag 68 år till våren, men det var ju lite kärt att hon frågade.

I kväll ska jag ta hand om mina händer. Först gnuggar jag dem med salt från Döda Havet, så dyrt salt har jag aldrig köpt förr, men det är verkligen bra. Därefter ska jag fila och måla naglarna.

Crescent August, Nobel och mer storm

Ok, jag föll till föga och köpte drömcykeln till maken. En alldeles ny modell som heter Crescent August och är i lodengrön metallic. Den fanns i två storlekar, givetvis blev det den största. Gjord i aluminium är treväxlad.
Tyvärr vägrade han att titta på cykelbyxor. Men föresten så fans det nog inte i hans storlek, annars hade det nog varit en syn för gudar.

I går blåste det 29 sekundmeter, i morse "bara" 20.
Slipern i g:a Lerbergets hamn där vi normalt brukar kunna backa ner med båttrailern, ligger nu helt under vatten. Husen som ligger utmed havet hade fått fasader och fönster nersmetade med tång och saltvatten. Vi såg en man som var ute och spolade av sitt hus. På vägen låg det massor med tång och på en del ställen stod vattnet högt, vågorna slog fortfarande över vägen, vilket syns på fotot.

Maken har varit ute och spolat av våra fönster. Det är trevligt att kunna titta ut.

Nu ska jag snart sätta in en "Stinas kyckling" i ugnen. Till den ska vi ha mandelpotatis som jag har tvättat och halverat och lagt i en form med olja samt strött över lite flingsalt och timjan. Lite grönt och en flaska rött kommer att fullända den här måltiden.

Jag ska bara titta klart på när kungen delar ut Nobelpriset. Kungafamiljen ser inte glad ut vilket är fullt begripligt. Stackars Silvia. Madeleine struntade tydligen i att komma hem. Hon hade väl viktigare saker att göra än att representera Sverige och hedra Nobelfestligheterna med sin närvaro. Men visst är det väl hennes jobb, som hon dessutom har ett icke föraktligt apanage för att utföra.
Min goda uppfostran förbjuder mig att skriva vad jag tycker om det.

Trafikfarliga gubbar bakom ratten

En olycka kommer sällan ensam. Det är så sant som det är sagt. I dag har jag råkat ut för inte mindre är två bilförare som definitivt inte hade sin bästa dag i dag, får man hoppas.

Strax efter kl 12.00 stod jag på trottoaren intill övergångsstället vid campingen i Gamla Lerberget och väntade på att några bilar skulle passera över övergångsstället som har en fartdämpande upphöjning på båda sidorna. Se fotot. Från Höganäshållet kom det ytterligare en bil och jag tänkte att det är väl lika bra att den också får passera innan jag går över vägen.

Döm om min förvåning när han strax innan övergångsstället kör över på vänster sida och passerar övergångsstället mot färdriktningen innan han åter kör över på höger sida!
Det var ju tur att han inte fick möte för då hade det blivit en frontalkrock.

Kan det vara så att han undvek att köra på den högra sidan som marginellt är lite högre än den vänstra? Jag tror säkert att bilen han körde klarar av detta hinder. Felet hittar man nog snarare bakom ratten på bilen. Vad jag förstår så är hans tolkning av trafiksäkerheten så, att om man just då inte får något möte så är det ok att köra på fel sida!? Han är med andra ord en synnerligen trafikfarlig gubbe.

Vid halvsextiden stod jag parkerad, kloss intill häcken, på gatan utanför min sons och svärdotters hus.
Väl synlig i skenet av en lyktstolpe. Jag och min son stod på uppfarten och pratade när jag såg hur grannen tvärs över gatan gick ut och satte sig i sin bil.
Han backade rakt ut på vår bil. Som tur var körde jag inte min lilla Clio utan "Crossen". Det small till rejält för han hade bra fart. Jag tog fram kameran (som jag nästan alltid har med mig) och tog foto på båda bilarna.

På vår bil kunde jag inte se någon skada, men jag får titta närmare i morgon när det är ljust. Hans bil blev däremot rejält intryckt.
Vet ni vad han gör? Jo, han kommer fram till oss och talar om att han inte såg min bil! En stor ljus Volvo som står väl upplyst!? Sedan slängde han sig in i sin buckliga bil och körde iväg, utan att be om ursäkt och utan att komma överens om vidare handläggning. Jag som var på väg att hämta en skadeanmälan i vår bil.

Han ska vara väldigt tacksam för att jag och min son inte just då stod vid bakluckan vid min bil, det var med fem minuters marginal och kunde ha slutat väldigt illa.

Vindsurfare i Mölle

Maken och jag hade tänkt gå på julskyltning i Höganäs i dag men det smög sig. Det blåste, inte storm men i alla fall en rejält frisk vind.

Vi körde till Mölle och gick på julmarknad i Stationshuset och i annexet. där fanns det mycket fint, som vi inte behövde.
I hamninlopet kämpade vindsurfarna med vågorna. Att de bara orkade. När de väl kommit upp på brädan stod de inte kvar så länge innan de knuffades omkull av en annan våg.

I kväll stekte jag isterband från Vaggeryds chark och gjorde ett gott potatismos med persilja i. Maken fick plocka fram en påse lingon från frysen och koka lingonsylt. Det hör till givetvis till. Mycket gott.

Stormens härjningar

Jag hade en gång en båt.......... Den refrängen är det nog många som skulle kunna sjunga idag - fast det skulle förvåna mig om någon gör det.
Den här båten som är på väg att bärgas ligger i Mölles hamnbassäng. Man kan skymta en annan båt till vänster, helt under vattnet.

Den skräpiga hamnplanen i Mölle är, tro det eller ej, grovstädad. Det var full aktivitet där av män, utrustade med räfsor, spadar och rullebörar (= skottkärror) som städade. Det tar nog en stund till innan de blir klara.

I förmiddags gick jag på promenadvägen nere vid havet, från Gamla Lerberget och in till Höganäs. Man hade plogat den ren från tång, sjögräs och sand, samt en massa skräp som inte hör hemma i havet, och för den delen inte på vägen heller.

På en del ställen hade vågorna spolat bort vägen. Några husägare hade fått småbåtar, en del trasiga, uppkastade strax utanför sin tomt.

Lerbergets tältcamping på havssidan kan man paddla på nu. I dag simmade där ett gäng gräsänder.

Något gott har den här stormen ändå haft med sig. Havet blev syresatt till glädje för bland annat torsken. En annan som är glad för torskarnas skull är maken och alla andra som gillar att fiska och äta fångsten.

Stormen Berit

Julskyltningen i går den första advent blev inställd i Höganäs, Viken och i Helsingborg. Det var stormen Berit som ställde till det.
Här blåste det 33 meter i sekunden. Från 32.6 meter i sekunden är det orkan.
I Viken stod vattenståndet 1,6 meter över det normala.
Radion bröt ideligen sändningarna för att varna folk från att gå ut.

När jag körde in till Sundsgården i förmiddags såg jag förödelsen efter stormens härjningar. Bevare mig väl som det såg ut. Förutom stora höga träd som blåst omkull låg det fullt med grenar överallt, men även lite udda saker som till exempel en bäddmadrass halvvägs uppe i ett träd.

Jag körde ner till småbåtshamnen i Helsingborg. På vägen som går innanför vågbrytaren hade stora tunga gatstenar på en lång sträcka, slitits loss från gatan och slungats runt på ett stort område.

En flytdocka på 6.000 ton som låg förtöjd i Landskronas hamn ligger nu ett par km längre söderut på grunt vatten.

Hemmahamnen i Gamla Lerberget blev naturligtvis också drabbad. En uppställd segelbåt hade blåst omkull. Som tur var trillade den inte på någon annan båt, men det var nära. Höga master låg som plocke pinn bland en massa ilandblåst bråte. Det känns väldigt skönt att ha vår båt i tryggt förvar inomhus.

En flytbrygga inne i hamnen gick till botten och en annan fast brygga är nu starkt decimerad. "Vår brygga" är intakt. Hela hamnplanen är täckt med tång och sjögräs.

De som har hus på andra sidan vägen får spola sina fönster rena från tång. I trädgården kan den få ligga kvar. Den lär ju vara bra som gödning.

Kommande söndag ska man göra ett nytt försök att ha julskyltning. Vi får hoppas att det blir bra väder.

Teaterprat VÄLA och IKEA

I dag har jag träffat åtta fantastiska kvinnor. Vi tillhör alla samma fria teatergrupp. Tillsammans har vi en enormt stor kunskapsbank att ösa ur, inte minst vad det gäller livserfarenhet. Det ska bli spännande att se vad vi kan göra med den.

Därefter besökte jag två, vad man skulle kunna kalla för handelstempel.
Nämligen IKEA och VÄLA. Den senare, som nu är Sveriges största modehus, hade invigningsfest idag, man öppnade ytterligare en entré och flera nya affärer.
Nu är det så stort så man skulle behöva gå med en GPS därinne.

Jag undrar hur alla de här tjusiga butikerna med sina exklusiva kläder ska kunna gå med vinst. Ja ja vi får väl se. Jag ska åtminstone ta en runda in där på rean.

På IKEA köpte jag en massa ljus. Vet ingen annan affär som säljer ljus lika billigt.
Nu när det är mörkt ute vill jag gärna ha levande ljus både morgon och kväll.
Det är hög mysfaktor för en billig peng.

Nyputsade fönster

Jag har putsat fönster idag! Jo faktiskt, jag vet inte vad som flög i mig. Annars är det ju maken som sköter den delen av städningen.

Nu är det i alla fall gjort och jag får ju säga att jag är nöjd. Visst är det bra att maken putsar fönstren utan att knota, och till och med på eget initiativ men - när jag gör det är det med finlir. Det vill säga pedantiskt och utan ränder ända ut i kanterna.

Nu kan jag så småningom hänga upp julstjärnan i matvrån i köket och sätta upp tre ljusstakar i stora rummet med gnistrande rena fönster.

Reklam i mängder

När maken hämtade in dagstidningen i morse fick han också bära in en hel hög med reklam. Frampå förmiddagen kom postbilen och levererade ytterligare en hög.

Det var, förutom de vanliga från olika livsmedelskedjor, även Clas Ohlson, Harald Nyborg, Jysk med flera. En del är stora som en månadstidning med vackra foton på kraftigt glättat papper. Här sparas det minsann inte på att få oss köpsugna på kläder, leksaker, hemelektronik, klockor, smycken, väskor och möbler.

För att inte tala om att vi förväntas vilja byta kök eller åtminstone fylla på köket med en kaffeautomat, en muffins- och en glassmaskin, eller varför inte en pizzasten!

Hittills har jag inte saknat något av detta, inte ens ett elektriskt rivjärn eller bakplåtsstället Jonas. Fast det senare har ju sin naturliga förklaring. Jag bakar INTE.

I mina kökslådor finns ett litet rivjärn för att riva parmesan med, en osthyvel med rivjärn samt ett vanligt rivjärn och så jag, enligt maken.

Jag förstår ju att mycket av detta är tänkta som julklappar, och det har jag inte köpt på många många år. Min son och svärdotter är väldigt nöjda med den här överenskommelsen. Ok ok då, det gläder mig att få ge dem en slant som de kan spendera som de vill.

Maken körde förbi cykelhandlarens skyltfönster i Höganäs och visade mig en cykel som han väldigt gärna vill ha. Guldfärgad med stora däck och en riktigt rejäl pakethållare där framme. Men vill han ha den, den enda gången under sommaren som jag kan locka med honom på en cykeltur, så får han köpa den själv.

Gåsamiddag hos Lena och Lars

Gårdagen var händelserik. På morgonen körde vi som vanligt in till Kakboden för att köpa nya bullar. Jag kollade min plånbok innan vi körde och konstaterade att jag inte hade några kontanter men det sade maken att han hade. När jag körde in, trodde han att jag tog hans plånbok och jag trodde att han tog den med sig.
I Kakboden fick jag vördnadsfullt fråga om det var ok att handla på kredit (har aldrig gjort det förut). Jodå, jag fick bullarna med mig hem. Några timmar senare körde jag in och gjorde mig skuldfri.

Vid tolvtiden körde jag in till biblioteket i Viken. Lånade en ljudbok, Henning Mankells senaste nyss utkommen "Minnet av en smutsig ängel".
Zlatans bok hade ännu inte kommit till biblioteket, men jag ställde mig i kö till den, bara tre är före mig.

Därefter fortsatte jag ner till vernissagen på Galleri hamnen. Oj så mycket fint där var.

När jag kom hem igen bytte jag om till vandrarkängor. Jag behövde röra på mig och få lite frisk luft i lungorna. Visserligen föll det ett fint duggregn, men jag tog på mig min Chevalier gore-tex jakthatt. Den hatten har aldrig varit med på någon jakt.

Klockan sex var vi bjudna på gåsamiddag hos Lena och Lars i Åstorp. Som vanligt var jag självutnämnd chaufför. Vi körde inom Strövelstorp och hämtade Ann-Marie och Carl-Olof.
Carl-Olofs lillebror Bengt-Åke och hans fru Ingela kom körande från Ekeby. Hon såg ut att att klippt håret någon decimeter, mycket klädsamt.

Janne och jag hade med oss blommor och ett handstöpt ljus till värdinnan,det var uppskattat.

Under tiden som vi sippade på champagnen hade Meta (M) och jag ett både långt och trevligt samtal. Vi pratade inte politik - just då.

Maten var som vanligt himmelskt god. Först fick vi Hebelines sagolikt goda svartsoppa med gåsleverkorv och krås. Sedan kom GÅSEN! Välstekt, mör och med alla de rätta tillbehören. En liten, men dock besvikelse var att Lars inte hade skulpterat morötterna som han brukar. Som avslutning fick vi, som vanligt, stekta äpplen och vaniljsås. Det blev en mycket trevlig kväll. Vi körde Ann-Marie och Carl-Olof hem och kom själv hem vid tvåtiden. Jag släckte, efter efter en mycket liten stunds läsning, vid tretiden.

Fingrar kan

Ah, en sån underbar helg. Sol, vindstilla. plus nio grader igår och som mest fyra idag. Både igår och idag besökte jag Fingrar kan. Det var 9:e årgången av konsthantverkdagar i Blå Hallen i Höganäs. Här fanns 115 deltagare från södra Sverige. Det var verkligen hög kvalité på deras hantverk.
Engladraget från Lergökastan (Ängelholm) underhöll med julmusik.

I går kom jag hem med en burk sill, en getost från Ven som är sanslöst god, jag brukar köpa den när jag får tillfälle. Det blev även en burk "Bisysslans" honung med Saffran och valnötter, mmm den är så god. Har jag väl öppnat burken lär den inte vara så länge, så jag väntar ett tag.

I dag följde maken med dit. Vi köpte ett långt vacker handstöp ljus för strax under hundralappen. Det är format som ett hjärta längst ner. Kan bli en bra värdinnepresent.

Snart kommer min son och svärdotter. Vi ska smaka på årgångsglöggen. Till den tar vi pepparkakor och en härligt krämig, mycket grön och mogen gorgonzola.

Det blir bra som aptitretare före middagen. Vi ska ha stekt sill (alla sju) som maken drog upp i går och potatismos. Under tiden som jag var ute på stavgångspromenad skalade maken potatis och kokte lingonsylt.
Nu kommer Robban och Anna.

Drottning Silvia och jag på drottning Sonjas vernissage

Läst i HD idag: "Under onsdagen kom drottning Sonja till Dunkers kulturhus. Hennes grafik finns med i Atelje Larsens jubileumsutställning. Drottningen ingår i ett projekt kallat Tre reiser - tre landskap. Vad inte många vet är att hon under flera veckor i vintras fanns i Ole Larsens atelje på Stattena och arbetade med sin egen grafik."

I kväll klockan sex var det vernissage på Dunkers kulturhus där bland annat Norges drottning Sonjas verk hängde. Jag körde naturligtvis in. Det var många andra som också som ville titta på hennes grafik, bland annat kung Harald och kronprins Haakon. Titta på kungens och kronprinsens näsor, de ser ut att vara stöpta i samma form.

Här fanns även många andra prominenta besökare - och sist men inte minst, vår egen drottning Silvia.
Om hon gör några tavlor vet jag inte, men det finns det ju så många andra (i hennes närhet?) som gör.
Hon och jag kom varandra riktigt nära. Närmare bestämt ca en halv meter. Jag kunde konstera att hon är liten och nätt.

Det syntes när de kungliga var på gång. Kostymklädda, allvarliga män med snäcka i örat och huvuden som gick runt och scannade av oss som stod bakom repet.
Utanför stod det flera polisbilar och poliser gick runt överallt.

Helsingborgs borgmästare Karin Wredström bar en skapelse i svart och med bårder i gult. När hon stod i motljus visade det sig att hennes klänning var genomskinlig. Tror inte att hon var medveten om det. Nog måste hon ha känt sig lite felklädd i den här klänningen som skulle passat bättre en varm kväll på en trädgårdsfest.

Kulturministern Lena Adolfsson Liljerot bar en vit jacka, till vänster om henne i röd schal står chefen för Dunkers kulturhus och till höger i blå schal står kulturschefen i Helsingborg. De välkomnade de kungliga gästerna, konstnärerna, övriga gäster och besökare.

Staffan Sommelius, som gjort illustrationer till några av mina kåserier och korta kriminalnoveller var där. Jag hälsade på flera andra som jag känner, de flesta bara ytligt.

När utställningen var invigd gick jag därifrån, där var så mycket folk så det var inte lönt att vänta på att få gå runt och titta på konstverken. Först skulle de kungliga gå runt och titta följda av pressen, därefter de andra konstnärerna. Först därefter fick alla de andra besökarna gå runt.
Jag kör in och tittar en annan dag, när det är lite lugnare.

När jag gick ut och nedför röda mattan, stod det fullt med folk där utanför som inte kom in. Jag kunde inte låta bli att le och göra en Silviavink. Av de som stod närmast repet var det en och annan som skrattande log tillbaka. Det var första och förmodligen enda gången som jag har den röda mattan för mig själv, så varför inte passa på.
Vernissagen skulle hålla på till klockan åtta, så förhoppningsvis kom de in senare.

Norsk skogskatt och första ljusslingan

Jag har jobbat i receptionen på Friskis idag. Det var lugnt, precis som det brukar vara på onsdagar, åtminstone på förmiddagen. Tangokavaljeren kom in och löste ett medlemskort.

Vid halvfyratiden tog jag mina stavar och gick in till biblioteket i Höganäs. På vägen dit stannade jag och pratade med en norsk skogskatt. En riktig bjässe som gärna ville bli klappad, men som sprang iväg när jag skulle ta ett kort på honom. Jag lyckades fånga honom på bild även om det blev på lite avstånd. På vattnet kan man se hur stilla det var.

På hemvägen hade det hunnit bli mörkt. Då såg jag den första utomhusslingan uppsatt i en stor buske och tänd. I fyra hus såg jag tända sjuarmade ljusstakar, ett ljushjärta och en tänd julstjärna. Jag sätter inte upp julljusstakarna förrän till den förta advent, det är tids nog.

Huseby julmarknad

I lördags hade vi goda vänner hos oss. Det var Ingela och Bengt-Åke, Ann-Marie och Carl-Olof och Lena och Lars.
Vi bjöd på sillamackor, Bouef Bourgignon och Sias apelsin- och chockladglass. Till glassen hade vi mandarinklyftor, chokladrån och vispgrädde. Juicen som Mandarinklyftorna låg i, hällde jag ut, sedan hällde jag på Grand reserva rom från Barbados. Det blev jättegott och var uppskattat.
Halv ett bröt våra vänner upp och körde hem.

I söndags körde vi upp till Huseby julmarknad. Vi har besökt den nu i flera år. Vädret skapade visserligen ingen julstämning, det var plus tio grader, halvmulet och vindstilla. Men massor med levande ljus i parken, granar, tomtar, glögg och mycket annat gjorde att det ändå kändes lite juligt.

I år var matmarknaden större än tidigare, där fanns det mycket gott att provsmaka. Vi köpte en bit rökt älgstek, och de goda ostarna Greyer och Gorgonzola. Jag var mätt när vi gick därifrån. Den fina julbocken stod vid ingången jag syns till höger i bakgrunden. Den spinkiga granen fick mig att tänka på julsången som går så här, min lilla gran så smal och ful, kom ta en dans med Knalle jul, vill ingen ha dej får jag la ta dej som rövat bort dig ur skogens djup ....... osv.

Älgen Hälge har en kille skulpterat fram med motorsåg. Han brukar stå på samma plats varje år. Ur en trädstock skulpterar han fram jättefina figurer, bland annat stora fåglar och fiskar. Han är jätteduktig. Det är inga som helst problem att slå ihjäl några timmar på den julmarknaden. Vi var inte hemma förrän halv åtta, då åt vi rester, jag stekte potatis och värmde köttgrytan från lördagen. Jag hällde bara i lite extra vin och vispgrädde.

Argentinsk tango?

När jag jobbade i receptionen på F&S i dag, kom det in en man som tänker köpa ett träningskort.
Efter en stunds trevligt småpratande frågade han om jag dansar Argentinsk tango!
Gissa om jag blev förvånad? Jag hade på tungan att fråga, ser det ut så?
Men visst har jag dansat Argentinsk tango. Det lärde jag mig på Tangorama i Helsingborg. Det hade han också. Tänk att han kände igen mig efter alla dessa år!
Jag kan gott erkänna att jag blev lite smickrad.
Ja, det var då de. Nu är det Friskis som gäller

I eftermiddags har jag delat ut Friskis pressen på vår gata och de närmaste gatorna här runt omkring. En läsvärd tidning, även för de som inte motionerar. Fast den kan kanske inspirera en och annan att börja.
Det fina akvariet här ovan finns i gymmet på F&S.

Ryds marknad i Höganäs

Äntligen! kom jag in på min blogg. Sven, en granne, hjälpte mig att byta lösenord så nu kan förhoppningsvis ingen ta över den.

I dag har det varit Ryds marknad och i morse när vi körde in till Kakboden för att köpa frukostbullar höll knallarna på att packa upp sina varor. Redan då vid halvniotiden var där en hel del folk som spankulerade runt för att kolla utbudet.

Förutom frukostbullar köpte jag varsin lussekatt. Jo det var premiär på dem idag. Lite tidigt kan jag tycka, men kunde så klart inte motstå frestelsen och dom var goda, fast de kunde ha smakat mer saffran.

När vi körde in till marknaden igen strax före tolv var där så mycket folk att man endast i sakta mak och med små steg kunde ta sig fram i gångarna. Det var en hel del bekanta att heja på och några som vi stannade och pratade med.

Den här marknaden är känd för att ha hög kvalitet och stor variation på det stora utbudet av både mat, kläder, leksaker, nyttoprylar och mycket onödigt också.
När jag tittade på priset på korgarna förstod jag att jag har en mindre förmögenhet stående här hemma. Maken undrade om jag inte kunde torga lite där med mina korgar nästa år.

Jag handlade en hel del. Både handskar och tumvantar i lammskinn med den mjuka pälsen på insidan. Nu ska jag väl slippa frysa om händerna. Kryddor förstås och en ny tekula till tekannan samt en stor spann kryddsill, tre burkar sill och ett grovbröd.

På marknaden träffade vi Lena och Lars som kommit körande från Åstorp. De följde med hem och hade med sig en rökt röding. Robert och Anna (son och svärdotter) kom också. De hade med sig en stor rökt ål.

Vi fixade till ett improviserat smörgåsbord som blev mycket lyckat. Förutom det rökade som de andra bidrog med, kunde jag ta fram sill och ägg, lagrad brännvinsost, tomat och gurka, grovbröd, kokt potatis och köttbullar samt goda drycker därtill. Efter maten tog vi en stark kopp kaffe och smågodis. Det blev jättegott och mycket trevligt.

Vinterdäck på och borttappat gosedjur

I fredags kväll kom min son och svärdotter hem från en veckas semester i Alsace, Frankrike. De har haft tur med vädret, så det tog bland annat en långpromenad i vinfälten (tillåtet) Det var soligt och varmt långt fram på kvällarna.

Jag hade middagen klar när de kom hem. Först åt vi små snittar med pillade räkor och sill. Därefter porterstek och som avrundning stekta äpplen med kanel och socker, vaniljvisp och kaffe. Jag fick sötsaker i present. Som jag önskat hade de lyckats hitta en stor burk honung med lavendel. Den är jättegod. Jag fick också småburkar med honung smaksatt med bland annat apelsin och rosmarin. Kul att prova något nytt.

Hela helgen har det varit kanonfint väder. Trots det fick maken i uppdrag att byta till vinterhjul på min bil. Vid den här tiden förra året kom den första snön. När snön och halkan kommer så sker det för det mesta oväntat, men nu i alla fall jag beredd.

I söndags när jag var ute på stavgång såg jag något som på avstånd såg ut som en kattunge. När jag kom nära kunde jag konstatera att det var ett borttappat gosedjur, ett litet lejon. Den låg inte kvar i dag så jag hoppas att den hamnade hos rätt ägare igen.