Spindeljakt, hummer och omöjlig mat

På fotot ovan ser ni platsen för morgonens drama.

Jag sover fortfarande med fönstret på glänt. Det är skönt att ha svalt i rummet, duntäcket håller mig varm. I morse när jag som vanligt slog upp fönstret på vid gavel störtade en stor, och då menar jag en riktigt STOR spindel in och ner på golvet.

Att gå ner och hämta damsugaren var inte att tänka på. Tänk om den sprang och gömde sig, hur skulle jag då kunna sova därinne?

Nä, jag retirerade sidledes, så att jag hela tiden kunde ha ögonen på den, in i badrummet. Där drog jag på mig mina gula städ-gummihandskar, rev av en lång bit toapapper som jag knölade ihop och stänkte lite vatten på.

Sedan gick jag till anfall, det lär ju vara bästa försvar.

Spindeln låg och tryckte nere vid listen. Jag petade ut den på golvet och slängde mig sedan öven den med pappret i min behandskade hand. Det lyckades! Jag fick tag i den, skyndade mig att slänga både papper och spindel i toan och spolade. Phu!

Vid frukosten läste jag som vanligt HD. Där kunde jag läsa att Fredrik Hill på Hanssons Fisk i Göteborg, på en fiskeauktion ropat in årets premiärhummer till rekordpriset 7.300 kronor kilot. De två första som vardera vägde ca ett halvt kilo, gick till Fältöversten i Stockholm. Man kan ju undra vad kilopriset ut i affären blev, och vem som köpte dem.

Sedan läste jag något riktigt ruskigt "Mat utan kunskap".

"Från Danmark kommer märkliga rapporter om mat som serveras på äldreboenden. Pytt till lunch sju dagar i veckan. Chutney till risgrynsgröt. Inlagd sill har körts i mikrougn. Brun sås till fisk.

En förklaring: vikarier och outbildade har ersatt proffs.

Bra mat är inte bara bra råvaror utan även kunnig personal."

Jag begriper ingenting. De som lagar till maten - smakar de inte själva på den? Det gör man ju hemma. Hur ska man annars veta om det till exempel är lagom kryddat? Man behöver verkligen inte vara något proffs för att laga till vanlig vardagsmat. Nog måste man väl på ett äldreboende, ha en veckomatsedel att rätta sig efter? Hur kan man bara komma på idén att servera samma lunch sju dagar i sträck? Skulle personalen själv vilja äta det?

Nej, här är det nog så att det brister i kommunikationen mellan arbetsledningen och kökspersonalen, om det överhuvudtaget finns någon arbetsledning och kommunikation.

Phu igen!

Äppelmarknaden i Kivik

Det var +13 grader, grått och regnigt när vi körde ner till Kivik i dag för att gå på den årliga äppelmarknaden. Vädret blev bättre ju längre ner vi kom. Vi stannade till i Onslunda och pratade med en god vän. Där var det vindstilla och strålande sol.

När vi närmade oss Kivik var det soldis. Vart man än såg stod där bussar och bilar från när och fjärran och hur mycket folk som helst.

Eftersom pratstunden i Onslunda tog tid så missade vi Nanne Grönvalls uppträdande. Sedan stannade vi och köpte äpplen också innan vi fortsatte till Kivik. När vi kom fram hade vi tur och hittade en parkering nära det inringade området.

Årets tavla är gjord av konstnären Emma Karp Lundström och har titeln "Yes box, Bombi". Visst ser man att det är Piraten och Kiviks marknad. Tavlan är 108 kvadratmeter stor och består av ca 35.000 - 40.000 äpplen, 7 olika sorter. De väger 3 ton. Det gick åt ca 70.000 spikar att fästa dem med.

Vi gick runt och smakade på olika sorters äpplen, marmelader och must, men innan vi ätit oss mätta på provsmakning beslöt vi att äta något matigare. Det blev stekt sill med hemlagad potatismos, sallad, lingon och rå hackad lök. Rikliga portioner och mycket gott.

Innan vi körde hem vid femtiden tog jag ett kort till på tavlan, då var där inte folk som skymde den. Det var +18 grader och så tät dimma att man inte kunde se havet trots att vi stod nära. Den lättade när vi körde inåt landet.

Just nu sitter vi och tittar på "Här är ditt liv" med Ingvar Oldsberg. Kvällens gäst heter Lena-Maria Klingvall och är en helt fantastisk tjej.

Torsten

Det här är Torsten, även kallad Totte. Han är 12 år gammal och bor sedan födseln hos Lena och Lars i Åstorp.

Som synes så har han en både storväxt och bastant kropp. Det är en tung kille. Veterinären rekommenderade vid något tillfälle dietmat till Torsten - men det sprack.

Han är ju både frisk, lekfull och rörlig och det där med lite för mycket rondör stör honom inte.

Torsten är alltid mycket mattig (jfr mammig) men nu är det värre än någonsin.

I går levererades Lena och Lars nya ställbara sängar, vilket gjorde Torsten helt förvirrad. Var i all världen skulle han nu ligga när mattes gamla säng var borta. Han stod på golvet, tittade upp på den nya sängen och gav ifrån sig ljudliga råmanden.

Lena fick ha lite mys med honom i soffan, hålla tassen och prata lite, sen blev han lugn igen. Den nya sängen är smalare så frågan är hur mycket plats matte får, för Totte kommer säkert att som vanligt att bre ut sig.

Jag fick en present

Brevbäraren har precis varit här och levererat en jättefin present från Icakuriren.

Den fick jag som tack för att jag skickade in mitt recept på Sigbritts musselröra.

Nu kan jag se riktigt snofsig ut när jag lagar mat.

Alla delarna är i riktigt kraftigt bomullstyg, välsytt och mycket snyggt.

Det här är en present som jag verkligen har användning för.

Måste skicka ett tack till Icakuriren.

Rekordäpple och mitt recept i Icakuriren

När jag var på väg att slänga kallelsen i dag som jag från lasarettet, föll mina ögon på vilken dag och datum som jag skulla komma in. Där står klart och tydligt måndagen den 21/9 och operation dagen efter alltså den 22/9. Men, den 21/9 var ju i tisdags. Jag hade alltså skrivit in datumet som stod på kallelsen och inte uppmärksammat att det var fel dag.

Alltså har sköterskan skrivit fel datum men rätt dag. Det känns skönt att få klarhet i detta.

I dagens HD läser jag att man skördat ett äpple av sorten Warner King som vägde 630 gram.
Ett ordinärt äpple brukar väga 100 gram.

Maken har en före detta arbetskamrat i Småland som gärna talar om hur höga och präktiga träd han har på sina ägor. Den stora julgranen som brukar pryda centrala Helsingborg är väl närmast att betrakta som toppen på en av hans granar. Äppleträden är så höga att man nog måste ha en kranbil med korg för att komma åt och plocka ner frukten, som förmodligen är lika stora som medicinbollar.

Nåja, jag vet en till som kan skrådera - maken. Med tanke på hur stora fiskar som han drar upp och tar hem, både sill och torsk, så måste de han tappar när de vevas upp, vara ena riktiga himmerhalare. För de är ju alltid MYCKET större än de som han tagit hem.
Någon som känner igen detta?

Svärdottern ringde och berättade att jag har fått ett recept publicerat i Icakuriren nr 38, där är även ett foto på mig. Det hade jag alldeles glöm bort, för det är väldigt länge sedan jag skickade in det.

Fotot är nog ca tio år gammalt. det kan jag se på glasögonen och frisyren. Under rubriken "Läsarfavoriten" på sidan 35 finns Sigbritts musselröra på toast. Prova gärna receptet, den är riktigt god. Glöm bara inte att ta bort eventuellt skägg från musslorna. Min väninna Christina hörde också av sig så jag gick ner och fick tidningen av henne. Nu väntar jag bara på ett köksset från Färg & Form bestående av förkläde, grillvante och handduk, allt till ett värde av 425 kr. Inte så illa.

Vädret har verkligen varit fint i dag. Sol och bara lite vind. Jag gick en runda nere vid havet och hamnen. Det gick inte så fort och stegen var kortare än vanligt, men skönt var det. När jag kom hem fick jag inta ryggläge.

Jag har haft en strålande aptit hela dagen. Nu ska jag fixa en knäckemacka och en mugg te, sen får det vara nog med mat i dag.

Nyopererad, svar på insändare i HD ang burka

I går morse kl 09.00 jag gick här hemma i allsköns ro när telefonen ringde. Det var en sköterska som undrade var jag blev av. Jag skulle ha skrivit in mig på KK kl 08.30. Jag hade tagit fel på dag. Sen fick jag fart, jag blev klar på nolltid, körde in (för fort) och skrev in mig kl 10.30. Phu!

Vi hann med vad vi skulle. Jag fick söka upp en narkosläkare, en förbaskat sur och ovtrevlig karl. Han sa inte ens adjö när jag gick. Sorgkanter under naglarna hade han också. Hur i all världen kunde han få godkänt i psykologi. Tre timmar senare var jag hemma igen, med förhållningsregler för morgondagen (i dag alltså). Natten som gick sov jag inte många timmar. Jag hade satt klockan på ringning 05.00 men redan en halvtimme tidigare var jag klarvaken. Duschade och drack te, jag fick dricka klara drycker fram till 06.00. Klockan 07.00 skulle jag vara på sjukhuset idag, jag var där en kvart tidigare.

Till min stora lycka var jag först i operationskön. Jag fick dra på mig ett par långa vita, oformliga bomullsstrumpor, och det kan jag ju säga, att de har inte mycket likhet med mina egna stay-ups. Men nu var det ju inte för att vara tjusig som jag hade dem. Klockan 07.30 rullades jag ner och 10.30 var jag tillbaka på rummet.

Min rumskompis, en ung tvåbarnsmamma skulle göra samma operation. Hon fick vänta till efter lunch, vilket var bra. Nu kunde jag tala om för henne att hon inte behövde vara orolig. De kom upprullande med henne i koridoren när jag skulle gå hem. Vi klappade om varandra och önskade varandra god bätring. Nu kan vi både skratta, nysa och hoppa utan att behöva ha trosskydd.

Alla i personalen som jag hade kontakt med var underbara. Det gäller även i högsta grad Katarina. En mycket söt och behaglig tjej, kolla vilka ögon och ögonfransar hon har! När hon hade plåstrade om mig frågade jag om det var ok att ta ett foto på hennes ögon. Det tyckte hon bara var trevligt. Hejsan Katarina! Än en gång tack för ditt trevliga bemötande.

Överläkaren Knut som opererade mig i våras utförde även den här operationen. Jag har stort förtroende för honom och kände mig fullkomligt trygg i hans händer - och allt gick bra. När han kom upp på rummet och pratade med mig fick jag en liten souvenir av honom. I röret ligger en likadan slynga i sljusblått plastnät som han oprerat i på mig. De närmaste tre veckorna får jag inte lyfta pianon eller annat tungt. Nej det ska jag försöka undvika. Jag ska heller inte sitta så mycket utan promenera och gärna gå i trappor. Lätt fixat.

Vid fikat klockan 15.00 plockade jag fram HD. I söndags läste jag en insändare "Att dölja sig för omgivningen" inskickat av "Undrande" i Påarp. Det triggade givetvis igång mig så jag skrev ett svar och skickade iväg samma kväll. Döm om min förvåning när jag såg att de hade tagit in den redan idag. Läs gärna "Att leva i ett fritt samhälle" undertecknat av "En fri kvinna" i Lerberget.

Nu får jag väl vara beredd att ta några skrivna örfilar. Men det kan jag ta.

Jag känner mig så nöjd, operationen är gjord och insändaren publicerad. Natti natti.

Skaldjursfrossa och flugsvamp

Förra lördagen var vi bjudna på skaldjursfrossa hos Ingela och hennes man "sillastryparen" Bengt-Åke i Ekeby. Ja, vi kunde verkligen verkligen frossa i skaldjur. Efter en inledande läcker liten hjärtformad skaldjurstoast gick vi lös på ostronen.

Därefter bar Bengt-Åke in tre stora rostfria backar med skaldjur.

På det ena fotot syns makarna Pålsson som var väntar på att få gripa in på läckerheterna. Det var välfyllda krabbor, ben av kungskrabba, svenska signalkräftor, havskräftor, stora färska räkor, rökta räkor, rökta musslor och varma vitlöksbröd. Vi var tio personer, som alla älskar skaldjur, och vi gjorde så gott vi kunde - men det blev ändå en hel del över. Maken var som vanligt bordets Rambo. Hur i all världen får han plats med allt?

Till kaffet fick vi en sagolikt god äppelkaka med vaniljsås. Tror ni inte att maken svängde på den? Ok, det gjorde jag också. Jag fick receptet med mig hem.

När vi (jag) körde hem på småtimmarna fick vi en stor påse med skaldjur med oss hem. Jag frös in dem så fort vi kom hem. I kväll har vi kalasat på dem. Det var rikligt tilltaget så vi blev proppmätta även i kväll.

På tal om mat så pratade jag (engleska) med en italiensk man i somras när vi var ute på en av våra vandringar till Fleckalm. Hans fru och jag fotograferade flugsvampar bredvid stigen vi gick på. Han talade om för mig att de var giftiga och att de inte gick att äta.

Jodå sa jag, visst kan man kan äta dem en gång. Oh no, no, no! Sa han, man dör! Ja sa jag, det gör man, men man kan äta dem en gång innan man dör. Han bara skakade på huvudet.

Politiska valmöten, konstverk i blommor och grönsaker i Höganäs

Det var mycket som hände i Höganäs i går.

Sverigedemokraterna hade bjudit i Danske Folkepartis Pia Kjersgaard till sitt valmöte. Detta övervakades av både dansk och svensk TV.

Inte långt därifrån hade Vänsterpartiet sitt valmöte. Polisen hade mobiliserat med bl.a. en insatsstyrka från Malmö. Tack och lov så behövde de inte ingripa, allt gick lugnt till väga.

På Kyrkplatsen var det fullt av folk från när och fjärran. I vimlet såg man en och annan prominent person, bland annat mina klasskompisar Gunnel och Mats från 55+ linjen på Sundsgårdens folkhögskola.

En stor tavla gjord av grönsaker avtäcktes klockan 13.00. Monica Oldsberg i mitten, presenterade och tackade konstnären Charlotte Carlin till vänster och Håkan från Lindegårdens Handelsträdgård till höger. Håkan som skänkt grönsakerna, berättade att de fyllde en stor lastbil med rönsaker, närmare bestämt cirka ett ton. Publiken visade sin uppskattning med varma applåder.

Det vore kul om Höganäs kunde bli känt för, förutom keramiken, även för sin årligen återkommande grönsakstavla. Kivik har ju sin äppletavla.

På vår semester körde vi en dag in i Kirchberg. Där hade man några dagar tidigare haft en blomsterparad. Det var olika företag som stod för varsitt ekipage. Över 420.000 blommor hade använts för att tillverka de drygt 30 konstverken. Här är ett litet axplock (!).

Sundsgården och Hansi Hinterseer

Maken hann med en fisketur till i förra veckan. Han kom hem med sex stora fina torskar och en massa sill som han hängde in i röken. I dag har han börjat jobba igen efter semestern.

Jag körde till Sundsgårdens folkhögskola. Terminen började i dag och jag ville så gärna träffa mina "gamla" skolkamrater och Kent, vår lärare. Det var verkligen kul att se och prata med dem igen efter sommarlovet. Tyvärr kan jag inte gå mer än några veckor eftersom jag ska in och opereras. Men nästa termin fortsätter jag.

När jag kom hem i eftermiddags tog jag mina stavar och gick till Höganäs. Det var soligt, + 17 grader och så gott som vindstilla.

Fortsättning på semestern.

När vi lämnade Frankrike söndagen den 15 augusti klockan 09.00, regnade det. Vi körde till Westendorf i Österrike och välkomnades i fint väder av min son och svärdotter som bodde på samma ställe som vi. Vi fick några dagar tillsamman innan de körde till Eugusheim i Frankrike som vi hade lämnat.

Den 56 årige störtloppsåkaren Hansi Hinterseer är sedan många år en uppburen sångare i Österrike. Han är vida känd och populär även utanför landets gränser. Man dyrkar honom och marken där han går. Tidigare i sommar uppträdde han i Dysseldorf i Tyskland, vid den konserten klämdes 21 personer till döds.

Varje sommar ger han en konsert på tennisstadion i Kitzbyhl. Den arenan tar in 8.000 personer och där var knöfullt. Ett äldre norskt par som bodde på samma ställe som vi fick till sin stora lycka tag på två biljetter för 500 kr styck.

Torsdagen den 19 augusti körde vi till Kitzbyhl för att ta gondolbanan upp till Hannenkam. Vi brukar gå (klättra) ner ifrån startbåset. Strax nedanför ligger mousefelle. Lutningen är nästan 80% så det gäller att se var man sätter fötterna.

Sta´n var mer eller mindre avstängd. Det stod poliser vid alla större vägkorsningar. Parkeringen vid gondolbanan var fullsmockad med turistbussar, ca 100 stycken. Kön till liften var bred och lång. Alla åldrar fanns representerade, allt ifrån bebisar till riktigt gamla människor med rollator och i rullstol. Man köade i timmar för att åka upp och vandra tillsammans med Hansi. Därefter sätter han sig i en liten jolle på den lilla konstgjorda sjön däruppe och sjunger några låtar.

Detta lockade ca 12.000 personer som skulle upp till honom (hörde vi på nyheterna).

Ambulansen körde i skytteltrafik. En del kollapsade väl av att stå rakt upp och trängas i värmen. Räddningshelikoptern, den gula "Kristoffer 4" stod i ständig beredskap inte långt ifrån parkeringen. Vi hörde att den hade varit uppe på Hannenkam och hämtat folk.

Både damer och herrar bar på stora broderade och målade flaggor, banderoller och plakat där man bedyrade Hansi sin kärlek.

Man sålde hans senaste CD, t-tröjor med texten I love Hansi på, armband, tyg- och galonväskor, muggar och mycket mer med hans porträtt på. Det var inte billigt men allt såg ut att ha en strykande åtgång.

När vi kom tillbaks till bilen stod yttertemperaturen på + 38 grader. Vi körde därifrån.

Nästa dag körde vi dit igen för att åter försöka ta oss upp till Hannenkam. Det var nästan lika varmt idag.

Först skulle vi ta en promenad i stan. I dag hade man satt upp kravallstaket! Va nu då?

Jo, mitt i centrum hade man byggt upp en stor scen med plats för både en orkester och en kör samt talare. Orkestrarna fick avlösa varandra på scenen. Även Westendorf hade sin orkester där som spelade för honom. Där skulle också bland annat borgmästaren hålla ett tacktal till Hansi.

Inte vet jag hur jag bar mig åt, men plötsligt stod jag bara ca 50 meter från scenen och lyssnade på tacktal, musik och inte minst Hansi som även han höll ett tal. Han tackade staden, borgmästaren och alla sina fans och sjöng en sång (hela publiken kunde texten och sjöng med). Den otroligt vackra och välklädda damen som trängdes bredvid mig såg ut som om hon blivit frälst. Hon hade tårar i ögonen och verkade vara både blind och döv för allt annat utom Hansi.

Hur sjunger då Hansi, denne store, men korte lille man? Jo, i ungefär samma stil som Christer Sjögren. Man blir förvånad.

Tänkte att jag skulle ta ett kort på denne halvgud. Det var med nöd och näppe jag lyckades få upp min kamera, men jag lyckades fånga honom. Det är den lille mannen som syns ovanför den vita kepsen. På en mack köpte jag ett häfte om honom, den kostade en euro och det kunde det ju vara värt.

Redovisning av semester fortsätter + röntgen av min höft

Vi fick gäster igår så jag blev inte färdig med att skriva.

Maken hade varit ute och fiskat. Han kom hem med sill, 34 st. Dessutom tre stora torskar.

Fileérna vägde 3.2 kg. Till midag gjorde jar varsitt foliepaket som vi lade på grillen Bottnade med smör, därefter torskfillé färsk tomat, purjolök och kryddor, och smör på toppen. De var klara samtidigt som den kokta potatisen. Till detta en sallad på isbergssallad, råriven morot, lättkorkt riven rödbeta som jag lagt i dressing och rödlök. Gott? Oh ja!

Sillen röktes och delades ut idag till tacksamma goda vänner.

Under tiden som vi bodde i Eugusheim (i Frankrike) körde vi en dag in till Colmar som är en storstad. Där har man cyklande poliser. Förutom cykelhjälm (naturligtvis) och batong (så klart) var de klädda i cykelbyxor, t-tröja och en gul tygväst som det stod polis på. Ja, det är absolut det bästa sättet och smidigaste sättet att snabbt ta sig fram i den täta trafiken.

I dag körde jag in till Ellenbogen i Malmö för att röntga min höft. De har drop-in-röntgen och jag behövde inte vänta många minuter innan det var min tur. Skulle jag röntgas på lasarettet i Helsingobrg eller Ängelholm så hade jag få vänta i ca 4 månader.

På hemvägen hälsade jag på min väninna Eva i Bjärre. Hon har tyvärr drabbats av grå starr och väntar på operation. Ja, ja vi är inne i reparationsåldern.

Fortsättningen på semesterminnen från Österrike kommer i morgon.